Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 13 april 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 I D U N 115
”Sveriges Framtid.”
¥
iden är ond. Det är ingen ny upptäckt
minsann, det är tvärtom en gammal kla-
gan, som, om man riktigt ginge till botten med
saken, antagligen skullo1 befinnas äga lika mån-
ga anor som tiden själf. Det är därför inte
meningen, att särskildt utpricka vår tid som
ond, då jag anför det gamla ordet. Men som
naturligt är, sträfvar människan efter det, som
är bättre än det förhanden varande tillståndet,
och då hon märker, att det tidehvarf, hvari
hon befinner sig, äger vissa lyten, är det hen-
nes själffallna önskan och uppgift att söka mot-
arbeta dessa fel.
Allt efter som tiderna vexla skick, skiftar
äfven denna människans förbättrande, filantro-
piska sträfvan gestalt. Den är olika hos olika
folk och under olika förhållanden. Ofullkom-
lig, som människan är, måste hon ju finna sig
i att gä vilse och söka koncentrera sig på att
med uppmärksamhet följa med sin samtids rö-
relser och, där ett missförhållande visar sig,
gripa in.
Vi för vår del hafva att se till, hvad som
hos oss kräfver rättelse. Finnes det för när-
varande några oroande symptom, af hvilka
man kan sluta sig till någon gängse tidssjuk-
dom? I sådant fall är det viktigt att i tid
söka hämma denna, så att den ej verkar ned-
brytande för framtiden. För oss ligger det ju
all vikt på, att Sveriges, vårt fosterlands, fram-
tid varder så lyckosam som möjligt. Och fä-
ster man uppmärksamheten på framtiden, då
ligger det nära till hands att tänka på ung-
domen, det släkte, som skall taga i arf nuti-
dens kvarlåtenskap.
Inger då nutidens ungdom bekymmer i nå-
got afseende?
Det torde ej råda tvifvel om, att så är för-
hållandet. Ungdomen är benägen att lefva öf-
ver tillgångarna, att slösa så i ett som annat;
den är slapp och dådlös och i högsta grad
njutningslysten. Gång efter annan hafva mörka
taflor blottats, hvilka visat fram nödvändighe-
ten af en snabb förändring härutinuan, om de
unga en gäng skola kunna varda dugliga sam-
hällsmedlemmar. Man känner, att »there is
something rotten».
Med oro måste man under slika omständig-
heter göra sig den frågan: huru varder Sveri-
ges framtid?
Men ieke duger det att öfverlämna den frå-
gans besvarande åt andra och själf lägga hän-
derna i kors. Man måste själf i sin mån gri-
pa verket an : Sveriges framtid måste skapas
af svenskame. Med tanke härpå har det bil-
dats en förening, hufvudsakligast af unge män,
hvars syftemål är uttryckt redan i namnet: »Sve-
riges framtid». Det är på denna föreningjag vill
fästa Iduns läsarinnors benägna uppmärksamhet,
ty, ju mera det blir taladt, skrifvet och disku-
teradt om denna förening, desto mera frukt-
bringande tankar skall den väcka, desto mera
godt skall den verka, ty om man än på vissa
håll ställer sig hånande gentemot densamma,
tror jag likväl att sakliga betänkligheter och
invändningar mot densamma skola blifva få.
Man utgick vid föreningens stiftande från
det kända och erkända sakförhållandet, att vi
svenskar mer än andra äro benägna för ett
visst öfverdåd, ett storstådigt slöseri och ett
öfverhandtagande njutningsbegär. Att slösa
bort tid och pengar på väldelösa nöjen hade
man funnit vara en alltmer växande böjelse
hos ungdomen och ville till hvarje pris mot-
arbeta densamma. Denna vårt folks sköte-
gud, det skrällande slöseriet, vill »Sveriges
Framtid» motarbeta, och därför har föreningen
satt på sitt program för»t och främst »enkel-
het och sparsamhet». ’Den vill göra denna
grundsats gällande på alla områden.
Vidare, eller rättare: i detalj sagdt, vill
»Sveriges Framtid» sträfva emot osedlighet,
emot miisbruk af nikotin och alkohol samt
emot spel om pengar. Dessa punkter torde ej
heller tarfva någon vidlyftigare motivering. Nå-
gra ord dock om hvar och en.
Utan att särskildt vilja utpeka vår tid som
företrädesvis sedligt rutten, är man dock nöd-
sakad att erkänna, det mycket i detta hänse-
ende brister densamma. Och man torde hafva
rätt att anse osedligheten som en kräfta, hvil-
ken tär på ett folks lifskraft. Historien läm-
nar oss ju blott alltför många bevis för den
satsen, att ett folk, hvars sedliga kraft är för-
bi, ej längre är mäktigt att göra någon insats
i världskulturen. Därför har »Sveriges Fram-
tid» ock satt som sitt mål att härutinnan å-
stadkomma en förbättring, ty nutilldags är man
böjd för att utsträcka sin tolerans i detta hän-
seende längre än tillbörligt är.
Föreningens sträfvande mot bruket af niko-
tin torde kanske anses obehöfligt, men är i
själfva verket fullt berättigadt af nutidens för-
hållanden. Hur skadlig rökning är, då den,
såsom oftast är fallet, sker till öfvermått allt-
ifrån tidiga år, torde ej behöfva bevisas. Dessa
pojkar, som kasta bort summor på cigarrer och
cigarretter, först utan föräldrarnes vetskap och
sedan med deras medgifvande, skola minsann
i en framtid få lära känna det fördärfliga däri.
Och dessutom, är det ej till direkt skada, är
det ju alltid ett onödigt behof, som skapas.
Hvarför då lägga sig till därmed, när det så
väl kan undvaras? De allra flesta medgifva,
att de blott för att visa sig manliga börjat
röka. Skall man då ej kunna få bort den
där galna inbillningen, att man visar sig karl-
aktig genom att lägga sig till med de vuxnes
ovanor !
»Sveriges Framtid» proklamerar för sina med-
lemmar intet spirituosaförbud. Men den vill
inskränka bruket af dylika drycker så mycket
som möjligt. Genom att inträda i föreningen
förbinder man sig att endast i undantagsfall
förtära spirituösa drycker (vin och öl ; andra
slag äro alldeles förbjudna). Den, som ej ser
något ondt i ett måttligt njutande af spirituö-
sa, anser detta kanhända allt för strängt. Men
ungdomen isynnerhet har svårt att iakttaga
måtta, och man måste erkänna, att full afhåll-
samhet därifrån är något godt —- åtminstone
för kassan. De summor, som i Sverige offras
på spirituösa, äro i sanning så kolossala, att
betydande besparingar därvidlag med lätthet
skulle kunna göras.
Hvad sista punkten, spel om pengar, beträf-
far, så är äfven den förestafvad af klokheten.
Ty om än i vårt land spelskandaler ej före-
komma i samma omfattning som utomlands,
är det dock visst, att spelpassionen äfven här
skördar offer. Unge män frestar den demonen
sannerligen ofta, ty spel florerar i allmänhet
mera än man tror bland de unga.
Genom att nu motarbeta alla dessa oarter,
vill »Sveriges Framtid» skapa en kraftfull och
lefnadsglad svensk ungdom. Den vill inga-
lunda utrota lifsglädjen, tvärtom, men den tror
ej att sann och verklig sådan väckes genom
konstlade medel. Den vänder sig företrädes-
vis till ungdomen, ty det är ju den, som i
sina händer äger makten att skapa framtiden,
sådan den nu månde varda, ond eller god.
Men den hoppas äfven, att äldre personer skola,
medvetna om vikten af ett godt föredöme,
bringa ungdomen offret af några själfviska böjel-
ser för att kunna gifva det uppväxande släktet
stödet af sina gärningar. Ty ungdomen har ej
nog af att höra vackra satser framställas. Nej,
visa den kvinnor och män, som realisera dessa
idéer, och den skall med lätthet kunna förmås
att följa dem. På så sätt vill »Sveriges Fram-
tid» blifva de vacklande och tveksamma ett
fäste, där de kunna finna understöd och upp-
muntran. Ty det är alltid så, att ett godt
sträfvande blir hånadt och beledt.
Men misströstan skall ej trifvas inom »Sve-
riges Framtid». Ty den tänker så högt om
Sveriges ungdom, att den fast förtröstar på
framgången af sin sak. Och har den segern,
som föreningen vill vinna, en gång blifvit vun-
nen, då skall Sverige gä i spetsen för folken.
Vi skola blott öfvervinna vår själfviskhet en
smula — och vi skola finna, att vi därmed
göra oss själfva en tjänst. En ännu större
göra vi vårt land. Men därtill fordras, att
föreningen vinner allmän anslutning. När dess
anhängare räknas i tiotusental, då äger Sve-
rige en stamtrupp, som skall kunna verka stora
ting, verka åt vårt land en framtid af styrka
och ära.
Måtte vi snart få upplefva den dagen!
Lennart Hennings■.
Danspr ogrammet.
Skiss för Idun
af Mari Mihi.
/yS\ fverste Langenhjelm var alldeles ursinnig.
»Har jag inte predikat under tjugu års
tid i dina åsneöron: rör aldrig ett papper
på mitt skrifbord. Gör hvad sjutton dig lyster,
karl, rök mina cigarrer, kolka i dig mina viner
eller kräng dina hidösa labbar i mina paradhand-
skar, men låt bli skrifbordet, säger jag dig. Hvem
skulle väl kunnat tro, då jag på grund af din en-
faldiga uppsyn tog dig till kalfaktor, att jag råkat
ut för ett dylikt vidunder i människohamn.»
»Herr öfverste, jag bedyrar —»
»Du bedyrar ingenting och därmed punktum.
Jag skall ännu en gång leta igenom mina lådor,
och finner jag ej då fördelningschefens bref, så
har du fyra timmars arrest i garderoben. Seså,
helt om marsch I»
Då den stränge öfverstens fac-totum stängt dör-
ren efter sig, började hans husbonde för hundrade
gången genomleta skrifdordslådorna. Som detta
dock ej ledde till något resultat,»anföll han sin
chiffonier och upprepade samma manöver.
Bäst han där genomgick sina papper, fann han
ett dansprogram, gulnadt af ålder, som legat doldt
under en mängd affärshandlingar.
Det första namn, som mötte hans blickar, då
de föllo därpå, var Eveleen Vyse.
Jag såg en gång en tafla, som helte Den kas-
serade nummerhästen». — På en bördig äng går
en gammal utriden fåle, betande i allsköns ro. 1
forna dagar hade han sprängt fram öfver slätterna,
stolt bärande sin granna börda, den unge husaren.
Nu var han gammal vorden, hade tjänt ut och
kunde knappt tugga gräs.
Plötsligt rycker den gamle till, det nobla huf-
vudet höjes, näsborrarna vidga sig, och de stela
benen falla ännu en gång i galopp. Regementet,
hans regemente, ilar förbi, skvadron efter skvadron,
och trumpetaren blåser igenkänningssignalen. De
gamla minnena vakna, han blir ung på nytt för
en sekund. Men ack, han orkar ej med länge,
han är för gammal, han är kasserad. — Snart är
den kära synen svunnen i ett moln af damm. Ve-
teranen sänder dem en afskedsblick, kamraterna i
det glada lifvet från fordom. Därpå sänker han
hufvudet och börjar trögt, mycket trögt afbeta det
gröna, frodiga gräset.
Gamle, stolte springare, gräset smakar dig bit-
tert i denna stund.
Just en sådan där kasserad nummerhäst var
för detta öfverste Malcolm Langenhjelm. Trum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
