Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 17. 27 april 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 D U N 1894
*
©
H
H P
p £
« *K
h te*
® fi
g
P
H
P
Cfr Q,
h, y
o: ’S
*0
F 8
ÇL, .
ffl i_j
P 0
P N
üî ^
<1 m
irs
p* s
" B
»
oow»
X” B B
ÇO B B
2 B?
O-B m
x’g.55-
"! P&
OO ? g
CD c+
"C5
STP P
CO 3«
o ÖO
3 SA
_ M Pl
fio&L
Ob«
• • H-O
O t3 B
- <nQ
M r#SB
H 5^^ p
S* © Ü2§
® O < t-i
S »2®
b r?.*1
SjBP
S"oo
rn rn
186
fördubblas slafvarnes, minskas lefnadsomkost-
naderna och ökas jordens afkastning. Hon
vakar, för att jag må sofva, och arbetar, för
att hennes syskon må hvila sig.
Aldrig har solen funnit henne sofvande,
aldrig ha de första stjärnorna sett henne
overksam. I begären mer af mig än gudar-
ne, ty de önska att ett hufvud må falla, men
I viljen att en hel familj skall gå under.»
»Gif dem din tredje son! Med hvilka skäl,
utgångna från ett modershjärta, skulle du väl
kunna försvara honom? Hvad godt kan du
väl finna hos denne för att rädda honom,
om du också betraktar honom med kärlekens
ögon ?»
»Jag vill medgifva, att han har en otymp-
lig kropp och en svag själ.»
»Han har slutit sig till ditt hem, icke som
en bjälke, för att stödja det, utan som en
parasit, för att utarma det. Han förstör i
fråsseri, hvad du samlat med måttlighet.
Hau förtär de skördar, som hans syster fram-
kallar, och njuter af det jaktbyte, som hans
syskon hemföra.»
»Jag medger, att jag hellre ser honom un-
der sängfällen än bland pilarne på berget,
och att utför hans romerskt rakade ansikte
oftare rinner galliskt vin än mödans svett.»
»Älskar han dig kanske, el’er älskar han
ditt folk?»
»Han har så länge lefvat långt borta från
mig och sin hembygd. Han var redan som
liten i Rom.»
»Ja, han föddes vanskaplig, och du ville
att den italienska läkarekonsten skulle för-
bättra naturen. Han föddes med ett förstånd,
mera skeft än kroppen, oc i hans fader ville
att Roms retorer skulle bibringa honom ett
bättre. Med Hermann begaf han sig till
denna fiendernas stad, och dess akademier
lärde honom latin och grekiska, för att han
på många språk skulle kunna smäda det
germanska namnet. Smäda det? Det är för
litet. Hata det? Det är ärofullt. Nej, han
lärde sig att förakta det som ett namn på
barbarer, födda för slafveri.»
»Men han återvände till sitt fädernesland.»
»Han återvände med samma fel i sin skul
dra och samma brist i sitt förstånd. Och
därjämte medför han den sedeslösa stadens
alla laster.
De där hofmännen lärde honom sina för-
vekligande nöjen och de fala kvinnorna sina
uselheter, dessa gycklare lärde honom sätta
på sig mask för att förställa sig, och dessa
sångare lärde honom förändra sin röst för
att kunna bedraga. Hans själ blef förvekli-
gad i Cæsars slafveri, hans lemmar vandes
vid lättja i gästabudens salar.
Hvartill skulle väl den kunna gagna sitt
folk eller sina anhöriga, som har lyran
till sin enda sköld och bägaren till sitt enda
vapen ?
Falskheten, fegheten, bedrägeriet, afunden
bo i hans missbildade kropp, en passande
-boning, liksom vargflocken passar för klyf-
torna i berget. »
»Det är mina brister, som födt honom.»
»I en olycklig stund födde du honom.
Det synes, att hans fader, då han gaf ho-
nom lif, mera tänkte på det svarta bedrägeri,
han förberedde, än på din hvita barm och
dina himmelsblå ögon. I stället för att hans
kärlek skulle gifva lifvet åt en son, ha hans
ondskefulla tankar tagit form i en köttklump.»
»Det är tyvärr sanning, hvad I sägen.
Han har vansläktats, han är feg, onyttig och
lastfull; men han är så ful. Man skulle
säga, att jag därför offrar honom; liksom
om modershjärtat vore en lastbar kvinnas
hjärta, som föredrog den vackre för den fule. »
»En sublim förevändning, kvinna! Gudar-
ne eftersträfva utan tvifvel icke dina barns
offrande, emedan blott gudinnorna kunna in-
gifva dig detta försvar.
Låtom oss återvända till prästerna och säga
dem, att om vredens gud talar ur deras mun,
så har ur din mun kyskhetens gudinna talat,
hvilken är Germauiens beskyddarinna.»
(Slut.)
Kvinnliga arbetares löneförhållanden.
Stockholms allmänna kvinnoklubb hade hos Lo-
rénska stiftelsen anhållit om understöd för att
närmast inom hufvudsfaden verkställa undersök-
ningar rörande kvinnliga arbetares löneförhållan-
den samt upprättande af en statistik öfver dessa.
Klubbens ansökan är nu beviljad så till vida att
understöd skall utgå från stiftelsen i mån af ar-
betets fortgång till ett belopp af högst 700 kr.
med rätt för stiftelsens styrelse att öfverse och
kontrollera undersökningarnas resultat.
Innehållsförteckning.
Tolda Alström, född Hammarström ; af Amanda Leffl&r.
(Med porträtt). — Serenad; poem af Ernst Högman. — Den
moderna kvinnodräkten — ett hinder för själfständighet ; fö-
redrag hållet å Dräktreformföreningens sammanträde den 20
dennes af fru Maria Bolin. — Engelskorna och politiken ; af
E. R—y. — Viviers & C:o; för Idun af Jna Stockenstrand. —
Handarbetets vänners varutställning. — Morsgrisar; af Emy.
— Från Iduns läsekrets: En promenad och dess följder; ett
gif akt till föräldrar, af A. Af. — Ur notisboken. — Teater
och musik. — En moders bevisföring; dialog af Eugenio Sel-
lés. (Forts.) — Tidsfördrif.
TiåsförSrcf.
j »
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag moitagas med tacksamhet.
Logogryf.
I alla »damers egen»
Det är väl ej ur vägen,
Att min historia skrifs i korla drag.
Nå — i familjekretsen
Jag oftast står i spetsen
För många goda, vackra företag.
De flesta handarbeten,
Som fliten, sparsamheten
Samt smak och mod ha skapat i ett
hem
— Så låga som i höga —
Det först och sist mitt öga
Doek var, som städs’ var fästadt uppå
dem.
Den rol, som jag får spela,
Ar den, att noga hela
Hvad söndradt blifvit under tidens
gång,
Det skingrade förena,
Att fru och döttrar tjäna,
Att gå än nätt och än i långa språng.
Min plikt jag aldrig sviker.
Och ej en tnm jag viker.
Jag stålsatt är, oböjlig ofta nog.
Och därför mången tärnn,
Som tänkt mot udden spjärna,
Sig sårad mången gång tillbaka drog.
Det hör till undantaget
Ändock. Ty af det slaget
Jag är, som trogen blir i lust och nöd.
Jag kläda vill den nakna.
Och dem som föda sakna,
Jag gifver ett — om också tarfligt —
bröd.
Men som det går i lifvet:
Mig tack blir sällan gifvet.
Man tänker nu, som förr, nog just
som så:
Hvad gör det, om du brister;
Ty om ock en man mister,
Det många tusen andra återstå.
Så är min enkla saga.
Som jag, kan du nu laga
Att fylla utan knot ditt lefnadskall.
Hvad mer om mig kan sägas,
Det kan nu öfvervägas
I gåtorna, som här jag gifva skall;
Hvad ock jag kallas bara.
Och hvad han plägar vara
Den väg, som ofta framför mig är
sträckt.
Samt hvad jag då får göra,
Då andra med mig köra.
Och så, hvem kallas kan min tjocka
släkt?
Fast ej mitt öga mattas,
Hvad däri dock det fattas.
Hvad aldrig till ett hjärta det förmår.
Hur upp som ned jag kan det,
Ehuru mången fann det
Helt smärtsamt, om för djupt det trän-
ga får.
Det stundom också händer
Bland vänner och bland fränder
Att jag — i hvad det säg — ock kan
få gå.
Hur — hvad ! — man än må vara,
Men att uppå mig spara,
Det bryr, som sagdt, sig ingen om
ändå!
F. M. C.
Charad.
Milt hela alltjämt för en tidning
Precis är såsom dagligt bröd,
Och sinade med, ens dess källa,
Hvar tidning blef af tvinsot död.
Dock viktigt är att en mitt hela
Med skäl mitt första nämnas kan,
Men icke så i brådskan gräddad,
Att för mitt andra man den fann.
—n.
Bokstafsfyrkant.
1 2 3 4
2 1 2 5
3 2 c 4
4 5 4 1
Triangel-aritmogryf.
1 2 3 4 5
1 2 3 2 d
2 5 2 1
3 2 1
2
4
1) Bibliskt namn, 2) sjö i Asien, 3)
sällskapsnöje, 4) träd, 5) konsonant.
John.
1) Fruntimmersnamn, 2) dito, 3)
ett land, 4) namn på gudar.
De mot hvarandra svarande hori-
sontala och vertikala raderna skola
bilda samma ord,
Finslca.
Ifyllningsgåta.
De 24 tomma rutorna i ofvanslåen-
de kvadrat skola ifyllas livar och en
med en bokstaf sålunda, att de C våg-
räta raderna utgöra bekanta ord. Or-
den, men i annan ordningsföljd, be-
teckna: en titel, norskt flicknamn, en
opera, en vinsort, en tysk handelsstad,
en fågel.
Prenumerant S.
Palindrom.
Rättfram: Så hette han, den sånings-
man,
Som strödde guld med fulla
händer.
Omvändt: Hvad opåtaldt den skönas
drag
Får kråegla bort med kors
och ränder.
Amelie.
Lösningar.
Logogryfen: Trädgården ; tråd, råg, tåg,
tråg, trär, tå, gård, gren, år, tärd, grå, rå,
råd, ä, ärr, gråt, rädd, ten, ren, ånger, nåd,
åder, gränd, äig, nät, gen, neg, dåre, ed, är-
ter, när, träd, årder, deg, tår, rån, äng, get,
ände.
Charaden: Westerlund.
ltyllningsgåtan : Ernst Björck — Naturbil-
der; EbrodaleD, regnkappa, nykterhet, son-
hustru, Temesjvar, Beelsebub, juveletui, öf-
verfall, Rehnsköld, champagne, Kedjeskär.
Bokstafsgåtan : Po, por, pors, sport, pastor,
postera, Stora Per, prostefar.
MATTOKS SAX.01TGS-0Ï.JA! 2:ne hermetiskt slutna cisterner, ^^^| M â110 fl , Stockholm.
Fvtra raffinfirfld amerikansk Fotocén.— Ensartad! Vattenklar ! Rökfri! rymmande tillsammans 37 liter. Talrika ombud i landsorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0140.html
