Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 19 januari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 ! D U N 19
värdt, att det unga sinnet snart fördärfvas,
kanske för lifvet.
Begåfvade barn kunna under dylik behandling
neddrifvas nära nog till idioter ; barn med öppet,
frimodigt, kärleksfullt hjärtelag blifva därigenom
dolska, slutna, ängsliga eller hårdhjärtade na-
turer, medan det pä andra framkallar en slö
likgiltighet, förlust af all ambition.
Så snart de ofvan skildrade symptomen af
hjärnöfveransträngning upptäckas, hör barnet
strax afbryta alla studier, föras ut i friska
luften, uppmuntras till lekar och förströelser,
erhålla en kraftigt närande och lättsmält diet
samt någon stärkande mediein (t. ex. något
järnpreparat; jag gifver gärna jodjärn af flere
skäl, hvilka jag här ej kan ingå uppå).
Förstå föräldrarne (och isynnerhet modren)
sioa plikter rätt, hafva de så mycket att lära
sina små vid åldern närmast före skolåren, hafva
så många viktiga omständigheter att beakta vid
barnets uppfostran, saker, som äro af långt
större betydelse, än om barnet ett år förr eller
senare lär sig läsa, att tiden ej bör synas lång
vare sig för barnen eller för föräldrarne, ej
heller den möda, som på uppfostran nu ned
lägges, förspilld. Det är nu kroppen skall göras
duglig till det kommande skollifvet, det är nu
viljan skall riktas mot det goda, hågen skall
stärkas och egoismen bekämpas.
y
Två julfester i London.
BreJ till Idun.
London i januari.
• Julfester utan tal och af oändligt .växlande slag
hållas nu i den stora världsstaden vid Themsen.
Hvarje år ökas deras antal.
Det torde måhända intressera några af Iduns
ärade läsare att höra litet om ett par sådana fe-
ster, som gifvits i samband med doktor Ste-
vensens »Hem för värnlösa barn», med bufvud
hemmet i Bethnal Green.
Detta hem grundlädes för 20 år sedan af dok-
tor Stevensen, en framstående metodistpräst, och
har från en liten början utvecklats till 8 olika
hem (med underafdelningar) i London, i landsor-
ten och i Canada, tillsammans f. n. underhållande
omkring 900 barn, och näst doktor Barnados —
som har omkring 5,000 i 50 olika afdelningar —
den största institution för värnlösa barn i Eng-
land ; denna, liksom doktor Barnados, helt och
hållet underhållen af frivilliga bidrag från allmän
heten och verkande oändligt mycket godt.
Låtom oss nu först titta in i hemmet vid Bon
nar Road, Bethnal Green, en eftermiddag, medan
allt är i full arbetsordning, På kontoret fråga vi
efter detta hems styresman (governor), mr Pen-
delburg, och bli af honom mycket vänligt emot-
tagna samt öfverlämnade till mr Frank Hill, en
ståtlig man på några och tjugu år, med ett öppet
behagligt utseende. Han har själf varit en af de
första, som uppfostrats i detta hem, och har med
hela sin entusiasm ägnat sitt lif åt dess tjänst, sä
att han sedan flera år är en af ledarne, står i spetsen
för en mission och reser ofta öfver till Canada
med de utvalda, som hvarje år sändas dit. En
af hufvudprinciperna här, förklarar han, är att
uppfostra barnen i grupper på 20 å 25, hvar och
en boende i ett särskildt hus och styrd af 2:ne
»systrar >. Barnen äro i hvarje hus af olika ål-
drar; flickorna uppfostras i allmänhet till tjänst-
flickor och särskildt därtill begåfvade till lärarin
nor; gossarne i allmänhet till handtverkare eller
»farmers» i Canada. I detta, »Bonnar-Road-hem-
met», äro f. n. 230 barn, och ledningen af det
hela utöfvas af mr Pendelburg och bans fru.
Vi gå öfver ett af gossarnes hus med sina tref-
liga sängkammare, sin sal eller hvardagsrum, lek-
stuga för de små, »systrarnas» «sitting-room» och
sängkammare m. m. All kokning och bakning
utföras i ett gemensamt kök, men måltiderna in-
tagas i hvarje hus särskildt. Allt är så fint och
putsadt; den största ordning råder öfverallt.
Vidare gå vi till »the Industrial Departement»,
där gossarne lära sig olika handtverk. Här i smi-
desverkstaden, i tryckeriet, skomakarverkstaden
m. m. ser det lifligt ut. Allt som i dessa grenar
behöfves för de olika hemmen utföres här, liksom
flickorna göra all tvätt och alla husliga göromål,
sömnad o. s. v.
Ute på den vackra gårdsplanen leka några af
de små. Lilla Eva har nyss fått en ask sötsa-
ker af en besökande anförvandt, och hon har nu
så brådt att stoppa karameller i munnen på alla
hon träffar, innan hon själf smakar en bit. I ett
af gårdens hörn skjuter ut en större pittoresk
byggnad med ett litet klocktorn på det spetsiga
taket. Dess nedre botten utgöres af skolsalar, där
undervisningen i olika klasser nu pågår under
ledning af f. d. elever, som genomgått ett semi-
narium för lärarinnor. Ofvan dessa rum är det
lilla kapellet, rymmande 2 à 300 personer. Här
hållas gudstjänster om söndagar för »systrar» och
en del af barnen — andra gå till någon af mis-
sionerna — och dit allmänheten också har till-
träde Den mest artistiska dekoration, de vackraste
glasmålade fönster och den stämningsfulla verkan
af det hela göra detta lilla kapell till en juvel i
sitt slag.
Juldagen hafva barnen sin egen julfest, och vi
ha fått en vänlig bjudning att närvara.
Vid inträdet på gården se vi framför oss de
upplysta skolsalarne, dit dörrarna stå på vid gaf-
vel. Afdelningsväggarne mellan klassrummen äro
så inrättade, att de kunna sammanskjutas och så-
ledes, vid ett tillfälle som detta, förvandla det
hela till ett enda stort rum. Här har just nyss
julteet intagits af alla tillhörande detta hem, där-
vid doktor Stevensen och hans fru presiderat,
och man är i färd med att duka af de stora lång-
bord, som fylla salen. En del af barnen springer
omkring och leker på gården i den ljumma vin-
teraftonen, medan andra äro inomhus hos sina
nyförvärfvade julklappar. Vi föras in i ett af
flickornas hus. Dockor och andra leksaker
handteras ifrigt af småbarnen, som varit uppe
redan kl. 6 på morgonen, för att taga reda på
hvad St. Claus (julgubben) fyllt deras strumpor
med. De se alla så st ålande och glada ut, dessa
små, hvaraf många kanske tillbragt sin sista jul
på Londons gator, utan hem, skydd eller vård.
Här äro de omgifna af allt som kan glädja ett
barnahjärta, kärlek och omvårdnad få de i fulla-
ste mått. Smekande luta sig barnen mot »syst-
rarna», och i allt synes förhållandet vara idea-
liskt mellan dessa och deras kära små.
Nu tändas de kinesiska lyktorna och »fairy
lamps» i den stora samlingssalen, och snart skall
festen börja, så låtom oss gå och intaga våra
platser framme vid sidan nära den upphöjda sce-
nen. Första föreställningen är en liten pjäs, där
handlingen försiggår hos en barberare med starkt
utpräglade nykterhetsprinciper. De öfriga äro små
operètter : »Prinsessan Snöhvit» samt »The good
and the bad Angel» ; den goda ängeln är en syn-
nerligen vacker ung flicka på 16 år, som nu ge-
nomgår ett lärarinneseminarium. När hon var 11
år, gick hon ännu och tiggde på gatorna i Man-
chester och kunde ej så mycket som alfabetet,
då hon intogs i doktor Stevensens hem.
Mellanakterna upptagas af korta uppläsningar
af 4 till 7 åringar, som med största lugn fram-
säga små nätta barn-recitationer. En liten 5 årig
pys beskrifver hans och hans gelikars svårighet
att ej äga fickor till det antal och storlek som
fordras för alla de artiklar: pennknif, boll, penna,
snören, spikar, äpplen och »diverse», som han
drar upp, till sist försäkrande, »att han skulle vara
fullkomligt lycklig», om han hade »så djupa och
så vida fickor, fickor upp- och nedtill, framtill
och baktill». Några smågossar tala om hvad stort
de vilja göra: »when 1 am a man» (när jag blir
en man), och ett par små flickor utföra en tvist
mellan »nål» och »tråd»», som slutar med att
bägge erkänna den ena vara oumbärlig för den
andra. Lilla Mercy, 4 år, har också en liten hi-
storia att berätta, och när hon slutat, kryper hon
upp i doktor Stevensens knä, där hon sitter så
trygg och nöjd, tills hon kommer att tänka på,
att hon måste hämta sin docka, hvarpå hon snart
kommer åter till sin vän igen. Så pågår denna
barnens fest för barnen med omväxlande pro-
gram, tills hvarje hus bidragit med några stycken
och kl. är framåt 10, då barnen verkligen borde
vara trötta, som varit så tidigt uppe.
Några dagar senare är »Hemmets årsfest» i
Exeter Hall vid Strand, Det är en glad syn, som
möter oss vid inträdet i den vackert dekorerade
salen, som rymmer ett par tusen personer och är
alldeles fullpackad. Entréafgiften är 1 shilling
(90 öre). På den amfiteatraliskt höjda platformen
sitter kören af 200 barn; flickorna i midten,
klädda i röda, blåa, gula, hvita m. m. nätta hat-
tar och bandulär; hvarje »hus» representeradt
af sin färg. Det ser så vackert och gladt ut
och är frambringadt med de enklaste medel, ty,
som doktor S. senare säger i sitt tal: »låt mig
hviska det till er, men tala inte om det, alla dessa
hattar och bandulär äro gjorda af — silkespap-
per.» Gossarne hafva jackor af samma snitt,
men flickorna äro alltid klädda i olika kläder,
skänkta till hemmen och där reparerade och om-
sydda.
Kl, 6 börjar festen, och programmet är särdeles
omväxlande. Som barnen erhålla en utmärkt mu-
sikalisk träning — de fara ofta omkring och kon-
sertera till förmån för »hemmet» — utgöras flera
af de 30 numren af vackra körer med solo, så-
som Gounod’s »Unfold ye portals», Adams »O
holy night», Mozarts motet mr 1 o. s. v. Andra
äro särskildt komponerade för barnen af deras
musiklärare mr Maura, med ackompagnemang af
piano och stråkinstrumenter, samt några utgörande
s. k. »action choruses», där nickningar och andra
rörelser förekomma, trummor och tamburiner m.
m. — lifliga, vackra och egendomliga. »Home
sweet home» spelas förträffligt af en liten gosse
på slädbjällror, olika stämda, tätt fastsatta vid
tjocka band, nedhängande från en ställning.
Till sist kommer den gymnastiska afdelningen,
som utföres af 50 gossar på den stora främre
platformen. De äro klädda i olika färgade tri-
kåer och knäbyxor samt ledas af en sergant El-
ston. De olika numren äro: fristående gymna
stik; flagg-gymnastik, där hvarje gosse har en
unionsflagga i högra handen, hvarvid mycket vack
ra rörelser utföras; hoppning öfver häst samt
»musikalisk ridt», allt utfördt med en verkligen
beundransvärd precision och skicklighet.
Under ett af musiknumren göres insamling för
hemmet. Låtom oss hoppas, att den blir friko-
stig och jämte inträdesafgiften utgör god hjälp
för det arbete i mänsklighetens tjänst, som utfö-
res af detta »hem» för att rädda värnlösa barn
från uselhet och nöd, och därmed i samma mån
är en hjälp för samhället. Detta är därför också
något, som bör ligga hvarje samhällsmedlem om
hjärtat.
Anna Fleetwood-Derby.
Österländsk kärlek.
En berättelse frän Kabyldaien,
för Id un, af Adelaida Ehrnrooth (a—/’—a).
(Slut fr. föreg. n:r.)
S
örfärliga missräkning! Hon var totalt för-
svunnen ! Ej ett spår af henne stod att
upptäcka.
Fästmannen darrade i hela kroppen af harm
ännu mer än af ansträngning.
»Hm, jag förstår!» smålog han slutligeD
och strök sitt skägg, »dufvan har redan flytt
till boet.» Han skyadade till sin kvarn, snubb-
lade i det inbrytande mörkret och slog näsan
mot kvarndörren Men besluten att ej skrämma
den skygga dufvan, antog han sin lenaste flöjt-
stämma för att locka henne, bultade på dörren
och hviskade:
»Det är jag, min ljufva ros! Öppna, öppna,
Zulima, mina ögons ljus! Öppna säger jag
dig ! »
Dörren förblef hermetiskt sluten, och nyckeln
var uttagen. Men hvad nu? Bakom den ogenom-
trängliga muren hördes liksom hvbkningar och
kväfdt skratt.
»Öppna, Zulima,» röt nu kvarnens ägare,
utestängd från sitt eget hus. »öppna för din
härskare, din man!»
Mer och mer darrade rösten af barm, och
bultningarna blefvo nästan frenetiska.
»Vet du inte, att du begår ett brott och
förtömar Allah, om du längre motstår mig?»
Tystnaden fortfor. Yakoub bölade som en
tjur. Till råga på eländet ilade nu några unga
arabflickor med vattenkrukor på hufvudet förbi
kvarnen och skrattade med full hals åt den
nygifte ägarens kritiska ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
