Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 9 mars 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alltid glad är allt för farligt,
Alltid sorgsen är ej försvarligt,
Alltid lycklig, det är bedrägligt,
Litet af hvarje — se, det är lägligt.
ståndarinnorna sörjde lika samvetsgrant för,
att de ät dem anförtrodda unga flickorna icke
skulle sakna hemlifvets fröjder och behag, och
väl kan man säga, att de voro som mödrar
för de unga. Deras egen sunda, friska och
för allt skönt vakna lifsåskådning verkade väl-
görande och förädlande på det unga släktet.
Musik och sång odlades flitigt. Hilma Zander
var själf både skicklig pianist och god lära-
rinna i detta ämne. På barnens kroppsöf-
ningar lades särskild vikt, och denna omstän-
dighet fick ett resultat, som systrarna Zander
väl ej ens kunnat drömma om. Deras yngsta
broder, medicine kandidaten — numera dok-
tor — Gustaf Zander, åtog sig alltid, när han
var hemma på besök, flickornas gymnastiska
öfningar. Gustaf Z. var emellertid en spens-
lig yngling och det tog starkt på krafterna
att arbeta med hela denna skara (stundom 44
till antalet) af munter, lefnadslustig ungdom.
Så uppstod redan på Bårarp första tanken hos
honom, huruvida man ej möjligen skulle kunna
konstruera maskiner, som kunde utföra samma
manövrer som händerna. Huru dessa försök
lyckats, därom sväfvar visserligen ingen i okun-
nighet. Den Zanderska medico-mekaniska gym-
nastiken är, som vi alla veta, utbredd snart
sagdt öfver hela världen och har gjort sin
uppfinnare till en framstående och ryktbar
man.
Den som sett den väldiga manbyggnaden vid
Partilled, skall knappast kunna tro, att äfven
här »blef stugan för trång», och dock var
detta fallet. Ar 1871 öfverflyttades pensionen
till den präktigt bebyggda egendomen Karls-
lund i Örebros omgifning. Här växte elevan-
talet upp till 57. De som veta, hvad en flytt-
ning för ett så stort hushåll som detta vill
säga, skola fatta, att det var en kännbar pröf-
ning att än en gäng nödgas byta bostad. Karls-
lund blef plötsligt, efter endast 4 år af pen-
sionens därvaro, såldt, och nu stod man råd-
vill, hvart man skulle taga vägen. Valet föll
då på egendomen Hjulsta, söder om Enköping.
Den ryktbare doktor Westerlund fanns i när-
heten, och lian åtog sig läkarvården för pensio-
nen. Feinte flyttningen fullbordades lyckligt.
Skolan fortfor att blomstra. Elevantalet upp-
gick ända till 59.
I fulla åtta år arbetade de nitiska systrarna
liär på det unga släktets undervisning, åtnju-
tande föräldrars och målsmäns fulla förtroende
och aktning. Att flickorna i Zanderska pen-
sionen trifdes väl, bevisas bäst däraf, att då
ferier inträdde, de ibland bådo föräldrarne att
få vara kvar. Var det om julen, så tillställ-
des lekar och julnöjen. Föreståndarinnor så-
väl som lärarinnor skydde hvarken möda eller
uppoffring för att styra och ställa godt och
gladt för de unga.
En privat, persons omdöme, särskildt om
Hilma Zander, lydde: »Hon var älskad och
hjärtegod som få, renhjärtad och flärdlös, stäl-
lande sig gärna själf i skuggan, men därför
var hennes ingripande i skolarbetet dock icke
ringa. Att förädla och höja de ungas sinnen,
därför arbetade hon ständigt, både med lära
och exempel. » Och sant är hvad nekrologen
i Aftonbladet bl. a. säger, att hufvudriktnin-
gen i Zanderska skolans uppgift varit, »att
eleverna där fingo lära sig, att inga talanger
frikalla kvinnan från det dagliga lifvets eller
hemmets plikter — utan, att i hvilken lefnads-
ställning som helst, är det den arbetande, som
skall adla arbetet!»
Efter ett 34-årigt gemensamt skolarbete, livar-
under omkring 500 elever undervisats, somliga
i 4, 5 ända till 6 år, funno systrarna tiden
att njuta en så välförtjänt hvila vara inne,
och år 1883 öfverlämnade de sin skola till en
af lärarinnorna, fröken Helena Hallström, som
ännu äger den. Pensionen bär allt fortfaran-
de de aktade stiftarinnornas namn.
Hilma och Emelie Zander bosatte sig nu i
sin födelsestad, Stockholm. En för kvinnor
sällsynt utmärkelse har kommit båda systrar-
na till del. Våren 1883 tilldelades de nämli-
gen af konungen medaljen »Illis quorum me-
ruere labores ».
I sitt gästfria stockholmshem hade systrar-
na ofta mottagningar, där forna lärarinnor, ele-
ver och talrika vänner gärna samlades för att
upplifva gemensamma minnen af den glada
skoltiden.
Sistlidne 13 februari firade Hilma Zander
sin 68-åriga födelsedag i kretsen af anhöriga
och vänner. Men redan den 16 samma månad
nedlades hon på den sjukbädd, hvarifrån hon
ej mer skulle uppstå. En häftig lunginflam-
mation, en följd af influensa, bröt så godt som
genast hennes krafter. Den 23 i samma månad
insomnade hon stilla och fridfullt i döden, om-
gifven af sina närmaste. Sorg och saknad skall
hennes död väcka hos de många som varit i
åtnjutande af hennes moderliga omvårdnad.
Till lefvande och kraftig skörd skall det ut-
säde mogna, för hvilket hon i kärlek gaf sitt.
lifs rika gärning, och så aktadt hennes namn
varit i tiden, lika hedradt skall säkert hennes
minne fortlefva.
Jordfästningen förrättades den 27 febr. af
kyrkoherde Bergman i Johanniskyrkan och
hade ditsamlat, utom de närmaste, många vän-
ner, f. d. lärarinnor och elever, som alla ville
gifva en sista gärd af aktning och tillgifven-
het. Ett djupt gripande intryck gjorde kyrko-
herden Bergmans högstämda minnestal. »Vid
ett annat tillfälle liknande detta» — så yttra-
de sig bland annat talaren — »har jag sagt:
Vidsträckt förnimmes det icke, när en kärleks-
full kvinna går bort,- men djupt kännes det i
den krets, där hon med sin kärlek verkat.
Huru riktiga dessa ord i allmänhet äro, här,
vid denna bår äro de icke fullt tillämpliga, ty
när budskapet om Hilma Zanders död gått ut,
så har det förnummits både vidsträckt och djupt.
Det finnes väl knappast någon trakt i vårt vid-
sträckta land, där icke sorgsna känslor väckts,
ja, väl ock tårar fällts under dessa dagar, då
underrättelsen om den gamla lärarinnans bort-
gång nått forna lärjungar.»
Anna Kockum.
Den enda punkt, hvarpå någon synnerlig vikt
ligger, är att du har ett sant kvinnohjärta;
jag menar därmed ett hjärta, uppfyldt af lust
att lefva, ej för sig själft, utan för andra.
A. Monod.
Kärlekens iofsång.
Pauli epist. till de Gorint. 7.9 kap.
låsom blad om hösten falla
till en hård och frusen jord,
folie uti vinterglömska
alla dina bästa ord,
klinc/adc likt tomma klockor,
doge bort likt bjällerklang,
stode de med inre kärlek
ej i lifsvarmt sammanhang.
jfundc du ur dolda hafsdjup
vishetspärlor hämta dig.
öden sia, världar styra,
berg försätta på din stig,
utan kärlek dock du blefve
i din storhet tiggarn tik.
j(ärlek endast gör dig mäktig,
kärlek endast gör dig rik.
Strödde du med fulla händer
allt ditt guld på nödens stråt,
lät ditt ögas ljus du släcka
for att hämma sorgens gråt,
brunne hela din lekamen,
och ditt hjärta blefve kallt,
har du intet, intet offrat,
blott med kärlek ger du allt.
Simson faller för fDclila,
Çoliath for fDavids sten,
och all mänsklig styrka bleknar
bort för dödens fackelsken,
jfärlek blott kan under göra,
kärlek är en ängels stöd,
kärlek lär oss allt fördraga,
kärlek skänker lif i död.
j(ärlek aldrig vänder åter,
kärlek är så blid, så tyst
som en moders bön, när första
gång sitt första barn hon kysst.
’ödmjukt undergifven, likväl
mer än hopp, förnuft och tro,
kärlek alltid är det största,
kärlek är Çuds a och o.
Sigrid Elmblad
(Toivo.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
