Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. 1 juni 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 1894
I D U N
h
P
3
a
p:
(D
a
O
0
o
familjefader, men i den kringskurna belägen-
het, hvari mor och son plötsligt blifvit ställ-
da, var det omöjligt att afvisa de mest be-
kymrade tankar på framtiden.
Ett ganska värdefullt lösörebo fanns vis-
serligen, af hvilket det mesta och bästa sål-
des på auktion och inbragte något i reda
pengar. Det enda, Karl för sin del behöll,
var den gamla uppsättningen i faderns ar-
betsrum; från dessa minnen ville hvarken
mor eller son skilja sig. Vidare hade prost-
innan en liten lifränta, som på Guds makt
väl skulle förslå till hyra i Stockholm. Ty
det vore nog bäst att flytta, då sonen i alla
fall sökte sin verksamhet där. Hon kunde
t. ex. hålla inackordering, och Karl skulle
nog snart arbeta sig fram till en plats som
ritlärare, verkmästare eller något sådant.
Åh, det skulle nog, när allt kom omkring,
gå ihop! Men Anna...? Det var fästmön,
vacker, snäll och duglig, men fattig som en
skåpråtta.
Anna, ja . . .! Det bekymret flög sin kos
på lätta vingar, i och med detsamma hon
själf infann sig och flög sin trolofvade i
famnen.
»Vi äro nu fattiga, Anna,» sade denne
sakta och höll henne ett stycke ifrån sig.
»Det vet jag — nå, än sedan då?» frå-
gade hon enkelt och slog armarne om hans
hals.
Han såg länge och rörd in i de trogna
ögonen, som direkt ur hjärtat återspeglade
bättre löften än högljudda eder och försäk-
ringar, tryckte hennes hufvud till sitt eget
bottenärliga hjärta, och därmed var deras
förbund för andra gången fast besegladt för
hela lifvet, så fast, som just känslan af ge-
mensamma pröfningar och umbäranden knyter
bandet mellan tvänne högsinnade själar.
»Men nu få vi nog vänta något,» reflekte-
rade Karl med dragningen till en suck, »kan-
ske ett par år — hvem vet!»
»Vi tå så,» medgaf Anna, »men det dröjer
nog ingen evighet, förrän du med din stora
skicklighet tager dig fram — och så komma
mamma och jag tidt och tätt och hälsa på er.»
»Ja visst — ja visst, det skall du natur-
ligtvis göra!» utbrast han och strålade upp.
Hennes lugna och fasta tillförsikt till hans
»stora skicklighet» gladde honom och gjorde
så ända in i själen godt, att han kände sitt
lefnadsmod liksom på örnvingar till flykt mot
höga mål.
De flyttade till hufvudstaden och slogo sig
ned i en blygsam våning, »så många trappor
upp som möjligt», på öfre Norrmalm, och
prostinnan öppnade enligt sin plan middags-
inackordering. Förnämligast teknologer och
farmaceuter blefvo hennes matgäster och, på
några få undantag när af det hos unge män
så gamla vanliga slarfvet i betalning, gick
allt så pass bra ihop, att, som prostinnan
småleende sade, »hon själf och Karl åtmin-
stone hade maten fritt och kanske litet till.»
Ingeniören fick snart anställning på en
mekanisk verkstad, och ehuru löneförmånerna
voro små, tedde sig utsikterna så mycket
bättre, som han hos sin chef för hvarje dag
vann ökadt förtroende genom sin duglighet
och förmåga att intressera arbetarne för de-
ras olika uppgifter.
Då Anna efter vid pass ett halfår besökte
Stockholm, kunde han till sin egen och hen-
nes stora belåtenhet redan omtala en löne-
förhöjning och ett löfte om eventuelt inträde
i firman, så fort han kunde insätta en viss
summa i affären. Och då, Anna...!
Det förstås, att den där summan då inte
i en hast var hopskrapad, men med stor
sparsamhet kunde det väl gå om ett par år.
Det tycktes vara en egenhet hos gubben prin-
cipalen, att han först skulle sätta hopom på
ett afgörande kraftprof för att låta honom
»förtjäna sporrarne» och tillika se, hur myc-
ken personlig energi och karaktär han hade
att lita på hos sin blifvande kompanjon.
(Forts.)
Redovisning öfver influtna medel till
Iduns skollofskoloni.
(Forts.)
Transport 268 kr.o — Edla och Albert 25: —;
M. C. S. 2: —; E. A., Nyköping 5: —; C. & M.
E—d, Tallåsen 1: 50; Sven och Ellen, Häggatorp
6: 30; Flickorna Falck 8: —; W. & T., Mörsil 5: —;
Charlotte Smith, Trelleborg 10:—; Hugo o. Erik,
Luleå 2: —; Fru S. Moberg, Norrköping 10: —; E.
& A., Hemse 3: —; Harold o. Ivar, Nordmaling
2: —; Emmy Evert, Sandviken 2: —; Tre små brö-
der 3: —; Mila 1: 60; fru Sofi H—r 1: —; H. L.
10:—; Lilla Greta, Göteborg 1:—; Dick o. Toby
1: —; L. B. 50 öre; F. B., Glumslöf, Skåne 90 öre
Gustaf K—g, Svalöf 1: —; Tre syskon 6; —; C.
R., Karlstad 5: —. Transport 380: 80.
(Forts.)
Innehållsförteckning.
Charlotte af Tibell ; af L. S. (Med porträtt.) — Kvinnans
politiska rösträtt. — Hvad kostar en pariserfärd? af —n. —
En sannsaga från kulisserna ; af Birger Schöldström. — Skol-
ungdom och sommarferier; ett ord till hemmen af Maria Ny-
ström. — Spånastuga i prostgården; en ångermanländsk kul-
turbild af Laura Fitinghoff. — En pariserdiner i maskerad-
kostym; för Idun af Jane Gernandt-Claine. — Ur notisboken.
— Teater och musik. — Spöken; skiss för Idun af Emy. —
Redovisning. — Tidsfördrif.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Jag alltid låg dig ömt om hjärtat,
Det är ej någon hemlighet.
Ibland mitt tillstånd har dig smärtat
(Det var nog ofta fallet det !).
Om någon gång du orsak hade
Att fröjda dig St min vigor,
Dock tanken veck på pannan lade:
Flur länge månn’ det räcka tör?
Hvart helst du vänder dig i världen,
Du måste fråga mig till råds,
Ty räkningen förutan värden
Du eljes har gjort upp, gu’nàs.
Du har ock skäl till all den ifver,
Hvarmed du tar notis om mig,
Ty är jag god, var viss jag gifver
Allt lifvets goda ock åt dig.
Allt efter såsom jag befinnes,
För dig man intresserar sig.
Min ödslighet, jag tror, du minnes,
När ingen tittar éns åt dig. —
Din fackkunskap är känd : att finna
En hemlighet i hvarje vrå;
Så sök nu allt hvad du kan hinna,
I mina gömmor, stora, små;
Så genomskinlig är den slöja,
Hvarmed jag har draperat mig,
Att du nog säkert kan dig nöja,
Om jag ej räknar dem åt dig.
Uppriktig vän, som mycket säger,
Fast inbunden och tyst den är;
Hvad den, som världens goda äger
Tillräckligt, ej behöfva lär;
Ett af de viga, grymma djuren;
Och hvad en skogens ban ju är; ,
Af den förstenade naturen
Små smulor, som oss värma plär;
En punkt, allt hittills oupphunnen,
Som vetenskapen söker —- hvad?
Hvem, vägd, ej blir för lätt befunnen ;
Hvad just ej gör den dagen glad ;
Ett lappri ibland växters skara,
Som dock som hufvudsak sig ter;
Hvad om en dold, förrädisk fara
Upplysning hafvets kämpe ger;
Hvaröfver man väl ej bär vatten ;
Uppmaning — men ej till att gå;
Ett medel att få ljus i natten;
Ett utrop man kan höra få;
En bok hvars innehåll plär vara
Helt skarpt och genomträngande;
Hvad hvarje typ där kallas — svara!
Hvad katten stundom låter se;
Hvad omkring sig plär föra samman
Ett gladt och lustigt brödralag. —
Och nu till allmän fröjd och gamman
Du plundrat har milt värda jag.
L—a.
Korsgåta.
A A A
B D
G C
T U
I I I I K L L
L M
N N O O P R R
R R
8 S’
1 Ö ö
11) fur—lod: mansnamn.
12) ja—ek—kran—ros: trädgårdsblom-
ma.
13) grå—bet—diva: grufva i Sverige.
14) rop—le—lo—vi; stad i England.
15) det—är—läpp: fruktträd.
16) smol—horn:järnvägsstation i Göta-
land.
1?) ro—de-—hot: mansnamn.
18) ax—gno—ut: maträtt.
19) lo—smet—halm: herregods i södra
Sverige.
20) risp—ras: köksträdgårdsväxt.
21) sik—mari: mansnamn.
22) tak—lås—in : järnvägsstation i
Svealand.
23) alun—sena : stad i Schweiz.
Diamantgåta.
Ett vapen, som nog träffar grundligt,
Fast ridderligt det är ej just;
Hvad kallas att det bruka rundligt?
Hvad blir den, som får sådan dnst?
Ett vattendrag uti Italien;
En, hvilkens halhet ordspråk blef;
Och hvad han hette, pojkkanaljen,
Som ofog jämt i byn bedref;
d
L
U
1) Bokstaf, 2) imperativ, 3) rysk
landsdel, 4) musikinstrument, 5) pry-
der rummet, 6) siffra, 7) bokstaf.
Kalla K.
Om DOKstafverna bringas i rätt ord-
ning får man följande ord : Af de tio
bokstäfverna å hvardera långsidan af
korset, lästa uppifrån och nedåt, nam-
net på en skald samt å en svensk
stad ; dessa senare lästa nedifrån och
uppåt. Af de båda raderna i tvär-
korset namnet på en svensk helso-
brun samt någonting som förekommer
vid gudstjänst. Af de fyra raderna,
sammansatta af tre bokstäfver: ett pos-
sesivt pronomen, förvaringsrum för säd
och mjöl m. m., ett flicknamn samt
något som finnes på hvarje segelbåt.
Edde.
Begynnelsebokstäfverna bilda ett ord-
språk.
Hildegard.
Lösningar.
Ordförvandiingsgåta.
1) run—bo: mansnamn.
2) stora—käck: köksträdgårdsväxt.
3) de—nit—ve: berg i Sverige.
4) hes—eter: fruntimmersnamn.
5) burr—gneds: stad i Tyskland.
6) bi—gud—ren : stad i Skottland.
7) al—ram—bin: stor sångerska.
8) lod—ripa—ena: stad i Turkiet.
9) bo—ren—elg: stad i Frankrike.
10) len—1er—te: vild blomma.
t Logogryfen: Kaleidoskop ; episod, eko, oda-
lisk, koka, lie, kolos, sik, lake, ideal, skida,
knipa, lipa, sked, Pisa, kopek, kakel, sko,
epos, spole, kaiops, spik, saldo, spade, pil,
polis, skalp, klipsk.
Charaden : Gullvifvan.
Si/ferlogogryfen: Slup, pölsa, söla, plus,
sula, sal, lup, ölsupa.
Bokstafsfyrkanten:
MAST
ARLA
SLAG
TAGE
Stafvelsegåtan : Orden äro : 1) Sken inre, 2)
murgröna, 3) mandolin, 4) Lindblad, 5) Rich-
mond, 6) Sandhamn, 7) Grönland, 8) päron-
trä, 9) Orenburg, 10) Victoria, 11) Hannibal,
12) Vaikyria, 13) Gambetta, 14) fakultet, 15)
Novgorod — »Sund man är rik man».
HULTMÅNS Cacao & Chocolad rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils
O’Cnn frfl fIRo f! T A clr ontnt /I + nirtf MnlaAwn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
