Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. 1 december 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 ! DU N 379
enda, som sjukdomen ej kunde röfva bort,
var —- eget nog — glansen af liennes
skönhet. »Sprittande lif och kvickhet»
— säger Fredrika Bremer — »var ansik-
tets förnämsta karaktär, och hvad jag
bäst minnes, är det skälmaktiga, granna
leendet, ögonens tindrande glans. Det
låg en sydländsk glöd öfver hela hennes
väsen, men man tyckte sig känna, att
elden inom henne var af tärande art. I
sitt hem var hon tydligen solen.».
Nils Erdmann.
Det intressanta porträtt af »Kusinernas» författa
rinna, som Idun i dag bringar, är utfördt efter en
aldrig förr offentliggjord handteckning af Maria
Röhl i Kungl. bibliotekets samlingar.
cXfBjjÉe gamle berätta: 3 fordomtid,
crDå trodde man aldrig på helgefrid,
’öm tomten, den lille, förglömdes,
präktiga fat
ÖMed julcmat
3 täppa och uthus gömdes
r_/lt honom, som hade den tysta vården
’öm fäderneärfda gården.
Ty trollet, som glades åt mänsko-id
~öch varligen hägnar kärfve och kid,
3)et får i den heliga väkten
ÎEn glimt af tro,
jön timmes ro,
iöch kan, likt ädlare släkten,
Öffjuta af lifvet och lyfta sitt öga
Strålande ljust mot det höga.
iöch ve den husmor, som stolt och hård
CMed otack lönar hans trogna vård
iöch säger : ”Ökor folk är guds-lånet.”
ÖEtt vredgadt troll
ÖBär glödhett groll,
ÖDet glömmer ej snarligt hånet:
jDen eldröda hufvan kastas i täppan.
— iOch så blir det sot i skäppan!
iöch ve den husmor, som snäf och snål
’Vill knappa in på hans helgemål
iöch tycker, att allt är för mycket.
’Tomten bak vägg
"Ler i sitt skägg,
Çer henne rätt i det stycket :
ÖDen mullgråa kappan bredes i täppan
— iöch så blir det njuggt i skäppan!
jfUmd iinutsent.
”Sidigf i säng”.
Af Hanna Kamke.
■
an talar så mycket om vår nervösa tid,
och att den tilltagande nervositeten ej
ens förskonar barn och ungdom. Detta
är tyvärr intet ur luften gripet påstående, utan
en sorglig sanning, uppkommen af flere sam-
verkande faktorer, af hvilka en bland de vik-
tigaste är brist på sömn.
Hur skadligt för litet sömn verkar på or-
ganismen, kan man iakttaga på sig själf, ty
om man under någon tid ej får sin riktiga
nattro, blir man slapp och trött samt slutligen
äfven oförmögen till verkligt arbete.
Om bristande sömn har denna verkan pä
den fullvuxna människan, hur mycket skadli-
gare skall den ej vara för barnet, som kropps-
ligen växer och utvecklar sig samt dessutom
har ett sådant ansträngande hjärnarbete. Bar-
nets nervsystem är af naturen ytterst känsligt
och blir det än mer ej blott af det ganska
dryga själsarbete, skolan fordrar, utan i ännu
högre grad af de otaliga nya intryck, som den
mottagliga barnahjärnan dagligen får, ej minst
af alla de icke barnsliga bilder, som oförstån-
diga föräldrar låta sina barn upptaga. Tid-
ningsläsning, teaterbesök, sena bjudningar, öf-
ver barnets horisont stående samtal mellan
fullvuxna, allt sådant verkar icke bildande på
barnet, såsom många föräldrar tro, utan ener-
verande, och detta i långt högre grad än ett
samvetsgrant skolarbete skulle göra.
För att nu gifva kroppen och hjärnan tid
att hämta sig efter och ersätta den under da-
gens lopp lidna kraftförlusten, behöfves en till-
räcklig portion lugn och trygg sömn. Mången
mor har nog gjort den erfarenheten, att sjuka
barn sofva sig friska igen. Likaledes kunna
också trötta, enerverade barn genom en längre
tids regelbunden, tillräcklig softid bli krya och
pigga, utan alla järnhaltiga medikament. Un-
der sömnen hvilar hjärnan, och organismen har
tid att bygga på kroppens tillväxt och befordra
dess stärkande. Och är kroppen stark, blir
själfklart äfven nervsystemet det.
Fordran blir således: tillräckligt med sömn
för ungdomen. Denna fordran kan likväl blott
uppfyllas, om de unga få lägga sig vid en ti-
digare timme, än nu i allmänhet sker. Den
som betviflar, att ungdomen lägger sig för sent
och sofver för litet, må vid 8-tiden några kväl-
lar å rad gå på besök i bekanta familjer, som
hafva barn. På de flesta ställen skall man vid
den tiden påträffa äfven de yngre barnen sys-
selsatta med lexorna eller kvällsvarden eller
också se dem sysslolösa »stå och hänga», om
de ej äro borta på någon bjudning eller på
teatern. Där finns ingen tanke på, att barnen
så sent borde ligga eller åtminstone lägga sig
för att kunna somna senast half nio. För
skolungdom (i synnerhet de yngre under 15 år),
som måste upp klockan half sju, är det all^
inte för tidigt att komma till sängs närmare
half nio, då tio timmars sömn är lagom och
nödvändig för den växande kroppen. Detta
synes bäst däraf, att barn, som lägga sig sent,
i allmänhet äro sömniga och olustiga om morg-
narna, då däremot de, som lägga sig i rätt tid,
* Just som denna uppsats var f.irdigskrifven, fick
jag ytterligare bekräftelse på sanningen af mina här
uttalade tankar genom det tal, nya realläroverkets
rektor, doktor Almqvist, den 16 nov. höll på ett så
kalladt föräldrarmöte. Han genomgick där de olika
punkterna af »Hygieniska råd till hemmen, utarbe-
tad i af Stockholms allmänna läroverks läkare», hvar-
af den första särskildt betonar, att barnen böra kom-
ma tidigt till sängs, allt efter åldern klockan 8—10.
följande morgon äro fullsöfda samt pigga och
vakna.
Jag kan tydligt föreställa mig alla de tvif-
lande miner och invändningar, som mina ord
komma att framkalla. De flesta skola fråga:
Men hur skall det gå med lexorna? Öch jag
vill svara dem, att det kommer att gå mycket
bra, om barnen veta, att de måste* lära sig
dem inom en viss tid samt på inga villkor få
sitta uppe, om ej undantagsvis någon enda gäng.
De flesta barn lära sina lexor utan tillräck-
lig energi och allvar. De ha visserligen boken
framför sig, men tankarna gå ofta åt annat
håll. Än är det ett och än ett annat, som
distraherar, ooh uppmärksamheten koncentreras
inte på arbetet. Däraf kommer det, att mån-
get barn sitter en timme och mer med cn
lexa, som ett annat vid ihållande arbete lär
sig på en kvart, alldeles bortsedt från den
större eller mindre begåfningen. Det är där-
för af största vikt, att modern öfvervakar lex-
läsningen, så att inte tiden otillbörligt förlän-
ges eller ock förkortas. För att kontrollera
det senare bör hon då och då förhöra lexan
helt à propos, ej regelbundet, emedan känslan
af eget ansvar då lätt kan slappas.
Om mödrar i allmänhet ville göra sig be-
svär att sitta bredvid sina barn under lexläs-
ningen, skulle de snart inse, hvilken tidbespa-
ring det blefve för de senare, då de genom
moderns närvaro undginge frestelsen att under
arbetstiden prata och leka eller hänga öfver
boken. Mången gång kan modern också ge-
nom en enkel förklaring eller en tilläten fin-
gervisning betydligt underlätta arbetet för
barnen.
Hur mycket en sådan moder, som deltar i
sina barns arbeten och intressen, lefver sig in
i sina barn och kommer att stå dem nära
äfven i framtiden, behöfver jag här ej ens
nämna, det är nog ändå klart för hvarje tän-
kande moder. Man behöfver ej heller vara
mycket kunskapsrik själf för att sålunda öfver-
vaka och arbeta med sina barn, ty gör man
det blott från början, när de äro små, växer
man äfven själf till och utvecklar sitt kun-
skapsmått samt underhåller och förkofrar sin
egen skolbildning till fromma för både sig och
de sina.
För att modern nu verkligen ostörd skall
kunna få vara hos sina barn, bör hon under
den tiden ej mottaga några besök, ej heller
själf, annat än i nödfall, gå bort. Lagar hon
blott, att barnen komma i rätt tid till sängs,
kan hon mycket väl sedan ha ett par timmar
för sig själf och sina vänner.
Den lämpligaste tiden för lexläsningen är en
half eller hel timme efter middagen, beroende
på barnens ålder och lexornas storlek. Hvilo-
tiden efter middagen användes bäst till lekar
i det fria. I allmänhet behöfva barn, som
arbeta koncentreradt och flitigt, ej mer än 1
à 2 timmar till sina lexor. I de högre klas-
serna behöfves nog mera tid, med jag undrar
dock, om ej äfven där tid kunde inbesparas
genom en förståndigare läsning, och om ej ett
under årens lopp fortsatt förnuftigt arbetssätt
i hemmet och uppmärksamhet i skolan skulle
göra, att lärjungarne till de högre klasserna
medförde en sådan solid kunskapsfond, att ar-
betet där blefve lindrigare. Det går ju åt-
minstone an att försöka, medan de äro små.
Större barn böra tillhållas att sådana dagar,
då lexorna äro lättare, arbeta undan i fösväg,
skrifningar och dylikt. För öfrigt böra alla
* Af egen erfarenhet vet jag, att det går. Jag
har nämligen under hela min skol- och seminarietid
blott en enda gång fått sitta uppe till klockan ’/riO,
eljes måste klockan 8 allt skolarbete vara slut.
•Y-
Finaste julklapp!
Köp frän Georg Hallstedt, Drottninggatan 62: Guld-Damfickur fr. 25, 30, 35 o 40 kr. st., Silfver-Damfickur
fr. 15, 16, 17, 18 o. 20 kr.; Gossur af nickel fr. 10 kr,, af silfver 15 kr. För urens godhet garanteras.
Prima Urkedjor fr. 1, 1,50, 2 o. 3 kr. st. Vägg-ur fr. 10 kr. st. Väckarur fr. 5 kr. st.
„kn .. kntnln ^ olt bohandlad och nniit
gönnten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
