Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 48. 1 december 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 IDUN 381
om man fått döma efter blommornas namn,
skulle man kunnat tro sig vandra i en engelsk
utställning, i synnerhet som man plötsligt stötte
på en liten utsökt exposition af orkideer, denna
de rika britternas vanvettiga passion. Lätta
som den luft, hvaraf de lefva, kunna dessa
vidunderliga blommor med sin bizarra form af
insekt och sin glasartade genomskinlighet fästa
sig vid ett stycke trä, som man rpikar upp
på väggen, och intet är mindre vanskligt än
transporten af denna fabelaktigt dyra planta
— det finus exemplar, hvilka den lycklige ega-
ren icke skulle vilja afstå för 10,000 kronor
— som man helt enkelt beröfvar dess blad
och packar ned i en låda, sedan man först
»jagat» dem (det är uttrycket) eller snarare
de oåtkomliga urskogsgrenar, på hvilka de
sväfva, och som endast kunna falla för skotten
från en bössa.
Vid sidan om dessa grupper, hvilka hvarje
snobb, som respekterar sig, anser sig kallad
att beundra, finner man en liten blomsteraf-
delning, som hela världen går förhi. Det är
en exposition af den röda nejlikan, blomman
från i går, vid hvilken alla, som trodde sig
kunna vinna något genom Boulanger, voro fär-
diga att svära, och som spridde sin betydelse-
fulla doft i högtstående damers salonger och
prydde så många intriganters knapphål. Den
dag afguden spelat ut sin roll, fanns det icke
en, som ieke upphörde att drifva denna blom-
sterkult. Man afsade sig sin trosbekännelse
med samma lätthet, som man ryckte den lilla
röda blomman ur sitt knapphål och flyttade
den ur sin salong, och dess korta politiska hi-
storia, öfver hvilken det faller ett sådant sken
af löjlighet, har kanske också sitt ord att säga
om den mänskliga fegheten.
Jane Gernandt.
»Frånskilda hustrur.»
Ur trenne bref till Erik Frey.
— — Hur glad jag vid mitt genomläsande
af eder uppsats i Idun blef, kan ej med ord
uttryckas. Ett innerligt tack frän en hårdt
pröfvad kvinna. Ofta, ofta har jag tänkt : fin-
nes det då ingen, som kan eller vill höja ett
ord till försvar för dessa olyckliga, som kal-
las frånskiljda hustrur. Åh, hvilken hånfull
klang i blotta benämningen, ensamt den är nog
att stinga ett förut kvalfullt hjärta. Blef där-
för både rörd och öfverraskad att finna min
tysta önskan uppfylld, och det i min kära Iduns
spalter. Måtte det nu blifva, som ni önskar,
flere som taga till orda i denna sak. Jag
tillhör dessa olyckligas antal på visst sätt, ty,
fastän ej lagligen skiljd från min man, lefva
vi dock skiljda, och hvad jag utstått under
dessa tre år af hån, förödmjukelse och förakt,
kan ej omtalas. Men Herren har gifvit mig
styrka och viljekraft att bära det så, att kan-
ske ingen tänkt på, att jag lidit. Om man kan
gömma sig i ett hem, går det väl an, men om
man fattig nödgas träda ut bland främmande
och arbeta för sitt bröd, blir det för en fin-
känslig kvinna förenadt med stora kval, isyn-
nerhet om man råkar att komma tillsammans
med småsinnade, trånghjärtade personer, hvilka
liksom sätta en ära uti att håna och trampa
på den, som i deras ögon ingen försvarare äger.
Men deras suckar upptager han, som ser i det
fördolda.
Men jag vill ej vara orättvis, äfven del-
tagande har kommit mig till del, och jag be-
der dagligen Gud välsigna dem, som genom sin
kärlek gjort det lättare för mig att hålla ut
och kämpa den hårda kampen bland själfviska
människor.
Innerligt önskar jag, att i Iduu lagen om
äktenskapsskilnad må komma pä tal. Kunde
ej lagarne härutinnan blifva något förenklade
eller någon paragraf tillkomma för vissa fall,
så att det hela ej blefve så upprörande. Och
så detta detaljerande i de dagliga tidningarna,
hvilka äfven ibland lägga till hånfulla kommen-
tarier. Om en diskussion öfver delta komme
till stånd, skulle nog många med mig glädjas.
–––- H. IL
*
— — En af Iduns läsarinnor, som med
stort intresse läst »Frånskilda hustrur» af Erik
Frey, känner en stor tacksamhet mot författa-
ren, allra helst som jag själf genomgått en
frånskild hustrus lidande och därför af egen
erfarenhet kan bäst bedöma, att artikeln ifråga
var sann och träffande. — — Molly.
* *
––– Amnet är ej särdeles tilltalande, men
det är ej alltid det som »faller bäst på läp-
pen», man bör upptaga. En »erfaren» torde
dock härvidlag vara jäfvig och en oerfaren icke
kompetent. Huru då göra? Intaga en opar-
tisk ställning är ej lätt. Insändaren synes mest
framhålla frånskilda hustrurs obehag i »socie-
teteu». Månne det är så angeläget för en
frånskild hustru att infinna sig i societeten,
innan allmänna opinionen hunnit till sans och
rättvisa? Hon riskerar helt säkert mindre med
att hålla sig borta. Och under en sorgtid
brukar väl ej sällskapslifvet vara så lockande.
Man kan ju antaga, att det ej är lättare att
sörja en lefvande man än en död, och i de
flesta fall tror jag, att änkor hålla sig från
större samkväm och tillställningar ett år åt-
minstone. Hvad sedan följer, ginge ju an att
blommor, klippta ur s. k. blomsterkort. En ställ-
ning af ståltråd, omvirad med glittertråd, utgör
bordets fot, och en smal guldlist omkring skifvan
kompletterar det hela, hvilket tar sig mycket bra
ut. Divanmattan är ett större blomsterkort, kan-
tadt med röd glanskambrik i samma färg som mö-
beln. Öfver divanbordet hänger en sexarmad ljus-
krona af fin ståltråd, omspunnen med glittertråd.
Ljus o. mancbetter af silkepapper. På bordet står
en blomkruka, innehållande små, ur blomsterkort
klippta blommor (rosor, förgät-mig ej, linnéa o. lil-
jekonvalj), torkad ljung o. fint grönt. Krukan ut-
göres af en kasserad fingerborg, ombunden med
silkepapper. Öfver soffan hänger en oval, förgylld
spegel (köpt färdig). Möbleringen i sängkamma-
ren : en imiterad järnsäng, sydd af papp o. öf-
verklistrad med svart, glansigt papper. Gafveldy-
norna öfverklädda med högröd satin samt däröf-
ver några rader fastgummade guldlister, som före-
ställa messingsstänger. I de fyra hörnen små,
bronserade knappar. På sängen ett genombrutet
spetstäcke öfver röd satin. Tre stolar och en
chaislong, sydda af papp o. öfverklädda med sa-
tin samt prydda med guldtoffsar o. snören. I ena
hörnet af rummet en byrå med spegel. Byrån är
tillverkad af papp med små små skåp på båda
sidor om spegeln ; den är målad brun med Aspi-
nalls emaljfärg samt försedd med beslag, klippta
af guldbårder. Äfven kring spegeln är guldbård
anbringad. Ofvanpå byrån o. skåpen har jag fast-
satt en bit hvit, glansig kartong med några bly-
ertsstreck här och hvar, föreställande marmore-
ring. Af en liten fyrkantig bleckburk, brunmålad
o. försedd med beslag, har blifvit lavoir med
»marmorskifva». Tvättfat af en större, urhålkad,
ljus knapp. Däruti en tvättkanna af papper. S.
k. paradhandduk af hvitt silkespapper med bård.
Ett skrifbord af brunmålad kartong med beslag o.
»marmorskifva» är placeradt vid ett af fönstren.
Bordet är försedt med skrifportfölj af svart vax-
duk, ett miniatyrfotografi samt ett par ljusstakar
af fin ståltråd, omvirad med glittertråd. Ett par
dylika stakar stå på byrån. Öfver sängen hän-
ger en större »oljemålning» inom «förgylld» ram
(ett blomsterkort med bred guldlist). Skrifbords-,
toilette och sängmattor af blomsterkort i lämp-
liga färger. Papperskorg af guldpapper. En am-
pel i taket af rödt silkespapper med guldbårder.
Slutligen har jag vid lådans främre sida, som
naturligtvis är helt o. hållet öppen, anbragt en
tvådelad gardin af grön glanskambrik, uppträdd
på ståltråd såväl vid nedre som öfre kanten, så
att den kan dragas åt sidorna. — Utom arbetet
har dockskåpet endast kostat mig omkring 3 kr,
hvilket väl med skäl kan anses billigt. Sådant
det nu ter sig, är det värderadt till 20 kr. För
många små skulle en sådan julklapp helt säkert
vara kärkommen. Enligt min åsigt är ett sådant
hemmagjordt arbete mera värdt än dyrbara, köpta
leksaker, så mycket mera som det bereder gifva-
ren eller gifvarinnan ett ganska nöjsamt arbete.
Det kan med lätthet utföras såväl af större gossar
eller flickor som af vuxna, hvilka därtill ha tid
och lust. Praktisk.
Paradkuddar till sängkammaren. En mycket
omtyckt prydnad i sängkammaren äro s. k. parad-
kuddar. Dessa göras sålunda : Man köper van-
ligt godt bolstervarstyg i lärftsboden och syr där-
af två var 34 cm. i fyrkant. Varen vaxas väl
med ett stycke hvit vax, tills de kännas hala
men ej klibbiga. Därpå fyllas de med blandadt
and-dun och fjäder (efter 5 kr. kg.), det åtgår
högst ett halft kg. till bägge kuddarna. De öfverklä-
das därpå med billigt siden eller bomullssatin.
Af hvit battist sys 2 öfverkast, lika stora som
kuddarna, breda fållar vikas och sys med hålsöm.
En luftig spets sättes i kanten. Midt på öfver-
kasten, sys ett par stora monogram. Öfverkasten
påsättas sålunda, att deras 4 hörn komma att
ligga på kuddarnas 4 långsidor. Paradkuddarna
läggas uppe vid hufvudgärden på de utdragna
sängarna, hvilka böra vara prydda med hvita
täcken och trefliga nattpåsar, Lisa.
Skridskoväska. Af ett stycke grått lärft 40 cm.
långt och 30 cm. bredt sys en väska, hvilken in-
vändigt fodras med vaxduk. På den ena sidan
broderas ett monogram och på den andra någon
sportsfigur eller ett pär korslagda skridskor. Vä-
skan dragés ihop med en yllekordong och är myc-
ket praktisk, då den skyddar både handskar och
kappa mot de våta skridskorna. Lisa.
Packlakan. Bland det allra nyaste i handar-
betsväg är, tror jag, s. k. »packlakan». Jag skulle
vilja rekommendera dem till julklapp åt några af
den omtänksamma Belle-soeurs»fästmör» att skänka
hvarandra. På hvitt lärft lika stort som koffer-
tens botten (jag förutsätter nämligen att något
af dessa par ämna göra en liten bröllopsresa el-
ler slå ned sina bopålar i en främmande stad)
sys ett broderi, helst föreställande ett lokomotiv
eller en ångbåt. Man kan äfven sy »Lycklig resa»,
»Välkommen åter» eller något dylikt. Kanternalan-
guetteras eller förses med en stark, tvättbar spets.
Dessa lakan bredas ut öfver den packade reskof-
fertens olika fack och framför allt öfver det, där
klädningarna ligga. Lisa.
Papperspåse. Af vanlig säckväf syr man en
påse 70 cm. lång och 40 cm. bred. På framsidan
fastsys ett stort monogram, utklippt i svart kläde,
på hvilket man syr muscher med zefirgarn i granna
färger. Påsen kantas med ylleband, och på bak-
sidan sättas två bandöglor, så att påsen på ett
par små fina nubbar kan hängas upp vid skrif-
bordets ena sida. Brukspatronen, som alltid tyckt
illa om papperskorgen, som stod i vägen för ho-
nom, blir Lisa mycket tacksam för hennes upp-
finning. Belle-soeur.
Sked och gaffel till lutfisk. En sådan sked och
gaffel af trä tror jag ej är svårt att få, åtminstone
har jag sett sådana i handeln. Ragnar, som fått
tag i ett par sådana, snidar på skaftet en drak-
slinga på framsidan och »God jul» på baksidan.
Han ger dem sedan till Britta, som gömmer dem
bland sin öfriga »bosdel». Belle-soeur.
Ett bord. Lisa och Anton slå sig tillsamman
för att till Mia och Nils få ett vacksrt bord till
deras förmak. Ett litet rundt bord med tre ben
klär Lisa med röd eller ljusblå plysch, och An-
ton, som är skicklig i löfsågning, sågar af ljust
fanér ett stort monogram, som fästes midt på
bordet. Benen, som böra vara i samma färg som
monogrammet, omknytas, där de mölas, med ett
sidenband i samma färg som plyschen.
Belle-soeur.
T>. G. BJURSTRÖM, SI Drottninggatan, STOCKHOLM.
Lampor, Bosättningsartiklar, Nysilfver, Galanterivaror. Affären etablerad 1865. Kan erbjuda de solidaste artiklar i rikt urval i nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0385.html
