Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. 15 december 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 IDUN 1<#3
Ändra kammarmusiksoarén ägde rum i tisdags i
Vetenskapsakademiens hörsal inför en talrik pu-
blik. Programmet upptog tvänne nyheter, nämligen
en pianotrio (n:r 2. h moll) af L. Norman samt
en stråksextett (a-dur) af A. Dvoråk. Den förra
föreföll något matt och monoton, helst som den
kom efter programmets första nummer, den ka-
raktäristiska och anslående stråkkvartetten (ess-
moll) af P. Tschaikowsky, hvilken trots sina många
svårigheter erhöll ett utmärkt utförande. Särskildt
gjorde sig i denna komposition den mystiska och
målande tredje satsen, andantefunebre, förträffligt
gällande. I Dvoraks sextett, där hr Neruda med
känd talang skötte första violoncellstämman och
hr Gellrich andra altviolinen, väckte isynnerhet
de båda mellansatserna lifligt intresse. Måhända
skulle det hela vunnit på, om Normans trio fått
öppna konserten.
Att se på mm.
försedd med åtskilliga urklipp ur Hyreslistan begaf
efl, jag mig ut att se på rum.
N:r 1. 2 rum och kök. Stora, ljusa rum, fukt-
fria och med utmärkt läge åt solsidan.
Värden uppsöktes. Var så god, det är på andra
sidan gården, 1 tr. upp.
En underlig, lutartad, varm luft slog emot oss.
Ja, det kan ju vara tillfälligt — de ha stått en
tid. Tapeten hängde på ena väggen. Det skulle
bli lagadt. Utsikten? Ja, på ena sidan mot en
rad små dörrar och på andra mot en liten bak-
gård.
Priset? »Ja, jag har haft 500, men nu lämnar
jag den åt reel hyresgäst för 450.» Vid utgående
läste jag på dörren i bottenvåningen »Tvätt- och
Strykinrättning». Däraf således fuktfriheten.
»Får jag skrifva kontraktet från l:sta oktober?»
Nej, jag tackar. Icke så genast.
N:r 2. 2 rum och kök. Alla bekvämligheter,
tyst och stilla hus.
Var så god, 4 tr. upp! Vid passerandet lästes
på nedre botten till höger kafé, till vänster cigarr-
bod samt en trappa upp till höger biljard, till
vänster matsalar, hvarom man för öfrigt under-
rättades af för luktsinnet ej oblandadt angenäma
förnimmelser. Detta var således »tyst och stilla
hus». Hyran? Ja, den är billig — 350 kr.
N:r 3. Två rum och kök, nedre botten ö. g.
Varma, trefliga rum med skilda ingångar. Alla
bekvämligheter. Hyran billig.
Lukt af mögel och hvarjehanda rotsaker mötte
näsan. Golfvet hade stora springor, hvaruti de
sötaste små gråsuggor täflade om priset i kapp-
löpning. Taken nedrökta och kakelugnarne fall-
färdiga. Hyran? »Jag lämnar dem för 375, om
det göres upp genast.» Ja, det gjordes upp genast,
men ej efter värdens beräkning.
Nu är att märka det jag aldrig »sett på rum»
förr, endast känt behaget af att omedelbart efter
ringningen bli insläppt i mönsterlokaler af trefnad
och komfort. Så mindes jag mitt föräldrahem,
så inträdde jag för fem år sedan i eget bo med
min Agnes, som vuxit upp i samma slags omgif-
ningar — och nu!
Ja! nu såg jag på »2 rum och kök».
Inga »oegentligheter» i affärerna hade föranledt
detta. Endast dåliga konjunkturer, sorglöshet och
brist på affärsgeni. Slaget kom för en vecka se-
dan. Vi voro unga, friska och fullkomligt oerfarna
om andra lefnadsförhållanden än dem vi vuxit
upp uti.
Det här var ju nästan en skilsmessa, då det ju
icke gällde att rent af bli utan dagligt bröd. Jag
hade dagen efler plockat fram hela min garderob
och, då Agnes kom in, pekat på fcackkostymeina
med tillbehör af finaste sort, teatraliskt förevisande :
»En hjältes död.»
Hon, redan iklädd en enkel trikåblus, hade sva-
rat, fast med en viss stålklang i rösten : »Men här
ser du en hjältinnans lif.»
Lill’ Agnes hade kommit indragandes med
faster Sophie, hvilken med tårade ögon sade: »Min
gosse! Hvad skall detta lif bli af? Sant säger
Ibsen: Hvad är nöden i blus mot nöden i frack?!»
Ja! Det skall nu förekommas genom att reali-
sera fracken, ser tant, och sedan så skall det bli
välstånd i kavaj.
Men nu — nu hade jag sett på rum, och nu
låg jag framtsupa på soffan i mitt rum och —
grät. Icke »som i ungdomens vår», utan som
orkanen bryter lös i högsommaren —• hejdlöst.
Icke var det min framtid, jag bäfvade för, utan
hennes.
Skulle hon gå i ett sådant kök, naggad af de
tusende Jnålsting, som jag i ett nu begrep skulle
möta den, som sett »bättre dagar» och icke blif-
vit tränad i lifvets hårda skola. För mig fanns
endast nattsvart mörker. Icke ens den lättvindiga
glimten från revolvern stod mig till buds. Den
hade för mig i hemmet alltid stämplats som den
obotligaste moraliska bankrutt. Nej ! nog skulle
man lefva, men huru?
Hvar kom nu denna svalka så plötsligt ifrån,
■midt i min brinnande förtviflan? Det blef så un-
derligt stilla, medan Agnes låg där på knä med
hufvudet i sina hopknäppta händer, så stilla som
vore hon död. Nej ! nog var hennes »hjälte» död,
men hon lefde, och för henne fanns en väg, den
jag ej kommit i håg. Hon hade börjat hjältinnans
lif. Hennes lilla hand hade funnit ledtråden, och
min kraftfulla person låg där som ett kullblåst
träd.
Löjligt var det.
»Flickan min! Hvad ska’ vi göra?»
»Vi skola försöka att vara snälla. Vill du nu
ha’ kaffé; jag tog brickan hit in.»
Ja! det ville jag. Och hur det nu kom till,
men aldrig i lefvande lifvet hade jag känt mig så
frigjord, så ödmjuk och så fullkomligt öfvertygad
om en uppehållande kraft utöfver detta flärdfulla
virrvarr som kallas värld. A. M.
Innehållsförteckning.
Fanny Drakenberg, född Roemke ; af Amanda Löffler.
(Med porträtt). — Människokärlekens högtid; af Mor Hanna.
— »Hop var för oss en gâta;* tant Margaretas berättelse,
upptecknad af Fanny Chrysänder. (Slut fr. föreg. n:r). — Våra
presentkort. — Iduns julklappsbasar. — Svenska vidskepel-
ser ur vår äldsta folkmedicin, tecknade för Idun af S. H. —
Till Fredrique Hammarstedt; den 25 nov. 1893. Af Karin L.
— Några ord om våra barns musik; för Idun af Pussie. —
Ur notisboken. — Litteratur. — Teater och musik. — Att
se på rum; af A. M. — Tidsfördrif.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Nalkas jag till rikemannens boning,
Blir jag jagad bort utan försköning,
Där man alltid skall mig oblidt se.
Men i fattigdomens mörka gränder
Strör jag ut mitt guld med fulla händer,
Vittnande om Guds välsignelse,
Fägnar månget enkelt barnasinne,
Hviskande att bättre tid är inne
Och att bleknad kind blir åter skär,
Låter spira hopppets färger gröna,
Söker allt förgylla, allt försköna,
Huru fult och torftigt än det är.
Jag på dödens valplats söker kullen,
Där en okänd, namnlös uti mullen
Glömd af alla hvilar i sitt bo,
Smyger sakta till dess tysta läger,
Smyckar det med all min prakt ocii säger
På mitt enkla språk: Sof ljuft i ro!
Gifmild som jag är, jag dig vill skänka
Några delar små att sammanlänka,
Tagna från mitt anspråkslösa jag.
Kedja hop dem nätt med känd förmåga,
Skall du finna svar pä mången fråga.
Vill du taga mot min skänk, så tag!
Konstrik matta af naturens händer;
Hvarpå den är lagd. — Hvad just ej
länder
Dig till ära, om du någon gör;
Hvad man är, när godt man trifs till-
hopa;
Hvad vallflickan du får höra ropa;
Maningsord, söm du då äfven hör;
Kelativt pronomen. — Två minorer;
En preposition. — Hvad som väl hörer
Till d :t mest förtrampade på jord ;
Två symboler utaf sorg oeh möda;
Hvad den är, som dem skall understöda;
Hufvudsak för snygghet. — Utropsord;
Hvad de åldriga ej mera kunna;
Hvad man därför gärna bör dem unna ;
Socknar två i gamla Dalarne;
Hvad dess son, vulgärt, man kallar ofta ;
Hvad med visshet ej kan ljufligt dofta;
Säkert världens bästa seglare ;
Hvad som alltid mera gen skall vara,
Om man tar den — ja, du själf får
svara !
Öfver hvad du den dock ej vill ta.
Amazon bland Floras dotterskara ;
Hvad du väl med ingen önskar vara;
Hvad en kock med säkerhet bör ha ;
Bästa vän, näst Gud, man väl kan äga;
Hvad blott kungen om sig själf plär
säga;
Hvad till tack man stundom får min-
sann ;
Musikalisk not. — Ett stöd i lifvet ;
Liten snyltgäst. — Hvad ■— det är ju
gifvet —
Du för rampris säkert köpa kan ;
Hvad den gick uti, till stor förfäran,
Mammas vas, när lilla. Anna äran
Sökte att med husan dela få;
I hvad takt du ej bör sysslor sköta;
En som du ej gärna önsk&r möta
I din väg — det är jag säker på.
Ett förvaringsrum, ej bland de stora;
Och hvad teet gärna vill förlora,
Om för länge det får »stå och dra’»;
Hvad på sjön nyss svanen gjorde sakta:
Hvadför man vid eldning sig bör akta ;
Dryck, som ingen absolut vill ha;
Hvad i mängd på marknaden plår finnas;
Hvaruti, som kanske du lär minnas,
Kung i Sverige en gång fann sitt slut.
Nu är kedjan, tycker jag, tillräcklig,
Blir den längre, blir den rent förskräck-
lig!
Vi den sluta af förutan prut.
L—a.
Charad.
Mitt första är en rätt, mig tron,
Så god som mången ann’,
Kan lilla frun den laga, hon
Beröm får af sin man.
Mitt andra finns af många slag,
Och haren har ju sju;
Det uppå näsan hade jag,
När du fick sju för tu.
Mitt tredje renadt och beredt
Används mest juletid,
Och nu du re’n har länge lett
At hvad du lyssnat vid.
G. ig.
Ifyliningsgåta.
T
N
M
A
O
E
Om de tomma rutorna i figuren i-
fyllas, bilda de särskilda horisontala
raderna : 1) en skriftlärd, 2) bevingade
väsen, 3) ett vattendrag i Finland, 4)
ett mansnamn, 5) en tidrymd, 6) en
glad själ.
Begynnelsebokstäfverna bilda nam-
net på ett dryckeskärl och slutbokstäf-
verna namnet på en tillsats till dryc-
ken. G. R. S.
Länkgåta.
Nedanstående siffror skola utbytas
mot bokstäfver, så att ett efterföljande
ord ur det föregående utan dessas om-
flyttning lånar en eller Here af bokstäf-
verna, hvarigenom de skilda orden gripa
in i hvarandra liksom länkarne i en kedja.
Det första (ordet) : 1, 2, 3. Det an-
dra’. 2, 3. Det tredje’. 3, 4. Det fjär-
de: A, 5. Det femte: 5, 6. Det sjätte:
6, 7. Det sjunde: 7, 8, 9. Det åtton-
de: 8, 9, 10, 11. Det nionde: 10, 11.
Det tionde: 10, 11, 12.
Gumman böjd i skogen går
Att det första samla ;
Svårt, ty köld det andra bredt
För den stackars gamla.
I sin ungdom jämt hon bar
På det tredje tunga.
På det fjärde är hon mätt;
Le ej så, ni unga!
Till det femte längtar hon,
Ber därom med ifver.
Då det sjätte ständigt tryckt
Trött man däraf blifver.
Uti stugan kallt och mörkt,
Ej till glöd mitt sjunde,
Slut det åttonde att ej
Lampan tändas kunde.
Kommer döden, knackar på,
Frågar om hon hem vill gå,
Skall det nionde med fröjd
Gumman svara helt förnöjd.
Men i spiselvrån hon har
Trogen vän att lämna kvar;
Hans det tionde blir nog
Gummans enda nekrolog.
S. L.
Lösningar.
Logogryfcn : Bokstaf. Tak, sto, so, ko, skot,
kast, kost, kota, ost, tok, os, tafs, fot, bok,
sko, saf, bast, bo, bas, fat, kosa, skaf, bak.
Charaden : Grosshandlare.
Ordgåtan : Masaniello, Italienare. 1) Mon-
dovi, 2) Armbost, 3) Sara, Stina, Sofia, 4)
AI, 5) Nagasaki, 6) Ihre, 7) Emden, 8) Lera,
9) Levanger, Lillehammer, 10) Oise.
Apokôpen: Stormast,
Stormas,
Storma,
Storm,
Stor,
Sto.
Tilläggsgåtan : Ost, rost, stork, träsko, präst-
ok, korpnäst, korpnäste.
Aritmogryfen: Bertil. Brage, Ejder, Rakel,
Tejas, Ister, Lejon.
Palindromen: Kork — krok.
skeppadt af firman Cockhnrn, Smithes & C:o i Oporto och härstädes lagradt i flere
år samt gara/nteradt fritt från främmande tillsatser, rekommenderas såsom synnerligen utmärkt
till pris af kr. 2,10 pr but. Riks- o. AHm tel. K A. Nvfla.h] fy C:0. Sfllliü, StlirPPlflll 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
