Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 4. 26 januari 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 1 DU N 1894
c «« os
S-“E
l-S “
5’ô
. «) Oï
T*
fi
5T o.
C/2 su°
<3: v>
0)
~ B
po
<E. ti
SJ OtJ
hl 81
tV m
0 o
c*- h
- «7*-
©
►J
ttf -
CD
tn M
p:
** S:
*rf 111
43 g=
H* Cf
« P*
FT O
•ci sa
1 °=
I ^
4
detaljer försvinna, och det är blott de stora
konturerna, som träda fram. Ett ordspråk sä-
ger, att man ibland ej ser skogen för idel träd,
och jag fruktar, att Christian och jag arbetat
oss trötta bland de snärjande enrisbuskarna i
skogsbrynet, innan vi ännu fått smaka på still-
heten och svalkan i den friska skogen där-
bakoin.
*
Ack, min älskling, hur kan du tro, att jag
glömt dig. Många veckor ha gått förbi —
det är sant — sedan jag skref till dig sist,
men det finnes mycket allvarsamma orsaker
till min tystnad. Ondt om tid har jag ej haft,
men jag har så helt och hållet gått upp i
mina nya och ovana plikter, att hela världen
för öfrigt varit som död för mig.
Nästan hela den tid, som gått förbi, sedan
du sist hörde någonting ifrån mig, har jag
tillbringat i min mors sjukrum, och det är
först nu, sedan vår skicklige doktor förklarat,
att all fara är öfver, som jag vaknat upp till
medvetande af, att det utanför dessa väggar,
där min mor kämpat mot sjukdom och död,
finnes en stor vid värld, hvarest tusende an-
dra intressen gjort sig gällande — under det
att jag här haft blott ett enda — att göra
allt bvad på mig ankom för att rädda min
dyra mor åt lifvet.
Under tiden har jag många gånger frågat
mig själf: Är då lifvet värdt en sådan kamp?
Hvarför hålla vi fast därvid med hvarje
nerv i vår varelse, då det ändå så ofta brin-
gar oss idel sorger och missräkningar? Hvar-
för är det med en sådan bäfvan vi lyfta på
den slöja, som döljer det stora okända för oss?
Min mors bihel har lämnat mig svar på
många frågor, som förut varit mig oklara, men
det är ännu mycket, som jag ej förstår och ej
själf kan reda. Du skulle kunna hjälpa mig,
om du vore här, men det vore egoistiskt af
mig att bedja dig komma hit, då jag vet hur
oumbärlig du är för din far och dina små sy-
skon. Om någon tid — då mamma blir fullt
återställd — skall däremot jag, om du så ön-
skar, bli din gäst under några dagar. Efter
jul, om ej förr.
Du skulle se, hur ren och hvit snön nu
ligger öfver alla yttre föremål härute på lands-
bygden. När jag står vid mitt fönster och
ser ut öfver nejden, där snöfältet på afstånd
förtonar i ett blåaktigt skimmer, kommer det
en underlig frid öfver mig, och det är, som
om alla mina lifsandar domnade bort, och som
om jag ej längre hade behof af att andas.
Men längst bort i fjärran ser jag mig själf
med matta steg skrida fram öfver den frusna
snön, allt tröttare och tröttare.
(Forts.
Redaktionens brefväxling.
Ofta nog framställas till oss från våra läsarinnor
förfrågningar eller uttryckas önskningar, dem vi gärna
skulle vilja besvara och tillmötesgå, då de synas oss
äga något allmännare intresse. Den vanliga Brefla-
dans trånga ram blir emellertid härtill för knapp, och
ämna vi därför under ofvanstående rubrik då och da
anslå en särskild afdélning för denna brefväxling.
»En Ifru i obygden»
ber, att äfven Idun, till
sina många fjärrboen-
de läsarinnors fägnad,
ville inrymma en liten
plats åt den i dagarne
bortgångne Soto
Maiors porträtt, den i
Stockholm, ja, öfver
hela landet så popu-
läre spanske ministern
ochvicomtens. Genom
sitt originela väsen, så-
som en af det lysande
stockholmslifvets ele-
gantaste företeelser,
men främst genom sin
ridderlighet och sant aristokratiska hjärtlighet mot
hög och låg var han icke minst damernas gunst-
ling. »Je traite tout le monde de la même façon»,
brukade han själf säga.
Efter öfver ett års nästan plågfritt aftynande
slöt den 81-årige diplomaten förliden lördag för
alltid sina ögon. Och nu skall man aldrig mera
på våra promenader, i »Torget» och på Hassel-
backen om somrarne, å teatrarne och i sällskaps-
lifvet om vintrarne, möta den lilla, smärta, väl-
kända gestalten med det snöhvita håret, de yfviga
polisongerna, de små, små, alltid prydligt chaus-
serade fotterna, med de på samma gång kloka och
milda ögonen, det välvilliga leendet och den mot
alla lika förbindliga helsningen. Men i många
hjärtan skall hans bild troget lefva kvar, bilden
af en ädel, fin och hjärtegod personlighet, en af
de mest i ordets hela bemärkelse folkkära, som
någonsin lefvat och verkat i vår hufvudstad,
•4*
Innehållsförteckning.
Jane Gernanc.lt; af Georg Nordensvan. (Med porträtt).
— Salongen ocli lifvet ; af E. N. Söderberg. — Efter helgen;
af Fredrique Werner. — Yinter; skiss af Thore Blanche. —
Frän Iduns läsekrets. — Frigörelse. Ar 1916. Af Corde. —
Ur notisboken. — Teater och musik. — Efteråt ; skiss af
Sophie Unge, (Forts.) — Redaktionens brefväxling. — Tids-
fordrif.
s U
Redigeras af Sophie Länge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf,
När sin vredes öfverfulla skålar
Högre makter plötsligt gjuta ner;
När din horisont i svart sig målar
Och blott tårar du omkring dig berr
Då skall ingen för dig kunna vara
En beskyddare och vän som jag,
Som med spändt intresse vill bespara
Dig, om möjligt, hvarje obehag.
För det spel, som högre rådslag drifver,
Så jag varit utsatt år från år,
Och jag tätt som oftast nog det blif-
ver —
Tänker jag — så länge världen står.
Ofverhufvud taget skall du finna
Säkert i min hela karaktär
Något öfverspändt — men så besinna,
Hvad min hela lifs’jppgift ju är!
Säkert är jag något oumbärligt —
Därför också (fastän i mitt kall,
Lifvet ofta syns mig vedervärdigt)
Jag väl knogar med i alla fall. —-
Om du ohållbar min ställning finner,
Kan du taga sönder mig min vän,
Och af delarno, som då du vinner
Kan du sedan sätta hop igen : —
Hvad, i stället för att muntert brinna,
Veden göra sägs, när den är sur.
»Länken, felande», son du skall finna
Uti skog och någon g; Ing i bur.
Hvarpå — i ackorder, s tarka, mjuka —
Skalden slår så klingan de sin sång.
Och ett verktyg, hvilket den plär bruka,
Som arbetar på din undi årgång.
Hvad nog pysen stundon plägar vara
Mer, än som tillbörligt avises kan.
Och hvad då han väl kan löpa fara
Att helt hastigt skaffa sig, minsann.
Hvad som aldrig makalöst kan finnas.
Visrefräng, som du nog höra fått.
Nordens indian, som man skall minnas
I en framtid som en saga blott.
Hvad nog hvarje murare kan göra
(Kanske till och med på tvänne sätt).
Hvad väl ej för hvarje öppet öra
Man en hemlighet plär rätt och slätt.
Mått, hvarmed man blott helt ytligt
mäter.
En som du får se i grönan skog.
Under hvad så frisk som sjuk förgäter
Allt, hvad eljes anses viktigt nog.
Skyhögt mål mot hvilket många skrida
Och som mången störtat ned ifrån.
Säg, hvad kallas morgonstunden tida!
Bostad för en skogens vilde son.
Arbete som — hur man än må streta —
Blott förminskning får till mödans lön.
Nu, jag tror, du tröttnat på att leta!
Du som jag nog finner hvilan skön.
L—a.
Charad.
En medlem är mitt första
I liten syskonring —-
Om minsta, eller största
Betyder ingenting —
Hvar en sin plats plär fylla,
Och dock man vill dem skylla
Att tolerera »spring».
Härnäst, när du dig känner
Så lätt som »sol på blad»,
Du kanske tungan spänner
Att stöta fram, i rad,
Mitt andra, la, la, la, la!
Ty män vill gärna tralla,
Då man är fri och glad.
På Lützens fält, den tiden
För alltid minnesvärd,
Då hjältekung, i striden,
Fick pröfva ädelt svärd,
Fanns styrka uti armen,
Mitt tredje uti barmen,
Till hjälp på blodig färd.
Mitt hela bör du öfva
Med allvar hvar minut,
Så skall man lätt ej röfva
Ditt sinneslugn till slut;
Exempelvis — charaden
Är oekså ganska bra, den,
Som öfning — att ta’ ut.
S. L.
Bokstafsfyrkant.
De mot hvarandra svarande hori-
sontala och vertikala raderna skola bil-
da samma ord.
12 3 4
1) Ett kvinnonamn mitt första är,
Helt vanligt ock det vara plär.
2) En kung, bekant från sagans värld
Som Shakspeare gett sin hyllnings-
gärd.
3) Så hette hon, som dagen all
Med får och getter gick i vall.
4) En sjö, märkvärdig i sitt slag,
Dit du ej reser på en dag.
Kvartetten.
Namngåta.
Bilda utaf följande bokstäfver och
stafvelser 16 personnamn. Aro nam-
nen rätt funna och placerade, bilda
deras begynnelsebokstäfver 3 namn,
hvilka ofta nämnas tillsammans:
a, ab, ab, ab, ad, ad, ai, ak, ak, ak,
am, am, am, ar, b, be, dr, e, ed, el,
el, go, ha, he, i, in, is, j, k, k, ke, ki,
1, ia, m, mo, n, ne, nj, ob, ob, on, ra,
ra, s, sa, se, se.
Fiskarflickan.
S. k. magiskt kors.
Bokstäfverna i korsets fält skola ord-
nas så, att de tre vågräta raderna kom-
ma att låta lika med de tre lodräta.
Orden äro ; en stad i Ryssland, en huf-
vudstad i Europa, en stad i Ungern.
Viola.
Rebus.
S3 S3 S3 ÖJ
Lösningar.
Logogryfen : »Bredablicke ; bra, dike, aek,
Breda, Elba, bal, blidka, rak, lik, kli, birka,
kabel, Abel, Karl, ed, eld, Edla, Beda, Eri-
ka, Kiel, bak, bark, ribba, dricka, Balder.
Bredablick.
Charaden: Paltbröd.
Aritmogryfm : Emelie Carlén — Skjutsgos-
sen. Eisleben, Marianne, Illinois. Lyonnais,
In blanco, Enköping, Columbus, Almqvist,
Risbastu, Lofamilj, Elfvalek, Neptunus.
«
HULflålS Cacao & Chocolad
rekommenderas som den bästa och vitsordas pa det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils-
0:son Gadde, C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0036.html
