Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 9 februari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 IDUN
dröjde inte länge, förr än han laddade ur sig
den nyaste visdom, han fört med sig från Pa-
ris. Hur pass djupt han trängt in i de mo-
derna idéerna oeh hur skarpsinnigt han upp-
fattat dem, skall jag lämna osagdt. Men ord
fattades honom ej.
Aja sekunderade honom ibland, men med
vida mindre säkerhet. Asp hörde på dem med
intresse — detta var tydligen nytt för honom.
Men då Nisse slutat, sade han, att det icke
bör få finnas något »sätt» att måla. Man bör
endast se naturen utan alla förutsättningar
oeh försöka ge ett sant och ärligt uttryck för
det man ser. Det var den enda regel, man
hade att gå efter.
Men Nisse upplyste om, att det inte var så
enkelt. Han talade om impressionister och
luminister och pointillister.
Till slut blef hans anförande så inveckladt
och dimmigt, att Aja måste bita af det med
ett skämtsamt ord. Asp tycktes också ha fått
nog af lärdom, han frågade, om Nisse hade
några studier, som han ville visa, men Nisse
hade den principen, att aldrig visa hvad han
höll pä med — den principen var nämligen
den enda riktiga, om man ville bevara sin ur-
sprunglighet.
Men Aja bad oss stiga in, så skulle herr
Asp få se det lilla, hon hunnit få färdigt.
Hon var alls inte rädd att förlora sin origi-
nalitet.
Vi flyttade oss in i hennes rum, som hon
medels draperier, papperslyktor, solfjädrar och
allt möjligt godtköpskram gjort så modernt pa-
risiskt som möjligt.
Hon hade redan fem, sex färska studier upp-
satta på väggarna. Asp stannade framför den
första, ett aftonlandskap med stark blå färg,
struken öfver skog och sjö, och blå färg af-
satt här och hvar ibland träden. Den andra
framvisade en liten linhårig flicka ute på en
äng i solgass. Eläftiga färger, det hela rått
och robust, men saftigt och kraftigt. Den
tredje : ett strandparti med en hvit båt i skug-
gan under pilarna, och i båten en ung dam i
skär klädning och stor halmhatt.
»Det här är skräp,» sade Aja. »Det be-
höfver ni inte säga, för det har jag sagt själf.
Den här lilla söta idyllen tänker jag skall passa
för publiken — just en köptafla för grosshand-
larherrskapet, när man flyttat in från landet
på hösten. Jag måste sälja och inte bara
måla, därför att jag inte kan lefva utan mat.»
»Det få vi underkasta oss litet hvar,» sade
Asp.
»För mig har det aldrig varit annat än knog
för brödbiten,» fortfor Aja. »När jag var li-
ten, var det morsgumman, som knogade, sedan
blef det jag själf. Det var att hjälpa sig bäst
man det kunde. »
(Forts.)
Redaktionens brefväxling.
Ofta nog framställas till oss från våra läsarinnor
förfrågningar eller uttryckas önskningar, dem vi gärna
skulle vilja besvara och tillmötesgå, då de synas oss
äga något allmännare intresse. Den vanliga Ereflå-
dans trånga ram blir emellertid härtill för knapp, och
ämna vi därför under ofvanstående rubrik då och då
anslå en särskild afdelning för denna brefväxling.
En beundrarinna af A. L. 0. E. ber oss med-
dela den nyligen bortgångna författarinnans por-
léU
trätt. Vi göra det med nöje, då mer än ett fem-
tiotal af dennas arbeten öfver satts till svenska
och här funnit en mycket vid läsekrets. Char-
lotte Tucker föddes i Indien 1821 och var dotter
till Henry St. George
Tucker, en högre en-
gelsk ämbetsman. I
skolåldern flyttade
hon till England, där
hon sedan stannade
många år. Sin litte-
rära verksamhet bör-
jade hon år 1854,
från och med hvilket
år ett hundratal större
och mindre berättel-
ser i kristlig anda
flutit ur hennes pro-
duktiva penna. De
författareinitialer, un-
der hvilka hon dolde
sin identitet, voro A. L. O. E. (A lady Of Eng-
land).
År 1875 bosatte sig Charlotte Tucker för sina
återstående dagar i Indien, där hon under de tret-
ton senaste åren, utom sin litterära sysselsätt-
ning, verkat som zenanamissionär i förbindelse
med engelska kyrkans zenanamission. I slutet
af sistlidne oktober förkylde sig Charlotte Tucker
svårt, då hon bevistade invigningen af en ny kyr-
ka i Bairwhal. Trots läkarnes bemödanden och
den mest omsorgsfulla vård förvärrades sjukdomen,
så att hon afïed den 2 december.
Innehållsförteckning.
Maria Judit Weckman. (Med porträtt). — Hemtrefnad;
poem af Curt Thelander. — Nägra ord om kvinnor och kvinno-
arbete; af Mathilda Langlet. I. — I »damernas Idun»; en af-
ton i Nya Idun, tecknad af Sigrid Elmhlad. — Hur våra
sjukdomar uppstå; för Idun af S. H. — De fyra återstående
prisen i den s. k. fosterlandstäflingen. — För våra blomster-
vänner; ett och annat om krukväxters fortplantning; af Wiola.
— Ur notisboken. — Teater och musik. — Litteratur. —
Aja; berättelse af Georg Nordensvan. (Forts.) — Redaktionens
brefväxling. (Med porträtt af Charlotte Tucker). — Tidsfördrif.
d d
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Malicen gör mig gärna till
En ögontjänare.
För näsvishet den äfven vill
Mig ampla vitsord ge.
Men aldrig dock du vara lär
Så riktigt helt tillfreds,
Om du ej säkert vet jag är
På stunden strax tillfreds.
I lifvets mångahanda skift
Jag gärna tager del :
Vid dopfund, kullerstol och grift,
Vid välkomst som farväl.
I väderlekens alla skift
Jag tar ej mindre del,
Och höst som vår är jag på vift
Hvar stund — det slår ej fel.
Jag fager är och fin och lätt
Som himlens ljusa sky.
Men äfven stundom rätt och slätt
Som dragen upp ur dy.
Jag doftar ofta som en ros
Erån paradisets land ;
Men man kan frestas fly sin kos
För doften min ibland.
Just ingen sinekur jag fått,
Ty tårar, blod och svett
Ha ymnigt fallit på min lott,
Som du ju ofta sett.
I kärleksvärf jag äfven lär
Ha stor erfarenhet ;
Och den mig får, utkorad är;
Det tror jag nog du vet.
Se hvilken snusförnuftig min
Du sätter på dig nu!
Jag var väl ej tillräckligt fiu
För bortskämd dam som du.
Nå, eftersom du löst min knut,
Förbindligt jag dig ber,
Att du mig äfven veckiar ut,
Då kanske jag dig ger :
Hvad, om du dig en näsknäpp får,
Den säkert gör — jo, jo!
Hvad i en springlek man består
Hvarandras rygg, må tro?
Hvad flyende sekunden blott
Man säkert kalla må;
Ett tilltalsord, förtroligt, godt,
Som vän plär vän bestå.
Hvad minsta lekkamraten väl
Får vara, tänker jag,
Ifall den stora börjar gräl
Och önskar stifta lag.
Hvad skiljer ofta tvänne land?
(Du det helt säkert vet.)
Och hvsd förenar dem ibland?
(Du vet nog äfven det.)
Hvarpå den rike hvilar ut
I prakt och yppighet;
Hvad för en köpman (utan prut!)
Är bäst af allt han vet;
Hvad den person du sände ju
Odisputabelt var ;
I brist hvarpå helt säkert du
Ej minsta brödbit har.
En vikt, som var och blir och är
Af mycket liten vikt;
Hvarmed den icke falla lär —
Det tros med tillförsikt;
Hvarmed jag tänker, du ej lär
Ha dukat under än;
Uppmaningsord, hvars syfte är
Ej upphöjdt just, min vän.
Säg mig nu hastigt ett adverb
Af dröjande natur!
Och få imperativ af verb,
Yäl kändt ju — eller hur? —-
Bortkommen är jag ej, helt visst —
D.irom du nys nu fått.
Märkvärdig är jag först som sist,
Det har du ju förstått?
L—a.
Ifyllningsgåta.
k
r
d
b
e
a
e
Om de tomma rutorna i ofvanstå-
ende figur ifyllas, så bilda de särskilda
raderna :
]j En matträtt.
2) En skogens spelman.
3) Medellidsbjälte.
4) Ett sällskapsspel.
5) En uppgift för skolbarn.
6) Ett bibliskt namn.
7) Ett religiöst öknamn.
Begynnelsebokstäfverna bilda nam-
net på ett medel för tidsfördrif och
slutbokstäfverna namnet på deD, som
i dålig mening för mycket hängifver
sig däråt.
Emma L.
Figurgåta.
Bokstäfverna i denna figur skola
ordnas så, att i de hvarandra motsva-
rande genomgående vågräta och lod-
räta raderna samma ord bildas. Dessa
ord betyda: 1) fransk statsman, 2)
skräflare, 3) stad i Indien, 4) fram-
stående svensk uppfinning.
a - a 1 a 1 •i
a a a 1 1 1
a 1 a ! a 1 a b 1 b
»i c nc r C 1
1d d e e j e j e 1 h h h
"1 11 1 V r
1j_ 1 i 1 1 1 n nLil
P| “ pPi ri r 1
r r r r j r j s j s
1 lL
M ii u r il
Louise.
Palindromer.
Rättfram namnet på en skald, om-
vändt namnet på två djur.
Rättfram ett mansnamn, omvändt del
af en växt.
Viola.
Lösningar.
Logogryfen: Flaggstång-, gås, lagg, ånga,
gal, slå, gå, tå, staf, agg, gas, sång, tagg,
.stål, fångst, gång, å, så, last, flagg, tal, ås,
låt, gåta.
Springaregålan :
past drucket af nektar ett flitigt bi
At skörden ej ensamt sig gläder :
Så njnta vår honung ej endast vi,
Men folket, som efter osa träder,
När jorden vi ofifra vår sista gärd,
När skuggor och död oss omhvärfva,
Vi våra små sorger ta med på vår färd:
En eftervärld
Vår fröjd, våra sånger skall ärfva.
Måns Hultin.
Aritmogryfen: Oösta ; Gumma, Örnbo, Skepp,
Tilly, Ai kiv.
Prokopen: Styra, Tyra, Yra, Ra, A.
«
HULT1ÅNS Cacao & Chocolad
rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils-
O.son Gadde, C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
