Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 2 mars 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1894
fi 2
i Paris, Richert föraktade salongen och ville
ej utsätta sig för en refus — ty naturligtvis
skulle hans tafla vara en styggelse för den
härskande majoriteten inom juryn.
Aja hade börjat »arbeta af bara sjutton».
Hon målade modell hos Julien om förmidda-
garna och hade anlagt ett stort porträtt af
Emma Asp för att ha något att göra på efter-
middagen.
Hon målade Emma, sådan hon satt och
sydde i Edvards atelier, i dubbel belysning
från två fönster, af hvilka det ena släppte in
en strimma af middagssolen, som åstadkom en
mängd fina och lustiga reflexer i den kalla,
grå tonen öfver det hela.
Emma var en mönstermodell, hon satt stilla
och tålig timme efter timme — en drömman-
de melankoli skulle hvila öfver henne, sådan
hon skulle målas af Aja Borgström, men ännu
var hon helt och hållet uttryckslös, ty det var
de stora färgtonerna och isynnerhet den glada
solstrålens lek i den grå atelierdagern, som
hufvudsakligen intresserade Aja, och som hon
hittills uteslutande ägnat sin uppmärksamhet åt.
Uppgiften var både ny och svår, och det roade
henne alltid att försöka sig på det omöjliga.
Edvard satt framför sitt staffli och kompo-
nerade ett dekorativt landskap.
Jag träffade dem sällan, hade mina vägar åt
annat håll och kom endast då och då till re-
stauranten vid boulevard Clichy. Richert såg
jag ej till, norrmannen grinade sitt öfverlägset
ironiska smil, när man frågade efter Richert,
och sade, att han var upptagen af Germaine.
Jag hade sett henne en gång, denna Ger-
maine, en liten modellflicka, som var bara fem-
ton år, uppväxt och uppfostrad på atelierer
och bland artister, en äkta zigenarunge, en
Mignon i modern pariserstil — men en Mig-
non, hvars längtan ej går till ett sagoslott
bland lager och orange, utan till ett litet ele-
gant hus vid Parc Monceau, med ekipager,
lakejer och en diskret kammarjungfru.
(Forts.)
Från Iduns läsekrets.
Exemplen ropa!
S
et gamla påståendet, att kvinnan ej fått
skägg, därför att hon ej skulle kunna tiga
under rakningen, har mången gång högeli-
gen förargat mig, och jag har alltid tänkt, att det
varit ett elakt skämt af någon Adams son. Till
min stora sorg och förödmjukelse har jag dock
nu genom tvänne uppsatser från Iduns läsekrets:
»Hvem har rätt?» och »Klara har rätt», kommit
till den öfvertygelsen, att en god del sanning lik-
väl måtte finnas i detta påstående.
Min bästa Klara! Nog tycker jag ändå, att oron
och omsorgen för eder lilla sjuka Ester borde hafva
bortjagat all längtan efter en »språkstund» med
någon väninna. Behöfde ni litet tröst och upp-
muntran, hade ni ej då er man? Och edra friska
småttingar se’n, som »icke visste hvad de skulle
fördrifva den myckna ledigheten med» — hade ni
ej dem att språka med? Det skulle hafva varit
en förströelse för både er själf och dem. — Att
ni kunde begära, att er väninna Anna skulle
komma till er, endast för att ni skulle få en »språk-
stund», antyder, att ni antingen är mycket oför-
ståndig och obetänksam eller också mycket egoi-
stisk och hjärtlös. Det förra vill jag dock helst tro.
Och ni, Klaras värda meningsfrände — hvad
ni heter, vët jag ej — ni som ej fruktar att föra
hem smitta till de små i ert eget hem — eder vill
jag berätta, hvad en sjuksköterska häromdagen |
berättade mig själf: I en familj blefvo två små
barn sjuka i difteri. Dessa barns moder hade en
väninna, också hon moder till två små barn, denna
väninna kom nu på besök under barnens sjukdom,
men vägrades inträde, emedan de sjuka barnens
förståndiga moder fruktade, att smitta kunde öf-
verföras till väninnans barn. Men väninnan var
envis, gick in en stund och återvände så under
vidtagande af alla möjliga försiktighetsmått, men
— några timmar därefter voro hennes egna kära
små döda i den svåra sjukdomen. Icke nog här-
med, Nu kom en väninnans släkting för att trösta
de förtviflade föräldrarne. Då denna släkting se-
dan for sin väg, tog hon smittan med sig till sitt
hem, där fanns också ett litet barn — äfven detta
dukade under. Må nu dettae exmpel, ett ibland
många, tala till edert förstockade hjärta.
I mitt hem voro vi fem syskon, och flere gån-
ger lågo vi alla sjuka i de vanliga barnsjukdo-
marne, men icke kan jag påminna mig, att min
mor under dessa tider skickade efter någon vä-
ninna ej heller besökte någon. Hennes tröst och
tillfredsställelse var att själf vårda oss på det om-
sörgsfullaste, så att vi snart blefvo friska. »Språk-
stunder» med någon annan än oss tycktes hon ej
hafva behof af.
A. L.
«&■
Innehållsförteckning.
Gustafva Angel; af Hj. Cassel. (Med porträtt), — Vinter-
syn ; poem af Hjalmar Söderberg. — Några ord om kvinnor
och kvinnoarbete; af Mathilda Langlet. IV. — En audiens
hos konung Oscar II; af —g. — »Five o’clock tea»; af Cl. F.
— Spanska hem; skildrade for Idun af C. H. E. R—y. —
Våra barns tidning. — För patience-amatörer. — Nytt för-
värf; af Sin egen. — Ur notisboken. — Teater och musik.—
Aja; berättelse af Georg Nordensvan. (Forts.) — Från Iduns
läsekrets : Exemplen ropa ! — Tidsfördrif.
G&0’ et J9„ e\ • fp
aiteorter.
J e
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Jag fordom i norden så mäktig var,
— Historien lärde oss det —
Min borg däri äfven ju innehar
Betydande rum, som du vet;
Den konungar
Och drottningar
Har hyst som gäster
Vid glada fester;
Om tala dess murar blott förmådde
Du skulle få höra så visst,
Att rikdom oeh prakt där en gång
rådde
Samt välde och makt först och sist.
I runor sex ses namnet sig dölja,
Och gåtor små här nedan nu följa.
Hvad träder i skog och ängduuppå?
Det mannen ju söka bör att sig få.
Hur vägen bör vara som går framåt,
Och huru du nämner butikernas ståt.
En liten insekt, som gladt sig svingar
I höjden på fina eilfvervingar.
Hvad stark och kraftig är godt att äga.
Ett djur, som, enligt hvad många säga,
Om natten allenast sig visa plär.
Hvad ju att vara ej mannen klär.
Ett träd man ofta i parker får te.
Hvad var han den gamle tiggare,
Som bad om en skärf? Hur dagen var,
Då med den hulda du gick att vandra.
En liten ting som, likt många andra,
Vid toaletten man nyttja plär.
Hvad stol och soffa till stadga bär.
En prydnad som oftast finns på speglar.
Och farkost — ej den som fortast seglar.
Hvad man icke kan när vindstilla rår,
Och hvad man i staden ju höra får
Tyvärr allt för mycket. Nu är det skäl
Att sluta, och därför jag säger farväl!
Eilema.
Charad.
Ungdom, skönhet och behag,
Ljus, musik och blommor friska,
Glädje i de ungas drag,
Läppar, som blott le och hviska,
Samt i blicken lefnadslust,
Ty mitt första är det just.
Se på ungmön där, hvars kind
Glöder såsom en mitt hela.
Lätt hon sväfvar, som en vind,
Och det kan då inte fela,
Att den skönas kavaljer
Henne blott sin hyllning ger.
Det på hans mitt tredje märks
— Lätt de kära sig förråda —
I den tron jag mera stärks,
Att de bli ett par de båda.
Han mitt andra säkert nu:
Blif, o blif mitt tredje du!
F. M. O.
Akrostikon.
Följande ord, rätt uttagna, bilda
med begynnelsebokstäfverna namnet på
en svensk skald. Orden äro:
1) Kuststad i Sverige.
2) Land i Afrika.
3) Stad vid RAhne.
4) Stad i Italien,
b) Världsdel.
6) Fjord i Norge.
S.
Palindrom.
Rättfram.
När krämarn går från by till by,
Bär han på mig uti sin påse,
Från tvâl’n, som renar flickans hy,
Till annat smått, så skönt att åse.
Bakfram.
Uti din mors och mormors tid
Jag städse var en »viktig» enhet;
Dessutom hvad du jämt rör vid,
Fastän du tviflar på dess renhet.
Kvadratgåta.
a a a d d
g g g g i
i n n n n
n
n 0 0 r
r t å ä å
Bokstäfverna i denna kvadrat skola
ordnas så att de hvarandra motsvaran-
de lodräta och vågräta raderna bilda
samma ord.
Louise.
Aritmogryf.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 = Ett mans-
namn.
3, 4, 5, 2 = Ett till metalloiderna hö-
rande grundämne.
2, 8, 4 = Ett stängsel.
6, 1, 2 » Ett mansnamn.
1, 2, 5,4 » En gud.
6, 8, 6, 1 » En f.d. världsstad i Asien.
7, 4, 2, 1 » Ett finskt kvinnonamn.
4, 5, 6, 1 » Ett kvinnonamn.
5, 4, 6, 1 » En socken i Dalarne.
6, 7, 4, 1 » Ett verb.
Jirrå.
Apoköp.
1—4 Förstörande.
1-—3 Förfelande.
1—2 Omhägnande.
1 Betecknande.
Mosaik.
Begynnelsebokstäfverna bilda nam-
net på en berömd kompositör.
1) Europeiskt konungarike.
2) Hvad en domare ej får vara.
3) Någonting som är på väg att bli
urmodigt.
4) Hvad vår kompositör säkert var.
5) Musikinstrument.
6) Hvad man ofta får se i London.
N D K E
BIN
I G
K L
Y C C A
M F
Lösningar.
Logogryfen : Fotogenlampa; mat, fot, planet,
moln, pol, plog, elf (eller Po, Tana, Lena),
alp, magnet, planta, Lofoten, mantal och teg,
fotogen, lagen, palm, en, polenta, ampel, af-
tagen, fana, nagel, alg eller nate, golf, afton,
panel, talman, gap, gom, alf, pant, ton, elg,
loft, mantel elier toga, malt, Fama.
Charaden: Karmosinröd.
Triangelaritmogryfen: 1) Lager, 2) Aten, 3)
get, 4) en, 5) r.
Stafvelsegålan: Longfellow — Evangeline:
Loke, orkan, narri, gemål, furie, epilog, le-
gion, Laura, oliv, VVorsaae.
Åritmoremet. Hufvudordet : Vegetarian. Små-
orden: get, tran, ria, vi, en, garn, Vega, Er-
na, gren, varg.
MATTOXTS SALOXTGS-OLJA ! 2:ne hermetiskt slutna cisterner, MättOfl, Stockholm.
E\*ra r?ffinT"H pmerijrpppk gpfpjjnd! VafteriJar! Rökfri! rymmande tiiisamirnns ät i*ter TnVi^fl ffptond i Frirlfortpr!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
