Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. 24 november 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Dü N 373
189.3
och hur det då kommer att gå, det får den tiden
utvisa.
Här faller mig in en af Grimms sagor från min
barndom om en gumma, som bodde i en bytta,
och som en vacker dag fann en liten fisk, som
lofvade att tillfredsställa alla hennes önskningar,
om hon bara släppte honom. Hon gjorde så och
uppnådde allt hvad bäst hon kunde önska på jor-
den — jag tror hon slutade med att blifva påfve
— men till slut ville hon blifva Gud själf, och
då befann hon sig med ens i sin bytta igen.
Måtte det bara inte gå oss, framåt och uppåt
sträfvande kvinnor, på samma sätt.
Hvad Loke säger om rika flickor är så till vida
sant, att de ej borde gå för en ringare betalning
än de behöfvande, och jag skulle vara frestad att
påstå, att det är just dessa rikare kvinnor, som
ej behöfva arbeta, hvilka ådraga alla de andras
arbete misskredit. De känna hvarken vikten eller
nödvändigheten af det arbete de göra — det är
(ör dem bisak. Men därmed vilja vi visst icke
hafva sagt, att dessa ej äro berättigade till vinst-
gifvande arbete, tvärtom, de äro fullt ut lika be-
rättigade som de mindre vällottade, ty budet »du
skall arbeta i ditt anletes svett* nar utgått till
alla. Hvem tänker någonsin på, att en rik mans
son ej skulle vara berättigad att söka hvilket ar-
bete som helst och till och med täfla med en
fattigare om en plats. Hvem har någonsin sagt
eller begärt, att den förre skall gä ur vägen för
den senare? Så också med den förmögnare kvin
nan. Hon har rätt och skyldighet att arbeta, hon
vet icke — eller åtminstone i mycket få fall —
om hon ej kan förlora den förmögenhet hon äger,
eller de utsikter hon genom föräldras ställning
kan ha. Men hon skall, såsom den behöfvande,
arbeta »i sitt anletes svett» och lämna ettfullgodt
arbete för en fullgod betalning.
Fullgod betalning bör arbetsgifvaren, det må nu
vara den enskilde eller staten, gifva kvinnan så
väl som mannen, men det är väl icke helt och
hållet den mera behållna arbetande kvinnans skull,
att hon arbetar för mindre lön än den mera be-
höfvande: är det ej just arbetsgifvaren, som oftast
nedtrycker arbetslönen så långt, han någonsin kan?
Och man kan väl ändå knappt begära, att hon
skall afsäga sig allt arbete, därför att hon ej blir
lika bra betald som den fattigare? Kanske hon,
den mera behållna, behöfver just det Ulla hon
kan förtjäna. Men om den förmögnare kvinnan
förtjänar mera eller mindre, så behöfver hon där-
för ej träffas af anklagelsen, att hon går i vägen
för andra. Har hon mera än andra och har hon
hjärta för dessa, så kan hon lätt utjämna hvad
ojämnt är. Ingen hade väl någonsin så mycket
hon eller han beböfde för att göra godt.
Till slut ett ord om de stackars telefonfrök-
narna, som träffas obarmhärligast och, som oss
tyckes, orättvist af Lokes dom. Vi ha nog hört,
att staten vill utrangera de bildade telefonfrök-
narna, men förstått att det endast skedde af eko-
nomiskt skäl. Kommer man nu och säger, att
det är bildningen som hindrar dem från att göra
sitt arbete bra, ocb att man hoppas det skall göras
bättre af våra systrar af arbetsklassen, så kan väl
bildn ng aldrig få ett starkare slag midt i ansik-
tet. Annars har det ju ansetts, att kultur och
bildning göra människan mera grannlaga, nog
grann, pålitlig och samvetsgrann, nu skall allt
detta finnas bättre utan bildning. Ja, det står ju
till att försöka. Jag har på nära håll sett en te-
lefonfröken, för hvilken hvarken lärdom ej heller
bildning syntes tung, men icke deste mindre an-
sågs hon af alla abonnenterna som en stor pröfning
för deras tålamod tillfölje af det sätt, hvarpå hon
skötte sin plats. Men här om någonsin gäller hvad
Loke säger : deras arbete är så illa betaldt, att
man ej har rätt att fordra mer af dem — åtmin-
stone på landet. En telefonfröken har där 300 kr.,
och jag är ej säker, om hon har fritt rum och
ved — kanske — men då ibland ett riktigt litet
kyffe, utan möbler eller den ringaste trefnad ; och
för sådan aflöning fordras 12 timmars oafbrulen
tjänstgöring, söndagen ej en gång undantagen,
fastän på flere håll hon då är fri med ett mindre
antal timmar och som jag tror på abonnenternas
initiativ. Under nämnda 12 timmars tjänstgöring
är hon ej berättigad till en minuts frånvaro, sina
måltider måste hon intaga på stående fot och med
många afbrott. Om hon ett ögonblick aflägsnar
sig, hvad som väl knappt kan undvikas, så tages
hon emot med stormringningar från abonnenterna
och med förbittrade förfrågningar, när hon kan
träffas. Och medgifvas bör, att det är förtretligt
att komma till telefonen i ett angeläget ärende,
som just kräfver den minuten, och då få stå och
ringa förgäfves, men det ändrar icke det förhål-
landet, att det är obilligt att begära att en män-
niska skall som en bandhund bållas på samma
plats i 12 timmar dagligen. En timme om dagen
åtminstone eller kanske något mera kunde och
horde frihet lämnas åt henne. Då abonnenterna
visste därom, ginge det nog an äfven för dem att
tiga den stunden. Om detta ej kan åstadkommas,
så vet jag, att i den slackars telefonfrökens ställe
skulle jag med Faust säga: »Es möchte kein Hund
mehr so leben.»
J. K.
&
”Un vrai diamant de génie”.
Ett par minnen om Jenny Lind.
■
ii tysk författare har i ett utländskt
musikorgan offentliggjort dessa minnen
af vår berömda landsmaninna, hvilka torde
kunna intressera våra läsarinnor, då de, så
vidt vi känna, ej förr publicerats.
När den svenska sångerskan för första gån-
gen skulle låta höra sig i Berlin, uppstod
där allmän sensation, hvilken steg ännu högre,
då Meyerbeer önskade, att hon skulle upp-
träda i hans älsklingsopera »das Feldlager»
i det nya operahuset. Denna önskan kunde
han emellertid ej få uppfylld, emedan den
då så omtyckta Tuczek var utsedd för rollen.
För att soulagera honom lät prinsessan af
Preussen, sedermera kejsarinnan Augusta, in-
bjuda till en soaré i sitt palats, hvarvid han
skulle få presentera den af honom så högt
prisade sångerskan. Han hade talat med alla
musikens auktoriteter om hennes underbart
stora stämma; han kallade henne un vrai
diamant de génie och försäkrade, att hon skulle
blifva århundradets mest glänsande sångkonst-
näriuna. Man kan lätt tänka sig hofcirkelns
nyfikenhet på henne3 person och uppträdande.
En medlem af densamma, lady Westmore-
land, hustru till det dåvarande engelska sän-
nehåll instickas, och detta utgöres af två små Ilas-
kor (sådana, som man köper med Finauds eller
Paulis parfym till 25 öre st.) samt två små ung.
fyrkantiga askar (sådana knappnålsaskar som man
köper å 10 öre hos Meeths eller i andra sybe-
hörsbodar). Det breda hvita sidenbandet, som
skall bilda fodret i resapoteket, med sitt påsydda
röda sidenband, som bildar inredningen, sys nu
med smygstygn fast vid det breda röda öfver
bomullen, på så sätt att den itivikna röda kan-
ten skjuter öfver det hvita bandet på båda håll.
Då detta är gjordt, fastsys på resapotekets utsida
det smala hvita sidenbandet, som skall tjäna
till att hålla ihop det lilla necessärliknande res-
apoteket. Detta sidenband förses med knapp och
knapphål, flaskorna och askarne instickas, res-
apoteket hoprullas, och bandet knäppes om.
Flaskorna och askarna böra sättas så, att de sitta
hvarannan. Den ena lilla flaskan fylles med
nervdroppar (för trötthet och nervöst illamående)
eller med malörtsdroppar (för magen), den andra
med t. ex- kamfersprit, som vid hufvudvärk är
bra att i ringa mängd använda till utvärtes bruk.
Af alla dessa droppar erfordras så små kvan-
titeter åt gången, att de små flaskorna godt räcka
under en ej alltför lång resa. Af askarna fylles
den ena med borbomull eller borgaz (i händelse
af yltre skada), den andra med antipyrinpulver
(för hufvndvärk) eller frangulapiller (för magen).
Alla dessa läkemedel fäs på apoteket utan recept.
För en klen person är det ovärdeligt att på resor
medhafva ett dylikt litet resapotek-
Belle-soeur.
Dam-tofflor. Hos en skomakare har Lisa be-
ställt sig ett par sulor af ej för tunnt läder. Hon
skall gifva Cecy ett par toflor, som hon hört
henne önska sig. Vid sulans kant fastsyr hon
två sidenband i samma färg som lädret, så att de
komma öfver vristen, och dessa göras så pass
vida, att foten kan stickas i under dem. Vid
baksidan af sulan sys äfven fast två band, som
kunna tagas bakifrån och fram, där de häktas
tillsamman. Öfver häktan sättes en liten rosett,
så väl som på midten af de två banden öfver
vristen. Lisa måste till detta arbete skaffa sig
en syl, för att med den sticka hål i sulan, eljes
skulle hon bryta af allt för många nålar, då hon
skall sy fast banden. Belle-soeur.
Modern eldskärm. Tjock papp utskäres i form
af en vapensköld, omkring 80 cm. i höjd. Denna
öfverdrages på fremsidan med plysch i färg öf-
verensstämmande med rummets dekorering i öf-
rigt. På plyschen anbringas ett praktfullt guld-
broderi på följande enkla sätt: Ett applikations-
mönster föreställande blommor, fåglar, fjärilar och
dylikt utklippes i papper och fästes med Syndeti-
kon på plysch. Hela pappersmönstret fylles med
briljantgarn i olika färger på så sätt, att man
börjar inifrån hvarje figur och lägger briljantgar-
net mycket tätt samt fastsyr det med silke, så
alt det fullkomtigt täcker papperet. Detta slags
guldbroderi är synnerligen lätt utfördt, men ser
det. oaktadt konslnärligt och dyrbart ut.- En cm.
från kanten anbringas två rader guldtråd med 2
cm. mellanrum. i detta mellanrum sättas på
godtyckligt afstånd från hvarandra gula s. k.
tennlickor. Ställningen till skärmen kan utan
svårighet tillverkas af någon utaf familjens man-
liga iijdivider. Den göres lämpligast af japanska
bamburör, som spikas samman, men ’-bör man
först noga borra hål för spikarna, att rören ej
spricka. Skölden spikas fast eller hänges medels
kordong på ställningen. Ima.
Elegant afdelningsskärm. Om man föredrager
att själf förfärdiga hela skärmen, kan man lika-
som till föregående arbete tillverka ställningen af
bamburör. Den söres af trenne medels gångjärn
förenade delar, den mellersta något högre än si-
dodelarna. I de båda yttre ramarna spännes
tjockt siden i lämplig färg, på hvilket man
förut anbringat målningar eller broderi. Den
mellersta ramen delas från nedre vänstra hörnet
till öfre högra i två fält, det nedre dekoreradt i
samma stil som sidoramarna. I det öfre spän-
nes siden af annan lämplig färg i så djupa veck,
att dessa kunna bilda fickor för isättande af större,
och mindre porträtt. På baksidan beklädes skär-
men med s. k. damkläde. hna.
Skrifbords-matta. En billig, prydlig, varm och
hållbar matta att lägga under skrifbordet åstad-
kommes af ett 1 meter långt stycke java — eller
hamp-tyg och garn af alla färger, helst hambur
gergarn. Rester fråu andra arbeten kunna med
fördel användas, då man ej behöfver mycket af
hvar färg. Man syr med s. k. gobelinstygn öfver
6 trådar, och rutar man först upp hela stycket
med svart garn ; trefligast är om rutorna ställas
på snedden från öfversta hörnet till höger till
nedersta hörnet till vänster och böra rutorna vara
54 trådar (9 stygn) inuti, på bredaste stället. Se-
dan ifyllas rutorna med kulört garn, och bör man
ini hvar ruta sy ett kors af mörkt garn, om rutan
är ljus för öfrigt, och tvärs om. Rundt om mat-
tan sys en ljusgul rand och där utanför en svart;
den fodras med stadig mörk domestik och kantas
med en vanlig svart möbelsnodd. Man kan äf-
ven göra en bärd af detta och sätta något ulligt,
långhårigt tyg eller skinn i midten, och blir det
då mindre arbetsamt och mera elegant, men äfven
mycket dyrbarare. Edy.
Glasskifva att lägga kammar på. Man skaffar
sig två lika stora glasskifvor (30 x 20 cm.) och
målar i olja en bukett ängsblommor, en gren äp-
pelblommor, en fågel eher något, dylikt på den
ena. När den torkat väl, lägges den andra skif-
van på den målade sidan, och bägge fästas till-
sammans med ett sidenband (l’/s cm. bredt), som
gummas fast och vikes rundt om kanterna. Man
bör taga bandet så långt, att det räcker att knyta
en liten rosett af i ena hörnet. Det hela lar sig
rätt prydligt ut på ett toilett-bord och är lätt ar-
rangeradt, om man har smak. Kan man ej måla,
duger det också att gumma fast pressade blom-
mor mellan skifvorna, men det andra är varak-
tigare och vackrare. Edy.
Ampel af kokosnötskal. Kokosnöt sågas itu
tvärs af, icke längs med, 3 skruföglor insättas i
öfverkant, i dessa fastknytas 3 ganska grofva än
dar segelgarn, så långa man önskar dem, och
sammanknytas i en knut. Nötskalet och tåtarna
öfverbronseras med guldbrons. På nötskalets tre
sidor målas med oljefärg prästkragar och vallmo.
Gredelin.
Stor realisation.
För vinnande af utrymme för inkommande nya varor till julen rea- D Q BlUrStrÔm
Useras till slumppriser endast under en kortare tid: Lampor, Ny- " " J
•ix*___ o i_________ „f nlno DfiiHnorlccakdi* P+P c i I SUnnWinlm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
