Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. 15 december 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 I DU N 1893
inga villkor ville ha en sådan — en läserska.
— Du minns ju — en suck flög öfver de
infallna läpparne på samma gång ett sorgset,
vemodigt uttryck lägrade sig omkring dem
— huru misstrogen, ja stygg jag varit mot
alla, som jag haft anledning att gifva denna
benämning. Men hon kom ändå, syster
Mimmi. Och nu har hon i tre veckors tid
skött mig med aldrig tröttnande ömhet och
omsorg både natt och dag och alltid varit
tålig, glad och kärleksfull. Och jag, som till
en början kände mig hätsk och bitter mot
henne, kan nu endast bedja Gud välsigna
henne för allt, hvad hon varit för mig så
för själ som kropp under denna tid — och
innerligt tackar jag honom, som sände mig
henne.»
Lätta steg hördes i rummet utanför, sakta
öppnades dörren och i en diakonissas allvar-
liga och enkla, men ytterst ordentliga dräkt
inträdde — Mimmi Steffens.
Dock, tillhörde detta milda, fridfulla an-
lete, omslutet af den nätta, hvita mössan,
detta vänliga leende, dessa blida ögon verk-
ligen henne?
Nej, icke henne, Mimmi Steffens, utan »Sy-
ster Mimmi».
Så varmt och hjärtligt hade vi båda al-
drig hälsat hvarandra i vår ungdoms vår, som
vi nu gjorde det såsom medelålders kvinnor.
Och sedan Mimmi vänligt ägnat den sjuka
nödig tillsyn och jag efter en liten stund af
henne tagit afsked, fingo Mimmi och jag till-
fälle till en stunds förtroligt samspråk.
Frågor och svar aflöste hvarandra, barn-
och ungdomsminnen framdrogos ur sina göm-
mor, och då vi slutligen kommo in på våra
egna förhållanden, svarade Mimmi på min
fråga, huru hon kommit att blifva diako-
nissa.
»Då jag såg tillbaka på mitt förflutna lif,
syntes det mig så tomt, kallt och kärlekslöst.
Jag tyckte mig stå i skuld hos hela mänsk-
ligheten, och det föreföll mig, som jag isyn-
nerhet vore den tjänaren, hvilken med lik-
giltighet och otack för gifvaren och förakt
för sina likar nedgräft sitt pund i jorden.
Ett brinnande begär att i någon mån godt-
göra, hvad jag försummat, intog mig och
—- som jag hade hvarken förmåga eller
medel att uträtta något storverk — efter som
jag själf var bäst förtrogen med sorgen och
lidandet — beslöt jag att med Guds hjälp
blifva sjuksköterska.»
Hon teg några ögonblick och sade därpå
med darrande läppar och en drömmande
tankfull blick: »Minnet af en sjukbädd, bred-
vid hvilken jag måste stå overksam, utan
förmåga och utan rättighet att göra det rin-
gaste för den sjukes lindring, ehuru — ehuru
jag skulle velat offra mitt eget lif, om det
gagnat — kom mig dock kanske mest att
fatta detta beslut. — Och så blef jag diako-
nissa och är nu sjuksköterska.
Och kan jag såsom sådan med någon
ringa omsorg lindra en lidande, o, då sväller
mitt hjärta af glädje och tacksamhet.
Och, vet du, Margareta, » slutade hon med
en trohjärtad blick, »jag som förr så omildt
och kallt stötte bort all vänlighet, anser nu
hvarje tacksam blick, hvarje vänligt ord för
min största och ljufvaste belöning.»
Våra presentkort.
Med detta nummer af Idun följa
prydliga presentkort på Idun, Iduns Mo-
detidning och ungdomstidningen Kam
raten för år 1894. I dessa dagar,
då helt visst alla våra läsarinnor äro
mer eller mindre upptagna af tankar
på att genom någon liten gåfva glädja
sin omgifning, hoppas vi, att dessa små
kort skola komma väl till pass.
Helt visst har hvar och en af eder
ännu någon kvinnlig bekant, som icke
äger Idun, men skulle sätta värde på att
hafva densamma — ifyll då detta pre-
sentkort med hennes namn och lägg det
i hennes julklappskorg. — Eder gåfva
skall säkerligen bli välkommen för stun-
den, liksom den har den förmånen
att göra sig angenämt påmind under
hela det kommande året. Samtidigt
måste ni naturligtvis verkställa prenu-
meration å eder postanstalt i den af-
sedda personens namn.
Ej mindre välkommen torde Iduns Mo-
detidning •— som nästa år blir ännu myc-
ket prydligare och rikhaltigare än i år
— varda som julklapp åt någon bland
edra vänner.
Och vill ni glädja de unga, helt visst
kan ni ej finna ett bättre sått än genom
ett presentkort på Kamraten, som redan
bland ungdomen vunnit så varma sym-
patier. Afven för Iduns Modetidning
och Kamraten gäller naturligtvis, att
postprenumeration måste verkställassam-
tidigt med julklappskortets afsändande.
På detta sätt vill helt visst gärna
hvar och en afvåra läsarinnnör på samma
gång till ett moderat pris göra någon
af sina kära en julglädje och skaffa sin
egen tidning en ny prenumerant. Ju vidare
kretsar, som samlas kring våra tidnings-
företag, dess rikare kan utbytet blifva
af det andliga umgänge, de vilja för-
medla mellan svenska hem.
Iduns julklappsbasar.
Klädstreck. Fru Stråle, som ej ser att göra
några finare arbeten, stickar af segelgarn kläd-
streck åt Mia. På en temligen grof strumpsticka
uppläggas 4 maskor, hvarefter man med rät-stick
ning stickar dem. Arbetet vändes ej, utan tråden
tages tillbaka till samma sida, som man började.
Det stickade snöret dragés därigenom ihop, så att
det blir nästan rundt. Dessa klädstreck äro myc
ket bra, och kunna stickas af segelgarnsändar,
som man fått om paketen, om dessa hopsamlas.
Belle-soeur.
Förvaringsportfölj för gamla bref. Gamla bref
vill man ofta gömma, men de taga så stort ut-
rymme, förutom det besvär, som förorsakas af att
hålla ordning och reda i dem. Lisa, som känner
sin brors tankar i detta fall, ger honom därför
till julklapp en portfölj att förvara dem uti. Af
grått linne tillklipper hon en bit 40 cm lång och
20 cm. bred. Rundt kring denna 2 cm. från kan-
ten sys en kråkspark med laxfärgadt silke. Biten
fodras sedan med svart eller laxfärgadt bomulls-
satin eller, om man vill, atlas ; innan detta göres,
har man dock broderat egarens monogram på rät-
sidan i laxfärgadt och svart sike. Nu sys en 8 å
10 små väskor utan lock af grått linne, de böra,
när de äro färdiga, vara 6 cm. breda och 17 cm.
långa. Med svart silke sys nu på hvar väska
namnet på den person, hvars bref skola förvaras
där, väskorna kantas med svarta sidenband. Då
väskorna äro färdiga, afmätes på den fodrade lin-
nebiten 14 cm., där fastsys väskorna vid sin bot-
ten på tvären öfver linnebiten, så att de stå rakt
upp och ned. De fastsys den ena intill den an-
dra så nära som möjligt, helst ungef. på samma
ställe, men man bör sy tvärs igenom både linne
och foder, så att det blir riktigt starkt. På rätsi-
dan döljes sedan sömmen med en kråkspark. Då
detta är gjordt, hopvikes fodralet, så att man först
viker de förut afmätta 14 cm. öfver väskorna, och
sedan däröfver den återstående delen af det fo
drade linnestycket, så att hela portföljen får utse-
ende af en plånbok. Monogrammet bör naturligt-
vis vara sydt så, att det kommer på den öfversta
delen. Portföljen antingen igenknäppes med knapp
och träns eller också fastsys i ryggen ett svart
sidenband, hvarmed den omknytes.
Belle-soeur.
Handskbevarare. Ett stycke röd sidensars, ett
stycke hvit dito, 30 cm. breda och 35 cm. långa,
sys i hop i form af ett kuddvar. En vadd i hvil-
ken man strött violrotspulver införes och sys ihop
om. Omkantas med snilj, vikes midt itu på läng-
den och röda sidenband fastsys på två ställen på
långsidorna, för bopknytning. Om man kan och
vill, målas utanpå en blomklase, t. ex. äppelblom-
ma, med oljefärg. Annars utklippes ur kreton
blommor, fastgummas och omkantas med silke.
Detta bör naturligtvis ske, innan vadden är ilagd
och påsen hopsydd. Målar man, bör det dock
göras sist. Blir lämplig julklapp för stora systers
ljusa balhandskar. Gredelin.
Trikoloren som penntorkare. En blå, en hvit
och en röd flanellslapp, hvardera 6 cm. lång och
3 cm. bred, languetteras rundtomkring med silke i
samma färg som lapparne och fastsys på en fla-
nellsbit lika stor som alla tre lapparne tillsam-
man. Denna sammanfästes med en annan likadan o.
två lika stora svarta klädeslappar; det faller af
sig själft, att de båda flaggorna bilda yttre sidorna.
Den ena tvärsidan kantas med ett blått sidenband,
som tages så långt, att det räcker att knyta fast
flaggan med vid en svarfvad träpinne, hvilken är
22 cm. lång och i ena ändan försedd med två hål
6 cm. från hvarandra, och hvari flaggan fästes.
Linus D.
Punschbrickduk. Att brickor fara illa och blifva
fläckiga, då punsch eller annan spirituösa spilles
därpå, har nog litet hvar fått erfara, och att för-
söka skydda dem med en vanlig brickduk är ej
heller så lämpligt. Är nu brickan redan fläckig
och behöfver skylas, eller är den ny och man vill
akta densamma, kan den i det följande beskrifna
duken vara lämplig till användning. Af ljusgul,
mjuk, på båda sidor matt vaxtaft klippes ett lag-
om stycke till brickan. Härpå broderas med rödt
eller brunt, tvättäkta bomullsgarn något lämpligt
mönster, t. ex. en punschkaraff med glas eller ett
par skålande herrar. Duken hugges ut i nddar
rundt omkring. Den kan vid behof lätt rengöras
med en borste och ljumt vatten. Mycket lämplig
present till pappa från mamma eller en af dött-
rarna. Ima.
Balväska. Hur ofta ser man ej unga damer på
väg till dans, bärande sina skor m. m. inlindade
i ett papper. Bättre är väl att härtill använda
en liten väska af grå linneväf. Denna göres 35
cm. i fyrkant och afdelas på midten med en rad
kråkspark i två långsmala påsar. Den ena afdelnin-
gen användes till förvaringsrum åt skorna och den
andra till handskar, asken med hårklädsel etc.
Framsidan af väskan förses med emottagarinnans
initialer och den andra med en blomma. Upptill,
3 cm. från kanten, anbringas en dragsko.
Ima.
Kupa för mjölkfat. Mia får denna kupa af Lisa
att sätta öfver sina mjölkfat för att skydda dem
från flugor och dam. Man behöfver härtill en
gazremsa 83 cm. lång och 24 cm. bred, som hop-
sys eller hopklistras och veckas i elfva veck ned-
åt utlöpande, så- att öfre öppingen blir 5 cm. ge-
nomskärning. Under öppningen fastsys en 3 cm.
större rundel af gaze med ett 4 cm. bredt utpike-
radt rysch af rödt linne, hvartill erfordras en 80
cm. lång remsa. Handtaget, hvilket fästes innan-
för ryschet, bektår af en 3 cm. bred och 12 cm.
lång linneremsa, som vikes tredubbel och utsys
med hvit kråkspark. På vecken sys små kvistar
med bladstygn med rödt garn. Kupan, som är 26
cm. i genomskärning, omgifves nedtill med ett 1
cm. bredt rödt linneband, hvari karkass iträdes.
Vill man göra kupan aflång, så insattes en oval i
stället för en rundel upptill, och karkassen ned-
till böjes i den önskade formen. Belle-soeur.
Grytvantar. Af gammalt kläde klippas lappar,
varierande i storlek mellan 15 och 20 cm. i ,fyr-
kant. Två af hvarje storlek kastas eller languet-
teras dubbla tillsammans med ett ylleband såsom
hänge. Ima■
Vårt bohag
utgifven af Mathilda Langlet.
Hvarje husmoder oeti hvarje fästmö bör ovillkorligen förskaffa sig denna i dagarne på Nordin & Josephsons förlag utkomna bok.
Pris: inb. i rödt band kr. 1,50. Förteckning öfver alla inom ett hus förekommande artiklar till begagnande vid bosättning och inventarieförteckning.
Ounabärlig för Irvarje orcLnirrgsälslsaxide familj!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
