Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. 24 november 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
DUN
jag ej låtit förleda mig till giftermål, men än-
dä . . . ja, inte finna det någon människa, för
Iivilken jag skulle göra det Jätta gör för den
där odågan Axel, som naturligtvis aldrig kom-
mer ett bry sig om henne.
Så långt hade jag kommit i mina rrflek-
tioner, då jag stötte ihop med en herre, som
utan att lyfta på hatten mumlade ett »ursäkta»
och gick vidare, en herre,som höll käppen un-
der armen och händerna djupt ned i rockfic-
korna, som smålog för sig själf, liksom han
sluppit ifrän någonting tråkigt eller hade en
glad öfverraskning i beredskap åt någon. Det
var Axel som gick hemåt — och klockan var
ännu icke elfva.
1893
7?
Utan ryggrad77
Med anledning af Lokes uppsats med denna rubrik.
^oke är allt bra sträng mot de bildade kvin-
norna- Likväl är det ej min mening att på-
stå, att han har helt och hället orätt; tvärt om,
en hel del af hvad han säger är berättigadt, och
det vore önskvärdt, att det bäska pillret kunde
lända oss till förbättring. Men hvad vi ha emot
hans inlägg är, att han utan vidare skär alla
kvinnors arbete öfver en kam (utom den där ar-
betsgifverskan), så att vi bli gjorda till odågor alla
ihop. Allt vart arbete skall vara utan ryggrad,
under det att männens arbete hai så att säga
dubbel rygg: »en seg, ibållig arbetsförmåga, som
närmast liknar lokomotivets, det går lugnt och
jämnt framåt och drar lasset med sig, trots alla
hinder! »Ja för all déll det gifves belt säkert eu
mycket stor procent män, som arbeta på detta
sätt men icke hundra procent för att tala affärs
språk. Jag har = i många år varit i tillfälle att
gifva akt på många ämbetsmäns sätt att arbeta,
och jag kan, äfven då jag alls icke vill vara hård
i mitt omdöme, finna att många af dessa på långt
när icke motsvara hvad Loke uppställer såsom
föredöme.
Till exempel i statens läroverk såväl som i pri
vata sådana: arbeta alla lärare där på detta sega
och ihålliga sätt? Skulle man ej någon gång,
kanske rätt ofla, kunna tala om omoraliskt ar
betssätt därvidlag? Då vid somliga läroverk Here
lärare hafva för vana att komma 15—20 minuter
för sent, och då, för att detta ej skall varsnas af
rektor, de nedlåta sig till att »på tå» gå en bak-
väg och utsätta sig för lärjungarnes löje och för-
akt, i det dessa stängt bakdörren (ingen vet, hvar
nyckeln är); och läraren får til! allmän förlustelse
ga tillbaka förbi rektors fönster för att komma in
i klassen? Eller då en lärare ej har det kunskaps
matt, som erfordras, utan måste bereda sig på
hvarje lektion — och det är ingen skam — men
han är känd för att ej kunna neka sig att lefva
»bon», så att när någon festmiddag eller dylikt
påkommer, lämnas öfverläsningen i sticket och
skolpojkarne kunna med säkerhet säga, när de
behöfva läsa på, eller när de endast komma att
fa »en liten repetition»? Eller en annan lärare
som, fastän skicklig i sitt ämne, kan sitta och
sofva halfva timmen i katedern — emedan han ej
sofver när han borde? Eller en annan, som kan
hafva en roman i katederlådan och dela sin upp-
märksamhet mellan denna och undervisningen?
Eller en annan, som i otillbörligt lång tid legat
på klassens stilböcker, till slut tager dem orättade
till skolan och där rättar dem knapphändigt och
i stor brådska?* Tror Loke kanske icke, alt så-
dant kan äfven frambringa ett omoraliskt arbets-
sätt hos lärjungarne? Öfverdrift? Fråga ej endast
dem, som. i dag äro lärjungar, utan dem som va-
r’j det för flere år sedan och nu äro män och
därför med oväld kunna gifva sitt omdöme om
mangen lärares arbete under skoltiden, vi veta,
att många skola ej kalla hvad vi sagt för öfver-
drift. Att det gifves lärare, som både äro sin
ställning vuxna och varmt intresserade af sitt
kall, är en glädje alt erkänna, och minnet af dessa
är en vederkvickelse och sporre för mången gam-
mal lärinnerp
Vi tro, att dessa exempel från statens läro-
verk ej i våra dagar gärna kunna ha sin till-
lämplighet, då lärarkåren verkligen står i allo akt-
ningsvärd och plikttrogen. Insändaren måste då
ha samlat sin erfarenhet från något enstaka, be-
klagligt fall. Men de äro troligen af äldre datum
— och då kunna de nog tyvärr vara grundade.
Red.
mal lärjunge.
Jag skulle allt kunna framdraga åtskilligt om
männens omoraliska arbete också på andra om-
raden, men jag vill ej allt för mycket stöta på
patrull; endast något litet har jag velat anföra
för att bevisa, att någon gång ryggraden i män-
nens arbetssätt ej är mycket starkare än vår
egen.
Det gör godt att höra en man, som ifrar för
kvipnosaken, »ur egen fatabur» mena, att kvinnor
ännu i dag såsom fordom skulle kunna vara varmt
gudfruktiga, ära Gud och konungen — ty det
menar han väl ? Det är en riktig hugnad som mot
vikt till hvad sista prästmötet beslöt, nämligen alt
i vigselformuläret ej finge upptagas: Hustrurna
vare sina män underdåniga såsom Herren; ty
mannen är hustruns hufvud etc. — för att icke
betaga kvinnorna deras höga tanke om sin lik-
ställighet med mannen. Att apostelns ord kunna
så »sans ceremonie» skaffas i vrån af präster
och biskopar, därför att dessa ej anse dem för
tidsenliga, det är ett häpnadsväckande tidens tec
ken. För oss enfaldiga kvinnor, som ännu anse
bibeln för Guds ord, är beslutet helt och hållet
förbryllande. Hvilket af dessa ord skall här näst
skrädas? Då är väl det ordet i 1 Mosebok 3:16
rent afvila: »Och han skall vara din Herre!»
fastän det uttalades af Gud själf. — Men äro
dessa ord, det förra med det senare, verkligen så
härda att antaga för kvinnan? Jag frågar hvarje
lycklig älskandeo fästmö, hvarje lycklig älskande
hustru, som ej fått »upplysningstidehvarfvets» bi-
sarra tokerier i sitt hufvud, om detta ej rent af
utgör hennes lycka, att han är hennes hem,,
hennes hufvud? Jag frågar: är det ej för henne
en saknad full af vemod, om mannen ej har den
sedliga kraft, karaktärsfasthet och praktiska för-
stånd, som kräfvas, för att hon skall, såsom hon
vill, kunna underordna sig honom? Jag är öfver-
tygad om, att till och med kvinnor med både
hufvud och karaktär känna detta behof att
se upp till mannen, att stödja sig på honom;
det hjälper icke, det är i vår natur lika mycket
som behofvet att älska och älskas. Men som
sagdt, skola vi skräda den ena efter den andra
af kristendomens sanningar för vår likställighets
skull, så vilja vi väl näppeligen med tiden vara
konungen underdåniga heller (han ärju en manjl),
Iduns julklappsbasar.
Ofverföringsbilder på stearinljus. För barn är
detta en nöjsam sysselsättning under de långa
yinteraftnarne. Man köper af den bästa sorten
öfverföringsbilder och väljer riktigt vackra småfi-
gurer eller blombuketter, fuktar dem ett åt gången
med tunt gummivatten och trycker dem försiktigt
frän papperet på ljuset med en liten linnelapp.
De se ut som små fina målningar på den hvita
bottnen. Det ser äfven vackert ut, då man köper
helt smala blomsterremsor och öfverför dem på
ljuset, i^ det de läggas i ormslingor omkring
det. Då ljusen äro färdiga, bindas de samman
med röda eller blåa band. Till vägg- eller forte-
pianoljus se de mycket trefliga ut. Mini.
Stickade byxor för barn. Byxorna stickas af
mjukt yllegarn (som är vackrast att taga i samma
färg som strumporna) med ej för grofva trästic-
kor. Till framstycket lägger man upp 50 maskor
och till bakstycket 60 maskor, för öfrigt stic-
kas båda lika. På framstycket stickas vaulig rät
stickning, fram och tillbaka, till man har det 17
cm. långt, bakstycket skall vara 20 cm. I midten
afslutas nu 8 maskor, hvarefter de 21 maskor
som på hvar sida återstå, skola vara till benen.’
På ena sidan sätter man en grof tråd eller en
sticka i maskorna, medan man på andra hållet
fortsätter stickningen 6 cm. Hela benet bör vara
10 cm. långt, hvarför man nederst stickar 4 cm.
med 2 räta och 2 afviga maskor, så att däraf blir
en krage, som håller åt det vid knäet. Andra be-
net på framstycket och bakstycket stickas på
samma sätt, men då man på bakstycket har 60
maskor, får man naturligtvis, då man slutar af
de 8 i midten, 26 maskor på hvar sticka, hvilket
gör att bakstycket blir vidare, som är meningen.
Dessa två bitar hopsys nu, men vid båda sidor-
nas öfversta kant lämnas 10 cm., som bildar
sprund, Linningar virkas med knapphål i bak-
och knappar i framstycket. Lilla Andrea blir
så varm och god, sedan hon fått dessa af sin
mormor. Bel/e-soeur.
Synecessär för herrar. Annie sydde denna
necessär till Anton af vinröd sammet och merveil-
leux i samma färg, men materialierna kunna ju
tagas billigare efter hvars och ens smak, t. ex.
råttfärgadt kläde och fordrad med ljusblå kasch-
mir eller atlas. Den bör vara 15 cm. bred och
35 cm lång. På utsidan broderas ett monogram.
På fodret fastsys inredningen, innan man hopsvr
fodret med öfvertyget. Till inredningen hör först
en svart och en hvit trådrulle nr 30, som upp-
trädas den ena under den andra på en grof kar-
kas, hvilken lindas med band i samma färg som
fodret. Karkasen fästes vid ena kortändan af ne-
cessären, där den fastsys upptill och nedtill. Un-
gefär midt för hvar trådrulle fastsys med languette
en bit skär flanell, under hvilken stoppas något
bomull, och i dessa små nåldynor instickas 10 à
12 synålar. I dessa synålar trädes tråden från
de båda trådrullarne, så att den löper genom alla
nålarne.^ Då man nu vill sy, behöfver man ej
träda på nålarne, utan endast uttaga en påträdd
nål. En ficka fastsys vid ena sidan, hvilken in-
nehåller ° skjort- och byxknappar samt några sä-
kerhetsnålar, svarta och hvita. En mindre rund,
skär flanellsbit fastsys på samma sätt som de
förra, i denna instickas stoppnålar. Litet stopp-
garn flätas i en fläta, som hopvikes och stickes
under en tvärslå, som man fastsyr bredvid stopp-
nålarne. I en annan liten ficka, som sättes vid
andra kanten midt emot den förra, inlägges ett
par dockor filosellsilke, att använda att sy ihop
anteckningsböcker med, eller (för den, som bru-
kar köra och är hästvän) att sno pisksnärtar af.
Annu en tvärslå fastsys, och i denna instickes en
liten sax. Fickor och tvärslåar sys af samma
sorts tyg som öfvertyget i necessären och fodras
med samma sort som fodret, fickorna förses med
lock. som knäppes igen, att innehållet ej må ramla
ut. Om det får rum, inlägges i en af fickorna en
hton ask med knappnålar. I motsatta sidan mot
där trådrullarne sitta klippes necessären i en
spets och hopknäppes. sedan den hoprullats, med
knapp och träns. Knylning är för besvärlig för
en herre. Om man vadderar necessären något.
innan^ fodret och öfvertyget fastsys vid hvaran-
dra, får den ett elegantare utseende. Man kan då
äfven inströ något parfympulver t. ex. »White rose»
eller »Spring Flowers», som köpes gramvis i par-
fymboden för några öre (hos Wiréns i Stockholm
finnes många sorters parfympulver). För en en-
sam herre kan det vara bra att vid förefallande
behof själf i nödfall ha litet syutensilier, och
därför passar denna julklapp väl för Anton, som
snart skall resa till Upsala. Belle-soeur.
Ask för prästkragar. Gösta, som haft mycket
svårt att förvara sina prästkragar på lämpligt
ställe, så de ej skrynklades, får nu det bekymret
afhjälpt. Syster Mia som ej har mycken tid öf-
rig för broderier, beställer hos bokbindaren en
ask, antingen i samma form som en prästkrage
med linning, fast större (hvilket är trefligast), eller
en fyrkantig ask, som då måste vara inredd efter
prästkragens form. Asken bör vara öfver klädd
med svart skinn eller cloth. Då asken kommer
från bokbindaren, öfvertäckes hela insidan af asken
samt lockets insida med ett tunt lager af bom-
ullsvadd. Öfver detta fastsättes nu skärt siden,
hvarmed man bekläder hela askens samt lockets
insidor. Vid kanterna invikes sidenet, så det ej
blir några trasor. På lockets utsida målar Mia
Göstas monogram i mörkrödt och skärt. Kan
man ej måla på fri hand, uppritas konturerna
först med hvitt kalkerpapper. Bel/e-soeur.
Resapotek. Britta som i händelse af behof all-
tid vill vara försedd med medikamenler, då hon
är på någon resa, får af Lisa ett res-apotek. Till
detta köper hon 4 sorters sidenband, 25 cm. af hvar
sort. Ett högrödt, 10 cm. bredt, och ett smalare i
samma färg, 3 cm. bredt ungef., ett hvitt 8 cm. bredt
och ett hvitt 3 cm. bredt. Det bredaste röda
bandet invikes ung. 1 cm. på hvar långsidas kant,
och innanför denna invikning sys på rätan några
rader kräkspark i hvitt silke. Nu påtråcklas på
afvigsidan af bandet ett tunt lager af bomulls-
vadd. På det bredaste hvita sidenbandet sys en
rad af röd kråkspark, sedan fastsys på detta ban-
dets midt på längden det smala röda sidenbandef,
sä att det bildar fyra rum, med 2 cm. mellanrum
emellan sig. 1 dessa rum skola resapotekets in-
Vart bohag r" «Zt ZZtn r Z , r sis denna 1 dagarne pSNprdln & „tkomna bo*.
utgifven af Mathilda Langiet. OviEn.T3a.rl1g for h-varie ordaiae-sälakaELä^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
