Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Julnummer 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 IDUN 189 {
2per J£allstT0m
’W
Tvännc Visor.
i
Drottning Mab.
KTu ilar vårens luftning snabb
* ’ Och löser knoppens sömmar,
Nu häller mönstring drottning Mab
Med alla värens drömmar.
Drottning Mab, drottning Mab,
Klart hennes ögon lysa.
Drottning Mab, drottning Mab,
Men de späda händerna frysa.
Spirans guld är en blommande sälg,
Drottning Mab, drottning Mab ;
Makten varar med pingstens helg,
Drottning Mab, drottning Mab.
Riket vidgar så långt sig ut,
Som kvällsgula strålar räcka,
Glädjen varar, tills dagen är slut.
Kläderna vara en vecka.
Kronan hennes är majregn i glans,
Drottning Mab, drottning Mab.
Tankarna fladdra som sländor i dans.
Drottning Mab, drottning Mab,
Fladdra om allt, som är fagert och käckt.
Allt som i blomning vill brista,
Mäta en evighet, fly för en fläkt,
Slockna i gnista vid gnista.
Manteln slutes af spännets klenod,
Drottning Mab, drottning Mab.
Hjärtat är rödt af det rödaste blod,
Drottning Mab, drottning Mab,
Varmt af den rikaste kärleks dag,
Stort af den vidaste längtan ;
Hvarje dess jublande, skälfvande slag
Är ett sökande rop af trängtan.
. . . Och innan vårens luftning snabb
Fått lösa knoppens sömmar,
Så håller mönstring drottning Mab
Med alla vårens drömmar.
Drottning Mab, drottning Mab,
När rosorna lysa röda,
Drottning Mab, drottning Mab,
Dä ligga väl drömmarna döda.
II.
Vaggvisa.
IX inder i brand
^ Och röd kostym,
Blommor i hand
Och hatt med plym,
Så kommer lyckan till lillans bädd,
Så ser han ut, och så är han klädd.
Hatten är fäst
Med sidenband.
Snart leker han häst
Pä vaggans rand.
Röda små skorna så muntert slå,
Medarna dansa, och lillan hör på.
Rocken är tung
Af gyllenfrans.
Blicken är ung
Och djup af glans.
Kinden är mjuk och munnen varm,
Hvit liksom kudden hans smekande arm
Fotter i dans
Fly snart sin kos.
Hjärtat hans
Är en vissnande ros.
Sä kommer lyckan till lillans bädd,
Så ser han ut, och sä är han klädd.
Qlisdbeth JiuTjlenstierna
Deras frister.
D
et var julafton, snön låg hvit och fyl-
lig ända ut på takrännorna, men där-
nere på gatorna hade den förvandlat sig i
gråhvit modd, genomfårad i tusen olika
riktningar af skarpa slädmedar; bjällrorna
klingade muntert i den höga vinterluften,
och fotgängare ilade om hvarandra, bråd-
skande ifriga, men ändock med något af
feststämning i sina ansikten.
Allt detta såg och hörde fröken Marie
Louise från fönstret i sin sängkammare,
där hon höll på att göra toalett för dagen.
Fröken Malvinas rum låg åt gården.
Där var allting tyst och stilla, endast någ-
ra hungriga gråsparfvar uttryckte med ett
gladt kvitter sin erkänsla mot dem, som kom-
mit ihåg, att också de höllo på julmaten.
I sålen gick Lotta, de båda gamla systrarnas
trotjänarinna, och dukade kaffebordet. Hon
såg trumpen och tvär ut. Ansiktet likna-
de ett stycke våldsamt ihoprynkad säck-
väf med ett smalt streck uppskuret till
mun och två mörka prickar till ögon.
Hon pratade för sig själf och ackompag-
nerade sin lifliga konversation med att låta
teskedarna skramla mot kopparna eller de
tunga gammalmodiga silfverknifvarna slå
revelj mot den slipade smörasken.
Var det likt en julafton, det här! Me-
nar, att fröknarna gått öfver vildgräs! Fast
hon visste nog, hvad det berodde på, att
man hvarken bakade jultårta eller små-
bröd eller köpte julmat eller hade gran,
utan låtsade om ingenting. Ja ja, de kun-
de ju tro så länge, att hon gjort som de velat,
men Gud ske lof de hade sina rum till-
räckligt långt ifrån köket för att ej höra, att
hon just inte sofvit den här natten.
Och hon ville ändå se, om de skulle
kunna stå emot hennes smörrutor och hve-
tekringlor, som pöste gulbruna och frestan-
de på den bländhvita servietten i bröd-
korgen !
Nu kom fröken Marie Louise ut i salen.
Hon var liten och fet med oviga rörelser, ett
godt, vänligt skratt och ett par pigga, bru-
na ögon.
»God morgon, fröken. Jag har den äran
att önska god jul,» sade Lotta och neg
värdigt.
»Tack, kära Lotta!» —fröken suckade —
»julglädjen är allt slut för oss.»
»Hå kors, det vet jag visst. Nog för-
står jag, att fröknarna ska,’ sakna unge herrn,
men ingen kan väl ändå undra på, att han
ville ha ett eget hem och en liten fru, det är
så världens gång, kära fröken. Min bror
har gift om sig för andra gången, han stol-
len, somliga få då aldrig nog.»
Fröken Marie Louise log på sitt hjärtli-
ga sätt; egentligen tyckte hon ej, att bro-
dern gjort så orätt, som vid fyrtio år ändt-
ligen gjort sitt val. Han var ju gammal
nog, fast han för dem, de så mycket äldre
systrarna, alltjämt förblef lille bror, liksom
för Lotta unge herrn, men det var något
annat, som gjort både henne och syster
Malvina så ondt. De nygifta hade icke
återkommit från sin veddingtrip till jul.
Sedan lilla Kristers första jul och tills i år
hade de ingen gång firat denna familjefest
skilda från hvarandra. De hade äfven ef-
ter föräldrarnes död, då de tre syskonen
satte eget bo, gladt sig och rustat till den-
na fest, som om de varit barn. De hade
sutit flere veckor förut och skrifvit jul-
klappsrim, de hade klädt gran och bakat
pepparkaksgrisar.
Nu var det visst värdt att bry sig om
något sådant. Ett kort, besynnerligt bref hade
de fått i förgår kväll, däri Krister knapp-
händigt önskat god jul och sagt, att det
ännu skulle dröja åtminstone en månad,
innan de kommo hem.
»God morgon, Marie Louise, hur är det
med din reumatism?» Det var fröken Mal-
vinas späda, ungdomliga röst, som gjorde
denna fråga.
Hon var lång och vekt byggd med ett
litet magert ansikte, domineradt af de all-
varliga, djupa ögonen.
»Ah jo tack, det går väl an.» Fröken
Marie Louise log emot systern. Lotta ställ-
de den blankskurade kaffepannan på sin
fyrkantiga porslinsfot och tänkte aflägsna
sig, då fröken Malvina förebrående utbrast:
»Lotta, du har bakat ändå!»
»Ja, kära fröken, en gammal människa
får sina vanor, det kan inte hjälpas det.»
Lotta såg värdig ut och försvann genom
köksdörren. Fröken Marie Louise såg lik-
som afbedjande på systern och fattade var-
ligt i yttersta snibben af en delikat smör-
ruta.
Fröken Malvina ignorerade fullständigt
hela bakverket och fortfor att se melanko-
lisk ut.
Förmiddagen gick långsamt, och på det
stora broderiet, som båda systrarna arbe-
tade på i samma båge, sprättade de upp
orätta styng eller färger flere gånger.
Middagen var också tråkig, ty ingendera
kunde låta bli att tänka på, hur det varit
de andra åren.
Så sof man middag och möttes åter vid
skymningsbrasan i förmaket. Men så fort
en liten ostyrig flamma spred sitt muntra
sken öfver den enas eller andras ansikte,
fingo de brådt att vända det mot skuggan,
ty annars måste de ha erkänt sin svaghet.
De hade inte sofvit, de hade gråtit heta
bittra barnatårar öfver att julen bedrog
dem på sin glädje och på Krister — deras
käre lille bror Krister.
Fröken Marie Louise skulle försöka säga
något och harklade sig beslutsamt. »Jag
undrar, om det var fem klockan slog,»
kom det med tjock röst långt ner i halsen.
t>Jag tror, att det bara var half,» sva-
rade fröken Marie Louise, och så bief det
tyst igen, till dess Lotta visade sig i dörren.
»Ska’ jag tända ljusen i kronan?»
»Nej, visst inte.»
»Lampan då?»
»Nej tack, det får vara så länge.»
»Det var då det värsta jag nân’sin sett,»
sade Lotta oeh gaf dörren en liten ener-
gisk knuff, när hon gick.
»Jag undrar, hur de fira sin julkväll, jag,»
sade slutligen fröken Marie Louise skyggt.
Fröken Malvina förstod genast. Det exi-
sterade naturligtvis inga andra de än Kri-
ster och hans unga fru.
»Ja, det är inte godt att veta,» sade hon,
»åtminstone ha de inte tänkt på oss ens
med en hälsning; tänk du, Marie Louise,
inte en fattig julhälsning efter fyrtio års
oafbruten kärlek.»
»Ja, det är hårdt, men det är så med ung-
domen, kära syster, den minns bara sig
själf.»
larqne99
syrligl
ras bäbi
;het
ett rödt Bordeaux-vin af 1884 års skörd, i saknad af tillbörlig
i smaken och garanteradt fritt från främmande tillsatser, rekommenderas sftsom
ett synnerligen godt och hälsosamt s. k. bordsvin. Vinets pris är kr.
1,20 pr butelj, och dess försäljning sker endast hos
K. A. Nydahl & Co
Stockholm, Stnroplan n:r 3.
IWattUfon. Alhn. Ultf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
