Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 7. 16 februari 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 I DU N 1894
att han inte kunde arbeta, aå hade han gått
hit för att tala med henne, som måste förstå
hvad det betydde för en konstnär att vilja, men
inte kunna.
Hon frågade honom om ingenting, utan bör-
jade tala om helt andra saker — hon hade
en instinktlik känsla af, hur han borde behand-
las — men hon kunde inte dölja sin glädje,
öfver att han kommit till henne — den lyste,
denna glädje, ur hennes ögon och talade i hen-
nes röst, som fick en värme, som den eljes ej
ägde.
Det föreföll mig, som hade hon velat gå
fram till honom och stryka honom öfver pannan
med en mjuk, sval, beskyddande hand, så som
en moder tröstar sin gosse, då världen är hård
och elak mot honom.
För honom tycktes det vara en hvila att få
sitta här i vårt sällskap, helt och hållet otvungen.
Han blef snart pratsam och treflig, såsom han
kunde vara, när han ej kom i håg sitt eget
arbete. Han sade inte ett ord om det och
ej heller något om Ajas studier, om hvad han
sett i dessa, hvad han sökt i dem och hvad
han tänkt, då han satt där och granskade dem.
Men samtalet kretsade likväl omkring det, som
låg bakom hans besök, det var som kunde de
båda ej rycka sig helt och hållet löst därifrån,
fast båda undveko att komma det för nära.
Då vi språkat ett par timmar, knackade det
på dörren. Det var Edvards fru, som kom
för att se om han var där.
»Sitt ner, fru Asp.»
Samtalet fick ögonblickligen en helt annan
ton — det gled in på traktens lokala förhål-
landen, man talade om grannarna och sommar-
gästerna, om allt, som inte intresserade någon
af oss.
Fru Asps stora mörka ögon irrade omkring
rummet, det var tydligt, att hon fann försöken
att pryda det med pariserchic temligen besyn-
nerliga och smaklösa. Aja märkte mycket väl
denna tysta mönstring oeh tog sin tillflykt
till forceradt prat om allt och intet.
Efter en stund steg Edvard upp och sade god-
natt. Jag såg dem gå tysta bredvid hvarandra
vägen fram. Han var naturligtvis åter inne i
dessa tankar, som han inte hade någon anled-
ning att dela med henne. Och hon? Ja, låt
oss tro, att hon kände sig en smula nedslagen,
kanske utan att hon egentligen visste hvarför,
och att han blef ännu mer förstämd i känsla
af, att hon var ledsen, och att han inte kunde
lifva upp henne.
Jag är säker på, att han nu gick och in-
billade sig känna en viss motvilja för Aja,
därför att han fann henne äga just den käck-
het, som han själf saknade. Det måste ju
reta honom, att hon af dem båda var den
säkra och att hon hade rätt att se ner på
hans ansatser, hans famlande. Han kunde
naturligtvis inte undgå att lägga märke till det
ytliga i hennes konst, men ändå satte han sig
att skärskåda hennes arbeten, då han själf ej
kunde måla som han ville.
Kanske afundades han henne den obesvärade
lätthet, hvarmed hon behandlade allt, som för
honom var så krossande svårt. Eller var det
endast därför att hon var kvinna, som han
sökte uppmuntran hos henne?
Och nu vandrade han hem till sin idyll.
* *
*
»Har ni sett till herr Asp i dag?» frågade
mig Aja middagstiden dagen därpå.
Nej, det hade jag inte.
Men hon hade träffat honom och det, innan
tuppen fått tofflorna pä sig. Gissa hvad klockan
var? Tre på morgonen. Ett rendez-vous under
småtimmarna 1
Hon hade glömt sig kvar i hängmattan, tagit
sig en lur där, hade vaknat, när det blef kyl-
slaget på morgonsidan, och hade gått fram till
grinden. Solen hade ännu inte orkat upp. Då
hade hon sett Asp komma gående. »Ar ni
också så här tidig af er?» hade han frågat.
Sedan talade han om, att han inte kunnat
sofva. Och nu skulle han gä ut och se sig
omkring. Men han ville inte ha sällskap, det
sade han ifrån — »inte ens mitt angenäma
sällskap ville han ha.»
På ett par veckor syntes han sedan inte till.
Men han hade fått ut en stor duk med ång-
båten, och vi visste, att han steg upp och gick
ut klockan tre hvar morgon, och att han var
munter och glad, när han kom hem igen vid
frukostdags. Men vårt sällskap sökte han inte
upp.
Så kom fruntimmersveckan. Det var omöj-
ligt att stå ute och måla i ösregnet, och då
fick jag en dag se på hans stora tafla, som han
hade ställt upp i mjölnarens sal.
(Forts.)
Innehållsförteckning.
Fausta Labia; af H. G. S. (Med porträtt). — Utan fäste;
poem af Edv. Rammarstedt. — Nägra ord om kvinnor och
kvinnoarbete; af Mathilda Langtet. II. — Hvad man dansar
och hur man dansar i världen ; koreografiskt potpourri af Gu-
staf Gullberg. I. — Öfver tillgångarna ; af Job. — En pristäf-
lan mellan kvinnliga handarbeten. — Från Iduns läsekrets:
Klara har rätt ! — »God plats för ung bildad flicka». — Bort
med sorgpapperet. — För våra blomstervänner; ett och an-
nat om krukväxters fortplantning; af Wiola. (Forts.) — Ur
notisboken. — Teater och musik. — Aja; berättelse af Georg
Nordensvan. (Forts.) — Tidsfördrif.
TiSsjMnf.
Q
Eedigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Jag är en viktig »knrre», jag,
Som är i bruk hvarenda dag;
I hvarje praktiskt ordoadt hem
Jag står till tjänst för alla dem,
Som lärt sig rätt vårt sköna språk,
Ja, ock för dem som älska bråk.
Men pappa själf är rädd om mig,
Och rubbas jag — så akta dig.
En trogen vän jag faktiskt är,
Och därför ofta nog man plär
Mig anförtro hvad ingen ann
Får veta af — rätt fint minsann!
Min saga är mång’ annan lik,
På sköna sommardrömmar rik,
Med minnen ifrån dunkel skog.
Där vinden i min mantel drog;
Där sol och regn var far och mor
Och hvarje buske liten bror.
Men ack, jag allt för bildbar var;
Min kappa blef i gräset kvar,
Men själf jag fördes att få pli
För att i världen nyttig bli.
Af marokäng är nu min frack;
Jag »gör» i papper, bläck och lack
Och har, figurligt, nio ben,
Men faktiskt — det vi räkna se’n.
Säg, hvad modershjärtat sårar,
Om hon slikt bland barnen spårar?
Hyad du fick, när du var liten,
Om för lek du glömde fliten?
Hvad dig kan till nytta vara
Om du öfver ån vill fara?
Träffar du ej dylik på,
Säg, hvad får du göra då?
Namn man glömt, och det med rätta,
Att i almanackan sätta.
Hvad nog mången önskar vara
Och man blir, om man kan spara.
Hvad man plägar »ta ur mund»
På en annan, utan grund.
Ord, som älskas af hvar slaf.
Fisk uti det djupa haf.
Hvad du ej kan ta i hand,
Fast det tydligt känns ibland.
Sommarnöje du nog sett —
Det för dig dock ej var redt.
Hvad som skepparn hoppas på,
Stilla dag, att ändtligt få.
Hvad, där sådant saknas, man
Visst »till bords» ej sitta kan.
Taket uppå Bans salong.
Ting som skynda på din gång.
En som s ättas bör i bur.
Så, till sist, ett flitigt djur.
Waldemar H—l.
Aritmogryf.
6 8 17 6 18 19 7 6
7 6 20 15 6 7 21 2
5 4 11 22 4 7 23 11
10 2 6 7 7 10 1 8
13 1 18 14 4 13 7 1
6 4 11 2 3 8 6 14
12 10 11 2 12 24 7 11
9 6 7 4 5 15 6 15
4 8 4 1 15 1 7 4
2
8 3 15 13 18 6 7
10 6 11 16 17 18 6 16
3 22 7 1 14 6 7 4
11 6 15 13 17 6 18 15
Begynnelsebokstäfverna, lästa upp-
ifrån och ned, bilda namnet på en
svensk författare, och slutbokstäfverna,
lästa nedifrån och upp, namnet på
hans mest kända dikt.
De vågräta orden beteckna: 1) slott
i Spanien, 2) mytologisk händelse, 3)
stad i Sverige, 4) hvari färdas man i
Norge? 5) nyligen afliden kejsare, 6)
benämning på läkare, 7) maträtt, 8)
herrskarinnetitel i bestämd form, 9)
kvinnonamn, 10) sångarnamn, 11) namn
på turkinnornas slöja, 12) gatutyp i
det gnmla Stockholm, nu endast syn-
lig på Skansen, 13) svensk lotsstation.
Ifyllningsgåta.
S
E B
S T
°l M
K
1 V N
E B
1 E
I K 1 A
I I
A B
T
Begynnelsebokstäfverna bilda nam-
net på en svensk skald, slutbokstäfver-
na på ett af hans poem.
1) Centraldepöt, 2) vanlig roman-
hjälte, 3) sten, på hvilken det aldrig
växer någon mossa, 4) mänsklig indi-
vid, 5) storstad, 6) hvad maten är
för kroppen, 7) en änkas skatt, 8)
västkustbo, 9) vingad sirén, 10) dam-
gömma, 11) handtverkare, 12) huslig
förrättning.
S. L.
Förvandlingsgåtor.
Med t en hufvudbonad, utan t nam-
net på en påfve.
Med 1 namnet på ett mynt, med n
ett bibliskt namn.
Med p ett träd, med b ett mans-
namn.
Med t en dryck, med f ett sagans
andeväsen.
Viola.
Rimgåta.
Nedanstående ord skola ordnas så,
att de bilda en fyr-radig vers med be-
stämda slutrim. Begynnelsebokstäfver-
na bilda namnet på en ört.
Som — dölja — sjungande — du
— får — hamn — och — göms —
bölja — i — pärlan — om — skim-
rande — du — famn — alltid — din
— mot — gladt — ila — din.
S. L.
Lösningar.
Logogryfen’. Näsduk; käns, dunk, nu, du,
kus, sund, näs, dun, kund, sänd, säd, uns,
duns, duk, sänk, än, känn.
Figurgåtan-. Richelieu, charlatan, Allaha-
bad, separator.
Ifyllningsgåtan’. 1) kallops. 2) orrtupp, 3)
riddare, 4) trekarl, 5) liniera, 6) Eleasar, 7)
kättare.
Palindromerna : 1) Tegnér — ren, get. 2)
Tor — rot.
PICOTS TVÄTTPULVER SSE
X *>_
_
_
_
_
_
_
__
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
11_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
_
S_
_
_
_ T
Klorfritt!
Praktiskt!
Billiot !
OR nu Irl marl o liar
Sälje8 i i-, och £ kilo-paket med beskrifning å hvarje paket.
Representant för Sverige: Carl It. Måtton, Stockholm.
Taleilra ombud i landsorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0060.html
