Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 50. 15 december 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 IDUN 399
resa till Rivieran. De båda småländskorna komma
att tillsammans tillbringa tre månader af inneva-
rande vinter i det härliga Mentone.
*
I Terpsichores tjänst. B’, d. premierdansösen
vid de k. teatrarne i Stockholm och Köpenhamn
fröken Maria ’Westberg har i dagarne aflidit. Född
1853 väckte hon redan tidigt nppmärksamhet
för sin graciösa dans, sitt nobla, ädelt kvinn-
liga framträdande, och då hennes talang nått sin
höjdpunkt, erhöll hon den för en icke dansk dan-
sös särskildt smickrande utmärkelsen af ett första
rangens engagement vid den k. skådebanan i Kö-
penhamn, där fordringarna i detta hänseende äro
vida större än hos oss och där, som man vet,
Terpsichores vackra konst sedan gammalt äger
höga anor. Hon kreerade där flera nya partier
och vann liflig anklang både hos publiken och
kritiken. Den lika talangfulla som älskvärda och
blygsamma artisten sörjes närmast af moder och
syskon, men en talrik och tillgifven krets af vän-
ner deltager i deras sorg.
*
Kvinnoklubbens barnfest, förut af ossoss
omnämnd, har måst uppskjutas, i anseende till
nu rådande sjuklighet, till efter jul. Såvida inga
hinder mellankomma, äger den i stället rum den
12 januari 1894 efter rikhaltigt, med flere nyheter
försedt program.
Man talar om kvinnans mission och »rättighe-
ter», som om dessa någonsin kunde vara skilda
från mannens mission och rättigheter; — som om
hon och hennes herre vore varelser af oberoende
slag och med oförenliga fordringar. Detta åtmin-
stone är orätt. Och icke mindre orätt — kanske
ännu mer löjligt orätt — är den föreställningen,
att kvinnan blott är skuggan, den åtföljande af-
bilden till sin herre, som är skyldig honom en
oreflekterande och sträng lydnad, och som i sin
svaghet uteslutande uppehälles af öfverlägsenheten
i hans styrka. Detta, sägerJag, är den löjligaste
af alla villfarelser beträffande henne, som skapa-
des mannen till en hjälp. Som om han kunde
hjälpas verksamt af en skugga, eller värdigt af
slaf! Ruskin.
Litteratur.
Värt folk, verklighetsbilder ur svenskt folklif,
sådant det ter sig hos storfolk och småfolk, i
stad och på land, i fjäll och på slättbygd, i sko-
gar och bland skär, på logar och gillen, i smedja
och studerkammare, i lust och nöd. Tecknade
med penna och pensel af framstående författare
och konstnärer. — Se där den långa, men ock
mycket sägande titeln på ett nytt praktverk, som
begynt utgifvas från Fritzes k. hofbokhandels för-
lag. Det bör blifva ett verkligt nationelt verk,
som man må hoppas skall komma att tränga vida
omkring i svenska hem, där fosterlandskärleken
växer och vårdas. Det första häftet företer en ge-
digen och innehållet värdig utstyrsel och inledes
af en fosterländskt besjälad dikt af Frithiof Holm-
gren: »Vårt folk» med teckningar af Malmström.
»Ett furstebarns dop» skildras af numera aflidne
biskop Strömberg, och som en pendant härtill
tecknar Ave, hur det gick till »När Lars Perssons
pojke fick namn». Edvard Evers ger bilden af
»En konfirmation i en landskyrka». Illustratörer
i detta häfte äro, utom Malmström, Andrén, A.
Kulle och Severin Nilsson. Arbetet är afsedt att
utkomma fullständigt under loppet af detta och
nästa år i omkring 12 häften à 1 kr. 40 öre.
Nornan, svensk kalender för 1894, är i år först
i kalendrarnas rad. Redaktionen har fortfarande
besörjts af Georg Nordensvan, och däraf inses
att densamma är verkställd med urskiljning och
smak. Både de literära och artistiska bidragen
äro af intresse, och Nornan blir helt visst en kär
julgäst i många hem.
Kalendern Svea firar i år ett betydelsefullt jubi-
leum, i det dess nu föreliggande årgång är den
femtionde i ordningen. Ett så långt lif för en
periodisk publikation vittnar bäst om den stad-
gade popularitet, den genom goda egenskaper för-
värfvat. Med berättigad stolthet kan ock Svea
göra den återblick på det gångna skedet, som ned-
skrifvits af professor Varburgs penna: det visar
sig att kalenderns historia och den svenska skön-
literaturensunder detta halfsekel bra nära samman-
falla. Svea har alltid varit en trogenspegling
af sin tid, se där dess förnämligaste förtjänst och
hemligheten af dess framgång.
Flere ståtliga julpublikationer föreligga äfven i
år i form af dessa illustrerade och praktfullt ut-
styrda jultidningar, som numera blifvit så popu-
lära. Äldst i gårde är Julkvällen, Publicistklub-
bens, nu som alltid, till såväl literärt som konst-
närligt innehåll gedigna julskrift, hvilken redan
länge lärt hitta vägen till så många svenska hem.
Jul, Konstnärsklubbens välkända bidrag till jul-
marknaden, står värdigt vid sidan af sina äldre
årgångar, och detta är densamma den bästa re-
kommendation. Julrosor, från Bojesens förlag i
Köpenhamn, är till den yttre utstyrseln den präk-
tigaste’ — också den dyraste. Men priset är i
hvarje fall ytterst billigt i förhållande till den
konstnärliga och vittra valutan. Barnensjulrosor
på samma förlag är ock värd att rekommendera
för en mycket vårdad utstyrsel och ett innehåll,
som bör vara ägnadt att lifligt tilltala sin publik.
Efterlämnade skrifter af Anna Carlotta Leffler:
Sanningens vägar. Napolitanska bilder. (Albert
Bonniers förlag.) Den genialiska författarinnans,
literära kvarlåtenskap kan helt visst påräkna
den största uppmärksamhet, äfven i kretsar, där
hennes åskådningssätt icke delas — ty om en
rikt begåfvad, djupt tänkande ande bär den dock
vittnesbörd. Sagospelet »Sanningens vägar» kom
mer nog att väcka blandade känslor, de italien-
ska bilderna däremot helt visst oblandadt ange-
näma genom sin Jiflighet och färgprakt. Utan
tvifvel ett af årsbokmarknadens märkligaste al-
ster.
Flere goda böcker för ungdom hatillsändts oss.
Onkel Aaams Linnea, ånyo utgifven i urval, torde
ej behöfva söka långt efter vänner. Bertha von
Suttners beryktade fredsroman »Ned med vapnen»
har utgifvits i en för ungdom bearbetad form och
bör varmt kunna rekommenderas åt alla föräldrar,
som vilja påverka det unga framtidssläktet för en
af samtidens vackraste humana idéer. Någonting
extra lockande för alla pojkar bör »Bland röd-
skinn och Cowboys» af C. A. Henty vara. Man
behöfver bara bläddra genom de lockande illu-
strationer, som pryda boken, för att falla för
frestelsen.
Genom Khorasan och Turkestan, den kände upp-
täcksresanden Sven Hedins af oss förut anmälda
intressanta och gediget utstyrda arbete, nalkas nu
sin afslutning och bör kunna bli en värdefull jul-
gåfva för de talrika älskarne af dylik literatur.
En monogramsamling i två färger jämte lösa al-
fabet, kronor, emblem m. m. har börjat utgifvas
på Gustaf Chelius förlag och synes genom sina ele-
ganta och sin praktiska uppställning bli ytterst
välkommen för våra damer. Den fördelas på 3
häften à 1,50 pr häfte och utkommer fullständigt
under loppet af nästa år.
Marlifts samlade romaner och berättelser ha å
Alb. Bonniers förlag börjat utgifvas i en illustre-
rad godtköpsupplaga, som helt visst måste öppna
vägen för den populära och underhållande förfat-
tarinnan till ännu vidare kretsar än förut. Kom-
plett kommer samlingen att omfatta 40 häften à
25 öre häftet, och blir den nya rikt illustrerade
upplagan billigare än de äldre oillustrerade.
Ny musikliteratur föreligger från Abr. Lundquists
k. hojmusikhandel. Vår flitige och gouterade dans-
kompositör Victor Holts bjuder på en »Serpen-
tinpolka» och en hambopolska »Skälmungen»,
båda högst rytmiska och dansanta. John Öländer
också skattad som danskompositör, företrädes af
en polka »På småtimmarue» och en vals »På kär-
lekens lätta vingar» med inlagda piffiga och po-
pulära melodier. Mycket tacksam är H. R. Wejd-
lings spanska polkakonsert »Stjärnbilden», som
redan^offentligen uppförts understort bifall. Herbests
marsch »Under Sveas fana» är ganska pompös
och effektfull, men verkar betydligt af remeni-
scenser. Hugo Sedström har i sin »Valse Caprice»
åstadkommit en fin liten tonbild, och äfven M.
Carmans »Caprice-Gavotte» samt E. Meyer-Hel-
munds intermezzo »Wonnetraum» skola nog vinna
pianoamatörers bifall. »Snöflingor», andra häftet,
bjuder för året en sorterad samling vacker dans-
musik. Så här ha våra läsarinnor att välja på
till julbalerna.
6.6. £agerstrSm SSSStXkt
Ernst Widegren en kompositör, som redan förut
gjort sig fördelaktigt bemärkt i den lättare genren,
har, själf medlem af Publicistklubben, tillägnat
detta sällskap en synnerligen anslående marsch,
som under titel »Lefve pressen» nyss utsändts i
musikhandeln. Den nya marschen lär iförberedas
till uppförande af flere bland våra offentliga ka-
pell och torde inom kort bli lika populär som
många af sina företrädare, hvilka nu äro, bokstaf-
ligen taladt, på hvar mans läppar.
Teater och musik.
Kungl. operan. I lördags uppfördes för första
gången efter ungefär 18 års hvila Aubers komiska
opera »Hälften hvar eller Hin ondes andel». Lik-
som alltid i Aubers operor återfinner man äfven
i denna en hel del vsckra och smekande melodier.
Ett och annat torde dock i viss mån förefalla nå-
got föråldradt. Med det i sin helhet ganska goda
utförandet låter operan emellertid fortfarande höra
sig. Fröken Karlsohn som Carlo Broschi skulle med
sin präktiga och distinkta sång och sitt mer än
vanligt lifliga spel förtjäna odeladt erkännande,
om textuttalet blefve något tydligare. I sistnämnda
hänseende brusto de flesta, måhända med undan-
tag af fru Linden, som i allmänhet plägar vårda
sig om ett tydligt textuttal, men hvars röst vid
detta tillfälle på grund af indisposition lät något
lågmäld och beslöjad. Hennes uppträdande för
öfrigt var utmärkt. Fröken Holmstrand sjöng
Casildas parti korrekt, ehuru något kallt. Herr
Lundmark hade som Rafael d’Estuniga, om man
frånräknar ett par smärre missöden, en lycklig
afton. Af de Öfriga förtjänar särskildt hr Johan-
son att omnämnas för sitt utförande af den gruhb-
lande konung Ferdinands roll; likaså hr Ström-
berg som informatorn Gil Vargas. Hr Grafström
lär bafva anlagt en fullt verklighetstrogen mask
som storinkvisitorn Fray Antonio. — För öfrigt
gick operan på det hela taget bra under hr Halléns
anförande.
Nästa måndag lär f. f. g komma att uppföras
den danske kompositören Ennas mycket omtalade
opera »Hexan».
K. Dramatiska teaterns senaste program, som i
lördags gick för första gången, är af synnerligen
underhållande beskaffenhet. Det upptager först
ett nytt svenskt original: »Nattrocken», lustspel i
en akt af Tor Hedberg. Den unge begåfvade för-
fattaren har här åatadkommit en mycket kvick
och verkningsfull samhällssatir, där såväl uppslaget
som den dramatiska ramen i dess helhet äro gan-
ska originella. Den goda borgmästaren i en små-
stad, hvilkens 25-årsjubileum just skall till att firas
af hans trogna medborgare, får ett plötsligt anfall
af vämjelse för »den offentliga lögnen»; hädanefter
skall han bli en »sanningssägare» och uppträder
nu inför den förbluffade gratulant-deputationen
klädd i nattrock — både bokstafligen och figurligen.
Han stöter sig dock genom sin osminkade öppen-
hjärtighet med samtliga societetens element och
kommer i en gruflig klämma, som till slut hotar
att alldeles förinta honom, då han — väckes af
den verkliga deputationen och till sin outsägliga
lättnad finner, att hans sanningsidéer endast varit
en förskräcklig dröm.
Herr Bœckstrôm utförde borgmästarens makt-
påliggande och ansträngande roll med saftig ko-
mik och verkningsfull stegring i spelet och skör-
dade därför lifligt bifall. De många öfriga rollerna
hade ock fått karaktäristiska företrädare, särskildt
framhålla vi hr Personnes dråpliga tidningsredak-
tör, hr Hamrins bankkamrer, hr Gründers pastor,
hr Strömbergs riksdagsman och hr Örtengrens dåre.
Publikens munterhet var stor, och rop på förfat-
taren förspordes efter ridåns sista fall.
Kom så Sardous och Nanjacs kvicka »Vi skil-
jas I» med den genomypperliga rollbesättningen
sedan tre år tillbaka. Särskildt var det en högtid
att återse fru Hartmann som Cyprienne, en af
hennes allra förnämsta sceniska skapelser, som
ingalunda mist något af sin konstnärliga afrund-
ning sedan senast. Hr Fredriksons des Prunelles
och hr Personnes Adhèmar äro också alltid lika
gärna sedda.
Aftonen i sin helbet var en af de mest anime-
rade vi tillbragt på Dramatiska teatern. Ej minst
lifligt deltogo konungen och kronprinsen och prins
Karl, hvilka närvoro, i bifallet.
18 Humlegårdsgatan 18
18 Götgatan 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0403.html
