Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 20 april 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
a
n
d
p
u
lv
er,
två
»lag,
T
a
n
d
p
a
sta
,
T
a
n
d
tin
k
tu
r
128 IDUN 1894
P
P
»rf
M
(0
•ö
p
H
P
&
O:
H
tP
p:
P
0
M
P
P
IQ
4
po
H
Pi
II
H
»
ö
CL
SK
x
»
©
a
Nj
O
©
o
o
*s
»
»
3
v
s
©
rntïia
»3g
S.PE
till Rora, om detta förräderi icke lade hin-
der i vägen. Därför är den allmänna vreden
så mycket större, och den faller alltid på
hvad som finns till hands.»
»Och hvad begär den?»
»Ett offer af förräderiets syskon.»
»Ingalunda! Hvad har stammen att göra
med mina barns lif? Har den kanske gifvit
dem det?»
»Men gudarne ha gifvit dig dem, och gu-
darne äro förolämpade genom honom, som af-
fallit från dem. Deras vrede uppenbarar sig
tydligt genom olyckor på jorden och järtec-
ken på himmelen. Genom vår, deras prä-
sters mun anbefalla de ett offer.»
»Gudarne anbefalla inga onödiga grymhe-
ter. H vad gagnar dem blodet af en jordens
mask, om de kum a försonas när de vilja?»
»Vår religions bruk föreskrifver det. Du
är icke den första och skall ej heller bli den
sista moder, som beröfvats sina barn. Det är
dåraktigt att hårdnackadt strida mot folket
och gudarne. Deras makt är alltid större,
ty den är som den heliga Rhenfloden, hvil-
ken ej har andra stränder än dem hon gör
sig själf. Följ den, om du vill lefva, men
sätt inga dammar för den, ty det är icke
floden som stannar, utan dammen som för-
störts. Du har fem barn: utvälj det som
bör offras »
»Jag väljer icke, ty då skulle jag offra det.»
»Du skall för den skull icke befrias från
offret. Folket skall rycka ifrån dig ett, hvil-
ket som helst, och kanske blir det det mest
älskade.»
»Nåväl, sammankallen stammens mödrar;
må de välja bland de fem.»
(Forte.)
Redaktionens brefväxling.
»En sysler af Röda korset» skrifver och ber oss om
ett porträtt af Kate Marsden, den ädla engelska kvin-
nan, hvars uppoffrande verksamhet bland Sibiriens
spetälska redan förr omnämnts i Idun. Vi skynda
också gärna att gå hennes önskan till mötes.
I en obekväm »kibitka», till häst, till fots eller
buren af de infödda, bar Kate Marsden genomströf-
vat Sibirien och uppsökt de ödsliga trakter, i hvil-
ka de spetälske, utstötta från det mänskliga samhäl-
let för siu sjukdoms skull, sluta sig samman och
föra ett lif, hvars elände trotsar all beskrifning.
Dömda att fjärran från människoboningar lefva i
usla kojor och jordhålor, äro de hänvisade att uppe-
hålla sig med bettlande. Ingen läkarhjälp bjudes
dem, ingen vård lindrar deras plågor. Hvarje an-
nan människa skulle ha stått stum och hjälplös in-
för detta olycksöde. Kate Marsden gjorde det till
sin lifsuppgift att hjälpa de olyckliga. Under förra
året återvände bon till England och lyckades genom
tal och skrift intressera andra för sina planer samt
samla nödiga medel, ända till tsarens öron trängde
ryktet om hennes ädla sträfvanden och vann hans
mäktiga sympatier. ,
För närvarande är den modiga samaritanskan för
andra gången på väg till Sibirien, dit ändtligen tre
läkare och fem barmhärtighetssystrar sändts före
henne. Deras afsikt är att inrätta stora sjukhus, i
hvilka de spetälske kunna insoleras. De, hvilkas
sjukdom ej är allt för långt framskriden, skola där
finna ej endast vård, utan äfven arbete, som kan
förströ dem från tanken på deras olycka. För dem,
hvilka arbete är omöjligt, skall åtminstone all den
lindring beredas, hvilken läkarkonsten förmår bjuda,
ty än i dag känner vetenskapen ingen bot för den
förfärliga sjukdomen, som bit för bit mördar sina
offer och låter dem förtvina.
Kate Marsden är dotter till en ansedd engelsk ju-
rist och trettiofem år gammal. Sedan hon vuxit
upp, bar hon helt och hållet ägnat sig åt sjukvård.
Kan hon kanske också ej till fullo nå sitt mål att
hjälpa alla de olyckliga, som försmäkta under spe-
tälskans gissel i Sibirien, så har hon dock gifvit
det första hjältemodiga uppslaget till en handling af
upphöjd människokärlek och är värd att framhållas
som en förebild af äkta kvinnlig offervillighet.
Innehållsförteckning.
Karin Montin; af G. P. (Med porträtt) — Mitt gamla
täcke; poem af Anna A. — Ordets ansvar; af —*den*. —
Bismarck om kvinnorna. — Under snön ; skiss för Idun af
Sophie Linge. — Att äkta ... af Hj. Cassel. — För de fattiga
sma barnen. — Kärleksbacillen; en kvasivetenskaplig föreläs-
ning för Idun af Jonas Dugge. — Från Iduns läsekrets: Hus-
bållsinköp ; af Albert. . . — Vårbref till Idun från en lands-
maninna i San Fiancisco; af Sophie Sonmchsen — Ur no-
tisboken. - Teater och musik. — En moders bevisföring;
dialog af Eugenio Sellés. Öfvers. från spanskan af C—n. - -
Redaktionens brefväxling. (Med porträtt af Kate Marsden.)
— Tidslöidrif.
Siaromf.
J J
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Jag omtyckt är utaf den, mig äger,
Om jag än aldrig tå liten är;
Dock, vackrast är jag, så folket säger,
Då våren mig med sin grönska klär.
Jag vittne varit i alla tider
Till månget kärleksfullt »rendez-vous»,
Och än jag är det, då månen spridpr
Sitt sken på jorden, som gått till ro.
Jag älskad är af nång’ barnaskara,
Dock äfven äldre mig hålla kär,
Af trenne leder består jag bara,
Och svår att gissa jag visst ej är;
Och, då jag funnits, det säkert går
Att gissa orden, man af mig får.
Hvad skräddaren ej sakna får,
Om han skall kunna sy.
Hvad bondeman om hösten sår;
Hvad brusar fram med gny?
Det, livarur grisen äta bör,
Och som man har vid bak.
Hvad hvarje män’ska säkert gör,
Som väntar på en sak.
Hvad finnas plär på hvarje fot,
Om den ej vanekapt är.
Hvad bonden tar förutan knot.
Då han i fru sig klär.
Det, hvarpå fågeln slår sig ned,
Där förr han hvila fått.
Det, som för mången sakta skred,
Då, tyngd af sorg, han gått.
Säg, hvad den män’ska blir till slut,
Som på bekymmer bär;
Och hur man säger, den ser ut,
Som gammal blifven är.
Ett mystiskt väsen, som visst lär
I ski gen hålla till.
livad den, som mycket envis är,
Ej gärna taga vill.
Ett litet vatten, som man ser
Jamt ila fram så nätt.
Hvad hvarje sår nog säkert ger,
Då det ej skötes rätt.
Hvad gjorde barnet, då det fick
Utaf sin mamma smäll?
Hvad gossen var, då hem han gick,
Och han ej varit snäll.
Ett ting, som icke saknas bör
På någon gummas »rock».
Ett djur, som, där det hemma hör,
Man ofta ser i flock.
Kär något orätt gjort du har,
Hvad känner du väl då;
Men ock hvad, om du rätt den tar,
Du för din synd kan få?
I din och min och hvarje kropp
Nog finnes mången — hvad?
Hvad kan man mången leta opp
I stor som liten stad?
När du potatis koka vill,
För hvad gör pannan fri ?
Och tänk på, när du äter sill,
Hvad den har fångats i.
När du till grannen skulle gå,
Hur var den väg, du gick?
Hvad lillan säkert gjorde, då
Af tant hon namnam fick.
Hur kallar man den män’ska väl,
Som goda råd ej tar?
Hvad bör bli heligt för din själ,
När du den gifvit har?
En rätt du hvarje vecka får;
Så ett adverb, min vän.
Hvad, som på vintern naket står,
Men våren klär igen.
Hvad brukar väl en landtman, säg?
Det, hvaraf bröd du får.
Hvad finner från ditt öga väg,
När du helt sorgsen går?
För hvad nog måDgen lefva får
I fängelse sitt lif?
Hvarpå nog oxen gärna går,
Så ock hans kära vif?
Ett djur, som nyttigt är helt visst
För den, som bröstsvag är.
Hvad logogryfen har till sist
Så väl som allting här. —
Bea.
Charad.
Mitt första och andra tillsamman
Belyses af aftonsols flamman.
Mitt tredje ger skydd emot vinden
Och svaltta åt brännheta kinden.
Mitt hela har knappast sin like
Bland stormän i Eskulaps rike.
—n—.
Ifyllningsgåta.
D
N A
K H
O R
E A
B B
U U
F L
H Ö
M ! A
E
Begynnelsebokstäfverna bilda nam-
net på en svensk lyriker och slutbok-
stäfverna titeln på en diktcykel af ho-
nom.
1) Dal på Pvreneiska halfön, 2) som-
marplagg, 3) en dygd, 4) hvad gift
kvinna är i förhållande till sin mans
far, 5) fästning i Ungern, G) namn på
det ondas representant, 7 förvarings-
rum för smycke, 8) något, som ofta
förekommer i krig, 9) en af Karl
XII:s generaler, 10) ett vin, 11) forn-
tida namn på Riddarholmen.
Erik.
Bokstafsgåta.
Två språkljul, ställda tillhopa,
Bilda en flod i Europa,
På den vi lägga till och vända —
stafva
Och flera ord helt snart vi halva :
En Ventilationsapparat på män’sko-
kroppen.
Och så en liten växt i våra kärr.
En idé som nutidsfolit fått uti hufvud-
knoppen.
Därnäst en herde, som kallas för herr
Och någet som skiltvakter göra.
Vi lägga till ett r och få
Ett na nn med epitet därpå.
Hvad mer kan väl floden medföra?
Jo, tillägg ett f, och en titel du har
Som än fryntligt ljuder, liksom i for-
na da’r.
Lösningar.
Logogryfen: Brefkuvert, hvaraf fås: fru,turk,
veke, ruter, tur, vek, kuvert, krut, fukt, ur, bur,
ut, ek, uf, bref, kurre, kub, tub, fe, feber,
ve, bete, er, tu, tre, ref, kurer, burr, Kurt,
verb, frukt, efter, ber.
Charaden: An-ark-ist.
Aritmogryfen : Hasselberg — Snödroppen.
Hindustan, arftagare, Stenatorp, skogstorp,
Essequibo, lanternor, björkblad, Esrums sjö,
rosensten, gränspass.
Ordgåtan: 1) Eisleben, 2) Näsijervi, 3) Hull,
4) Jonas, 5) Eslöf, 6) Leo, 7) tranbär, 8) E-
gribos, 9) Sinab, 10) Durance, 11) Östham-
mar, 12) Dannebrog — »En bjeltes död», Nils
Forsberg.
Palindromerna:
N:r 1. Rök — kör.
N:r 2. Dom — mod.
«
HÜLTMANS Cacao & Chocolad rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils
0:son Gadde. C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
