Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 15. 13 april 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 I DU N
*
H
p g
^ a.
P ~
H ß
•S f
P
H
P
tf- p,
Hi "
O: *i
:.o
B‘ S
Pi •
o
H
P
P
P
«1
P°
H
R* »
D
»
gûo
18Ô4
rosornas tid, det var en annan tid I — den
rätta tiden, den gamla goda tiden ! Dä ägde
folk ännu öga för hvad som var skönt! — nu
är det -bara fråga om smaken —gommens smak
— — en förskämd smak, skulle vi vilja kalla
den. Nej, i somras, då var det rosen som
var mest eftersökt, hon kallades dä blommor-
nas drottning.» Men astrakanerna sutto där
sä stora och runda på grenarna och bara logo
— de hade visst också varit med i somras,
men då voro de ännu bara små och gröna,
sura och omogna. »Nej, hösten är bäst,» sade
do, »det är skördens, mognadens tid; det är
bättre upp att då vara den största och vikti-
gaste. Kärna-ska’ det vara i allting — har
man bara det, så skadar det förstås inte hel-
ler att också ha ett vackert skal. Men några
tunna blomblad, de lefva inte länge, de falla
af och glömmas. Risenblad — blomsterdoft!
hvad har det för värde? Därför skyndade vi oss
att skaka af oss den sköra grannlåten, så
snart vi kunde i våras.»
Frukten var nedtagen och träden började
falla sina blad för frosten. Vintern kom; snön
betäckte marken. »Ni skulle ha sett oss i hö-
stas,» sade !e till snöflingorna, som kommo
flyttande på besök — »när »Britsommarn»
rådde med sina rika färgskiftningar, och då så
mänga träd voro behängda med vackra, loc-
kande frukter; då var här något att se! Det
var en skön tid — dä fanns det färgsinne i
naturen!»
»Är här då inte vackert också nu?» sade
de mörka granarna, hvilkas djupa grönska ännu
mer förhöjdes af snön. »Björkarna kunna knappt
vara vackrare och lummigare i sin vårliga löf-
skrud än nu uti rimfrostens skimrande silfver-
skir ! » — — —
Och när snön vid blidare väder smälte un-
dan kring furornas stammar, stod lingonriset
så friskt därunder; och borta i trädgården ploc-
kade man de bländhvita, skira julrosorna långt
under drifvan.
Men våren kom slutligen åter; vårbäckarna
runno, marken blef bar och brun. Ȁr det
vackrare?» sade grauarna i skogen. »Det
mjuka snötäcket är borta, våra mörkgröna vin-
terpälsar börja se så tjocka och varma ut;
den friska, präktiga vintern har flytt. Ack,
den var en härlig tid! Det var barrskogens,
julgranarnas, vintergrönans tid —- det varak-
tigas tid! Nu börjar ombytenas, förändringar-
nas tidskifte i stället; nu kommer allt det
där vårbjäfset! Björkarna klä sig i långa loc-
kar coh marken vet inte, hur han skall kunna
bli blomsterprydd nog! Bara fåfänga alltihop!
Det gamla allvaret är borta. Hur ska’ all den
där grannlåten kunna stå emot en riktig frost-
natt — det vill jag se? Växter och blad
göra sig gröna och blommor och bär rodna
emot dem — och se’n kommer vintern och
sopar bort hela krimskramset. Nej, bättre då
att ha en dräkt, som står emot i alla årstider!
Vintertid, det är den friska andens tid — kraf-
tens tid — den gamla goda tiden! — —»
Ja, så sade de allesammans: »Eu ny tid med
ett nytt släkte, det är bara veklighet ! Det kan
aldrig bära sig i längden!» Och de märkte
inte, att det bara var samma årstider som kom-
mo igen, tid efter annan, blott med någon
skiftning i väderleken. »Nej,» sade de alla,
»vi prisa den gångna tiden! — vår tid, det
var den gamla goda tiden!»
Hedvig tndebetou (—»ster».)
Redaktionens brefväxling.
r7" En vetocipedryttarinna
ber oss om förslag till
en praktisk kvinnlig ve-
locipeddräkt. Genom till-
mötesgående från det väl-
redigerade fackorganet
»Tidning för Idrott» kun-
na vi som svar meddela
bifogade modell. »I mån-
ga former trifs det skö-
na» och i en mångfald
kombinationer vexlar
snitten på den nya dräk-
ten för kvinnliga veloci-
pedister i de länder, där
densamma redan kom-
mit i bruk, skrifver den
nämnda tidningen. Det
är ej längre blotti Paris,
i Frankrike, hjularinnor-
na emanciperat sig i af-
seende på en mer prak-
tisk dräkt; äfven engel-
skorna ha nu ganska
allmänt anlagt sin »ra-
tionaldress». Och för-
nuftig måste man med-
gifva att densamma är;
i alla händelser får man häruti tro hvad damer-
na själfva intyga, och enligt dessa intyg tyckes
den »rationella dräkten» kunna tillvälla sig äran,
i händelse ett uppsving i damernas deltagande i
denna vår idrott inträder.
Innehållsförteckning.
Kerstin Card >n ; af Claës Lundin. (Med porträtt). —
»Sveriges Framtid», af Lennart Hennings. — Dansprogram-
met; skiss för Idun af Mari Mihi. — Modern musikuppfost-
ran; af A. Beetschen. — Litteratur. (Med portiätt af Anna
Wahlenberg.) — Konung Oscar I:s grindpenning; en liten
sannsaga berättad af L S. — Tvänne konstutsiällniugar. —
Ur notisboken. — Teater och musik — Den gamla goda ti-
den ; af Hedvig Indebetou (*—ster»). — Redaktionens brefväx-
ling. — Tidafordrif.
lappil
itSÄffSP
so
Xtl
s
CD i“j M
i*s
xg.*-
- K- p.
P <D
5-Sg
« g-
T3 ►tJ
C/5 2«
o 22
5? MjCT
13 o:«»
Ot
O c
CD ft .
cm t c
/T. * »
65^°* 3 J®.. 3 • J®
aiarorarr.
« «
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Bräckligheten själf jag är,
Och en vindfläkt bort mig bär.
Några vattendroppar rinna :
Strax mitt stängsel skall försvinna;
Öfver haf och land så snar
Jag dock säker kosa ta’r,
Kastas stundom hufvudstupa
Öfver berg och dalar djupa.
På min rundre-sebiljett
Far jag världen kring s& lätt;
Döljer i milt slutna bjärta
Lif och död och fröjd och smärta,
Kärleksfröjd och kärlekskval,
Vänskap, böner, hat, förtal,
TiH och med den gyllne kalfven
Finnes inom hjärtehvalfven.
Som en hvar af lack och fel
Jag nog fått min gifna del,
Kan dock tryggt rekommenderas
Till din tjänst, liksom till fleras.
Utan minsta sorts besvär
Du nu gissat, hvem jag är,
Låtit mina bommar falla,
Blottat hemligheter alla.
Utan minsta diskretion
Visas här för hvar person:
Hvad hvar flicka önskar bli
(Intet ondt är ju däri)!
Hvem sig helst på mattan håller,
Fastän lattja blott det våller,
(Elje8 har för pipan hans
Mången trått rätt blodig dans),
Hvad i lampan man bär finna,
Ifall den skall kunna brinna;
Hvad en karl i sig bör ha;
Hvad han då kan få rätt bra;
Hvad bör kvinnan tvärtom vara
(Icke alltför mycket bara).
Hvad till middagsbordet hör
Och hvar gäst ju lägges för;
Något eldfängdt, som bör vaktas;
Hvarför, utom eld, det aktas ;
Hvad ju mäter dagens id
Likaval som nattens frid;
Hvari klingar ända sången,
Fastän sångaren är fången?
Hvart han längtar, fången, nog;
Ett konungslikt träd i skog;
Nattvakt ibland berg och skogar;
Och hvarmed ett postbud knogar;
Namn på grannas rara katt,
(Ansedd för en riktig skatt);
En på alla sidor lika;
Hvarigenom man kan kika;
Hvem i stgan, mäktig, skön,
Gaf förtjänsten riklig lön;
Hvaruti de sjuke rasa;
Ord, som tolkar sorg och fasa;
Hvarpå man sin boskap bar
Under sommarns korta da’r;
Tilltalsord, som burskap vinner;
Tvänne räkneord du finner;
Ett forsat, som hafvets son
Önskar vara långt ifrån;
Hvad kan läkare ju göra
Ganska lyckade — låt höra !
Namn pä yfvigt garnityr;
Namnet på en munter fyr;
Hvad i grammatik man alla
Händelser jn brukar kalla;
Hvad — om gammalt märke höll —
Aldrig långt från trädet föll;
Hur ju ölet från Arboga
Alltid kommer — utan fråga;
Och hvad sist, såsom sig bör,
Om min komplimang jag gör.
L—a.
Charad.
I köpmansstil, om rätt jag minns,
Mitt första ganska ofta finns.
Mitt andra lätt du gissa bör;
Med gubben Noak hop det hör.
Af tyska ord mitt tredje är
Bland dem, som allia först man lär.
En mördare, helt kall och fräck,
Mitt hela är och sprider skräck.
John.
Aritmogryf.
7 «2 4‘ 8 9 1 12 2 4
2 5 15 12 2 21 2 5 6
U2 6 4 1 12 16 5 Ö
1 11 16 21 12 16 5 3
6 1 1 6 13 9 22 19 16
14 2 4 12 6 5 4 16 15
19 20 17 5 11 19 14 2 8
6 1 5 9 10 1 1 20 17
5 IG 1 6 4 1 12
6 4
21 5 18 4 1 3 2 1 1
Begynnelsebokstäfverna bilda nam-
net på en konstnär. Slutbokstäfverna,
lästa nedifrån och uppåt, ett af hans
verk.
Orden äro; 1) Ett land, 2) tfundad
människa, 3) järnvägsstation i Sverige,
4) liten stuga, 5) flod i Sydamerika,
6) upplysningsmedel i småstäder, 7)
prydnad för skogarne, 8) sjö i Dan-
mark, 9) något gnistrande, 10) ett do-
kument.
A. B. C.
Ordgåta.
Sök 12 ord, hvilkas begynnelsebok-
stäfver utgöra namnet på en världsbe-
römd tafla och slutbokstäfverna bam-
net på den konstnär, som målat den-
samma.
Orden äro: 1) Stad i Tyskland, 2)
sjö i Finland, 3) stad i England, 4)
mansnamn, 5) järnvägsstation i Skåne,
6) mansnamn, 7) en sorts bar, 8) gre-
kisk stad, 9) stad i Mindre Asien, 10)
flod i Frankrike, 11) stad i Sverige,
12) dansk orden.
Hildegard.
Palindromer.
1.
Rättfram: Jag uppåt har min väg.
Bakfram: Till kusken din det säg.
2.
Rättfram: Ofta redan i lifvet man det
får,
Men säkert efter lifvet det alla förestår.
Bakfram : Har du det i barmen inne,
Du i faran går med hurtigt sinne.
A. B. C.
Lösningar.
Logogryfm: Flossa-apparat; Tro, prat, tra-
sor och paltor, stolspar eller stolar, fors, sol,
solapparat, Flora, al, ask, aplar, pors, ro%
rot, topp, sto. so, lappa, sparf, lo, apa, ostra,
sarf, trapp, tass, tars, ptro!, rapp, par, lass
och fora, raps, ost, alp, opal, topas, oas, salt,
frost, rost, frossa, torf, asfalt, saftsoppa, solf-
apparat, tafla, stolpar, farsot, flor, palat«, rof-
laBt, trappa.
Schackgåtan :
Ur nattomhöljda tider
Emot ett m&l, fördoldt för dig,
0 ! mänsklighet du skrider
1 sekler fram din ökenstig,
Din dag är blott en strimma,
Som lyser blek och matt,
Se, fiamom henne dimma
Och bakom henne natt!
Och slä <ten, där du tågar,
I öfcnen segna ned,
Och bäfvande du frågar :
Allsmäktige, hvart bär min led?
(Af Viktor Rydberg.)
ok.
PICOTS TVÄTTPULVER SSE !
Ä U"o nlln onrlwo CirisCCmOflol T
Klorfritt!
Praktiskt!
Billigt!
milrlmorlaliot*
Säljes i och \ kilo-paket med beskrifning å hvarje paket.
Representant för Sverige: Carl R. Mattou, Stockholm.
TnlrlUfl nmhnH i lflnHcnrton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0124.html
