Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. 2 februari 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 IDUN 1894
Jag kan det ej. Det är för mycket guld in-
sprängdt i den svarta tråden.
När postbudet kom i morse — du vet, hvil-
ken viktig person ett sådant är på landet —
medförde det också en ask, adresserad till mig
och afstämplad i Mentone. Hvad kunde den
innehålla?
Med ifriga fingrar bröt jag sigillen och tog
utaf locket. Hela rummet fylldes af doft, ty
den innehöll blommor. Rosor af alla slag,
skära, gula, hvita, men ibland dessa en enda
mörkröd af ovanlig skönhet.
Jag sökte bland mossan, i hopp att finna
något tecken från den, som afsändt dessa
blommor, men fann ej någonting. Ej en rad,
ej ett ord. Skulle jag låta blommorna tala i
stället — hade den röda rosen, särskildt, nå-
gonting att säga mig? Jag kände det så och
genombäfvades därvid af en outsäglig glädje —
kysste don gång efter annan, den hade ju varit
i hans händer. ’
Nu står den pä skrifbordet bredvid Chri-
stians porträtt — ja, det står ännu kvar, det,
och jag kan ej förmå mig till att åter gömma
undan det.
*
Berta, dyra vän !
Du som under mina mörka dagar varit den,
i hvilkens famn jag utgjutit min smärta och
som alltid haft ett ord till tröst eller varning
för den olyckliga, vilsekomna Helène, du skall
nu också vara den, som näst min mor och
min moster skall mottaga budskapet om min
nyvunna lycka.
På mina knän har jag tackat Gud för den,
och han skall nu också ge mig krafter att
bättre än förr uppfylla mina plikter. Sä hör
då, Berta — hör och jubla med mig. Chri-
stian har återkommit — kommit åter till mig!
Han, liksom jag, har funnit sig otillfreds-
ställd och olycklig under vår skilsmässa, han,
liksom jag, känner sig luttrad af striden. När
han sände mig den röda rosen, ville han där-
med säga, att hans kärlek, trots allt, blom-
made lika rikt ocb kraftigt som förr, och han
ville därmed förbereda mig på sin återkomst.
Vi äro nu som tvänne lyckliga barn. Hand
i hand gä vi genom de nylöfvade skogarne,
där vårsolen strör ljusa reflexer pä den gröna
mossan, binda buketter af vårblommorna, för
att därmed pryda hvarandra, och dröja långt
in i den ljumma vårnatten, för att tillsamman
lyssna till vågskvalpet vid stranden och till
talltrastens mjuka, trolska toner. Vi upplefva
en ny förlofningstid, vida skönare än vår för-
sta, och se mot framtiden med förhoppnings-
fulla blickar.
Eu del af sommaren skola vi tillbringa här
på Sjövik, men på höstsidan reda vi åter ett
litet hem. Hem! Hvad det lilla ordet klin-
gar skönt, och hvilken ljuf betydelse det nu
fått för mig. Förut betecknade det blott en
förgylld bur, där den oroliga fågeln slog sina
vingar trötta emot gallren — nu vinkar det
mig i fjärran som en lustgård, där jag tryggt
kan hvila ut efter en lång, tröttande färd. Tro
ej därför, att jag börjar mitt Dya äktenskap-
liga lif med högt spända förhoppningar på en
ostörd lycka — ack, nej! — både Christian
och jag veta, att en fullständig harmoni ej ges
i detta lifvet, men vi äro båda två bättre be-
redda att möta hvad Gud behagar sända oss
af pröfningar, och nu då vi kommit till in-
sikt om, att vi båda fela, veta vi också, att
vi båda böra förlåta.
Mamma är också mycket lycklig öfver den
vändning saken tagit, och moster Malla, hvil-
ken alltid gråter, när hon blir glad, har på
sista tiden gått med sin nästipp röd hela da-
gen om. Alla andra veta blott, att »doktorn»
kommit åter från sin utländska resa för att
hämta sin fru, och jag är glad öfver, att de
ej veta mera.
När jag for något öfver ett halft år sedan
skref mitt första bref här hemifrån till dig,
var det höst — ute, och äfven inom mig. Nu
ser jag från mitt fönster ut öfver ett solbe-
lyst vårlandskap, och inom mig sjuder det ett
friskt nyvaknadt lif. Kom hit till min sida,
dyra vän. Jag lägger armen om ditt lif —
det är ju nästan som om jag hade dig här!
Se ut öfver de mjuka gräsmattorna och öfver
syrengruppen med dess doftande blomklasar.
Därborta under lindarne promenerar en man
— högrest, manlig, vacker!
Nu vänder han sig om, ser oss tillsamman
i fönstret och nickar åt oss.
Ack, Berta — känner du, hur mitt hjärta
klappar — det är min, min Christian!
Innehållsförteckning.
Wilhelmina Schöne ; af L. S. (Med porträtt). — Lies
>Niobe»; några synpunkter af Lennart Hennings. — Mera
ljus; af Fru Hildegard. — Prisnämnd i Idiras litterära pris-
läflan. — Aja; berättelse af Georg Nordensvan. — Till Elise
Hwasser; poem af Daniel Fallström. — Frä/i Iduns läsekrets:
»Spinn, spinn...»; af Småländska i Ualarne. — Ur notisbo-
ken. — Teater och musik. — Efteråt ; skiss af Sophie
Linge, (Forts, och slut.) — Tidsfördnf.
et f*.. es • p
aiarcrarr.
j «
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Medlem utaf öfverhuset
Kan med ratta man mig kalla;
Också reser jag ur gruset
Stolt mitt hufvud öfver alla.
Undeibyggnad har jag mycken,
Lyckligtvis i flera stycken,
Och nar uti underhu et
Mörkret rår, står jag i ljuset.
’Flax’jag har, som hvar man känner,
Jamt då fiming är i fråga;
Jag ock då för mina vänner,
Upptågsfnll, en dust vill våga,
Ty då {fRUer, just den gången,
Att dem modigt hålla stången,
Om ock soJ’n min hjässa biänner.
Tiodelad hugg mig nu,
Det bör bli en duktig brasa.
Stek däröfver — hvad? — och du
Snart kan börja att kalasa;
Se’n af jarn ett någonting,
Där desser’n kan flyta kring.
Kär som vatten kokas upp,
Hvad plär det då från sig gifva?
Hvad du ropar åt din tupp,
Om han allt för lyst vill blifva.
Hvad som lillan för-t bör lära.
När man tröttnar henne bära,
Och hvad mera, när hon se’n
Stadigt står på sina ben.
Af din kropp en liten del.
Så en hvilpunkt för den trötte.
Hvad att hysa är ett fel,
Fast man ill» dig bemötte.
Genomskinligt tyg, och så
Något man i kyrkan hörer.
Spetsigt ting du såras på,
Om du vid en törnhäck rörer.
För hvad Sverige vidt är kändt
Prima vara producera.
Hvad till fiskarns inkomst ländt.
Väg, där du plär promenera.
Hvad du ej bor gä förbi,
När du efter vatten tittar;
Kärl att hafva det uti.
Om du intet annat hittar.
Skepparns Strå. när sin båt
Han till annan hamn vill föra;
Hvad han hissar då, med ståt,
Att sin affärd festlig göra.
Utan — hvad? — väl knappast kan
Något bröllop existera,
Snarare, om det går an,
Blir af denna sort det flera.
Plats, från hvilken, v dt omkring,
Ögat når, om dit du stretar;
Kanske också någonting
I musikväg dit sig letar.
Hvad du här i 1 fvet har
Annu mången obesvarad,
Om ej så, du dock har kvar
Fo, som blir till sist förklarad.
S. L.
Springaregåta.
druc- nektar en ung när små vår ta
efter ej ket ett färd med säug- våra
af fast vi gärd hon- och sorger på
endast värld vår ärfva flitigt sista vi gor
njuta men bi vår va skall död vår
åt efter nfir gläder vi samt hvärf- sånger
i
träder så folket den fröjd oss offra en
som skör- oss jorda 8ig ej våra om-
Ah.
Proköp.
1—5 Hvad den härsklystne gärna vill
göra.
2—5 Fruntimmersnamn.
3—5 Hvad de flesta barn äro.
4—5 En fornegyptisk gud.
5 Ur tonernas varld.
Aritmogryf.
1 2 3 3 4
5 6 7 8 9
10 11 12 13 13
14 15 16 16 17
4 6 11 15 18
Begynnelsebokstäfverna bilda ett
mansnamn från medeltiden.
1) En åldring, 2) ett fågelnäste, 3)
en farkost, 4) en fältherre, 5) förva-
ringsrum för handlingar.
Aron.
Lösningar.
Logogryfen: Paraply; hvaraf fäs orden; py-
ra, apa, lyra, pryl, yr, rapp, par, la, lapp,
rappa, yppa, ar, al, yra, alp, arla, lya, lappa.
Charaden :\Tålamod.
Bokstafsfyrkanty Alma
Lear
Maja
Aral
Namngåtan : Abraham, Benjamin, Rakel,
Abel, Hezekiel, Adam, Moses, Isak, Sadrak,
Abednego, Kain, Jakob, Aron, Kara, Obadia,
Bela (föi ekorumer i 1 Mose b. 46, 21).
Magiska korset:
K I a
V a a r
e I h
e ’ 7
Rebusen: Intet består.
6<&i)
MATTONS SALONGS-OLJA ! Carl R. Måtton, Stockholm.
Inkommer i lådor, innehållande
2:ne hermetiskt slutna cisterner,
Extra raffinerad amerikansk Fotocén. — Ensartad! Vattenklar! Rökfri! rymmande tuisammans 37 liter Talrika ombud i landsorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0044.html
