Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 6 april 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 iDUN 1894
****4******&£*‘:;***&&&*&*±*±&*û*±&ÊÈÊÉ££M*&&&É&&ÊÈ*£Ê*ÉÊÊ£ÊêÊ£è&Ê£â£ÊÊÊÊÊÉÊÊÊ£ÉÊÊÊàSÉÊÉàÉÉÊÊÊ
En allvarlig verksamhet försonar alltid till sist med lifvet.
Jean Paul.
Att hushålla för ungkarl...”
Köbenhavn, då hennes man blifvit för-
flyttad till ministerposten därstädes, samt
år 1868 till Stockholm, då grefve Wacht-
meister bief utrikesstatsminister. Redan
år 1871 blef hon änka, men kvarstan-
nade flere år i Sverige, vanligen tillbrin-
gande vintern i södern för sin hälsas
skull.
År 1879 började grefvinnan att göra
spiritistiska studier, sedan hon hos sig
själf märkt anlag för clairvoyance och
mediumskap, men efter två års forsknin-
gar å detta område upphörde hon där-
med, enär hon fann det både otillfreds-
ställande och farligt för hälsan. År 1881
gjorde hon först bekantskap med teoso-
fisk litteratur; hon kände sig allt mera
tilltalad af detta, lärosystem och blef
medlem af teosofiska samfundet samt har
alltsedan ägnat sitt lif åt teosofisk verk-
samhet med en ifver och hängifvenhet,
som söka sin like. Hon kände sig myc-
ket dragen till madame Blavatskys geni-
aliska personlighet och lefde tillsamman
med henne under många år, först i Würz-
burg och Ostende, sedan i London. Som
en nära vän bistod hon henne under alla
de svåra pröfningar, som det teosofiska
samfundets stiftare hade att utstå, och
det kan tryggt påstås, att det finnes få
personer, som så väl kände madame Bla-
vatsky, som grefvinnan Wachtmeister. Vid
Blavatsky-logens sammanträden kunde
man vara viss på att få se grefvinnans vän-
liga anlete, och alltid hade hon något af
intresse att förtälja om sin så varmt af-
hållna och vördade vän och lärarinna.
Sin verksamhet i London för den teo-
sofiska saken — och den är ganska bety-
dande — har grefvinnan utöfvat utan att
intaga någon officiel ställning inom sam-
fundet ; hon har föredragit att arbeta en-
dast som enskild person. Under madame
Blavatskys lefnad skötte hon ensam en
vidlyftig korrespondens med en mängd
personer i skilda länder, som önskade
erhålla upplysningar angående samfundet,
och det var ej ovanligt, att hon om kväl-
lame fann på sitt skrifbord en packe af
omkring tjugu bref att besvara. Men
sin hufvudsakliga verksamhet har hon
haft på teosofiska bokförlagets kontor i
n:r 7 Duke Street, Adelphi. Hvarje mor-
gon vid niotiden har grefvinnan under
en följd af år färdats den långa vägen
mellan Lansdown Road (senare Avenue
Road), där teosofiska högkvarteret är be-
läget, och Duke Street, och där satt hon
vid sin pulpet till klockan fyra eftermidda-
gen. Då hon mottog affären, var den i upp-
lösningstillstånd, men nu har hon bringat
upp den, så att den icke endast bär sig med
en omsättning af omkring 5,000 p. st.
(90,000 kr.) årligen, utan kan äfven un-
derhålla två bokhållare och ett par kvinn-
liga biträden.
Grefvinnan Wachtmeister har bidragit
med en del uppsatser till den teosofiska
litteraturen och har nyligen utgifvit en
bok under titel: »Minnen af H. P. Bla-
vatsky; en beskrifning af de förhållan-
den, under hvilka Hemliga Läran ned-
skrefs.» Denna bok är nu öfversatt till
svenska och utkommer just i dessa dagar.
Grefvinnan Wachtmeister är och liar
varit vegetarian och absolutist under de
senaste fjorton åren. Till sitt yttre är
hon af medellängd, har blondt hår och
blå ögon, hennes röst är behaglig och
hela hennes personlighet har något syn-
nerligen tilldragande. Hennes arbetsför-
måga torde ej öfverträffas af någon inom
det teosofiska samfundet, om ej af Annie
Besant. Hon är för närvarande tillsam-
man med mrs Besant stadd på en resa
i Indien, i afsikt att närmare lära känna
det märkvärdiga land, där civilisationens
vagga stått, och det folk, bland livilket
det storartade system af på en gång fi-
losofi, religion och vetenskap, som kallas
teosofi, haft sin upprinnelse.
Svarta sjön.
Æ gungfly innesluten sin djupsvart klara våg
i ödemarken ensligt tjärnen breder.
Förirrad under jakten jag honom en gång såg,
fast ingen stig nu mer till honom leder.
Förr klang här trastens visa i stilla aftonstund
och orrens lockton ljöd bland höga tallar.
Nu råder pinsam tystnad, där döden gjort sin rund.
Ben svarta sjön man tjärnen allmänt kallar.
Rundt om har skogseld härjat, så långt som blic-
ken ser,
och dödens askgrå färg åt marken gifvit;
skelett af jättefuror i dyn ha stupat ner
och hvitnade af sol och skurar blifvit.
Blott ödslig hemskhet möter den häpne vandrarns syn :
en kolnad skog förvridna grenar sträcker
som knotigt magra armar i ångest upp mot skyn —
en spöklik anblick, som förstämning väcker.
Hvart lif af fruktan gripet från denna trakt syns fly,
där nu blott dyster tystnad tung tycks rufva:
ej vandrar mer en snäppa på gungflyns svarta dy,
ej hörs bland träden kuttra mer en dufva.
Dock, lyss!—Ett skri helt plötsligt från skogssjöns
våg mig når —
ett skri så sällsamt vildt och skyggt tillika —
ett skri så gränslöst dystert, att det med bäfvan slår
och hemlig rysning, som först sent vill vika. —
Ah, det är ju allenast en kolsvart ensam lom,
som simmar där på tjärnens dunkla vatten!
Ilan skriar, när han finner dess våg så död, så lom,
och blickar ned i djupet, mörkt som natten. —
Den svarta, döda skogssjön en gång jag skådat blott;
dock slår han ständigt tydlig för mitt minne.
Fast se’n den tiden många och långa år förgått,
förunderligt han fängslar än milt sinne.
Och än på dig han öfvar en trolsk och dunkel makt,
du mänskoskygga, grubbelmörka hjärta,
som tvifcelsjukans tärsot lik vådeld ödelagt,
hvars sång mest liknar lommcns skri af smärta.
Edv. Hammarstedt.
S
en tid, dä kampen för tillvaron med hvarje
dag blir hetare, då äfven på de nya ba-
nor, som blifvit kvinnan öppnade, träng-
seln blir allt större, kan ju den fråga, bvilken
ligger antydd i det citat ur ofta förekommande
platsannonser, som vi sett som rubrik, vara
förtjänt af att upptagas och i någon mån ut-
redas. Många unga flickor stå helt visst spör-
jande och tveliågsna framför den.
De ifrågavarande platserna synas, som sagdt,
ej sällan annonserade i tidningarna, och att
döma af de talrika svar, hvilka, efter hvad
det påstås, å dessa annonser inflyta, äro de
högt skattade. Onekligen erbjuda de ock stora
förmåner : förträffliga lönevillkor, ej obetydlig
frihet och själfständighet m. m., hvarför det ej
bör väcka förundran, vare sig att en eller an-
nan ung kvinna, som innebar den af ingen af-
undade ställningen att i främmande hus gå
frun tillhanda, i en sådan plats tror sig se
slutet på sina svårigheter, eller att någon stac-
kars flicka, som står utan- hem och utan det
nödvändiga lifsuppehället samt på grund af en
öfvervägande huslig uppfostran egentligen ej
duger för icke husliga sysselsättningar, i sin
nödställda belägenhet tillgriper detta lefvebröd,
om det bjudes.
Och hvem vågar bestrida, att det verkligen
finns unga flickor, hvilka med heder kunna
bestå i här åsyftade lefnadsförhållanden? Ex-
empelvis tänker jag mig, att sådana skola göra
det, hvilka under tryckande omständigheter
hunnit tidig mognad och för hvilka lifvets
allvar är mer bekant än barndomens ysterhet;
så ock andra, hvilka under uppväxten tillsam-
mans med bröder och i umgänget med dem
och deras kamrater förvärfvat en viss käekhet
i sitt sätt att vara jämte en rätt nyttig känne-
dom om det manliga släktet, så att de hvar-
ken beundra männen som några högre väsen,
hvilka lätt kunde rubba deras lugn, eller
anse dem, på grund af vanliga fel och lyten,
hemfallna åt fördärfvet. Hafva då dessa flic-
kor, utom de erforderliga praktiska kunska-
perna, det mod, som tarfvas för att sätta sig
öfver »hvad folk pratar», och den kraft, som
höfves att bära förödmjukelsen af att ett eller an-
nat hem stänger sina dörrar för dem och att
i mångens ögon en viss skugga faller öfver
dem, i samma stund de antaga plats hos en
ogift herre, så må de då på detta arbetsfält
förskaffa sig sitt dagliga bröd, för så vidt
detta på andra håll vägras dem och de först
inhämtat nödiga upplysningar rörande den
»hyggliga ungkarlens» karaktär ooh vandel.
Förtalets pilar mot den rena skola återstudsa
mot den, som afskjutit dem.
Men därhän och ej längre gå vi i medgif-
vande. Ty med förmånerna af dessa platser
äro parade stora faror, hvilka ej uppvägas af
de förra. Som regel måste det framhållas, att
de ej passa för unga flickor och ej böra an-
tagas af dem, åtminstone på den sedliga nivå
nutidsmänniskan ännu befinner sig. Godt kam-
ratskap, fritt ■ från kurtis, man och kvinna
emellan, är ett mål, mot hvilket vi sträfva,
och som vi pä en del områden, glädjande att
erkänna, redan se förverkligadt, men som på
en del andra troligen dock aldrig blifver an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
