Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 49. 8 december 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ben sig åt brödet fröjda vill, Må det för ogräs freda;
Må degen väl bereda; Den sig åt lifvet fröjda vill,
Den sig åt fältet fröjda vill, Må arbeta och beda.
R. Reinick.
*********************************************************************************************
den fryntliga, säkra teaterdirektrisen, som
i tjugu år med aldrig sviktande redbarhet,
klokhet, skicklighet och energi ledt ett af
våra största och hästa landsortssällskap, den
ypperliga skådespelerskan, som i nära ett
halft sekel tillhört denna samma landsorts-
scen, den präktiga »gumman Elfforss», som
kan se tillbaka på en lycklig teaterbana —
femtiofem år lång, och som, hvart hon kom-
mit i landsorten, alltid hälsats med den
uppriktiga glädje en efterlängtad kär gäst
väcker.
Vi äro säkra om, att de fryntliga dragen
skola, när de nu meddelas i Idun, i månget
hem väcka glada minnen och framkalla
många tacksamma hågkomster, minnen af
kraftiga lifsbilder dem Thérèse Elfforss fram-
ställt från scenen, ömsom humoristiska,
ömsom rörande, komiska ibland, tragiska
äfven, men alltid skurna ut ur det verk-
liga lifvet, träffande och karaktäristiska.
* *
*
Femtiofem år vid teatern! Femtiofem
år mellan kuliss och ramp, mellan diktade
och verkliga intriger, sträfvanden, bekym-
mer och arbete — och ändå ha kroppen
spänstig och själ och sinne friska som i
ungdomens år, se där ett konststycke, som
icke många göra Thérèse Elfforss efter.
Femtiofem år! Det är ju ett helt män-
niskolif.
Född den 30 november 1823 — just i
dagarne 70 år — var Thérèse Öberg så-
ledes icke stort mer än 13 år, då hon i
februari månad 1837 tog sina första steg
på tiljan. Det var på kungliga teatern
detta skedde, och det var som balettelev
den lilla Thérèse först visade sig för pu-
bliken. För tjugufyra skilling banko pr
spelkväll traskade den lilla Thérèse från
Tantos höjder ända ner till det gamla konst-
templet vid Gustaf Adolfs torg för att där
ikläda sig balettängelns tarlatan och oklac-
kade små sidenskor.
Det såg en stund ut som om den lilla
skulle blifvit en stjärna i Terpsichores
rike. Hennes ungdom och fägring fäste
strax uppmärksamheten vid henne, och
hennes anlag för den luftiga konsten ingåfvo
gamle Selinder, som då var kungl. teaterns
balettmästare, de största förhoppningar. Hon
fick också, ehuru blott elev sedan kort tid,
uppträda i första ledet af corps de ballet
vid de tillfällen, då det gällde att med
ungdom och behag fylla den bakgrund; mot
hvilken alla tiders ballettdrottning, den strå-
lande Taglioni, lyste.
Men gubben Selinder, som fick se så
många af sina bästa elever öfvergifva Terp-
sichore för Thalia, miste också inom kort
Thérèse Öberg.
Kapten Lindeberg hade lyckats få till
stånd sin »Nya Teater», den nuvarande
Dramatiska teatern öfver hvars scen hans
bild ännu hänger, men knappast hans entu-
siastiska anda ännu sväfvar.
Det var 1842 kapten Lindeberg in-
vigde sin nya teater, och den unga Thérèse
Öberg erhöll engagement samma år. Hon
debuterade därstädes den 13 februari 1842
i en liten enaktspjes af Dumas kallad
»Änkans man» och gjorde genast lycka.
Hon stannade dock ej länge vid denna
scen. En af de manliga kamraterna vid
Lindebergs trupp, L. E. Elfforss, bildade ett
eget sällskap för landsorten, och vid detta
erhöll Thérèse Öberg engagement redan
1845.
Nu började ett nytt och allvarligare skede
i hennes lif både som kvinna och konst-
närinna. Snart genom äktenskap förenad
med direktör Elfforss tillföll henne att upp-
bära de mest betydande rollerna i sällskapets
repertoar och att senare under mannens
sjuklighet äfven öfvertaga en stor del af
truppens ledning och ekonomi.
Men hon var värfvet vuxen, och mycket
genom henne förvärfvade det Elfforsska
sällskapet det högt ansedda namn, som aldrig
lämnade detsamma.
Ar 1869 afled direktör Elfforss, och änkan
öfvertog nu ensam ledningen af sällskapet,
som hon, med ett kort afbrott 1882, bibe-
höll ända till år 1889, då hon öfvergick
till Aug. Lindbergs stående teater i Göte-
borg.
På denna scen uppträdde hon också för.
sista gången den 27 febr. 1892 — femtio-
fem år efter hennes första steg på tiljan,
som hon nu, mätt på både arbete och fram-
gångar, för alltid lämnat för att hvila ut i
skötet af sin sons, vågmästarens E. Elfforss
familj.
* *
*
Det är ett oerhördt rikt galleri af män-
niskoframställningar, som fru Elfforss skapat
under denna långa teaterbana, ett galleri
af rikt skiftande bilder inom dramats, den
fina karaktärskomediens, de historiska skåde-
spelens, de moderna problempjäsernas och
lustspelens ram. De gamla teatervännerna
skola ännu minnas hennes Jolanta, Esme-
ralda och hennes Amalia i »Trettio år af
en spelares lefnad». De hafva heller icke
glömt hennes tjusande Adrienne Lecouvreur,
hennes stolta Pompadour, Adèle Miiller i
»Den farliga tanten,» Gabrielle i »Smäde-
skrifvaren» och hennes markisinna i »Mar-
kisinnans ungdomsminnen».
De, som sett henne i dessa roller, tala
ännu med värme om det spirituella i hennes
framställning, den fulländade finheten i
detaljarbetet och den spänstiga liflighet, som
präglade allt hvad hon gjorde.
Och rollerna från ett senare skede! Hur
lifligt stå icke än för mitt minne hennes
präktiga Margareta Lejonhufvud i »Kung
Märta», hennes Celeste i »Från Amerika»,
hennes rikt humoristiska »Mutter på tuppen»
i »Fredman och Ulla Vinblad», hennes
»Änkan Sillery», och kanske framförallt
hennes friska, hurtiga, på kornet tagna Lona
Hessel i »Samfundets stötter».
Allt hvad hon rörde vid fick under hen-
nes händer lif. Hon hade gnistan, och ända
in i slutet af sin långa teaterbana förmådde
hon att ge eld och lif, saft och must åt
sina framställningar.
Både som utöfvande konstnärinna, som
teaterledare och som enskild person har
fru Elfforss varit lika framstående och vun-
nit allas aktning och tillgifvenhet.
Som teaterledare — ett af de icke allra
lättaste yrken i världen — var hon ett
mönster. Intet sällskap var så aktadt och
ansedt som hennes — i alla afseenden.
Det var på sin tid en liten mönstertrupp
i landsorten. Också förde »gtimman Elf-
forss» spiran med kraft, fast på samma
gång mildt.
Det lär stå i en gammal proklamation
till hären af salig Karl den tolfte att »fän-
riken skall vara en lång drummel, som i nöd-
fall kan slå på trumma, löjtnanten skall
vara en s- -e, men kaptenen som en far
för sitt kompani.»
Vid den Elfforsska truppen fanns det för
ett femtontal år tillbaka en ung fänrik, »som
i nödfall kunde skrifva roler eller öfver-
sätta pjäser,» där fanns ock en löjtnant,-
men framförallt var kaptenen som en mor
för sin trupp.
Sträng och barsk vid första anblicken,
aldrig att leka med, när det gällde arbete
och ansvar, voro där likväl värme i hjärtat
och vänlighet i sinnet mot alla.
Till den Elfforsska truppen sökte sig ock
den tiden gärna de unga konstadepter, som
trodde sig i sitt hjärta ha en gnista af konstens
heliga eld. Det var hos Thérèse Elfforss
Ang. Lindberg tog sina första steg på den
bana, där han sedan skördat så vackra
framgångar, och många, många af dem, som
nu äro framstående inom vår och Finlands
teatervärld, ha i godt minne den allvarliga
skolan hos gumman Elfforss. Många tacka
henne ock i sitt stilla sinne för hennes
ärliga och modiga kritik, som alltid sjöng
ut. Sved det i början, gjorde det dock
godt, och få äro de icke, som hon på det
sättet lyckades vända åt andra banor.
Det är en af dessa senare, som nu vid
gumman Elfforss sjuttionde år velat ge en
liten blomma till födelsedagsfesten.
Aug. Blanche, hvars dödsdag vi firade
nyss, på samma gång som Thérèse Elfforss
födelsedag, skref en gång en liten skiss
med titel »Talang och hjärta». Den lilla
skissen handlar just om Thérèse Oberg, då
än den lofvande dansösen.
Talang och hjärta — det säger allt. Det
är hvad hon äger i hög grad och som
gjort — det senare ej mindre än det förra
— hennes lif ljust och lyckligt!
Gustaf Gullberg.
När jag nalkas dimman på afstånd, före-
faller den nästan så ogenomtränglig, som
om den måste utestänga hvarje solstråle
och fullkomligt innesluta mig i mörker.
Men när jag kommer in i den, finner jag,
till min angenäma öfverraskning, att jag
misstagit mig, och att dimman var mycket
lättare, än den syntes. Så är äfven för-
hållandet med lidandena här i världen; de
äro i verkligheten icke så förskräckliga att
genomtränga som en ängslig fantasi in-
billat sig. Hervey.
^ Fotogénköket fPRIMUS» #
Öfver 15,000 sålda på ett år.
Lika användbart vinter som sommar.
Brinner utan veke. Os-, sot- och rökfritt.
Fotogénkttket »PRIMUS»
** B. A. Hjorth & C:o, 0
B Klara Norra Kyrkogata 5.
Ytterst hränslehesparande.
Fotogenen Brinner i gasform.
Explosion omöjlig. Lätt att sköta.
Ingenifotogénutsvettnlng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0390.html
