Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 52. 29 december 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I D U IV
Gesellschaft für Herren und Damen» ett föredrag om
de svenska skrifställarinnorna Anne Charlotte
r.dgren och Victoria Benedictson. Enligt Dresdner
journal, som lämnar ett ganska utförligt referat af
föredraget, lär detsamma hatva vunnit varmt er-
kännande för innehåll och ledig form.
*
JEn ny fru Kovalevsky? En amerikanska
vid namn miss Klumphe har i Paris erhållit dok-
torsgraden i de matematiska vetenskaperna. Hon
försvarade med glans sin tes : bidrag till studiet
öfver Saturnus’ ringar, och hesvarade därpå de
spörsmål juryn ställde till henne rörande atlmänna
dynamiska principer. Juryns president lyckönskade
i rosande ordalag miss Klumpke såväl till hen-
nes värdefulla föregående arbeten — hon har varit
anställd vid observatoriet och tagit del i utarbe-
tandet af himlakartan —- som till det mästerliga
sätt, hvarpå hon nu genomgått sina prof. Miss
Klumpke har en syster som är läkare, en annan
har gjort sig bemärkt som målarinna och en tredje
är musiker.
430
de två rum,
vuxit ut till
Silfverbröllop.
(Jämför: »Att se på rum» i n:r 50).
lia! Det var denna dag tjugufem år
_ sedan Erik och jag lofvade tro »i lust
och nöd».
Då var allt sol och ljus. Allt hvad lifvet
äger skönt och ljuft log omkring och emot
oss.
Sedan kommo tider af — ej precis nöd _
men dock af stor försakelse, strängt arbete
och trägna omsorger.
Framåt gick det dock. Nu hafva barnen
vuxit upp och funnit utvägar till bergning.
Våra förhållanden hafva förbättrats, så att
som bergades undan ruinen,
en liten väl belägen våning,
där vi i dag skulle se våra få närmaste
vänner. Jag hade ordnat allt till deras
emottagande och skulle nu vända omsorgerna
till min egen yttre människa. Olyckan ville
dock, att jag nyss dammat af min ungdoms-
bild, sådan Erik fick den af sin fästmö, och
nu . . . Hvad visade mig spegeln? En tröst-
lös . motsats, ty det ovana arbetet, de oaf-
låtliga omsorgerna, de ekonomiska svårighe-
terna äro ej skönhetsmedel. Hade jag då ej
sett detta förut? Visserligen, men ej med
samma skräck som i dag.
Vägen hade jämnats, vi skulle vandra den
tungt utan tryckande bekymmer och med
mera tid att ägna hvarandra — men: Du
gode Gud, hvilken bild!
Jag brast i gråt. —
»Agnes! Flickan min hur är det?»
Småningom lugnades stormen af den kära
stämman, och dess orsak blef äfven utfor-
skad.
»Du älskade mig dock för skönhets skull.»
»Nå — — ja! Det är ej värdt att söka
föra dig bakom ljuset. Jag är ej bättre jag
än andra män.
Jag älskade din skönhet, men: jag dyrkar
din fulhet och böjer knä för den — så långt
fick mig dock ej din skönhet. Dessutom —
är väl jag så vacker?
Så där ja! Nu är solen framme.
Hit med spegeln, nu har jag ingen fulhet
att dyrka.
Minns du den dagen det var ute med
mig, och du sade: »Vi skola försöka att vara
snälla. »
Det var den bästa predikan jag hört eller
någonsin kommer att få höra. Och nu skola
vi fortfarande vara snälla i lust och nöd__
min brud!
Jag visste ej då, hvad det var, som åter-
gå mig modet. Ej var det orden. Nu vet
jag -det. Nej! de kunna bringa en Solness
upp i vansinnets höjder för att ramla ner
som en pannkaka. Ord hafva vi för mycket
af — men handling.
lar hon, som är gifven mannen till »ena
hjälp», den mulna dagen med den ljusa, tar
hon tjänarinnedräkten på, som om aldrig be-
tjänter och jungfrur funnits till, och så traskar
med och före och omkring honom på vägar,
som för båda äro nya och svåra, då — ja!
då kan hon få mannen att göra det möjliga
af lifvet, och det är dock vida större än det
omöjliga.
Och så skall jag säga dig till före-
kommande af recidiv — att: en älskad kvinna
blir aldrig ful. Bara hon icke gråter.
Säg nu snällt: Jag skall aldrig göra så
mer. »
^ eJ • jag skall aldrig göra så mer — så
länge jag har honom.
A. M.
Innehållsförteckning.
Ingeborg Westfeit-Eggerts ; af Alexis. (Med porträtt.) —
Till det gamla och det nya året ; poem af Amalia Fahlstedt.
— Våra barns tempelbesök; af Fanny Chrysander. — Morgon-
sol och middagsmoln; skiss för Idun af B. ß—t. — Ettsjätte
minne ; af Av». — Min hushållsbok; af Xantippe. — Hatten ;
kostymkåseri af comme il faut. — Ur notisboken. — Silfver-
bröllop; af A. M. — Tidsfördrif. — Idun år 1894.
-Siarotckr.
J e
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf,
Fast blott jag fromma satser drifvit
I all min tid,
Jag ej dess mindre uppslag gifvit
Till bitter strid.
Mig ett parti fullkomlig finner,
Helt godt och kort,
•Ett annat utaf ifver brinner
Att få mig bort.
Ej egen fördel sägs besjäla
De parter två,
Som påstås skifta hugg och gräla
Blott för de små.
Ej alltid denna världens store
Sig så bete,
Vårt klot väl då i rappet vore
En elysée ...
Emellertid är stadgad vorden
Min tanke. — »Nå?»
Att minst ett sekel än i norden
Jag skall bestå.
Af nio delar min historia
Ar sammansatt.
Och lyse nu ert snilles gloria
I hennes natt!
Hvad utan fråga krigarn spänner
Uti batalj.
Hvem mellan sig och dygden känner
Ett gränslöst svalg.
Hvad, hur det sig mä uppenbara,
I.ikviil är skam.
Hvem kan i kapp med ljuset fara —
Och komma fram.
Hvad knappt lär skada en prinsessa
I våra da’r.
Hvad pryder upp en borstig hjässa,
Om slik man har.
Det, i hvars sköte ofta rymdes
Så bäskt, som sött.
En man, hvars snille icke skymdes
Och sent blef trött.
Gemensamt namn på sinom tusen
Af skilda slag.
Ett tvistefrö bland lärdomsljusen
Ju än i dag.
Hvad dyrt och värdelöst kan vara
Och tungt och lätt.
En jätte ibland syskons skara,
Med styrkans rätt.
Hvad ger den snåle lika ofta
Som trots en god.
Hvem bör bli het att ljufligt dofta
För kött och blod.
En »svältkonstnär» i forna tider —
Hur nämde8 han ?
Hvem »sörjer», om hon än ej lider,
Ej gråta kan.
Hvad ofta hämtas mellan gräsen
Till sångarlön.
Ett litet otillgängligt väsen
I kjortel grön.
Hvad, faktiskt, sällan flere kunna —
Ja, knappast två.
Hvad bör så fä som folk man unna,
Men helst de små.
En, hvilkens last är hennes ära,
Kuriöst, men sant.
Det, hvartill stundom nyttjas tjära;
Det går galant.
Hvad lof jag ger er min lekamen,
Om mer jag vet,
Ty nu är slutad min examen —
Och väl är det.
Lea.
Rebus.
wgjtton. anUtta
Solfjädersgåta.
Siffrorna i de nio raderna utbytas mot
bokstäfver, hvilka lästa utifrån och in
emot centrum, med gemensam slut-
bokstaf (7) beteckna: 1) stad i Preus-
sen, 2) hufvudprydnad, 3) någonting
skenfagert, 4) stad i Persi n, 5) min-
nesmärke, 6) kemisk benämning på ett
i hushållet användt ämne, 7 ställföre-
trädare, 8) träd, 9) någonting som är
obehagligt att få i halsen.
Begynnelsebokstäfverna (1) bilda nam-
net pä en forntida drottning. Siffror-
na i solfjäderns skaft utbytas äfven
mot bokstäfver, hvilka lästa uppifrån
nedåt, med bokstafven (7) i centrum
såsom begynnelsebokstaf, gifva nam-
net på drottnings residens.
Ordgåta.
Begynnelsebokstäfverna bilda namnet
på en ^stor statsman och slutbokstäf
venia på hans fädernesland.
Orden äro : 1) ett slags fornnordisk
almanacka, 2) två bifloder till Donau,
3) engelskt lydland, 4) märklig ut-
ländsk historieskrifvare, 5) ett löfträd,
6) ett mindre, mycket snabbseglande
fartyg, 7) stad i Sydamerika, 8) hög
prästerlig värdighet inom den första
kristna kyrkan, 9) biflod i Syd-
amerika.
Palindrom.
Rättfram.
Den mig begär
Ej välkommen är,
Vare sig här eller där.
Bakfram.
Den mig ej spar,
I alla sina dar,
Blir hvarken trasig eller bar.
Bokstafsfyrkant.
— 2 1 — 2 n —
y och ordna dem i
Tag 3a — le
5 s — 2 n — 1
en kvadrat, sä att de, lästa från vän-
ster till höger samt uppifrån och ned,
bilda samma ord.
»Finska*.
Lösningar.
Logogryfen: Maskros; mossa, mark, omak,
sams,,kossa, kom, som, mask, sork, om, sko,
kors, ok, arm, kam, o, orka, ro, Orsa, Mora,
mas, as, ark, kosa, rak, moras, ros, osams, smak,
mor, oss, skam, ass, karm, or, ram, kras,
mak, orm, ask, arom, sam, os, rom kram,
kar.
Charaden: Karfskinn.
Ifyllningsgåtan: Tekopp — Grädde. Teolog
Englar. Kymenä. Osvald. Period. Prisse.
Länkgåtan: 1) Iiis, 2) is. 3) så, 4) år, 5) ro,
6) ok, 7) kol, 8) olja, 9) ja, 10) jam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0441.html
