Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 45. 10 november 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 I DU N 1893
Q
î»
N
M
[fl
® E
CO *».
<2L p*
p 3
O
■
■
m
o
«
cl
g
ï»
Q
»
M
ÎU
[Q
•a
M
CD
W
îd
g
9
§î°
crtj
t£>
O
•1
pu
0>
»Så kom då in till mig en stund och prata
litet,» sade han en afton, där han satt i sitt skrif-
rum ensam vid den stora arbetslampan.
»Omöjligt, min vän, jag har ej tid, jag måste
sätta på féet och steka potatisen.»
»Men du kan väl åtminstone spela en liten bit
för mig som förr,» återtog han.
»Med de här?» skrattade hon och visade sina
af vatten och spisvärme rödsvullna händer.
Han bet sig i läppen och teg. Han måsle finna
sig i sitt öde, han ville ju själf så ha det.
En afton, då han som vanligt satt i sitt rum
och läste tidningen, ringde det på tamburdörren.
Det var några väninnor, ungdomsbekanta till hans
hustru, som kommo på besök. Hur roligt var det
ej att åter få träffa den lilla Vivan som giftl Och
ett så litet trefligt och nätt hem hon hade sedan!
Hur många glada stunder hade de ej haft till-
sammans! Ack, den tiden var nu förbi!
Nu måste de då stanna och dricka en kopp té,
hade Vivan sagt.
Det skulle de nog göra, men Vivan måste spela
för dem de där förtjusande Chopinvalserna, och
så skulle de sjunga sina duetter, allt ljufva på-
minnelser om flydda tider.
Ack, hon spelade så sällan nu, och hennes
röst, den var då alldeles sin kos.
»Ja, min hustru spelar mycket sällan nu,» be-
kräftade hennes man och böjde sig ned för att
taga upp en tidning.
Det var då skada. Men hon hade väl icke lagt
bort att måla heller?
»Jo, nära på det också,» skrattade hon tvunget.
»Ser ni, när man blir gift och — —»
Efter en stund hade hon försvunnit ut i köket
och tittade endast in ett ögonbtick då och då.
Hvad hon hade blifvit förändrad på senare tider,
tyckte de. Hon som förr afgudade sång och mu-
sik, hade nu blifvit en riktig liten »köksbjörn».
När de så ändtligen hade gått, sutlo de unga tu
ensamma midt emot hvarandra i den stora för-
makssoffan. Hon var blek och uttröttad efter de
för henne alldeles ovana göromålen, och det lilla
välbildade hufvudet låg maktlöst stödt mot soff-
karmen.
En »riktig liten köksbjörn» ljöd det i hans öron.
Hans lilla fina, bildade hustru en »köksbjörn»,
det kunde de inte förlika sig med. Han hade allt
varit bra bård och orättvis den dagen han före-
brådde henne hennes okunnighet i hushållsväg.
Herre Gud, hon var ju ännu så ung och hade aldrig
vant sig vid dylika göromål. Det skulle nog så
småningom komma med tiden, men att så där
brådstörladt sätta sig in i förhållanden, som hon
alls icke kände, var ju en orimlighet. Hon hade
nog gjort sitt bästa, stackars liten, och till tack
hade han varit snäsig och otålig. Så fick det
inte fortfara. Själf hade han varit egoistisk och
inte velat göra den ringasle uppoffring i och för
»inskränkningen», men af henne fordrade han
desto mera. Och där salt hon nu, blek och för-
störd. Hon var minsann inte så stark heller.
»Vivan,» sade han och drog henne intill sig,
»jag har allt handlat orättvist emot dig, Jag
har varit dum och egensinnig, som ville ställa
dig i köket som en vanlig piga. Men jag tänkte
icke på hvad jag sade i hettan. Nu inserjag, hur
orätt jag haft. Du är dig ju inte lik längre —
blek och eländig.»
»Åh, det betyder ingenting, en tillfällighet bara.»
»Nej, det är ingen tillfällighet,» återtog han.
»Du har öfveransträngt dig. I morgon annonsera
vi efter en kokerska. Ja — ja, se så, inga in-
vändningar ! Och så taga vi som förr vårt lilla
parti piquet om aftnarne, och du målar färdig din
akvarell.»
Hon lade sin arm om hans hals och kysste
honom : »Med tiden, när jag blir litet varmare i
kläderna, skall jag nog bli en duglig husmor och
vaka öfver att buljongen ej blir för salt och så-
sen vidbränd.»
»Och jag skall, för att ändå någon inskränk-
ning skall ske, röka en cigarr om dagen i stället
för sex. Det kostar mig en ringa försakelse, då
däremot det andra kostar din hälsa och dina
krafter.»
Och så slog hon sig ned vid pianot, som ej
varit öppnadt på lång tid, och drömde bort en
stund i smältande, ljufva harmonier.
Vår f/ätafdelning.
Från och med denna månads ingång om-
besörjes redaktionen af Iduns gåtafdelning af
Sophie Linge, och hoppas vi, att de anmärk-
ningar, som under den gamla regimen tyvärr
någon gång kunde framställas, för framtiden
skola bortfalla. De många af våra läsarinnor,
som helt visst roa sig med att själfva författa
olika slags gåtuppgifter, ombedjas att godhets-
fullt insända däraf till redaktionen för att
därigenom till gemensamt nöje så stor om-
vexling som möjligt må kunna beredas åt af-
delningen.
I detta nummer återfinnes som vanligt hvarje
höst en priskurant från den välkända firman
Percy F. Luck &. C:os Handelsaktiebolag. Den
innehåller kompletteringar och prisförändringar
och torde af ärade husmödrar frånskiljas och
fogas till föregående priskuranter.
Innehållsförteckning.
Eva Eodhe; af Fredrik Nycander. (Med porträtt.) —
Egen härd har ej värme för andra. . . ; poem af Hugo Gyl
lander. — Frånskilda hustrur; af Erik Frey. — En roiighets-
minister ; af Thore Blanche. — En ballongmiddag. — Bröd —
lifvets staf ! Af Max. — Iduns julklappsbasar. — Riddarhus-
pensioner för damer. — Kvinnoarbete; några tankar i en dags-
fråga, för Idun af Loke. II: Hur råda bot? — Ur notisboken.
— Teater och musik. — »Inskränkningar» ; skiss för Idun af
John Öländer. — Vår gåtafdelniug. — Tidsfördrif.
orarr
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
I skilda delar utaf jorden
På mig man sätter högt ett pris,
Men ingenstädes som i norden
Jag täckes på mångfaldigt vis.
Uppå din kjol, ifall den själf är lång;
En färg som räknas till de neutrala,
Men ändå »distinguerad» färgton har;
En växt som icke ses på åkrar kala ;
Och hvad som sotigt var i forna dar;
Ett sagoväsen, civilisationen
På flykten jagat, liksom annat smått.
Nej, nu farväl ! Det hör till goda to-
nen
Att gå sin väg, när nog man prata
fått.
Charad.
På gästabud jag ej får tryta,
Ej ens i tarfligt hvardagslag,
Ja, mången vill mig icke byta
Mot läckerhet af fin’sta slag.
Båd’ i palats och uti stuga
Jag hvarje dag gouterad är,
Men är du mätt, jag ej vill truga
Dig att mig taga hel sä här.
I bitar skall man mig servera,
Först uti sju och se’n i flera.
Nu börjar jag. Hurdan bi’r steken vara?
Och dess appendix, säg, hvad kallas
det?
Hvad är att göra när det ligger fara
Uti att åka — ifall du det vet?
Befjädrad varelse, hvars klena hjärna
Ej mäktar rymma ens en fågels vett.
Hvad mången gång blir liknad vid en
stjärna.
Hvad alltid smälter, när det blir för
hett.
En stor smaragd — poetisk bild, ej
nykläckt,
Och någonting som simmar därom-
kring ;
En man, som bultar på sin svärmor,
otäckt;
Och livad hon blir därvid, det stackars
ting ;
Ett vatten fångadt inom trånga strän-
der;
Ett käril som man bär det i —- på
stång — ;
Ett något, som plär bilda långa ränder
Mitt första.
Ej någonsin jag vacker var,
Men hörer dock till djur »af blodet»,
Jag anor från en onkel har,
Som i Valhalla var på modet.
Mitt andra.
Imperativ—, infamt som få,
Ett lås som stänger pratbutiken,
Och verksamt när det tages så
Att tungan bindes af kritiken.
Mitt hela.
Iivem är mitt hela, om ej hon
Som bland kastruller jämt regerar,
Och sedan han som har sin tron,
Där oset ifrån dem passerar.
Bokstafsgåta.
Tag 4 a, 1 b, 5 d, 13 e, 3 g, 3 i,
2 k, 2 1, 10 n, 2 o, 1 p, 7 r, 4 s, 1
t, 2 n, 1 ü, 1 v, 1 ö, och bilda däraf
9 ord, hvilkas slutbokstäfver utgöra
namnet på ett land i Europa och be-
gynnelseboksläfverna en ctad i detta
land.
Orden äro: 1) kanton i Schweilz.
2) stad i Danmark, 3) stad i Sverige,
4) landskap i Sverige, 5) socken i
Norrland, 6) stad i Italien, 7) stad i
Sverige, 8) stad i Rhenprovineen, 9)
stad i Danmark.
Palindromer.
Rättfram — ingen båt mig sakna bör ;
Bakfram — god effekt på mat jag gör.
Rättfram — med våren jag kommer
en okär gäst;
Bakfram — på grönskande ängar trif-
ves jag bäst.
Fyrkantgåta.
De mot hvarandra svarande liorison-
tela och vertikala raderna skola bilda
samma ord.
12 3 4
1) Fruntimmersnamn som klingar nätt,
Af Dickens användt, minns jag rätt.
2) En liofman ej för en minut
Vill råka för milt andra ut.
3) Trots all protest så står det kvar
Hvad vi vill’ göra lite hvar.
Akrostikon.
T O R A
L A M A
R U S K
S U P A
K A N A
Bilda genom bokstäfvernas omflytt-
ning, i hvar och en af de horisontala
raderna, ett nytt ord, så att de ny.
bildade ordens begynnelsebokstäfver,
lästa uppifrån och nedåt, gifva ett
svenskt verb.
Lösningar.
Logogryfen: Tobakspipa ; sot, bot, biskop,
kippa, kista, bas, stoppa, stop, stopp, spakt,
bo, spik, ask, asp, toppa, saopa, kopp, bok,
hoppa, piska, kasta, bak. Tobias, kost, sippa,
tok, soppa, tobak, tak, hopp, aska, kap, koppa,
is, pip, pipa, skata, os, sak.
Ordgåtan: Napoleon Waterloo, New; Ava-
saksa; piunkaret; Oise; louisdor; Eskil och
Emil; Orinoco; Norrbro.
Springaregåtan :
4) En biblisk man, men hjälte ej,
Som icke kunde säga nej.
Förvand 1 i ngsgåta.
1) imma nu hil: metall; 2) en kar-
bas : stat i Amerika ; 3) yr bed : be-
kant plats i England; 4) ger nu krut:
ett majestät ; 5) is eldswe : en blomma;
6) leben fin : fint material för småsaker.
De sex ordens begynnelsebokstäfver
bilda namnet på en namnkunnig man.
Mänska, du som stolt och mäktig
lyser uti jordens dalar,
minns att du en gäng af dödens
starka hand skall skonlöst skördas !
Minns att kvällens djupa skuggor
aldrig, aldrig fly för dagen,
om ditt hjärta icke gömmer
ämnet till det nya lifvet
fjärran bakom grafvens hällar !
Därför låt därinne glimma
dessa himlens diamanter :
evig kärlek, tro och hopp !
’’Lamarque”
ett rödt Bordeaux-vii« af 1884 års skörd, i saknad af tillbörlig syilighet
i smaken och garanteradt fritt från främmande tillsatser, rekommenderas såsom
ett synnerligen godt och hälsosamt s. k. bordsvin. Vinets pris är kr.
1,20 pr butelj, och dess försäljning sker endast hos
K. A. Nydalil & Co
Stockholm, Stureplan n:r 2.
Rikstelefon. Allm. ielof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
