Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 16 mars 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 I DU N 1894
I andras gärning sök att städs Men i din egen var tillreds
Det bästa endast finna, Att felen främst besinna!
»»»»»*»*»#»¥¥»****»***»*»»»*»***»»****»*»»»»»******»*****»»*************»***********»*****»♦»
få utställa och sälja än till exempel land-
skapsmålarne, » försäkrar hon bestämdt.
Och hon tillägger med en värme, som
icke tillåter tvifvelsmål angående beskaf-
fenheten af hennes känslor för Paris och
parisarne :
»Ni kan icke föreställa er, huru vän-
liga och uppmuntrande de äro därute mot
främlingar. Och hur de intressera sig
för konst sedan! Ja, till och med vår
portvakt — kan ni tänka er! — följde
noggrant med tidningarna för att se
efter, om vi fått någon utmärkelse på
salongen. »
Som man finner, behärskas denna unga
konstnärssjäl ännu endast af välvilja mot
hela världen. Till och med om de kon-
kurrerande kamraterna har hon idel godt
att säga. Inför en sådan lycklig och sär-
deles för en konstnär oskattbar sinnes-
stämning kan man icke undgå att uttala
den förhoppningen, att den aldrig måtte
grumlas af en droppe af den bittra mal-
ört, som gärna pressas fram ur motgån-
garnes tistlar.
Men så kan också fröken von Schul-
zenheim glädja sig åt medvetandet om
ett godt och ärligt arbete. Med frimo-
dig och hurtig öppenhjärtighet har hon
bekänt för den, som skrifver dessa rader:
»Under de år, jag vistats i Paris, har
jag verkligen studerat och arbetat myc-
ket fiitigt.»
Och när det allvarliga arbetet går hand
i hand med en sällspord begåfning, så
bör resultatet af dessa två faktorer enligt
den enklaste slutledningskonst blifva det
vackrast möjliga.
Fröken von Schulzenheim ville göra
troligt för mig, att hon icke alltid varit
så flitig som nu.
»Det var ett år,» sade hon, »sedan jag
lämnat akademien här i Stockholm och
innan jag reste till Paris, som jag roade
mig med att vara klen.»
Lyckligtvis fann hon snart detta »nöje»
i längden tröttande. Hon samlade en
höstdag år 1888 all sin energi, beslöt att
taga konsten på allvar och reste samma
år till den europeiska konstens hufvud-
stad par préférence för att andas lun-
gorna fulla af den konstens subtila atmos-
fär, som gör den skapande andens flykt
lättare och djärfvare.
Dessförinnan hade emellertid fröken
von Schulzenheim, som ofvan antydts, be-
gagnat sig af undervisningen vid akade-
miens för de fria konsterna skola i Stock-
holm och där genomgått »antiken» och
»modellen». Hon hade därjämte målat
rätt mycket, ehuru hon aldrig fullstän-
digt genomgått målareskolan. Den här
grundlagda säkerheten i teckning kom
henne väl till pass, när hon i Paris bör-
jade sina studier, och den utvecklades
ännu mera under Julien Duprés, Jules
Lefevres och Benjamin Constants mäster-
liga ledning. Också utmärkas hennes
arbeten af en i hög grad säker och di-
stinkt teckningsfärdighet.
Eedan efter knappt ett års vistelse och
studier i Paris märktes Ida von Schulzen-
heims namn bland de skandinaviska konst-
närers, hvilka prisbelönats vid 1889 års
världsutställning, då hon erhöll en mention
honorable för en ypperlig och karaktäri-
stisk hundmålning. Sedan följa utmär-
kelserna slag i slag. Följande år erhål-
ler hon en silfvermedalj å en stor konst-
utställning i Amiens. År 1891 tillerkän-
des hon å Konstakademiens utställning
här i Stockholm kungliga medaljen, sam-
ma år uppmärksammas hennes målningar
lifligt vid den stora konstutställningen i
Göteborg, år 1892 får hon mention på
salongen å Camps de Mars i Paris, och
hennes senaste utmärkelse daterar sig
från Chicagoutställningen förra året, där
hon för sina charmanta »vindthundar»
eröfrade en medalj.
En mera snabb och jämnt fortgående
karrier kan gärna icke tänkas, och man
må icke förtycka den unga, firade konst-
närinnan den hvila på sina ärligt och
med rätta förvärfvade lagrar, hvilken hon
under innevarande vinter unnat sig hos
sina här bosatta föräldrar, godsägaren,
friherre D. T. von Schulzenheim och
hans friherrinna, född Cederborgh. På
vårsidan hoppas hon åter vara i sitt kära
Paris, och kanske få vi ännu en gång
se henne på årets salong.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
