Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 9 mars 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I U U IN
HO
ämne. »Jag kom upp för att säga, att jag
inte kan måla pä porträttet i dag. Naturligt-
vis har jag inte det sinneslugD, som man måste
ha för att kunna arbeta — så upprörd som
jag känner mig öfver all denna oerhörda ele-
gans.»
Hon bad oss nådigt ha den godheten att
draga staffliet med hennes tafla fram i dagern.
»För resten är det skräp, det ser ni väl,
att det är skräp. Dåligt anlagdt från första
början. Det hade varit bättre med ett par
barnungar, som skulle leka i solstrimman. Pa-
riserui.gar, piffiga — som jag.»
Hon pratade och skrattade ystert och utan
uppehåll, tog så farväl och försvann i all sin
glans.
Vid dinern syntes hon inte till, ett par af
herrarne saknades också. »Fröken Borgström
har väl enleverat dem och farit till landet,»
sade en af målarinnorna.
Det bief en tämligen trist middag. Edvards
munterhet från i går var helt och hållet borta,
han var tankspridd och tyst.
Men dagan därpå dök Aja upp igen, fort-
farande elegant och nätt, strålande och leende
och munter och munvig, så att hon smittade
oss andra med sitt glada lynne. Edvard satt
ett stycke ifrån henne, de talade ej ett ord
mellan fyra ögon, men jag lade märke till,
att hon ett par gånger såg på honom, förstu-
let, med en blick, som kunde tydas på många
sätt- — som en fråga, en oviss undran. Där
var något i hennes ögon, söm jag ej förr sett,
något varmt och hängifvet, men på samma
gång något skyggt. Kanske var det in-
billning af mig, men nog tyckte jag att det
pojkaktiga hos henne gifvit vika för något
mjukt och kvinnligt.
Nej, inbillning var det inte. Det var uppen-
bart, att de båda kommit hvarandra närmare
under deras gårdag på landet, då båda känt
sig fria och unga.
8.
Sådan Edvard visade sig under den tid,
som nu följde, hade jag sett honom endast en
gång förut, den dag, då vi först träffade ho-
nom ute på landet hemma i Sverige.
Han skyltade inte på minsta sätt med sin
uppsluppenhet, han blef inte bullersam och
högljudd som Aja, när han behöfde utlopp för
sin lefnadslust. Den yttrade sig hos honom
däri, att han var intresserad af allt, han såg
och hörde, och att han uttalade sina åsikter
utan sitt vanliga sökande efter ord och med
en viss glädtig kläm och skärpa.
Det tryckta, som nästan alltid legat öfver
honom, det var borta nu, helt och hållet borta.
Hans leende var nu så oreflekteradt, så utan
alla försök att dölja hvad han kände, så att
man ej kunde annat än småle tillbaka lika
gladt, lika reflektionslöst. Det låg som sol-
sken öfver honom.
Hans anfall af lefnadslust togo sig uttryck
både i arbetshåg och i begär att roa sig.
HaD var ibland föl svunnen för en dag eller
två och kom sedan igen från landet med små
studier, gjorda med en fart, en friskhet, ett
ungdomligt trots, som var allt annat än likt
honom.
Han var outtröttlig i att se på pariserlif-
vet. Allt var roligt dessa dagar, folkvimlet, ty-
perna, stämningarna i de mondaina parkerna
och i de smutsiga gränderna, de stora boule-
1804
vardernas elegans och förstädernas grå kyffen,
utsikterna från Montmartre öfver stenhafvet i
de olika belysningarna, allt för Paris karak-
täristiskt från termerna i Palais Cliny och till
Moulin Rouge i lördagsgala med de dansande
och de flanerande eller till de små förstads-
teatrarna och pepparkaksmarknadens rörliga
vimmel.
Paris visade sig också dessa dagar i sin
mest bedårande vårdräkt — med ljumma kväl-
lar, blomsterdoft, boulevarderna som en salong,
parkerna en enda stor barnkammare, lefnads-
lust och glädje hvart man kom.
Nu var det inte tid att sitta inne framför
en målning eller att hänga läpp, därför att
man inte kunde allt hvad man ville kunna,
nu måste man ut för att lefva med i ögon-
blickets berusande lif. Nu var det inte tid
att tänka på framtiden, då det närvarande var
sä härligt.
Emma höll sig undan mera än förr. I hen-
nes ögon var Paris säkert ej så hänförande.
Hon hade blifvit blek och fått insjunkna kin-
der och mörka skuggor öfver ögonen.
(Forts.)
Innehållsforteekning.
Hilma Zander ; af Anna Kockum. (Med porträtt). — Kär-
lekens lofsång ; poem af Sigrid Elmblad (Toivo). — Kvinnor
och stjärnor ; för Idun af N. V. E. Nordenmark. — En visit
i spetsfabriken; af A. B. — En audiens hos konung Oscar II;
af —g. (Slut fr. föreg. n:r). — , Spanska hem; skildrade
för Idun af C. H. E. R—y. (Slut fr. föreg. n.r). — För pa-
tience-amatörer. — Fruntimmersbref. — Ur notisboken. —-
Teater och musik. — Aja; berättelse af Georg Nordensvan.
(Forts.) — Tidsfördrif.
al al
Redigeras af Sophie Linge.
Z®« e\ •
Smrom
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
i kungar, vakten edra land ock riken!
[ mäktige, stån upp till kamp och strid!
För mina skaror I ej villigt viken,
Vår sak kan aldrig göras upp i frid:
Med b od och tårar nog jag vattna skall
Den väg, jag går att bringa er på fall.
Min makt är stor, och större skall deu
blifva,
Sä framt I icke stån mig mot med kraft.
Visst har jag lör min sak fått offer gifva,
Men ingen framgång utan möda haft;
Och hvarje gång, I sökt att krossa mig,
Jag åter rest mig på min mörka stig.
Jag slafvar har, som lyda blindt min
vilja
Och svära trohet uti lif och död,
Som uppå godt och ondt ej kunna
skilja,
Men skilnad se på brist och öfverflöd;
Med slika kämpar blindt jag spränger
fram
Att krossa alla af en hatad stam.
1 fyra kårer jag min här kan dela
Med Here kämpar uti sina led,
Och det skall ganska säkert icke fela,
Att hvar och en snart vet om mig
besked ; ■
Och när mitt hufvud man har krossat
blott,
Med mina lemmar man sig reder godt:
Hvad är det väl, som ditt du nog vill
spara?
Nämn så en flod i moskovitens land.
Hvad med din gudstjänst plär fören-
ligt vara.
Med hvem förenar dig din ring på
hand?
Och när du promt vill spekulera på
Obligationer, hvad får själf du stå?
Hvar får man alltid barn och blom-
mor gifva,
8å framt de icke skola tvina bort?
Hur kan du gudar annorlunda skrifva?
Hvad kan man hafva både långt och
kort ?
Så en benämning på en falsk notis;
Och hvad man göra plär med slaktad
gris.
Forntida kung, hvarorn du nog fått
läsa.
Ett helt förträffligt litet tilltalsord.
Hvad kan nog mången liten slyngel
kväsa ?
Hvad är du, när du kommer till vår
jord ?
Hur kallas den, som saknar gods och
guld?
Och åter den, som lyckan varit huld?
Hvad brukar mången uti sömnen göra?
Hvari på sjön du kanske suttit har?
Hvad får man, ledsamt nog, rätt ofta
höra,
Att Pålle råkat i med mor och far?
Hvad på ett bröllop icke saknas får?
Hur vill man gärna att soldaten går ?
Hvad får man ofta se en moder göra
Med älsklingen, hon bär uti sin famn?
Hvarmed de unga kunna äldre störa.
Så uti bibliskan.nämn trenne namn.
En liten buske, du nog känner till ;
Och hvad den girige jämt hafva vill.
Hvad är det skönt att trampa på sin
egen?
Hvad denna också understundom är.
En krydda, som man blanda kan i
degen.
Och hvad är stolen, som dig knappast
bär?
Hvad får du vara, när du brådtom har?
Och hvad är den, som mycket ovett
tar?
När du har felat, och man därom frågar,
Hvad får, min vän, du aldrig göra då?
Hvarpå nog mången liten pilt sig vågar,
Om också — hvad — han därför vän-
ta må?
Hvad kallas blomman, som behöfver
stöd ?
Och hvad kan skänka hälsa eller död ?
Hvad bief en tillflyktsort för män’skor
många,
När straffet skulle öfver jorden gå?
Nämn så en fisk, som du i sjön kan
fånga.
Hvad är den lilla snäitan styfattslå?
Hvad finnes mången väl uti din hand?
Den ena delen af ett brustet band.
Hvad är nog svårt för människan att
mista?
Hvad till att kläda sig ej mången har.
Nog har jag flere ord än på min lista,
Men nej, jag till en annan gång dem
spar,
Ty flera — hvad — jag ej kan hitta på,
Och därför nog med dem, här redan
stå. —
Bea.
Charad.
Hon önskar ett eget (i drömmen det
ter sig)
Mitt första mitt andra med tillägg af 1.
Mitt tredje hon gör, när i drömmen hon
ser sig
Arbeta däri ifrån morgon till kväll.
Hon trälar för andra, då drömmen är
svunnen,
Och nog vore det en mitt fjärde med m,
Om hon någon gång skulle blifva be-
funnen
Att vara oduglig mitt licla för dem.
Alb.
Bokstafsgåta.
1 3 5 7 9 11
L a aLJa e fl
g "FT1 M
□ n n o 1_
0
0 P P r 1
F s
J l"lw’ul
............. —i 1––– ––-
8 10 12 2 4 (i
Flytta om bokstäfverna i ofvaustå-
ende figur, så att, lästa snedt öfver, fi
ord bildas, utaf följande betydelser.
1—2 del af Brittanien, 3—4 ö i Ar-
kipelagen, o—6 flod i Sverige, 7—8
stad i Sverige, 1—10 ö i finska skär-
gården, 11 —12 ö i Östersjön.
Fiskarflickan.
Lösningar.
Logogryfen: Kalmar, mark, maka, rak, kram,
mal, arm, mara, kal, alm, lam, klar, kam,
karm, ram, ark, mala, larm.
Charaden: Balsamin.
Akrostikon : Tegnér. I) Trosa, 2) Egypten,
3) Genève, 4) Napoli, 5) Europa, 6) Randers.
Palindromen’
. Kram — mark.
Kvadratgåtan: Aning, nädär, idoga, någon,
grant.
Aritmogryfen: Ambrosius. Brom, mur, sam,
Amor, susa, Irma, Orsa, sira.
Apokipen: 1—4 Bomb.
1—3 Bom.
1-2 Bo.
1 B.
Mosaikuppgiften: Gounod. 1) Grekland, 2)
orättvis. 3) urnyckel, 4) notsäkor, 5) occari-
na, 6) dimfigur.
«
HULTMANS Cacao & Chooolad
rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils
Oison Gadde, C J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
