Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 6 april 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
a
n
d
p
u
lv
er,
två
slag,
T
a
n
d
p
a
sta
,
T
a
n
d
tin
k
tu
r 112 IDUN 1894
P
*4
H
»
ö
a
►d »k
u g
<D
p
H
P
d- p,
h, y
O: T
f§
p».
©
„ *1
S §
18 3
■i «
îrg
pi s
- S
«
för att rymma, att söka ensamhet, dä han vill
vara ensam med sina tankar.
Han läser tidningarna på klubben, är med
i rektorns virakvartett, intresserar sig för ti-
dens frågor och talar gärna allvar med de
allvarlige, är för öfrigt en hedersman, som
aldrig tänker på besväret, när det är fråga om
att hjälpa andra, och som med jämnmod — om
också ej utan en glimt af bitterhet i sitt le-
ende — ser, hur andra förstå att begagna sig af
hans välvilja. Han tycks vara på väg att öf-
verlefva sina stora fordringar på sig själf —
och en dag skall han finna, att han är gam-
mal och numera har sin plats bland de re-
signerade, bland dem, som ha intet mer att
vänta af lifvet.
Med Aja Borgström hade han i kväll suttit
och talat rätt länge. Ett lugnt samtal mel-
lan gamla vänner och kamrater, som träffas
igen efter flere år och som gärna vilja höra,
att det å ömse håll gått väl för dem.
Aja hade stannat kvar i Paris allt sedan
den där våren och hade slagit sig på att
arbeta energiskt. Hon blef sedan ej refuse-
rad på salongen, och hon har fått medaljer
på utställningar i franska småstäder. Hennes
målningar ha fortfarande mera kraft än fin-
het, någon slags ursprunglighet söker man där
förgäfves.
Hon är lika lefnadsglad som förr och har
blifvit ännu mera ogenerad i sitt uppträdande.
Helt unga herrar trifvas godt i hennes säll-
skap, det hurtiga och kamratligt fria i hennes
hela sätt drager dem till henne. I fruntim-
merssällskap trifs hon inte, och en och annan
af de svenska parisiskorna undrar, om det är
passande att umgås med henne. Men de, som
känna henne bättre, veta, att Aja är »för-
ståndig» på samma gäng som hon är en smula
»galen», att det praktiska och förtänksamma
i hennes natur hindrar henne från att gå öfver
gränserna, och att det är hennes sätt att sy-
nas mera fri från hänsyn än hon i själfva ver-
ket är. Också har ingen af hennes närmare
bekanta ett enda ögonblick trott henne om
något förhållande till någon af de ungherrar,
hon påstås ha svärmat för under de år, som
gått sedan hon lät skvallret sätta hennes namn
i förbindelse med Sven Richerts.
Någon verklig hängifvenhet har hon ej lyc-
kats vinna — hon förblir den ständigt undan-
skjutna, på samma gång som bon förblir den
trefliga kamraten. En stark kärlek skulle samla
hennes starka naturs möjligheter — nu plott-
rar hon bort sina känslor i skämt och lek och
söker ersättning för det hon går miste om i
ett ifrigt arbete och ett fullt ut lika energiskt
festande.
Ty hennes lefnadslust är lika obändig som
någonsin, ja, ännu mera stark nu, då hon känner
att tiden och ungdomen gå henne ur händerna.
Hon skrattar mera ystert än förr. Muntergö-
ken förstår att taga lifvet från den glada si-
dan, men Muntergöken har alldeles säkert en
känsla af att hon ej blifvit hvad lifvet gifvit
henne möjligheter att blifva.
Hon röker som en skorsten från morgon till
kväll, och nattvak är fortfarande hennes spe-
cialitet. När hon har fest — och det lär ej
hända så sällan — hörja de mest aftonsöm-
niga gästerna troppa af redan klockan fyra,
men de sista säga godnatt vid åttatiden eller
stanna de kvar på frukost. Sofva hinner man
alltid göra, när man blir gammal. ,
Sven Richert har i rikt mått infriat sina
löften om att göra uppseende. Han är ett
ständigt tvistefrö, anses af mången måla affek-
teradt, endast och allenast i ändamål att där-
med skilja sig från andra, men har sitt parti,
som i hans målningar ser morgonrodnaden af
den konst, det nya århundradet skall skänka
världen.
Han har blifvit världsman, han talar ej mera
så befallande högt; men hans öfverlägsna håll-
ning visar, att han känner sin ställning som
förare och den nya konstens målsman. Men
bakom allt det affekterade finns hans talang
kvar, och den skall väl förr eller senare taga
ett fullgodt uttryck i hans arbete.
Hans unga fru — en rik grosshandlardotter
— är mycket söt och mycket nätt och ser
upp till honom som till den betydande man
han är. När han lade sin arm beskyddande
om hennes skuldror, skrattade han sitt ung-
domsfriska skratt, nöjd med henne och med
sig själf.
»Skål, Aja, tack för längesedan 1» Hans
starka röst hördes öfver det allmänna sorlet.
»I Pari?, du vet. Jag var nära att bli kär
i dig.»
»Det var tur för din fru, att du inte blef
det,» svarade Aja i sin allra glädtigaste ton.
—!§• ^lut -Si*—
Innehållsförteckning.
Constance Wachtmeister. (Med porträtt). — Svarta sjön ;
poem af Edv. Hammarsiedt. — »Att hushålla för ungkarl. . .»
Af Ellen Bergström. — En musikalisk »At Home* i London ;
bief till Idun frän Anna Fleetwood-Derby. — Konung Oscar
I:s grindpenning; en liten sannsaga af L. S. I. — Yåren
står för dörren ... — Lillian Sanderson. (Med porträtt). —
Små spelare ; af Ragnar Kock. — Så går det till; af Snorre.
— Bort med fläcken ! Tabell för uttagande af allehanda slags
fläckar ur olika tyger. — Ur notisboken. — Teater och mu-
sik. — »Sanna kvinnor»; af Snorre. —Aja; berättelse af Georg
Nordensvan. (Forts, och slut). — Tidsfördrif.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Mitt helas konstruktion jag icke vet,
Det är uppfinnarns egen hemlighet.
Och därpå har han tagit ut patent.
Men alla kunna få den som — present.
Och se’n blir äflan
Och mycken täflan
Om första priset
— De andra äfven —.
På delta viset
Jag väfver väfven.
Och i min randning
En brokig blandning
Jag här slår in.
Jag tror att ingen
I hela bingen
Så grann och skiftande blir som min.
Mitt första inslag blir den röda tråd,
Som går igenom lifvets mörka våd
Och ger den färg och glans och håll-
barhet.
Ett namn uppå en annan tråd jag vet,
Som mycket skiftar,
Som än förgiftar,
An trefnad sprider.
Samt två som vandra
I alla tider
Bredvid hvarandra
Och ömkan väcka.
Två till som sträcka
Sig fram ur vrån
Och bjuda hvila.
En som ses ila
I kapp med vinden med brus och dån.
I vårt planetsystem just numro ett.
Till hvad den en gång har ett snille gett
Anledning att försöka lidna på.
Elt världsrekord han därvid tänkte slå.
En skön gudinna,
Hvars barn vi finna
På fält, i lunder.
Fem utaf dessa
På goda grunder
Du fram kan pressa.
Dig drag till minnes
Hvad nederst finnes
På alla fem.
Men livad ditt öga
Ser i det höga
Så stolt sig lyfta på tre af dem.
Om vi nu vända oss till djurens värld,
Minst tre vi finna invid egen härd.
Samt tre i skogen, tvänne i det våta.
Och långbent en syns gå och ståta.
En lem hos haren.
Och en på staren.
Ett rop till Polle
Ibland från drängen.
Och hvad fick Grålle
Af piskeslängen.
I hvad de båda
Ibland vi skåda.
Hvad dra’ de på?
För kor en föda,
Att mjölk må flöda.
Och hvad ur la’gàr’n vi äfven få.
En jätte som så himmelshögt sig ställt.
Uppå naturens stora, rika fält
Två ädla stenar. Ocb i öknen se’n
En oskattbar och ljuflig ädelsten.
Till konservering
Oeh preparering
Den erkändt bästa
Af alla kroppar.
Hvem plägar gästa
Hos höstens knoppar?
En syresättning.
Och så till svettning.
En antipod.
Uti naturen
Och i kulturen
Elt viktigt ämne med framtid god.
Hvad för din fot man lägger fin och
jämn.
På ett slags ’supanmat’ nu namnet nämn.
Schackgåta.
(Efter hästens gång i schack.)
är se din och män8k natt blek bakom
stig bäf blott matt lyser och 0 och
en dag fram lighet ned och henne dimma
van öken segna som om du släk-
ten dig
öknen strim-
ma tågar din der sekler henne skri-
der
alls de tige min natt tider för ett
livart i frågar du fram mål i höljda
du mäk bär ur led om emot för-
doldt
Carl.
En sak uti laboratorium.
En mycket vanlig prydnad i ett
Ett par vid vägar
Och uti stegar.
Ett ondt som flyger
Kring land och städer.
Ett slag af tyger,
Som kinden kläder.
En byggnad ståtlig.
En last tillåtlig.
En väg som bär,
An upp, än neder.
Och nu bereder
Jag dig det nöjet att sluta här.
_____ F. M.
Lösningar.
Charaden: Salvia.
Aritmogryfen : Veckotidning ldun — F
Hellberg ; Wolfgang, Etrusker, Cettinge,
niibb, officiel, tryckfel, intresse, derwisc
C.
’Vithiof
Kors-
:h, ny-
årslof, inblanko, Nagasaki, geograph, igelkott,
Disraeli, urkunder, Nils Olof,
Urgåtan:
K 12
\V T /
,9 </
•2»; CC
\rf.
^ ’’
Ox
Fyrkantgåtan: Blända — Barbro; Bilbao,
Elvira, träben, härnad, Halida, Bogota.
Sifferlogogryfen: Lekar, ark, lära, Lea, eka,
lake, rek, läkare.
Palindromen: Asar — rasa.
Proköpen: 1—5 Klack, 2—5 lack, 3—5 ack,
4-5 ck.
«
HULTMÅNS Cacao & Cliocolad rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils
0:son Gadde, C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
