Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 19 januari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
1894
IDUN
Tvänne hamnar jag vet, dit ödets stormar ej hinna:
En är den grönskande graf, en är den älskades famn.
Erik Sjöberg (Vitalis).
med följande ord, som vi med hans medgifvan-
isynnerhet naturlifvets fägring och poesi
hon återgaf, dep. själ, som är förborgad
i skapelsen och icke äger andra uttrycks-
medel än doft, färg och sång. Men just
detta fanns också i dessa sagor af den
älskligaste poesi och naivaste humor. Ut-
om i nämnda tidskrift syntes »Manfreds»
signatur i here af våra julkalendrar så-
som Nornan och Polstjärnan. Uppmunt-
rad af det välvilliga mottagandet försökte
sig författarinnan snart på större upp-
gifter och skref en längre följetong — en
målning ur hvardagslifvet — med titeln
»Man säger», hvilken förekom i Afton-
bladet under d:r Spilhammars regime i
början af 1880-talet.
Det var dock icke den älskliga förfat-
tarinnan förunnadt att fullfölja sin lof-
vande begynnelse. Liksom hennes för-
äldrar af ett skört kroppsligt material,
tålde hon icke den ansträngning litterär
sysselsättning medför och måste snart in-
skränka sig till att allt sparsammare gif-
va uttryck åt sin rika fantasi; några
vackra sagor i »Vart Land» förekommo
för fem år sedan ; men i öfrigt har
hon trädt tillbaka till verksamheten i hen-
nes eget hem och andra uppgifter.
Hon är nämligen gift med kyrkoher-
den i Norrköping Edvard Eyers och se-
dan ett år bosatt i Norrköping, hvarifrån
hennes släkt — den kända Swartz’ska
släkten — härstammar och en samgren
däraf- ännu innehar en betydande ställ-
ning.
Vi ha erinrats om hennes signatur dar-
af, att i litterära kretsar i Paris har i
dessa dagar upplästs en af hennes första
sagor, hvilken i fransk öfversättning bär
titeln: La vie qu’est que cela?
&
jluémodeni. ^
â andra .yunga, snillets loj
och kvinnofägring fira
med hyllning i behagens lioj
dt en förgänglig spira ;
jag sjunger, husmor, ditt behag
med enkla, ord och strängaslag
och vill i verk och visa
din stilla gärnings hvardagslag
och dina dygder prisa.
Du äger hjärtats snille, du,
och vacker är du äfven.
Den andestarka husets fru
rid sländan och i väfven
af ålder mötts med vördnad stor
som mannens maka, barnens mor
och hemmets vårdarinna.
I sagan och i sången bor _
en bild af nordens kvinna.
Och hennes gärning är ännu
att tänka, styra, ställa
för veckans alla dagar sju
och aldrig modet fälla.
I hvarje syssla hemmastadd
och ordningen förkroppsligad
hon k\ioga skall och spara.
Och hvitt som hennes fönstervadd,
skall hennes linne vara,
Den första, uppe, sist i säng,
på allt, hon noga valkar.
Hon blott emot, sig själf är sträng,
fördrager och försakar.
JVär andra dra på lustparti,
hon måste oftast hemma bli
och gå i middagsstöket,
i linneskåp och skafferi,
i källaren och köket.
Ett ur ined visaren, isär
blir utan nytta, buret.
Och, husmor, du för hemmet är
hvad, visaren för uret,.
Du klagar, att, med edit ditt spring
du åstadkommer ingenting
af fortbestånd. — I gamman
du, hållep, lik din nyckelring,
de spridda krafter samman !
Och är väl detta intet värdt,
att, kära munnar mätta,
att, allt du håller dyrt och kärt
få hjälpa ömt tillrätta,
att vara få i fröjd och ve
det egna hemmets goda fe,
med bot för hvarje skada,
att: kunna mot de sorgsna, le
och, glädjas ined de glada .’
Du är ju, du, en bild, i smått
af alltets höga mod,er
och verkar i det tysta god,t
och är det helas roder.
Af evighet,snatur är allt,
om glömdt, om prisadt tusenfald,t,,
det sista med det första.
Och hvarjc kall af redlig halt
är stort inför det Största,.
Curt The/ander.
När inträder skolåldern för
våra barn?
M
dessa dagar begynner vid våra skolor en
Dy termin, och många föräldrar rusta sig
att kanske för första gången sända sina små
ur hemmet. Innan detta viktiga steg tages,
bör doek hvarje samvetsöm moder begrunda,
att hon träffar den rätta tidpunkten härför.
En framstående svensk läkare, d:r P. Silfver-
skiöld i Göteborg, har nyligen atgifvit ett be-
hjärtansvärdt arbete: »Vår skolungdoms hälso-
vård», hvilket han tillägnat föräldrar och lärare.
Vi rekommendera varmt det lilla hättets stu-
dium åt alla våra läsarinnor, hvilka som mödrar
eller fostrarinnor hafva den dyrbara skatten :
framtidssläktets hälsa under sin vård.
På den fråga, vi satt som rubrik här ofvan
och som just nu måste vara aktuel i många
hem, svarar iörfattaren i det nämnda arbetet
de anföra.
Alla pedagogers vittnesbörd lyda samstäm-
migt: »Låten barnen vänta med all ordnad
undervisning till sjunde året! Den, som dess-
förinnan äger rum, blifver till ingen nytta, ofta
till skada.» Lekskolor och s. k. »Kindergärten»
(barngårdar) kunna vara till gagn för sådana
barn, som sakna tillbörlig tillsyn och omvård-
nad i hemmen, men för barn, hvilka hafva för-
månen af en god moders ledning, är denDa
senare vida att föredraga. Utom det att små-
barnsskolorna vanligen anstränga den ännu out-
vecklade barnahjärnan, att skollifvet pålägger
de små ett tvång, som är dem naturvidrigt, att
barnen därstädes utsättas för smittosamma sjuk-
domar och ohälsa genom dålig luft m. m. är
just undervisningen i lekskolorna den, de mindre
hafva behof utaf, då de däremot vid denna ålder
hafva nytta för lifvet af de frön, en moder kan
nedlägga i det unga mottagliga sinnet.
Föräldrar hafva stor benägenhet för att öfver-
skatta sina barn, vilja i dem gärna se något
ovanligt och tycka dem ofta vara före sin tid.
De anse dem därför ofta lämpliga till skolunder-
visnings mottagande vid 5 à 6 års ålder, och
många privata anstalter taga äfven emot så
späda lärjungar. Någon gång hör man mödrar
beskärma sig öfver, att deras små taga sig så
mycken oråd före i hemmen, att de ställa till
oreda, att de äro svåra att sysselsätta o. s. v.
De önska därför få sina barn in i en skola så
tidigt som möjligt för att åtminstone under de
timmar, barnen vistas där, få frid i hemmet.
Det är nog äfven bäst för barnen till sådana
mödrar, att de tidigt komma ifrän hemmen.
Kunna mödrarna ej sysselsätta sina barn och
väDja dem till lydnad, då böra de länma sina
barn i bättre händer än sina. Öeh då kunna
lekskolor vara på sin plats. Eljes är det just
i hemmet och under åren närmast före skol-
gångens början en moders tillsyn är mest af
behofvet ock som den sådd göres, som i fram-
tiden kommer att bära skördar.
Sändas barnen för tidigt till skolan (d. v. s.
innan de hunnit in i sitt 7:de år), eller an-
strängas de i hemmen med skolstudier, så visa
sig hos dem vissa tecken till öfveransträngning,
hvilka det är för hvarje hem af vikt att känna
och beakta, ty observeras ej dessa symptom i
tid och lämpliga åtgärder vidtagas, kunna de
små taga skada för hela lifvet. Dessa tecken
äro: barnet förjorar sitt,förut glada lynne, blir
ombytligt, retligt, får orolig sömn, drömmer
lifligt och vaknar lätt upp, ofta under ångest
eller oro, dess håg för studier slappas, och de,
som förut varit särdeles intelligenta och snabba
i uppfattningen, blifva tröga, lätt förströdda,
ertappas under lektionerna med, att de »sitta
och drömma», få af läraren ofta förebråelser
för olydnad och ouppmärksamhet o. s. v. Här-
till komma snart vissa kroppsliga sjukdoms-
tecken: deras händer och fotter kännas kall-
svettiga, medan oftast hufvudet bränner hett,
de afmagra, förlora matlusten, afföringen blir
vanligen trög, de klaga öfver hufvudvärk,
hjärtklappning, beklämning öfver bröstet o. s. v.
Iakttagas ej dessa sjukdomstecken eller tydas
de (såsom så ofta är fallet) såsom nycker,
egensinne, ouppmärksamhet eller elakhet och
behandlas därefter (med ständiga påminnelser,
straffläxor, bannor eller aga), då är det fara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
