Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. 24 november 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullt
jämförliga
med
de
engelska,
fås
hos
■
C.
W
.
S
C
H
U
M
A
C
H
E
R
■
«
f
i
s
b
r
ö
d
,
många
sorter.
Försändes
öfver
IDUN
370
nade säga farväl, då han plötsligt öfverraskades
af att se Ruths ögon gnistra till och ett nästan
omärkligt blekrödt skimmer jaga öfver hennes an-
sikte. Sekunden därpå dallrade den fina öfver-
läppen liksom af smärta, men nästan blixtsnabbt
stelnade det hela i kallt trots.
Orsaken till denna ovanliga rörlighet i Ruths
ansikte var klangen af en manlig stämma alldeles
bakom henne, och ögonblicket därpå hördes lady
Eastbrook svara:
»Ja, här är verkligen i dag ett mycket kosmo-
politiskt sällskap, men kom, jag måsle presentera
er för en förtjusande landsmanarna.»
»Min kära baronessa, tillåt mig presentera: grefve
Gyllenstam — baronessan von Badener.»
Och så passerade hon vidare för att fullgöra
sina värdinneplikter på andra håll.
Hvarje droppe blod tyckte* nu hafva öfvergifvit
Nils Gyllenstams redan förut bleka ansikte, Och
det gick flere sekunder, ulan att han kunde förmå
sig att säga något. Hjärtat klappadel våldsamt,
och tungan nekade att göra sin tjänst, under det
hans ögon alltjämt fixerade det lilla bleka, kalla
ansiktet framför honom.
Ruth, som fruktade den paus, hvilken således
uppstod, gjorde med handen en gest mot den stol,
Moroff nyss lämnat, och yttrade i så likgiltig ton
hdn förmådde tillkämpa sig:
»Sitt ned ett ögonblick, det var inte i går vi
råkades. — Har grefven nyligen varit hemma i
Sverige?»
»Inte på tre år. Jag ämnade fara hem i sep-
tember, men — antagligen blir det nu inte af.»
»Inte?»
»Nej — ändamålet med min resa hoppas jag
nu kunna uppnå här. — Ni skall inte neka mig ett
samtal i morgon?»
Hon mötte lugnt den bönfallaude blick, som
sökte hennes. Det dröjde några sekunder, innan
hon svarade:
»Skulle grefven verkligan i morgon fortfarande
hysa den åsikten, att vi två ha något att samtala
om, så är jag vanligen hemma mellan fyra och
sex.»
»Tack.»
En paus föjlde. Ruth bröt åter tystnaden.
»Hvem är den yppiga damen där, med de gnist-
rande ögonen och den utmanande toalelleu. Hon
som just nu sprakar med lord Eastbrook?»
Han lyfte hufvudet och blickade i den angifna
riktningen, men sekunden därpå sänkte han blic-
ken mot marken, och läpparne sammanpressades
hårdt. Så föll svaret dämpadt, men betydelse-
fullt:
Ȁnnu kallar man henne grefvinnan Gyllen-
stam.»
Det i mera än ett afseende öfverraskande sva-
ret öfverrumplade Ruths kalla behärskning, och
hon utbrast med bitter ironi :
»Ah — min rival alltså!»
Ögonblicket därefter skulle hon velat gifva sitt
lif för att icke hafva uttalat dessa ord. Hon reste
sig för att gå och räckte honom handen.
»Adjö, jag måste fara, jag väntar en person
hemma hos mig kl. 6.»
»1 morgon således.»
Hon lämnade honom utan svar.
Morgondagen kom Ruth hade i timtal vandrat
fram och tillbaka genom rummen, afvaklande Nils
Gyllenstams ankomst, men, då han anmäldes, före-
föll det henne ändå, som om hon varit oför
beredd.
Hon fattade med banden stöd mot en högkar-
mad fåtölj. Den smärta gestalten omslöts tätt af
en släpande svart sidendräkt belastad med jet,
och nacken uppbar stolt det något tillbakalutade
hufvudet. Hennes ögon fixerade den dörr, hvari
genom Nils Gyllenstam nu inträdde. Näst. ögon
blick stod han med utsträckta händer midt fram-
för henne. Hade han icke varit så upptagen af
sina egna stormande känslor, skulle han af’Ruths
hållning tagit varning. Han skulle genast insett,
att det snarare var en audiens än ett möle hon
beviljade honom. Men detta undgick honom nu
och lian hängaf sig helt åt sin stämning.
»Ruth! — Ingenting i världen ska nu kunna
skilja oss älskade! Kan du förlåta mig?»
»Förlåta? För att kunna förlåta, måste man ha
ett hjärta — och det har inte jag.»
Utan att röra en muskel hade bon ända hittills
förblifvit i samma ställning. Hon släppte nu sto-
len, passerade några steg förbi Gyllenstam ocb
sjönk ned i en fåtölj nära fönstret på andra sidan
mi
af rummet. Med handen visade hon på en fåtölj
i närheten.
»Ursäkta mig, jag glömmer ju att be grefven ta
plats »
En minut paralyserad af den isande atmosfär,
som omgaf henne, stod Nils Gyllenstam som fast
naglad på stället. Plötsligt tänkte han dock, att
den mäktiga kärlek han bar inom sig. och som
nu bröt fram med den stormande kraft, hvartill
hvarje under någon tid hårdt betvingad känsla
uppdrifves, var stark nog att kunna segra, blefve
kampen än aldrig så hård. På samma gång kände
han med sig, att lidelsefullhet icke skulle förmå
att rubba det trots, bakom hvilket hennes kärlek
— om den, som han hoppades, ännu lefde — för
skansat sig. Han gjorde därför våld på sina känslor
för att synas lugn, tog plats bredvid henne och
började tala helt stilla, men på samma gång fast
och beslutsamt.
(Slut i nästa n:r.)
Våra ärade läsarinnors uppmärksamhet hänledes
på den dubbelsidiga bokannons, som finnes införd
i detta nummer från h. Alb. Bonniers välkända
förlagsexpedition. Den upptager, såsom synes,
en hel del goda och förträffliga arbeten.
Innehållsförteckning.
Märtha-Stina Schöldström ; af Mus. (Med porträtt.) —
Den första snön; af Fanny Chrysander. — Jätta ; en kvinno-
profil, tecknad för Idun af ***. — »Utan ryggrad» ; med an-
ledning af Lokes uppsats med denna rubrik, af J. K. — Iduns
julklappsbasar. — »Un vrai diamant de génie;» ett par min-
nen om Jenny Lind. — Sista akten ; bref till Idun från »Kvin-
nornas världsutställning», af Signe Ankarfelt. — Ur notisbo-
ken. — Teater och musik. — Litteratur. — Force majeure;
skiss for Idun af Frank Truth. (Forts.) — Tidsfördrif.
s ?b
o 0
°\ j®« •
aiaroran
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Väl är det sant, jag liten är på jorden,
Men dock jag säga kan till mitt försvar:
(Du tycker nog, att jag är stor i orden!)
Jag hufvudsaken är för litet hvar.
Mitt kall är medlarens: — att sam-
manhålla
Hvad skiljas vill — helt spetsigt jag
förstår ;
Och ganska stor förtret jag nog kan
vålla,
Om någon gång ifrån min post jag går.
Med aktning måste du mig stads be-
handla,
Ty kort om hufvudet, jag tål ej skämt;
Jag blixtsnabbt kan min fredsnatur
förvandla
Och låter aldrig udda vara jämt, —
Nu sönderfalla mina delar alla,
Jag vill dem icke längre hålla kvar,
Och om ej tiden skulle förefalla
Dig alltför knapp, du tar dem i förvar;
Om du behändigt kan dem sammansätta,
Så skall till lön för mödan,som du hafr,
Af alla du berömmet få med rätta,
Att, såsom jag, du bufvud har på skaft.
Hvad är man, Där af mammons skat-
ter alla
Man har, guuås, ej allra minsta grand?
Hvad, om man får det då, skall förefalla
Liksom en gåfva ifrån himlens land?
Hvad var hans värda namn, den viga
spjufvern,
Som klef hvar natt i bondens päronträd?
Hvaröfver klättrade han först den luf-
vern?
Men hvad till sist ban bief trakterad
med?
Hvaröfver du — det kan man ta för
gifvet —
Ej styr din kosa för att vatten få ;
Och hvad den är, som säkert bär i lifvet
Behöfver tur, det kan man nog förstå;
Nämn mig så hufvudet för växter alla!
Och hvad hvart ett dess blad nog kal-
lar du !
Ett plagg, hvarunder endast bjärtan
kalla
För världens sorg och glädje klappa ju;
Hvad huru fort du än det brukar göra —
Du ej med vinden gör det i — ja,säg!
En sak som bör till hvarje knapphål
höra ;
Preposition. — Ett ord i utropsväg;
Hvad måttligheten för gjort tjänster
stora;
En dragning8plan — dock ej för lotteri ;
Hvad tyckes sig i skyarne förlora ;
Ett ord, som brukas i bokhålleri;
En, som ej drunknar — kanske af det
skälet,
Att han i sinom tid skall hänga få ;
Hvad mången nog han fått sig under
grälet,
Slagskämpen, när han gick med ögon
blå;
Hvad önskar den, som lagt sin krok,
kan tyckas?
En liten nyttig, snarstucken tingest;
Hvad tjufven säges göra när han lyc-
lyckas. —
Nu tror jag allt är rätt tillsammanfäst.
L—a.
Aritmogryf.
1) En konsonant, 2) tvänne lika vo-
kaler, 3) abstrakt substantiv, 4) f. d.
bufvudstad i Egypten, 5) stad i Syd-
amerika, G) tillhörande familjen, 7) en-
gelsk statsman, 8) flod i Sydamerika,
0) en pågåeude handling, 10) en hög-
tid, 11) en glad tid för en mansper-
son, 12) ett distrikt, 13) tvänne fält-
herrar, 14) en vetenskapsman, 15) en
operett, 16) färg, 17) en nödvändig
vara för sjöfolk, 18) en hafsvik, 19)
mynt, 20) berg i Finland, 21) delika-
tess, 22) hvar födan intages, 23) biflod
i Lombardiet, 24) ett njutningsmedel,
25) detsamma som illgärning, 26) tven-
ne vokaler, 27) en konsonant.
Begynnelsebokstäfverna i kvadratens
fyra sidor bilda namnet på en efter-
längtad stund för nordbor. De öfriga
27 orden böra bildas vågrätt, diago-
nalt i kvadraten.
Lösningar.
Gåta: Bikupa.
Charad: Falskmyntare.
IfyUningsgåtan : Pannkaka, hvetmjöl, 1) half-
stop, 2) Valkyria, 3) elfenben, A) tamburin,
5) manstark, 6) julmumma, 7) ögonlock, 8)
lustresa.
Dramatiska förvandlingsgåtan: Herman Su-
dermann, HeJda Gabler, Ernesto, Regementets
dotter, Mikadon, Arvid Ödmann, Nankipuh,
Söndagsbarnet, Undina, l)e pratsjuke, Emilia
Galotti, Rigolet ti, Miss Helyett, Arfskiftet.
Nils Personne, Norrby.
Apokopen: Proköpen:
Dukat, Maria,
Duka, Aria,
Duk, Ria,
Du. Ia.
Geografiska gåtan: Viktor Rydberg — Romer-
ska àagar. 1) Vingåker, 2) Idaho, 3) Kirk-
holm. 4) Tennesee, 5) Oder, 6) Rennes, 7)
Rostock, 8) Yvizi, 9) Dovrefjeld, 10) Brahma-
putra, 11) Enköping, 12) Romagna, 13) Gau-
risankar.
“Lamarque** ett rödt Bordeatix-viu af 1884 års skörd, i saknad af tillbörlig syrlighet
i smaken och garanteradt fritt från främmande tillsatser, rekommenderas såsom
ett synnerligen godt och hälsosamt s. k. bordsvin. Vinets pris är kr.
1,20 pr butelj, och dess försäljning sker endast hos
K. A. Nydahl & Co
Stockholm, Stureplan n:r 2.
Rikstelefon. Allm. telef.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
