Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. 8 juni 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 i IDUN
H
9
B
a
>—
p:
P
o
. •»
» b
lo
?8
L •
) bd
Î ^
! 2
: 8
1 (B
[3
î* p
B
(B
ert-
<1
£Do
GO
/Q
30D*»
"►i e
B IM
2 v*
2.p »
<‘5 930
^ p-
5 ttt*
T O O
to 03
1894
Det var hans mor, som med en lampa i
handen och halfklädd stod framför honom ;
hennes ansikte var blekt och förskrämdt;
bakom henne stod lika upprörd Anna.
Själf fann han sig stå lutad mot chiffoniern
med en packe papper i handen. ChiiFoniern
var öppnad och en låda utdragen. Han grep
sig om hufvudet med båda händerna, slöt
ögonen och öppnade dem — ja, det var verk-
lighet. Där stodo prostinnan och Anna. Nu
var det ej längre någon villa.
»Hvad är det?» frågade han förvirrad.
»Hvart tog far vägen!»
»Herre Gud, barn, hvad säger du: far!?»
huttrade den gamla frun.
»Ingen mer än du var här inne, Karl,»
inföll Anna, »både tant Sofie och jag hörde
något härinifrån och stego båda upp.»
»Gingo ni verkligen och lade er då?»
»Hvad menar du? Visst gjorde vi det —
och du skulle ju också göra det!»
Nu stod allt klart för honom. I korta
drag berättade han, hvad han upplefvat, allt
sedan de skilts åt.
En blick in i hans rum öfvertygade ho-
nom strax medels en på golfvet nedfallen
pipa och ett kullslaget bläckhorn, att han
somnat öfver planritningarna. Och sedan
hade allt det cfriga tilldragit sig — i dröm-
men och under sömngång.
»Men . . .!» han slog sig för pannan, »dessa
papper! »
Prostinnan hade redan löst upp packen.
Obligationer, aktier — fullgoda, ännu gång-
bara värdepapper till tiotusentals kronors
valör!
Prostinnan segnade maktlös af rörelse och
nästan förfärad ned i en soffa. Anna drog
djupt efter andan och bleknade, och äfven
Karl stod för en stund i häpen tystnad.
Det var ju rent af hemskt, ohyggligt, allt
detta!
Plötsligt ryckte det till i ingeniörens an-
siktsmuskler, och hans blick fick det där egen-
domliga frånvarande uttrycket.
»Ja,» utbrast han sakta för sig själf, i>mi
minns jag ! Det var strax innan jag som pojke
fick nervfeber. Jag satt i pappas rum, där
denna chiffonier då stod. Jag såg helt slött
på, hur han buntade ihop en mängd stora
papper med kulörta kanter och stora siffror
i färgtryck, han öppnade chiffoniern och lönn-
lådan, alldeles som jag nu gjort — ah, jag
lade märke till hvarje hans rörelse, men strax
därefter kom svindeln öfver mig.»
— — Disponenten gjorde ett uppehåll i
sin berättelse. Men vi sutto fortfarande tysta
i aningsfull förväntan.
»Ja,» sade han glädtigt, »det var alltsam-
mans, mitt herrskap!»
»Men . . . men, hur kunde . . . hur var det
möjligt?» bröt med ens en ström af surrande
frågor fram.
»Jo, bevars, det var nog mycket möjligt
— en vetenskapsman, som särskildt ägnat
sig åt det psykologiska studiet, skulle tvif-
velsutan bättre än jag kunna förklara det.
Men jag kan ju på mitt vis söka gifva kla-
ven till hemligheten. — En episod från äfven
den tidigaste barndomen kan omedvetet för
oss själfva så att säga gravera sig in i min-
net och i åratal ligga liksom magasinerad i
något undangömdt fack af vår hjärnorganism.
Då vi äro i vaket tillstånd, hålles denna
episod eller detta minnesföremål instängdt
och tillbakaträngdt af de rastlöst arbetande
tankarne, som hämta sitt stoff ur det närva-
rande och från den närmaste omgifningen.
Men då dessa under sömnen lägga sig till
ro, förmår den lilla episoden att krypa ur
sitt gömsle och reproducera sig för medve-
tandet samt möjligen, såsom i det skildrade
fallet, gifva upphof till en serie handlingar.
— Den där ingeniören hade nog redan förut
i sömnen experimenterat med samma minnes-
föremål, fastän han vaken aldrig kunde få
fatt på det. Det var naturligtvis han, som
den föregående natten tassat omkring i salen.
— Väl var det emellertid, att han blef gri-
pen på bar gärning, ty . . .»
Han vände sig småleende mot sin fru, som
också med ett leende af hemligt förstånd
mötte hans blick.
»Ty,» inföll hon med ett skälmskt drag
på det ännu vackra ansiktet, »du kunde två
hela år tidigare, än beräknadt var, träda in
som kompanjon i firman ...»
»Men först och främst kunde jag också
två hela år tidigare, än beräknadt var, låta
dig träda in som min kompanjon i den äk-
tenskapliga firman,» svarade han och kysste
ömt sin hustru.
Innehållsförteckning.
Betty Linderotfa, född Cedergren ; af L. S. (Med porträtt.)
— Godsets fru ; poem af Fredrik Nycander. — Skolungdom
och sommarferier ; ett ord till hemmen af Maria Nyström.
(Slut fr. föreg. n:r). — Ett tack för god vakt. — »Spåna-
stuga» i prostgården ; en ångermanländsk kulturbild af Laura
Fitinghoff. (Slut fr. föreg. n:r). — Magdalena Rudensehöld ;
ett hundraårsminne, iör Idun tecknadt af Georg Nordensvan.
(Med porträtt). – Ett utmärkt tillfälle. — Buketter under
vatten. — Förr och nu. — Ur notisboken. — Teater och mu-
sik. — Spökeri ; skiss för Idun af Emy. (Slut fr. föreg. n:r).
— Tidsfördrif.
5 i?** Œ
Siarorarr.
e
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
I dessa dagar, då man vill värna
Sitt fosterland emot oväns svärd,
Båd’ tid och pengar af hjärtat gärna
Man lägger ned som en offergärd.
Och liten skolpilt med ögon klara,
Han hviskar ifrigt med viktig min:
»Gif mig en penning, du mamma rara,
Att lägga ned i mitt offerskrin!»
Och ungmön villigt försakar smycket,
Som skulle pryda dess hvita arm ;
En ädel kvinna kan offra mycket,
Hå mod och kärlek bo i dess barm.
Ja, alla enas att målet hinna,
»Det rätta värnet för Svea land.»
Dess vikt ju inses af man och kvinna,
Som alla räcka en hjälpsam hand.
I delar tolf låt mig sönderfalla
Och sätt ihop mig se’n bit for bit;
Om rätt du fogar ihop dem alla,
Du fur belöning för trägen flit.
Hvad svar gaf Lisa på »Kalles bön»?
Hvad jägarn lick såsom »skyttelön» ?
Hvad hette fågeln, som kom om våren?
Hur’dan var gumsen bland hvita fåren?
En del af Sverige, hvad kallas den?
En skräckinjagande hop af män.
Vår dryge länsman, säg hvad han låter
På »halfvan» följa, fast hustrun gråter?
Hvad slickar kisse, när han förnöjd
I soffan njuter af brasans fröjd?
Ett räkneord af de allra första.
Ett herresäte af Sveriges största.
Och »Brunte», säg hvad han spetsar
glad,
Kär emot hemmet det bär åstad?
Hvad skänkte Elin sin vän så trogen
Till skydd mot kölden i nordanskogen?
Hvad måste barnen sin gamla mor,
Som led af sjukdom och nöd så stor?
Vid horisonten, hvad ser du simma
På mörkblå vågor i solens strimma?
Nu säg, hvad sångerskan äga bör, —
Helt visst hon annars fiasco gör?
Hvad törnar skeppet mot uti natlen,
När skepparn fått »lite’ uti hatten»?
Ett sagans väsen af god natur.
Vid jakt ett mycket värderadt djur.
Hvad var hon, flickan, som stal ditt
hjärta?
Hvad gör hon, änkan, försänkt i smärta?
En dryck, som doftande är och god,
Och lifvar upp månget sjunket mod.
Till sist, hur nämnes på fågeln leden,
Strax ofvan foten ? Hvad finns på
heden,
Som gumman plockar i sommarkväll,
Till läkemedel åt sjuk gesäll.
Draha Verna.
Charad.
Mitt hela, som hör sommarn till,
Du stundom i mitt andra finner;
Ar den, när du den njuta vill,
Mitt första — den i godhet vinner.
S. L.
Kvadratgåta.
a
a d d
d d e e
ID m 0 0
r r r r
Draba Verna.
Gåta.
Mitt första finns i påsk, men ej i jul.
Mitt andra uti vacker, ej i ful.
Schackgåta.
med doft han ro för hop den sett
stoft pets jag disk glöm tan stör pas
hvad jord sen blott jag död jag <*j
hop seit väl min läng mer ett hvad
mitt dö du allt far som he hög
US far jord i väl sin hos 0
0 stoft den bör mig död sta kla
tar ett väl far flykt gas var ligt
Edde.
Mitt tredje n ti prest, men ej i adel.
Mitt fjärde u ti lojsång, ej i tadel.
Mitt femte ej i stol, men uti pall.
Mitt sjätte utti gran, men ej i tall.
Mitt sista utE hett, men ej i kallt.
Och nu så trjor jag, att jag sagt er allt,
O nej, hvari m itt hela finns än återstår,
Och det, ja det. finns mest i etui,
Och pojkar ha dtiiri en hjälp i geometri.
Edde.
Namngåta.
Ur ett trestafvigt namn, lånadt från
almanackan, får man: utati att om-
kasta bokstoifverna :
1) Biprodukt ur väjiriket,
2) vän af sötsaker,
3) något som påmi nner om förgän-
gelse.
Lösningar.
Logogryfen: Plånbok; påk, klä, blå, Po, ål,
Pål, bok, lån, lo, åbo, kol, pol, nå, ko, ok,
kål, båk, ån, åk, p’ån, o, nålbok, nål, klo,
bäl.\
Diamantgåtan : p, koin, Kasan, positiv,
snatta, nia, v.
Korsgutan: NorrköpiDg, B. Malmström,
Kamlösa, liturgi, min, lår, Ida, bog.
Ordförvandlingsgutan : 1) Bruno, 2) ärtskoe-
ka, 3) Tiveden, i) Therese, 6) Rendsburg; ti)
Edinburg, 7) Malibran, 8) Adrianopel, 9) (tre-
noble, 10) Eternell, 11) Rudolf, 12) kejsar-
krona, 13) Åtvidaberg, 1-1) Liverpool, 15) äpple-
träd , 16) Norsholm, 17) Theodor, 18) oxtun-
ga, 1,0) Maltesholm, 20) sparris, 21) Kasimir,
22) Alkistan, 23) Lausanne. — »Bättre mager
kål än tom skål».
PICOTS TVÄTTPULVER »Lessive
Phénix»
. J _ 1 T
Klorfritt!
Praktiskt!
Billigt!
nr U_
_
_
_
■ _ ■ !
Ii
Säljes i J-, och J kilo-paket med beskrifning å hvarje paket.
Representant for Sverige: Carl R. Matton, Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
