Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 16 mars 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894
83
IDUN
Mot lycksalighetens öar..
Jhi som i min barndoms tider
Ofoer dunkla sagosjöar
Drömmens farkost sakta glider
Mot lycksalighetens öar.
Klara böljan här ej blandas
Med ett stoft af strandens närhet,
Och den svalka, som jag andas,
Bär en doft af Edens skärhet.
Fagra dälder, rosenfyllda,
Jag i spegelns famn kan skåda.
Ljusa ängder, solförgyllda,
Hvilka älfvodanser tråda.
Hafsfrun sina salar öppnar.
Allt af prakt och glädje blänker.
Rika skatter — hela göpnar —
Fantasiens barn hon skänker.
»Fäst den svala pärlerunden
Kring din barm,> hon manar stilla,
»Och den slockna skall i grunden,
Kärleken till lifvets villa.
»Bägarn tag! Man smärtan glömmer
Vid dess råga. Grip den trollska
Harposträng, som trofast gömmer
Vemodsklang från Keekens polska,
>Frukta ej den röda ringen,
Tag den, och du skall ej mera
Bunden bli af fordetingen
Och dess varelser af lera.
»Allt blir ditt, om du kan svära
Fat åt allt hvad sanning heter
Och i drömmar, luftigt skära,
Glömma dagens verkligheter.»
Säkert jag i stundens tjusning
Lofvat, hvad jag måste bryta,
Om ej plötsligt lifvets krusning
Ilat öfver spegelyta.
Allt med ens blir annorlunda:
Vildands-snatter hörs från säfven,
Stjälkar mjuka, näckblad runda
Falla snärjande kring stäfven.
Klöfverdoft i fläkten blandas,
Valdthornslåt far öfver vågen.
Österns himmel purpurrandas,
Dagens äflan fyller hågen.
Drömmens bilder utan stadga
Börja glida — trolldomsskatten
Bytes i en boll af fradga
Och en strimma solstänkt vatten.
Ack, de dunkla sagosjöar,
Äga end,ast bubblans fägring,
Och lycksalighetens öar
Hvila i en luftblå hägring...
Anna Knutson.
Sen till, att Idun och Iduns Mode-
tidning finnas hos alla edra bekanta!
I den nya världen.
Några ord om våra tjänarinnor ute och hemma.
J^len ojämförligt största delen af våra lands-
maninnor i den nya världen utgöres af
tjänsteflickor. De tyckas där fått ett
visst privilegium på denna sysselsättning, all-
deles som negrerna på att vara uppassare,
kockar och barberare, eller som italienarne att
vara fruktmånglare. I själfva verket är det
ganska egendomligt, att utländska kvinnor an-
vändas som tjänarinnor i amerikanska hem;
man tänke sig blott samma sak tillämpad hos
oss: jungfrur frän utlandet, ryskor eller finskor
t. ex. i svenska hem! Jag undrar, hur det
skulle taga sig ut. Man må heller ej tro, att
bruket att använda svenska tjänarinnor är utan
sina olägenheter för de amerikanska familjer-
na. Den som vistats någon tid i Förenta sta-
terna, får höra många klagovisor i den rikt-
ningen. Men vissa specifikt amerikanska för-
hållanden göra, att man får nöja sig mod sven-
skorna och — vara glad att man har dem.
Det är en bekant sak, att de förmögna ameri-
kanska damerna (och i medelklassens ameri-
kanska hem användas ej tjänsteflickor) erhålla
en uppfostran, som, hur förträfflig den än i
öfrigt må vara, är föga lämpad att göra dem
till goda husmödrar, detta ord taget i svensk
bemärkelse. I Bostons och Newyorks berömda
colleges lär man sig ej husliga värf. Följden
är att en rik amerikansk mrs oftast är i be-
sittning af en fruktansvärd okunnighet i allt
som rör hemmets värd och skötsel. Hon är
således mer än andra beroende af tjänstflickor.
Men de fattigare amerikanska flickorna vilja
ej ägoa sig åt tjänarinnekaliet ; det stämmer ej
öfverens med deras medfödda själfständighets-
känsla. De föredraga att blifva arbeterskor i
fabriker, ehuru de esomoftast få det vida sämre
där. Bland invandrande nationer åter kunna
knappast några tjänarinnor upptaga täflan med
svenskorna i arbetsduglighet, renlighet, ärlighet
ock pålitlighet. I detta afseende åtnjuta de
ett renommé, som är berättigadt.
Nu må man väl undra öfver, hvarifrån dessa
massor af »Swedish girls» rekryteras. Hur
är det möjligt att denna samling af pigor,
bondflickor och alla slags arbeterskor, som öf-
verföras med oceanångarne, kan förvandlas till
en mönstergill trupp af väldresserade, eleganta
»female servants» i luxuriösa amerikanska hem?
Till en början må anmärkas, att förvandlingen
här försiggår under särdeles gynnsamma för-
hållandan. Den nykomna bondflickan är på
en gång försatt ur hela sin gamla omgifning;
hon börjar så att säga ett nytt lif, alldeles
oberoende af vissa föreställningar och omstän-
digheter, som höllo henne fjättrade i det gamla
landet. Själfva språket, som förut gjort henne
omöjlig i bildadt sällskap, får hon lämna bak-\
om sig tillika med den hemväfda kjolen ; den
engelska hon lär sig är i regeln förträfflig,
såsom man ju kan vänta, då Sot bildade kvin-
nor äro hennes läromästare. Och märkvärdigt
snabbt tillegnar hon sig också engelskan. De
som påstå, att kvinnan har bättre språkhufvod
än mannen, kunna i Amerika få ypperliga exem-
pel att bekräfta sin teori. Under det att de
svenska arbetarne kunna vistas i åratal i det
främmande landet, utan att lära sig mer än
»yes» och »no» och några andra af de van-
ligaste engelska uttrycken, äro flickorna vanli-
gen efter några månader ganska hemma i det
nya språket. Efter ett par år tala de det.
ofta flytande, och många af dem uttrycka sig
därtill synnerligen väl. Den som kommer i
samtal med en sådan svensk-amerikanska har
mycket svårt ett föreställa sig, att hon för
helt kort tid sedan var t. ex. ladugårdspiga
på en svensk herrgård — d. v. s. så länge
samtalet rör sig på engelska. Jag minns, hur
öfverraskad jag blef, då en ung, mycket ele-
gant klädd dam, som tjänstgjorde som uppas-
serska i en bekant läkares mottagningssalong
och som jag hade en ganska angenäm konver-
sation med, plötsligen afbröt sig och på den
bredaste skånska bonddialekt frågade, hvarifrån
i Sverige jag var. Det var ju angenämt att
träffa en landsmaninna, men nog måste med-
ges, att illusionen af en bildad kvinna genom
detta intermezzo blef betänkligt störd.
Den omtalade förvandlingsprocessen har emel-
lertid andra och bekvämare utvägar än språk-
studier. Kläder äro en viktig faktor inom
fruntimmersvärlden, och en stilig amerikansk
dress gör betydligt till att förändra den ny-
komna svenskans utseende. Beklagligt nog an-
vända de svensk-amerikanska tjänstflickorna allt-
för samvetsgrant sina besparingar till en fullt
modern utstyrsel. Men så kunna de också
visa sig på gatan och i danssalongen som verk-
liga ladies — om man undantar gången
och hållningen, ty det är saker som ej
efterhärmas så lätt. Icke ens namnen få vitt-
na om en förgången period. De gamla heder-
liga Mina och Fina och Stina finnes ej längre.
I stället har man miss Jane och miss Nanny
och miss Lizzie etc. med tillbörligen förvräng-
da tillnamn enligt känd schablon.
Oförklarligast må synas för en svensk hus-
moder, som af egen erfarenhet vet, hur ohygg-
ligt svårt det stundom kan vara att inlära nå-
got hos en jungfru, att de nykomna svensk-
amerikanskorna kunna sköta sina för dem nya
plikter. Ja, bär ser man, hur långt man kan
komma med god vilja. De måste lära sig, och
därför går det. De veta, att detta är enda
vägen till framgång, och uppiggade af den nya
atmosfären, den nya omgifningen, uppbjuda de
hela sin energi att öfverkomma de första svå-
righeterna. Dessutom må man komma ihåg,
att hushållsmaskineriet icke är så inveckladt i
Amerika som här. Främmande förekommer
mycket sällan i amerikanska hem, om man un-
dantager den förnämsta och rikaste klassen,
och matlagningen är på långt när ej så svår-
lärd. Ett stort antal rätter förekommer vis-
serligen vid hvarje mål, men matsedeln är föga
omvexlande och tillredandet af maten ej syn-
nerligen omsorgsfull. I mycket stora och Tika
hus finnes alltid en mängd tjänsteandar, och
sträng arbetsfördelning är dä genomförd, så
att en person endast har att sköta en sak,
såsom t. ex. skurning af bordssilfret, städning
af sofrummen eller dylikt.
Jämförelsen mellan tjänstflickornas ställning
i Sverige och Amerika erbjuder sig här själf-
mant. Det har ofta sagts, att den i det
senare landet är ofantligt mycket bättre, och
för min egen del kan jag ej neka till, att sä
är, ehuru kanske på andra grunder, än man
vanligen framdrar. Aflöningsfrågan ställer jag
ej i främsta rummet, ©et är visserligen sant
att en tjänstflicka i Förenta staterna i allmän-
het har att påräkna en lön af 8—15 dollars
i månaden (i Amerika städas flickor alltid pr
månad, hvilket ju äfven böljar tillämpas här),
men om man tager i beräkning de höga pri-
serna och de större fordringarna på utstyrsel,
blir skillnaden ej så ofantlig. Det kvarstår
emellertid som ett faktum, att de amerikan-
ska tjänsteflickorna, äfven om man tager mynt-
värdet i betraktande, äro cirka tre gånger så
väl afiönade som de svenska. Men framför
aflöningen ställer jag behandlingen af den tjä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
