Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 48. 1 december 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 I DU N 1893
se. Illa vore att »lägga sten på börda», be-
möta någon olycklig bjärtlöst, hans eller hen-
nes olycka må nu vara själfförvållad eller ej.
Men lättsinnigt skulle det äfven förefalla, om
ett samhälle med öppna armar mottoge en från-
skild hustru. Misstanke måste, till att börja
med, finnas, det ligger i sakens natur, det är
logiskt. Misstanke är dock ej detsamma som
visshet — väl att märka !
Allmänheten är ej särdeles lyckliggjord, skulle
jag tro, af sådana händelser, då ett äktenskap
slutar med disharmonisk upplösning, för att ej
tala om de stackars barnen, där sådana finnas.
Ett godt råd, om ej två — äfven med fara
att gå utom ämnet och troligen för naiva, för
nära till hands för att beaktas, nämligen: se’
dig väl före, innan det äktenskapliga handel
knytes; och om det, trots all försiktigket, ändå
tycks blifvit knutet oriktigt, så — »låt oss
bättre hlifva, snart allt bättre blir.n Ja, vore
såväl män som kvinnor litet mera benägna att
uppodla sin religiösa känsla och klargöra sina
begrepp i den vägen, så skulle ej så mycket
bekymmer behöfva uppstå för »frånskilda hu-
strur». — — Ergo.
Från Iduns läsekrets.
Till läraren i »konsten att skrifva vers».
Jag härmed tackar er, herr Efraim,
för den »handledning» ni oss alla gifvit!
Sen nu på edert namn jag fått ett rim,
är början gjord och jag skaldinna blifvit.
Och då mitt »våffeljärn» ni vara må,
som jag med »smet» skall vederbörligt fylla.
Om formen skulle blifva ful — ja, då,
jag kan allenast uppå järnet skylla.
Dock gräddar jag min verskomposition
ej uppå känslans eldkol eller bränder.
Men utaf er poetiska lektion
jag mig en liten treflig brasa tänder:
holm, välkänd för öfrigt för våra läsarinnor, då
Idun i fjol meddelade hennes biografi och bild —
fyllde den 23 november 70 år. 1 anledning däraf
och för att bevisa fru Hammarstedt sin tacksam
het samt bidraga till att ekonomiskt trygga hennes
ålderdom, har ett stort antal af hennes forna ele-
ver insamlat och till henne öfverlämnat -4,000
kronor — 3,000 kronor i form af lifränta och
1,000 kronor kontant. Det hela åtföljdes af en
prydligt textad adress, upptaganda gifvarinnornas
namn.
«
I syskongraf. 1 Alfvesta i Småland har den
22 novemher aflidit friherrinnan Elisabeth Horn
of Rantzien född Gyllenkrok, i ea älder af 72 år.
Hon ingick 1864 äktenskap med sin kusin, seder
mera majoren vid Södra skånska infanterirege-
mentet och öfverstelöjtnanten i armén Reinhold
Horn af Rantzien, som för ej länge sedan aflidit.
Den nu aflidna efterlämnar ej barn. Den 23 d:s
afled i Lund framlidne kommendören vid preussi-
ska marinen Gustaf Erik Hyltén-Cavallius’ änka,
friherrinnan Henrietta Eleonora Hyltén Camllius,
född Gyllenkrok, i en ålder af 70 år. Hon sörjes
af två söner och tre döttrar. Båda voro döttrar
till majoren frih. Th. G. Gyllenkrok och hans maka
E. C Horn af Rantzien.
*
Nätens konst. En utställning af konstbroderi
har å hotell Kung Carl härstädes i den så kallade
Frigga-salen öppnats af fru K. Dahl, förut fördel-
aktigt känd för sina vackra och smakfulla bro-
derialster. Utställningen omfattar ett tiotal taflor,
däribland porträtt af konungen, genrebilder och
laudskapsstycken. Det är verkliga mästerverk i
broderiväg man där får göra bekantskap med, och
man vet knappt, hvilket man mest skall beundra,
den oerhörda flit och noggrannhet eller den smak
och finess hvarmed arbetet utförts. Särdeles läckra
äro ett par genrebilder samt två små blomster-
stycken.
*
Kvinnan i skolrådet. Vid kyrkostämman i
Adolf Fredriks församling i Stockholm utsågs i
måndags till ledamot i skolrådet professorskan
Augusta Ekman, född Kock. Inom nämnda för-
samlings skolråd finnes förut en kvinnlig ledamot,
fröken Mina Forssell. Inalles finnas nu sex kvinn-
liga skolrådsledamöter i Stockholm, hvaraf framgår,
att den lagförändrine af 1889, genom hvilkeu kvinna
fick tillträde till skolrådet, ingalunda synes blifva
en blott pappersreform.
Teater och musik.
Kungl. operan. Ändtligen gifves i morgon lördag
den första symjonikonserten för innevarande sä-
song. Bland annat kommer att utföras den nyli-
gen aflidne kompositören Tschaikowskys uvertyr
»1812». Konserten ledes af hr Franz Nenida.
I afton uppföres med helt och hållet ny rollbe
sättning »Hälften kvar eller hin ondes andel».
Febcreföreställningarna å Kungl, operan ha
varit den gångna veckans intressantaste leaterny-
het. Frédéric Febcre föregicks af ett lockande
rykte att vara en afComedie françaises förnämligaste
skådespelare, och han har genom de tre program,
som i Stockholm gifvits, i det hela häfdat sitt an-
seende som en nobel konstnär, om ock ej alla hans
prestationer varit af den art, som hänfört till nå-
gon bullrande entusiasm. Det är något ytterst
måttfullt och dämpadt öfver Febvres spel, man
skulle ibland vara frestad att säga nästan kyligt;
i all synnerhet hade man väntat mera sydländskt
temperament. Men de små aristokratiskt reserve-
rade medel, med hvilka han söker och älven når
sin verkan, inpassas med en sällan svikande
träffsäkerhet, som vittnar om djupa studier och
konstnärlig intelligens.
De program, hr Febre valt för sin turné, ha dock
nog ej i allo varit ägnade att framhålla deomest
glänsande sidorna af hans konstnärnkap. Å den
första föreställningen gafs Dumas fils’ här förut
obekana »Le père prodigue», ett ganska långran-
digt och tunt konversationsstycke, utan några
större eller tacksammare scener.
Vid den andra föreställningen fästes största in-
tresset naturligtvis vid utförandet af Molière’s
»Tartuffe». Mr Febvres tolkning af den skenhelige
och lismande skurken Tartuffe hade på förhand
framhållits såsom hörande till det bästa af sce-
nisk konst. Förväntningarna voro därför också
spända. Vi vilja långt ifrån säga, att de blefvo
besvikna, och dock äro vi öfvertygade om, att de
flesta nog väntat sig, att den berömde konstnären
skulle göra något mera af denna utomordentligt
tacksamma roll, än hvad här var fallet. Det är
nog en stor konst att verka med små medel, men
här voro medlen stundom så små, att den verkan
man väntat få fram, blef helt omärklig eller till
och med uteblef. Framställningen gjorde emeller-
tid en god verkan genom den stränga konsekvens,
som präglade densamma från första repliken till
den sista. — Bland de medspelande — sällskapet
är i sin helhet ganska godt — framstodo särskildt
damerna Harris och Aubry som respektive fru
Elmire och kammarjungfrun Dorine, i all synner-
het den senare.
Tredje föreställningen gafs i tisdags, då »Le
demi-monde» (»Falska juveler») uppfördes. Här
fick mr Febvre tillfälle att låta sin öfverlägsna
skådespelaretalang göra sig fullt gällande. Ett så på
en gång liffullt och behärskadt, elegant och geni-
aliskt spel hafva vi sällan bevittnat. Stämningen
i den nära nog fullsatta salongen var ock betyd-
ligt lifligare än under de föregående föreställnin-
garna, och bifallet tog sig gång på gång uttryck i
starka applåder såväl efter aktsluten som inför
öppen ridå. Bland de medspelande utmärkte sig
särskildt imme Harris Suzanne d’Ange. Samspe-
lat var för öfrigt utmärkt.
Vasateatern har gjort en mycket god repris i
Planquettes melodiösa och vackra operett »Corne-
villes klockor», som i lördags gick för första gån-
gen med hr Viktor Holmquist i Gaspards roll.
Detta gästspel bidrar naturligtvis ej minst att för-
läna nytt intresse åt den gamla bekantskapen, och
hr Holmquist flätar med sitt utförande af den
girige slottsväktaren en ny lager till sina många
förr förvärfvade. Fröken Thulin i Germaines och
fröken Ekström i Serpolettes partier skörda äfven
ymnigt bifall.
Grefvinnan Mathilda Taube hade till såväl torsda-
gen i förra i veckan som sistl. söndag både fyllt
och öfverfyllt Musikaliska akademiens stora sal
med en entusiastisk publik, hvilken med hänfö-
relse lyssnade till hennes förträffliga sång. Den
framstående sångerskan, som tyvärr allt för sällan
låter höra sig, står ännu på höjden af sin konst
och kan, tyckes det, när som helst upptaga täflan
med de främsta stjärnorna på sångens område.
Det entusiastiska bifall, som hälsade henne, visar
ock, att hon allt fortfarande är lika populär som
någonsin.
Förträffligt biträde lämnades af fröken Piehl
och hr Tor. Aulin.
- och hederspresenter. Ilordsillvcr, eleganta mönster till
Nålar, Kingar, Kedjor etc. i stort och modernt urval
från 20, 6» och 125 kr. Blåklint, modernaste silfverbrosch.
Billiga priser- — Bref besvaras omgående. IM
Då »rosens» tagg mig gifver skarpa sår
och »liljans» guldstoft sig på näsan fäster,
då etternässlan bland »violer» står
och getingarne äro »sippors» gäster,
då bromsens surr bland »trastens» drillar hörs,
och »ufven låter» uti natt »så däfven»,
till er, herr Efraim, min tanke förs,
och uppå er »metod» jag tänker äfven.
När »göken» lägger ägg i andras bo
och »sparfven» snålt den minsta smula plockar
och »hök» i »dufva» spänt sin hvassa klo,
och när jag märker några stora »bockar,»
när »ulfven» jagar några stackars lam,
och af de svaga sig ett mål bereder
och »springarn vrenskas», där han rusar fram —
då tänker jag, herr Efraim, på eder.
’ En lärjunge,
Ur notisboken.
En silfverbrud. Den 25 novemher firades
i Leksand silfverbröllop af bäradshöfdingen Hj.
Claëson och hans fru Clara Claëson j. Rothlieb.
Fru Clara Claëson är i ordets sanna bemärkelse
ett stöd för det samhälle, där hon intager en
framstående plats. Med sitt ädla sinne och goda
hjärta omfattar fru Claëson alla, som närma sig
hennes gästfria hem, med största intresse. Som
allvarlig kristen är silfverbruden en trogen och
verksam tjänarinna på såväl inre som yttre mis-
sionens arbetsfält. Genom Idun, som också fun-
nit väg till det vackra hemmet vid dalälfvens
strand, bringa många vänner silfverbröllopsparet
sin lyckönskan.
*
En vaekar hyllning. Fru Fredrique Ham-
marstedt — den afbållna f. d. föreståndarinnan
för flickskolan i Brunkebergs hotell här i Stock-
4*
Detta är den sanna karaktären på ett hem
— att vara en fridsboning, ett hägn, icke
blott mot all kränkning, utan mot all ängs-
lan, tvifvel och söndring, Såvida det icke
är detta, är det icke något hem; såvida det
yttre lifvets oro får intränga dit, och ett ka-
raktärslöst, främmande, likgiltigt eller fiendt-
ligt sällskap, vare sig genom mannen eller
hustrun, tillåtes öfverskrida tröskeln, så upp-
hör det att vara ett hem; det är då endast
en del af den där yttre världen, som man
satt tak öfver och uppgjort eld uti. Men
såvida det är en helgad plats, ett Vestas
tempel, ett härdens tempel, hvaröfver hem-
mets gudar vaka, inför hvilkas ansikten inga
andra få komma än de, som kunna mottagas
med kärlek — såvida det är detta, och tak
och eld endast äro sinnebilder för ett ädlare
skydd och ljus — fyrtornets skydd i det
stormiga hafvet — i så fall gör det skäl för
sitt namn och förtjänar att kallas hem.
Och hvarhelst en sann hustru finnes, är
detta hem alltid omkring henne. Kanske äro
endast stjärnorna öfver hennes hufvud, lys-
masken i det nattkalla gräset, den enda elden
vid hennes fotter, och likväl är det hem,
hvarhelst hon är. Och för en ädel kvinna
utbreder det sig långt omkring henne, bättre
än om det hade tak af cederträd eller vore
måladt med vermillion, spridande sitt lugna
ljus vida till dem som annars vore hemlösa.
Buskin.
Jvru-elerare
K ANDERSON
1 Jakobstor» ■
Juvel-, £ul<l- och Nilfverarbcten, passande till lysnings
lägsta pris efter dagens kurs å silfver. Armband, Broscher,
till billigaste pris. JHaiiiantring-ar med 1, 3 och 6 diamanter
Parisernyhet, Kr. 3: 50. Reela varor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0386.html
