Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 47. 24 november 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 I D U N 375
För fosterlandets försvar. Svenska kvin
noföreningen för fosterlandets försvar gåfvokomité,
som under den korta tid den varit i verksamhet
haft att glädja sig åt mycken uppmuntran och fått
mottaga rätt talrika gåfvor från skilda delar af
vårt land, förbereder en utställning af skänkta
föremål med härpå följande auktion under de första
dagarna af instundande december. Ytterligare
gåfvor mottagas med tacksamhet] af komiténs
medlemmar och särskildt af frih. Anna Rappe
(Smålandsgatan 14), fröken I. Elfving (Riddaregat.
11 A) samt fröken A. Fröman (Grefturegatan 71),
alla i Stockholm. Se vidare annonsafdelningen.
*
I elden. Vid den eldsvåda, hvilken en afton
utbröt vid Sundbyberg, utfördes ett mycket vac-
kert släckningsarbete af köpingens raska brandkår.
Största förtjänsten om den vackra släckningen
torde dock tillerkännas — damerna. Dessa nästan
täflade om att genast vid eldens utbrott få en
plats i de tre vattenlangningskedjor, som då bil-
dades, och i hvilka de utgjorde det stora flertalet,
tills släckningen var fullbordad. Då först kommo
de under fund med, huru deras toaletter lidit och
huru våta om fotterna de blifvit. Dess bättre har
det icke hörts af, att någon af det raska brand
släckningsmanskapet lidit till sin hälsa af an-
strängningen.
Teater och musik.
Kungl. operan uppförde i söndags »På Sicilien»
för första gången under innevarande spelår. Tu-
riddus parti utfördes rätt erkännansvärdt af hr
Bratbost; rösten låter dock pinsamt ansträngd i
det högre registret. Lucias och Lolas partier hade
öfvertagits af fru Linden och fröken Almati. Den
förra hade anlagt en förträfflig mask och löste sin
uppgift i både vokalt och dramatiskt hänseende
med all den vakna intelligens, som är betecknan-
de för en god konstnär. Lolas lilla parti har
förut utförts bättre än nu. Hr Carlander har ett
godt röstmateriel: hans utförande af Alfios roll
förråder dock ännu debutanten. Fru Brag inne-
har fortfarande Santuzzas parti, om hvars utfö-
rande hon omsorgsfullt vårdar sig.
Vid måndagens föreställning återupptogs »Gio-
conda». Hufvudintresset var naturligtvis fäst vid
innehafvarinnan af titelpartiet, signora Labia, som
här hade sin andra uppgift vid härvarande opera.
Vid minnet af det genialiska sätt, hvarpå fru Öst-
berg utförde detta parti, bleknar naturligtvis sig-
nora Labias framställning. Och dock bör ingen
kunna påstå, att den unga främlingen misslycka-
des. Tvärtom ; enligt vår åsikt skilde hon sig öf-
ver förväntan väl från sin uppgift. Signora Labia
är ännu för ung och verkar för ung för denna upp-
gift, som för att göra sig rätt gällande kräfver en
fullmogen konstnär. Öfver hela framställningen
låg en viss osäkerhet, som ju kan vara lätt för-
klarlig. Den präktiga stämman gjorde sig dock
väl gällande, särskildt i de senare akterna. Bättre
torde nog varit för den unga sångerskan, om hon
fått en mindre fordrande, uppgift att lösa än denna.
Hon förtjänar i alla fall erkännande för hvad hon
presterade. ■— Priset för aftonen togs af hr Öd-
mann, hvilken vid briljantaste röstdisposition ut-
förde Enzos parti. Hr Sellergren gaf likaledes en
förträfflig framställning af statsinkvisitorn Alvise.
Barnabas parti hade öfvertagits af hr Söderman,
hvilken gaf god färg åt denna Jago-natur. Fru
Linden, äfven här förträffligt maskerad, gaf en
präktig bild af den blinda, Giocondas mor. Lauras
parti utfördes af fröken Almati, som dock ej lyc-
kades förläna detsamma något intresse. Operan
gick i sin helhet bra under hr Hennebergs anfö-
rande.
Febereföreställningarna taga sin början i mor-
gon lördag å k. operan, då »Le père prodigue»
af Alex. Dumas d. y. uppföres. Måndagens pro-
gram upptager »Tartuffe» af Molière, »Le rendez-
vous» af Coppée och »Histoire du vieux temps»
af Maupassant. På tisdagen gifves »Le demi-
monde» af Alex. Dumas d. y.
K. Dramatiska teatern har nu börjat sina fru
Garfmrmn-föreställningar. Den första skulle gå af
stapeln i onsdags, och till densamma voro biljet-
terna slutsålda redan på föregående lördag. Pro-
grammet upptog »Frou-Frou». Vi återkomma i
nästa nummer till detsamma.
Filharmoniska sällskapet, som skulle gifvit sin
-örsta konsert i slutet af denna månad, har upp-
skjulit densamma till den 5 inst. december för
att ej komma i kollision med Febvre-föreställnin-
garna, hvilka som bekant taga sin början på k.
operan i morgon lördag.
Södra teatern. Ett stort utstyrselstycke på vår
minsta scen — se där en af den gångna teater-
veckans notabla nyheter. Féeriet, som är så på
modet i öfriga europeiska hufvudstäder, ej minst
nu under vårt skådelystna fin-de-siècle, har här
föga odlats, ehuru de enstaka försök, som gjorts
— »Fru Venus» jämte ett par andra — ej borde
ha afskrämt, då de visat sig slå lifligt an. Ett
experiment i denna väg medför visserligen alltid
rätt stor risk, då betydande kostnader nedläggas
på de dekorativa anordningarna, men äfven Stock
holm äger en afsevärd publik, för hvilkens af-
undsvärda naivitet ett allmänfattligt sagospel är^
långt mera lockande än alla tvifvelaktiga försök
att tolka den moderna dramatikens grunda djup-
sinnighet. Ännu finns en mäktig fond af ursprung-
lig känsla hos de breda lagren.
Det är nämligen ej endast — eller ens väsent-
ligen — den yttre omklädnadens prakt, som fängs-
lar i ett sådant stycke som nu senast Södra tea-
terns Aladdin, utan det är det okomplicerade
häfdandet af sunda etiska krafters rätt att besegra
all världen. Här är det det gamla temat: kärle-
ken öfveroinner . .. som, slitet, men outslitligt,
stämmer till genklang till och med blaserade sin-
nen, hvilka äcklat sig mätta på »sede»-komedi-
en i en tid, fattig på seder.
Den brokiga sagoramen och den pantomimiskt
enkla intrigen innefatta vida betydligare moraliska
uppslag än något raffineradt dramatiskt konstverk,
som dock epdast råkar en i det närmaste oemot-
taglig åskådarkrets. Måhända har ej Södra tea-
tern medvetet åsyftat detta, men erkännandet bör
ej därför utebli, så mycket mindre om det kan
gifva den minsta påskyndelse för önskemålet: en
god dramatisk repertoar för den stora publiken.
Våra sceniska konstnärer förr och nu, afbild-
ningar i ljustryck efter fotografier af Gösta Flor-
man. Med text af Frans Hedberg. Denna vackra
publikation torde utan tvifvel kunna påräkna varmt
intresse från vårt lands teaterälskande publik.
Det första häftet brmgar åtta synnerligen lyckade
porträtter, bland hvilka Elise Hvasser som fru
Inger till Östråt och Knut Almlöf i Klädeshand-
laren och hans måg. Hvarje häfte kostar 3 kr.
»Arbetarefrågans lösning.» Civilingeniör C. G.
W. Räåf har under denna gemensamma rubrik
begynt utgifvandet af en serie öresskrifter, af
hvilka fyra hittills tillsändts oss. De synas vara
besjälade af ett varmt intresse för ämnet och för-
tjäna att beaktas af alla, som intressera sig för
den stora sociala frågan.
Henrik Ibsens Kvindeskikkelser af Lou Andreas
Salomé med förord af Arne Garborg har utkom-
mit på Cammermeyers förlag. Den tyska förfat-
tarinnans underhållande arbete är ej en kritik i van-
lig bemärkelse, utan en diktares tolkning af den
store skaldens skiftande kvinnogestalter, genom
hvilken de få liksom ett nytt lif, på samma gång
man tycker sig först nu rätt ha lärt känna dem.
Författarinnan är en af det unga Tysklands mest
begåfvade pennor, och hennes verk i dess norska
dräkt torde kunna påräkna en vid läsekrets äfven
i Sverige bland literärt intresserade.
Jultomten, den af Svensk Läraretidnings redak-
tion sedan 3 år utgifna barnjultidningen, har i
dagarne utsändt sin innevarande årgång, tillagad
liksom de föregående efter receptet: »Endast det
bästa är godt nog åt barnen». Den goda urskill-
ning, som gjort sig gällande vid valet af text och
illustrationer i Jultomten, förklarar, att tidningen
blifvit en efterlängtad julgåfva uti tusentals hem
i land och stad, En blick på innehållet visar,
att Jultomten äfven i år som medarbetare räk-
nar flere framstående författare och konstnärer.
I förhållande till det billiga priset — endast 25
öre — är den vackra lilla tidningen en utan gen-
sägelse ypperlig publikation, som vi med nöje re-
kommendera.
Litteratur.
e. S. Fagerström ‘SSSHïïFÏ
Force majeure.
Skiss för Idun
af
Frank Truth.
(Forts.)
»T[ej, nej! Tro mig, det är inte något offer jag
e’r gör, tvärtom, det är en tillfredsställelse för mig
att — att bli din hustru. — Att jag är blek, kom-
mer af att mitt hufvud värker, jag går därför in
till mig, om du tillåter. — Säg tant Malla, då
hon kommer in, att jag gått till hvila.»
»Kan jag också säga henne, att du blir min,
och att vi resa snart?»
»Om du så önskar.»
»Tack, måtte min lilla Ruth få sofva nu.»
En handtryckning, och ögonblicket därpå satt
generalen ensam i rummet.
Inkommen till sig, kastade hon sig på sin säng
och försökte tänka. Tänka öfver sig själf, öfver
honom, öfver hur hon skulle kunna uthärda lif-
vet. Men hon kunde inte tänka. Det föreföll
henne, som om det, som förr utgjort hennes in-
nersta varelse, hennes eget jag, nu vore dödt.
Allt, allt, både inom och utom henne, utgjorde en
enda oändlig tomhet. Men en tomhet, som, ändå
inte var tom, utan olidligt plåguppfylid. Ändlli-
gen, fram mot morgonen, föll hon i dvala, men
äfven då fantiserade hon om ett vidunderligt tom-
rum, i hvars midt hon tyckte sig sväfva, och
hvars gräns hon förgäfves sträfvade att uppnå.
För den törsta solstrålen, som föll in genom
fönstret och smekande spelade öfver hennes ge-
nomskinliga ögonlock, flydde dock sömnen, men
tomheten stannade kvar.
* *
*
Nära två år senare, en eftermiddag i början af
augusti, befann sig Ruth von Badener, änka sedan
tio månader tillbaka, på terassen utanför lord
Eastbrooks villa i Dieppe. Lord Eastbrook, som in-
tog en framstående ställning inom det politiska
lifvet, tyckte om att här få hvila ut efter den an-
strängande London-saisongen, och hans hustru,
hvilken lärt känna Ruth under sin vistelse i Nissa
den föregående vintern, hade fattat ett så lifligt
intresse för »the girl-widow», som hon kallade
henne, att Ruth måst lofva att tillbringa någon
tid af sommaren i Dieppe. Detta löfte hade hon
dock endast gifvit under förbehåll att få taga sin
bostad å ett hotell, i stället för att blifva lady
Eastbrooks gäst. Hon bebodde därför tillsammans
med sin sällskapsdam mrs Farr, hvilken hon efter
generalens död på rekommendation af lady East-
brook engagerat, några rum i första våningen i
ett af de komfortablaste hotellen. Känslan af
fullständig frihet var nämligen det enda, som nu-
mera skänkte henne en skymt af tillfredsställelse.
Hennes blonda skönhet bade naturligtvis väckt
stort uppseende och beundran i Nissa, men om
någon sökte blifva närmare bekant, blef hon isande
kall, och- sina många beundrare behandlade hon
nästan hänsynslöst. Ingen som känt henne, dä
hon var flicka, eller sett hennes ömma omsorger
om generalen, skulle kunnat tro henne vara samma
varelse. Alltsedan lifslyckaa svek henne, var det
för henne ett oemotståndligt behof att plåga an
dra, som eftersträfvade hennes hand. Med un-
dantag af hennes sjukliga medlidande med gene-
ralen, var det som om alla ädlare känslor med
ens utplånats hos henne. Hon hade själf en för-
nimmelse, att så var, men erfor på samma gång en
slags grym lisa af att sålunda döda sin själ, då
man så hänsynslöst, dödat hennes hjärta.
Sittande i en låg korgstol under några palmer
och med blicken hvilande på hafvet, som rullade
sina vågor nästan ända upp mot terassen, sam-
talade hon nu med en af sina ifrigaste tlllbedjare,
prins Moroff, under det att rundt omkring dem
voro spridda grupper af personer, hvilka liksom
de intogo »tive o’ clock tea» hos lady Eastbrook.
Efter att hafva skänkt prinsen några, som det
föreföll honom, uppmuntrande blickar och tonfall,
lät hon nu blicken oafvändt hvila på hafvet, un-
der det att hon då och då, till svar å hans varma
hyllning, med orubbligt lugn lät falla sådana re-
pliker som:
»Men min bäste prins, såg jag er inte just nu
tömma ett glas iskyld champagne? — Och ändå
känner ni er inte svalkad ? Men så försök då ett
glas till, jag ber.»
Ytterligt irriterad och öfvertygad om, att för
tillfället intet stod att vinna genom en förlängd
konversation, hade prinsen rest sig upp och äm-
18 Humlegårdsgatan 18
18 Götgatan 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0379.html
