Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20. 18 maj 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
a
n
d
p
u
lv
er,
två
slag,
T
a
n
d
p
a
sta
,
T
a
n
d
tin
k
tu
r 160 IDUN 1894
H
p g
’t a
PK
o R
K
P
h m
P w
it- q,
Hi £2
O: ^
ÜO
£8
tb .
© ^
H W
V Q
P N
• 2
i »
H 2
pi M
■■ ö
ui
tänkt sig, ty just nu fick hon syn på en med
lakan och filtar öfVertäckt kropp. En kvinna
som bars direkt från operationsbordet in i
sjuksalen hon lämnat.
Med ens kände hon en längtan att komma
bort, komma undan, ut i friska luften!
Att så mycket lidande skulle finnas i värl-
den ? Gud vare lofvad att hon nu skulle
slippa se det på nära håll !
Hennes skrumpna lemmar tycktes räta ut
sig, och det var med en känsla af tacksamhet
och befrielse hon lämnade det hem, som blif-
vit henne så kärt.
* *
»t*
Fru Holt bief en flitig gäst pä sjukhuset.
Sophie Berner, hvilken hennes första besök
gällt, bättrades fortfarande, och allt som hon
blef starkare, spirade kärleken till lifvet —
som aldrig helt dör i ett människobröst —
likt en späd vårbrådd ur förtviflans bottenlösa
mörker.
Glimtvis, och mot hennes vilja, trängde hop-
pet in i hennes hjärta, tillsdet blef bofast där
och tanken pä en framtid ej längre syntes
henne omöjlig.
Det vårades alltmer, och så fort hon blef
utskrifven, skulle hon bort från staden — bort
från förnedring och elände till en aflägsen
landtgård, där fru Holt skaffat henne plats.
Där — skild från allt som frestat och plå-
gat henne — trodde hon sig om att kunna
börja ett nytt lif, och det var om detta nya
lif hon låg och drömde, medan det mörka för-
flutna allt mera trädde i bakgrunden.
Elin Dahl försämrades däremot, och enda
möjligheten till räddning var en operation, hvars
utgång var mer än tvifvelaktig.
Om allt detta visste hon ingenting, där hon
låg, ännu mera tärd än förut, men med ett
vackrare, gladare uttryck i sitt ansikte än nå-
gonsin under hälsans dagar.
Fru Holt kände nu hennes lefnadshistoria,
dels från hennes egna läppar, dels från andras.
Fadern hade varit anställd i en större firma
samt haft goda inkomster och lugna dagar,
ända tills begäret att bli sin egen, göra stor-
artade spekulationer — liksom principalen —
och anses rik som han blef honom öfvermäk-
tigt och dref honom in i trassel och bekym-
mer, ur hvilka han ej kunde reda sig.
Därför kunde Elin med oblandad glädje se
tillbaka på de första tio åren af sin lefnad,
medan de följande varit en enda kedja afsorg,
nöd, förödmjukelser och bitterhet.
Bortklemad och forkelad i hemmet, just för
sin klena kroppskonstitution och sitt veka
sinne, fick hon sedan dubbelt svårt att ut-
härda fattigdom och umbärande.
Hon var endast tolf är, när det stora skepps-
brottet ägde rum, och om de kval som före-
gått det, visste hon ej mycket. Men faderns
plötsliga försvinnande, hemmets upplösning,
försäljningen af alla de vackra möblerna, män-
niskors halfförstådda prat, moderns Bjukdom
och död — allt detta hade varit den mörka
outredda punkt, kring hvilken hennes tankar
ständigt kretsat.
Barmhertiga människor hjälpte fram barnen
— två flickor och en gosse — så godt sig
göra lät; men deras uppfostran som varit på-
börjad och ämnad att blifva den allra bästa,
blef i stället helt knapphändig. Det gällde
ju att så lite som möjligt ligga sina välgörare
till last!
Gossen kom i snickarlära och därefter till
Amerika, där han påstods ha det bra. Bref
hade kommit de första åren, men nu lät han
aldrig höra af sig.
Äldsta flickan stod i kappmagasin, i en
landsortsstad, och hade ej mer än att hon nätt
och jämnt redde sig, och Elin, som ingenting
orkade, fick lära så pass att hon kunde un-
dervisa småbarn.
Strax efter konfirmationen tillträdde hon
sin första plats; men ännu alltjämt satt något
kvar af gamla minnen, fordringar och vanor
från den tid, då hon varit föräldrars och sy-
skons omhuldade älskling, skyddad för hvarje
omild vind. Hon stannade aldrig länge på
någon plats. Än var det ett, än ett annat,
som ej var bra, och hon var i grunden ej
omtyckt, ehuru hon fyllde sin plikt till det
yttersta.
Glädje vill hvar och en finna, om ej hos
sig själf så hos andra — helst hos dem man
har i sitt bröd — och det låg ej allenast
missnöje, utan något klagande, förebrående i
hennes ögon, som var pinsamt att se. Det var
som led hon af någon ofrivillig orätt, hvarom
hennes blick ständigt påminde.
(Forts.)
Innehållsförteckning.
Kerstin Eisfeldt; af M. (Med porträtt). — Skollofskolo-
nien ; poem af Lotten von Kramer. — Litet tullkunnighet för
våra damer; af Också en liten ’prenumerant. — Modefest; från
Champs-EIysées-Salongens öppnande, af Jane Oernandt-Claine.
— Där bortom; af Sigrid Elmblad. — Amerikansk giftermåls-
svindel. — Den vackraste; skiss af Mathilda Langlet. (Forts,
o. slut). — Från Iduns läsekrets: Din nästas rygg af Morbror
Erik. — För patienceamatörer: Advokaten. — Ur notisbo-
ken. — Teater och musik. — Sjukhusinteriörer; skisserade
af Wilma Lindhé. (Forts.) — Tidsfördrif.
JlQSJOWttJ.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Jag är förstörare :
Jag krossar lif och lem ;
Men äfven läkare:
Ty jag ock helar dem.
Jag fredligt budskap bär
På snabba vingars par;
Men som en afgrundshär
Jag äfven framåt far.
Jag hafvets käcke son
Förgör på blånad ban —
Jag honom frälsar från
En falsk, förrädisk Ran.
Af mörkrets makt man kan
Väl tro att sold jag får —
Och dock som ingen ann
I ljusets tjänst jag står.—-
Behöfs väl Here drag
Utaf min karaktär?
En Janusmask som jag,
Väl ingen annan bär.
Att räkna hvad jag ger,
Att blanda efter smak,
Ar därför, som jag ser,
En öfverflödig sak.
Hvad baby ofta får
För mycket njuta af;
Hvari helt visst man går
Från vagga och till graf;
Ett träd hvars krona bär
Symbol till mödans pris;
Hvarmed man nöjas lär,
Ifall man blott är vis;
Bland siffrors lilla trupp
En lång och smal figur;
Bland samma värda grupp
En krokig sorts filur;
Hvad brefvets dufva bär
För ett oliveblad,
Som nog studenten lär
På stunden göra glad;
Ett ämne fästande;
Hvad sänkes ned i graf;
En sorts vägbrytare;
En läseriets slaf;
Hvad du nog säkert gör
Hos grannen ofta in,
Ifall densamma hör
Till vänskapskretsen din ;
Hvaraf — om man så vill —
Hvar kruka lär bestå
(Såväl den som står still,
Som den som lärt att gå).
Ett vapen, som slår ned
Så Adams fallna släkt
Som Floras täcka led;
En häftig vindens fläkt;
Hvad Sigyns kärlek ren,
Som ej af smärtan dör,
Sitt hjärtas fallna vän
Försökte skydda för;
Ett tilltalsord, bekvämt;
Ett ord till firmabruk;
Hvad man ej kan, bestämdt,
Om man sig känner sjuk;
Hvad du i bardomsda’r
Nog ansåg lifvet för;
Hvad önskar litet hvar
Att blifva få. — Hvad bör
Du sätta blott till Gud;
Ett namn på luft, som har
Ett rätt eteriskt ljud;
Sist finns ett rymdmått kvar.
L—a.
Aritmogryf.
Begynnelsebokstäfverna bilda nam-
net på en stor skald; slutbokstäfverna
bilda namnet på ett af hans förnämsta
verk.
De fem orden beteckna: 1) stad i
Belgien, 2) ett djur, 3) term, lånad
från fäktkonsten, 4) troshjälte, 5) flod i
I Spanien.
6 3 7 4 :
2 10 11 i
4 3 12 8
5 13 8 8
3 14 12 9
Mosaik.
r d
n t
d ! i
Begynnelsebokstäfverna bilda nam-
net på en vårblomma.
1) På sol och sippor kan du bjuda,
Men ock på snufva, storm och skur.
2) När först du hör dess stämma ljuda,
Du gärna gör med den en lur.
3) En liten tingest, rund och fager,
Men af naturen rätt pikant.
4) Hvad lillan alltid gärna tager,
Som gåfva af sin snälla tant.
5) Hvad du bör vara mot de svaga,
Och emot dem, som lida brist.
6) Så något sött, som plär behaga,
Jag bjuder dig till allra sist.
S. L.
Ifyllningsgåta.
0 0
0 0
0 0
°l 1
0 0
0 01
0 0
De med nollor angifna diagonaler-
na beteckna, lästa uppifrån och ned-
åt, två städer i Danmark. Orden i de
vågräta raderna äro: 1) folkstam i Af-
rika, 2) skandinavisk udde, 3) ett fisk-
redskap, 4) berömd svensk artilleri-
officer, 5) ett slags monument, 6) land-
område i Förenta staterna, 7) norskt
kvinnonamn.
Erik.
Lösningar.
Logogryfeyi: Vollakorsel; salt, rosett, tak, tal,
sko, kors, skratt, ko, eko, Tora, rak, svar,
ros (beröm), Trosa, katt, skal, sötare, Loka,
al, ek, ar, Rosa, vak, takt, Lot, Kreta, valv,
tre, oro, svek, Loke, skatter, last, ask, Eva,
leka, trast, tolk, Tor, eka, kal, lots, akt,
slakt, klar, orsak.
Ifyllningsgåtan: 1) Koleran, 2) anatomi, 3)
Thisted, 4) teologi, 5) enkeman, 6) godståg,
7) apanage, 8) telefon. Kattegat — Nidin-
gen.
Charaden : Ungkarlslif.
Geografiska arilmogryfen : 1) Bornholm, 2)
EkbataDa, 3) Rickmond, 4) Labrador, 5) Ira-
vaddi, 6) Novgorod. Berlin — Madrid.
Bokstafsgåtan: 1) Cherub, 2) linne, 3) An-
dersen, 4) erg, 6) Sigbrit, 6) lineal, 7) Uri, 8)
nöd, 9) döden, 10) Inge, 11) neger. Claös
Lundin — Bengt Lidner.
HULTMÅNS Gacao & Chocolad rekommenderas som den bästa ock vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils
0:son Gadde, C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
