Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 27 april 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tag väl vara pa minuterna; timmarne taga vara på sig själfva.
Lord Chesterfield.
Serenad.
gaste i både lekamligt och andligt, af,seende,
stängas ofta ute i fiskarens koja såväl som i
bondens stuga.
Det är därför en lycka för Göteborgs och
Bohusläns folkhögskola att ha till föreståndare
och föreståndarinna personer med så vaket
sinne för folkets tarf som herr och fru Alström.
Tolda Fredrika Hammarström föddes i Borås
den 20 augusti 1858. Föräldrarna äro rna-
gistratssekreterareu därstädes, vice häradshöf-
dingen F. W. Hammarström och hans maka
Maria Friman. Sin skolundervisning mottog
Tolda dels af enskild lärarinna, dels i Borås’
dåvarande flickskolor samt slutligen åren 1874
och 1875 i Nisbethska skolan i Upsala. Efter
afslutade studier delade hon sin dag mellan
husliga bestyr och undervisning. Hennes kal-
lelse till och lust för lärarinnans verksamhet
var så utpräglad, att hon strax efter återkom-
sten till sitt hem öppnade en liten privatskola,
föregångare till Borås’ högre elementarläro-
verk för flickor.
Det var ej inom den högre flickskolan Tolda
Hammarström skulle få använda sitt rika pund.
Gift den 12 oktober 1886 med den då utnämnde
folkhögskoleföreståndaren i Grebbestad, herr
Alfred Alström, flyttade hon omedelbart efter
bröllopet till det nya hemmet på fiskläget.
Följande sommar började fru Alström sitt
arbete som föreståndarinna vid den kvinnliga
folkhögskolan. Hennes förberedelse till detta
arbete, så olikt det föregående, hade hön fått
under en kort vistelse vid Tärna folkhögskola
och vidare utbildning har hon skaffat sig ge-
nom studier, resor och deltagande i folkhög-
skolemötena i Lunnevad, Hvilan och Upsala.
Fru Alströms undervisningsämnen äro hand-
arbete, hushålls- och hälsolära.
Vi komma en eftermiddag upp till skolan.
På trappan sitter en grupp flitiga flickor syss-
lande med linnesöm, i nästa rum en annan
med halmflätning och i stora salen hålla några
på med prydnadsarbeten. Rummet bredvid är
upplåtet till klädsöm och mönsterritning under
en särskild lärarinna, men det öfriga öfvervakar
fru Alström, och hon gör det så vänligt, så utan
allt skoltvång, att man ej får det ringaste in-
tryck af lärarinna och skola, endast af en äl-
dre vän, som gifver de unga goda råd. Fliten
är, som på alla kvinnliga folkhögskolor, utom-
ordentlig, och vid afslutningen skall man för-
vånas öfver den mängd vackra och smakfulla
handarbeten, som på dc få veckorna blifvit
utförda.
Handarbetets betydelse för hemmet är oom-
tvistad, och många, kanske de flesta flickor
vistas de tolf veckorna vid folkhögskolan för
att där lära sig sy och väfva. Detta är för
dem till att börja med hufvudsak, allt det an-
dra bisak, men då de kommit ut i lifvet, för-
ändras ofta uppfattningen, handarbetet träder
i bakgrunden för det myckna andra de fått
lära, särskildt för livad de i föreståndarinnans
öfriga ämnen inhämtat.
Se henne i morgonstunden därinne i stora
skolsalen, omgifven af sina flickor! Solen ly-
ser in på den lilla kvinnan uppe i katedern,
det blir så ljust omkring henne, men det skulle
vara ljus, äfven om solen gömt sig.
Leende och vänlig, med den kvinnligaste
stämma språkar hon med de unga om hus-
hfillsbestyr. De meddela sina erfarenheter, hon
sina råd, man har ännu intet intryck af skola,
fastän lärarinnan sitter på katedern och ele-
verna vid sina fack.
En annan morgon föreläser hon öfver kvin-
nans och barnets speciella hälsolära. Före-
draget är klart, enkelt och praktiskt. Det
grannlaga ämnet behandlas fint. Personlighe-
ten står bakom, ty från erfarenheten lika myc-
ket som från studier har föreläserskan hämtat
sitt stoff. Erfarenheterna äro icke endast vunna
inom hennes egen lilla värld. Det sätt, på
hvilket fru Alström behandlar sina ämnen, och
än mer hennes exempel af en duglig husmor,
af en tålig, uppoffrande kvinna och mor ha
förskaffat henne förtroenden, hvilka satt henne
i tillfälle att lära känna och hjälpa mången
allmogekvinna, mången lidande fiskarhustru ute
på skären. Också känner hon sina flickors
vanor, arbeten och lidanden och tager detta
med i beräkningen. Det blir därför till dem
hon talar, de känna, hur nära hon står dem,
och lyssna andaktsfullt till afslöjanden af na-
turens stora hemlighet.
Folkhögskolorna ha bland annat också gjort
till sin uppgift att göra väggen mellan salen
och köket låg.
1 de Sveriges, Norges och Danmarks folk-
högskolor vi känna till är förhållandet mellan
husbönder och tjänare mycket godt. Under
arbetet stannar tjänarinnan naturligtvis på sitt
•område, men vid högtidsstunderna och då tjän-
sten är slut, är hon sin matmoders gäst och
äter vid hennes bord. Mycket ofta, isynner-
het är detta händelsen på Grebbestad, stannar
husmodern uppe i hemmet och låter tjänarin-
nan deltaga i folkhögskolans fester och möten
eller lyssna till ett och annat lärorikt föredrag.
»Följden af detta?» frågar ni.
Fruarna på våra folkhögskolor ha i allmän-
het erfarenhet af förträffliga tjänarinnor, och
platserna där äro så eftersökta, att om en går
undan, står genast en lika duglig redo att fylla
hennes plats. Besynnerligt nog för utomstå-
ende ske ombyten ganska ofta, men orsakerna
äro, att flickorna själfva anse en tjänst i före-
ståndarens hus som ett profår för lifvets ar-
bete, och att matmodern ej i tjänarinnan ser
en varelse, som är till för hennes hems skull,
utan en, hvilken hon är skyldig att utveckla
och föra framåt. Och så gå från hemmen i
folkhögskolan och från hennes lärosalar årligen
omkring ett par hundratal kvinnor åter till de
låga hemmen, de hårda verksamhetsområdena,
och hvarhelst de komma, borde stugan bli lju-
sare och luften renare.
Men i Bohuslän är marken på många stäl-
len ännu obruten, där resa sig klippor af för-
domar äfven mot det kärleksfullaste och mest
praktiska arbete. De nedärfda sedvänjorna
väga så tungt i hemmens vågskålar, att det
alltid blir tvifvel om hvilket som skall segra,
det gamla, uttjänta, eller det nya, friska. Men
om endast den unga kvinnan så tillämpar de
lärdomar hon i folkhögskolan inhämtat, att hon
som hustru och moder sköter sitt hem, sig
själf och sitt barn en hårsmån bättre än före-
gående släkten gjort, ha vi rätt att hoppas på
framtiden, och långt in i framtiden får fru
Alström se för att skönja frukterna af sitt ar-
bete. Amanda Leff/er.
i nymön sofeer. Ljusa drömmar
huldt besmycka hennes ro.
Månen silfeertrådar sömmar
i den skönas atlassko.
Ofoer gatans nötta stenar
sållas körsbärsblommens skatt
från de rika trådens grenar
i balsamisk juninatt.
Smeksam, vind på rutan klappar
med en hand, oändligt mjuk,
gränslös rymd en stjärna tappar
då och då från prickig duk.
Plötsligt under slummern stilla
fickan sång i drömmen hör:
invid löfomhägnad villa
klingar vekt en dubbelkör.
Drömmens fina bindlar brista.
Serenadens melodi
vågar sig med välljud lista
in fhennes fantasi.
Slummerdrucken än hon skjuter
undan sångens tyllgardin,
sångarskarans hyllning njuter
som ett ljuft, förtrolladt vin.
» Undrar just, om. det går för sig
att vid fönstret stå en stund? . . .
Bara mamma inte rör sig,
vaknar ur sin lätta blund! ...»
Nej, stig upp ur bädden, flicka,
i din kyska skönhetsskrud,
låt ditt tjusta öra dricka
serenadens ålskogsljud!
Lyss till rytmens mjuka vågor,
göm dess språk i hjärtat väl!
Det har svar på alla frågor,
som bestorma ömt din själ.
Där bo vemod, aning, längtan
i tenorens melodi,
dår finns väckta känslors trängtan,
där finns doft och poesi!
Lyssna, lyssna, våsen, unga!
Gammal blir ock du en gång.
Då kanhända andra sjunga
för din dotter samma sång . . .
Då skall hon, halft harn, halft kvinna,
stå som du med kind i brand.
Dig ett eko blott skall hinna,
svagt som från ett fjärran land.
Ernst Högman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
