Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 2 mars 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 I DU N 1894
Om man vid ödets liksom biets sting ej håller sig stilla,
så brytes gadden af och stannar i såret.
J. Paul.
¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥?¥¥»9¥¥¥»¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥’F¥¥¥:¥¥¥¥¥¥¥9¥¥9¥¥;ftF¥¥9¥¥¥99»999¥¥79¥¥9¥¥9¥¥9¥¥9jF»
göra sig vårt lands vidsträckta torfmos-
sar ansetts som varande af största vikt
för vårt industriella lif. Man vet, att
torfmossarne innehålla ett brännmateriel
af högt värde. Bränntorf begagnas ju
äfven i hnshållen i ganska stor utsträck-
ning. Men de, som försökt detsamma,
veta också dess olägenheter. För stor-
industrien liksom för hemmet är torfven
i denna form föga tjänlig som bränsle.
Man har därför genom kolning sökt åstad-
komma ett brännmateriel, som äger sten-
kolets eller koksens egenskaper. Redan
på femtonhundratalet gjordes försök i
denna riktning, och man lär redan då ha
framställt ett slags torfkoks. I vårt år-
hundrade har man, särskildt i Tyskland,
arbetat mycket på torfkolningsmetoder-
nas förbättrande, och många framstående
ingeniörer där liksom annorstädes ha äg-
nat årtiondens arbete åt lösningen af det
lika viktiga som svårlösta problemet. De
metoder, som användts, ha sinsemellan
mycket divergerat, men de ha dock alla
haft det gemensamt, att resultatet blifvit
ett torfkoks, det vill säga genom kolnin-
gen ha äfven de brännbara gaserna i
torfven aflägsnats och därmed äfven en
stor del af produktens värde som bränn-
materiel. Fru Angel är den första, som
vid torfvets kolning lyckats bibehålla de
brännbara gaserna och därigenom fram-
ställa ett verkligt torfkol, jämförligt med
engelska stenkol. Betydelsen af denna
uppfinning kan endast en fackman fullt
uppskatta.
Det Angelska torfkolet, sådant det nu
framställes vid hennes försöksugn i när-
heten af Ebbes bruk i Småland, är ett
fast, föga svärtande, homogent och lätt-
handterligt ämne. Det står emot väta
och smulas ej sönder i stoft, som ryker
omkring. Enligt intyg från fabriker och
fackmän, som jag varit i tillfälle att se,
är det som eldningsmateriel jämngodt
med stenkol, men öfverträffar detta, an-
vändt vid järntillverkning. Det har så-
ledes alla de egenskaper, som erfordras
för att ersätta och undantränga det en-
gelska stenkolet. Och jag behöfver blott
nämna, att engelska stenkol årligen im-
porteras till Sverige för cirka ^pF)0,000
kronor för att gifva den oinvigde ett be-
grepp om den utomordentliga fosterländ-
ska betydelsen af denna sak. Men det
är ej nog härmed. Torfkolet är också
ämnadt att till stor del ersätta det in-
hemska träkolet och veden, hvarigenom
man kan hoppas på en väl behöflig be-
sparing af våra illa åtgångna skogar.
Fru Angel har nu ingått till rege-
ringen med begäran om ett anslag af
30,000 kronor för fortsättande af sina
experiment — icke för att fullkomna
torfkolet, ty, som jag redan sagt, är detta
redan nu så godt, att det uppfyller alla
rimliga anspråk, men för att framställa
det så ekonomiskt som möjligt. Medve-
ten om frågans utomordentliga vikt, har
regeringen tillsatt en särskild kommis-
sion, bestående af tre sakkunnige män,
som har att afgifva yttrande om det be-
gärda anslagets utgående. Det är när-
mast med anledning af denna, så vidt
jag känner, unika tilldragelse, att en
kunglig kommission tillsättes för att un-
dersöka en enskild persons uppfinning,
som jag ansett tiden vara inne, att den
stora publiken får litet närmare känne-
dom om den märkliga uppfinningen, som
i all tysthet är på god väg att åstad-
komma en revolution inom vårt industri-
ella lif.
Och nu till fru Angel själf.
Hon hör till de personer, som icke.
göra, eller åtminstone icke vilja göra
mycket väsen af sig. Hon har själf sagt
åt mig, att hon ej tycker om tidnings-
artiklar, och tack vare denna hos en
uppfinnare ur ekonomisk synpunkt min-
dre fördelaktiga blygsamhet har det varit
förenadt med ganska stora svårigheter
att få några upplysningar om hennes
person. Hon är emellertid född i Yexiö
den 4 januari 1838 och således 56 år,
ehuru man af utseendet snarare skulle
gissa på 46 år. Gift sedan år 1865 med
nuvarande stadsfiskalen G. Angel i Jön-
köping, är hon bosatt i nämnda stad.
Af god borgerlig familj —- hon är dotter
till numera aflidne fabrikören J. Bull och
hans maka, född Östergren — fick hon en
vårdad uppfostran, men har dock aldrig
idkat ingeniörs-vetenskapliga studier. Sina
tekniska kunskaper har hon uteslutande
förvärfvat genom själfstudium. Naturen
har begåfvat henne med ett ovanligt
klart och godt förstånd, en liflig iaktta-
gelseförmåga samt en skarp blick för det
praktiskt användbara. Enligt hvad hon
själf försäkrat, har hon i första rummet
en inre ingifvelse att tacka för torfkolets
uppfinnande. Historien härom är ganska
intressant och förtjänade att utförligt be-
rättas, om blott utrymmet tilläte det. Så
mycket kan dock sägas, att nyfikenheten
— såsom den kvinnliga egenskap vanli-
gen benämnes, som hos män kallas vetgi-
righet — denna gång var uppfinningar-
nas moder. Hon hade hört, att man för-
gäfves gjorde försök att kola torfven på
ett rationelt sätt. Nåväl, tänkte hon,
jag har lust att försöka, hur pass omöj-
ligt det är. Och så började hon — först
i en upphettad mortel, om jag ej miss-
minner mig, och sedan i sin egen, kära
stekugn, till stor förskräckelse för husets
pigor, som antagligen trodde, att hon
blifvit mindre normal. Men försöken ut-
föllo öfver förväntan, och uppmuntrad af
fackmän gick hon oförskräckt på. Expe-
rimenten fortsattes på andra platser, så-
som Grenna och landtställen omkring
Jönköping, och ingen tilläts öfvervara
dem — allt för att undgå den offentliga
uppmärksamheten och dumt prat, livilket
fru Angel framför allting tyckes afsky.
Den 12 maj 1891 hade hon kommit så
långt, att patentansökan kunde inläggas.
Nu är patent beviljadt icke allenast i
Sverige, utan äfven i grannländerna, Tysk-
land, Osterrike-Ungern, England med flere
länder. Så småningom ha hela hennes
tid och intresse tagits i anspråk af torf-
kolet, och den för vårt lands framtid så
viktiga torfkolsfrågan har blifvit hennes
lifs hufvuduppgift. Hon har offrat myc-
ket på sin idés förverkligande, och om
hon också hittills hufvudsakligen skördat
misstro och alla slags svårigheter hopats
på hennes väg, skall hon dock, därom är
jag förvissad, segrande utgå ur striden
och visa, att äfven på det område, där
hittillsdags den manliga intelligensen va-
rit nästan allenahärskande, det kan vara
en kvinna förunnadt att finna vägen,
hvarest ’fackmän efter årtionden af ihär-
digt praktiskt och intellektuelt arbete
måst uppgifva gärdet.
Hj. Casse/.
&
JÈÊ ’ ^
-mfu somnar den sista resten
m af dagens blekgrå ljus
och mörkret smyger förstulet
kring låga} vacklande hus.
Och flingorna falla, falla . . .
De glimma vid lyktans sken
och slockna sedan likt stjärnskott
i modden på gatans sten.
Med mattare takt slår pulsen
af gatans sorlande larm ;
ock tystare klappar hjärtat
i storstadens jättebarm.
Det är som om fallande flingor
på lifvet lagt sordin
och gjort dess tunga andning
mer kyligt spröd och fin;
som om den hvita drifvan,
ett dunmjukt täcke lik,
hvart skorrande’ missljud Tlämpal
till söfvandc musik.
— En ensam man i mörkret
går gatan fram som i dröm.
Af hunger och köld och trötthet
är slappad hans tankes töm.
Då faller jrån en ruta,
hvars glas af imma täcks,
på drifvan for hans fotter
en mattröd ljusreflex.
Han stannar. Hur varmt därinne . . .
En brasaf som flammar och gnyr;
och i en bloitimig karmstol
en liten ljuslockig fyr.
Han ringer med benen och lutar
sitt hufvud öfver en bok;
han läser väl någon läxa,
men läser visst rent på tok.
Ty det blonda hufvudet sjunker
allt längre mot karmen ned;
han glider in helt stilla
i barnadröm?ncns fred.
Den ensamme mannen reder
sitt minnes snärjda garn.
Han söker och han finner . . .
— Hatt bott där själf som barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
