Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. 22 juni 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade omkring sig flere personer, som fruktat
samma frökens inflytande och sitt e^et
detroniserande, och som ville göra allt hvad
de kunde för att få henne oskadlig. Upp
tackten af konspirationsplanen kom därför
utomordentligt läglig. I fröken Rudenschölds
sangkammare i prinsessans palats — själf var
prinsessan utrikes — inträngde nattetid polismä-
staren, justitiekaDsleren, officerare och poliser.
Man öppnade hennes lådor, men fann där inga
andra papjrer än hela hingen af hertigens kär-
leksbref, fulla af böner och storståtliga löften.
Hon förklarades arresterad, flyttades till gamla
Kungahuset — nuvarande Svea hofrätts bygg-
nad på Riddarholmen, insattes i ett oel-
dadt arrestrum — hon uppgifver själf, att det
var i samma rum, där Anckarström varit in-
spärrad — och hotades med handklofvar och
tumskrufvar, i fall hon ej ville förråda Arm-
felts öfriga korrespondenter.
Hon förblef fast och modig. Med styrka
och fintlighet försvarade hon sig under de
oändliga, pinsamma förhören.
Det var ej blott trakasserier af olika slag,
hon nu blef utsatt för, utan äfven för verk-
liga skäudligheter. Vederbörande, som an-
strängde sig för att kunna vanära henne i
största möjliga grad, läto ej endast införa
hennes intima bref till Armfelt i rättegångs-
handlingarna, som utkommo från trycket,
utan man offentliggjorde dessutom — då hen-
nes dom redan var fälld — en samling i mo-
raliskt afseende högeligen komprometterande
bref från henne, bref hvilkas äkthet var
tvifvel underkastad. Armfelt förnekade på
det bestämdaste dessa brefs autensitet, och
samtiden trodde sig känna såväl den person,
som författat några af dem och efterapat
Magdalena Rudenschölds handstil, som själf-
va rummet, där de blefvo uppdiktade. De
öfriga bref, som blifvit beslaglagda, togos i
förvar och finnas ännu i behåll, men dessa
blefvo ej bevarade, sedan de väl utkommit
från trycket — fruktade månne de invigde, att
falsariet skulle bli upptäckt, i fall original-
sknften fanns i behåll? Mer än lumpet var
det i alla fall att offentliggöra dem.
Det var i alla händelser en gärd af den
hamnande rättvisan, att vederbörandes upp-
förande mot den fängslade och redan af lagen
dömda straffade sig på dem själfva _på så
sätt att den historiska forskningen skonings-
löst blottat det löga i deras handlingssätt
och dragit fram i ljuset de motiv, som lågo
till grund därför Inför eftervärldens dom
ar det mindre Magdalena Rudenschöld än
helt andra personer, som denna rättegång
stä 1 e vid skampålen.
. Ron dömdes till döden för sin delaktighet
i Armfehs sammansvärjning. Hennes an-
honga bksom hertiginnan och prinsessan Sona
Albertina bestormade hertigen om nåd för
den olyckliga. Såväl till honom som till
Reuterholm skrefvo de bref i de mest beve-
kande ordalag och fingo till svar känslofulla
skrifvelser, som utlofvade den största möjliga
mildhet. J 6
Det straff, hon ådömdes, ansågs af samti-
den »varre än döden» — det var i alla hän-
delser hårdare än det, som drabbat de i Gu-
staf den tredjes mord delaktige. Från döds-
straffet blef hon benådad, men hon dömdes
till att under en timma stå i halsjärn vid
skampålen och att sedan insättas på spinn-
huset för lifstiden. Rikskaoslären Sparre—
~n?J,ikso1m Reuterholm blifvit »obarmbertigt
förlöjligad» i de uppsnappade brefven och som
ville hamnas på allt sätt — ifrade för att
straffet skulle skärpas, så att hon skulle of-
fentligen risas, men då han föreslog detta
låtsades ingen af domstolens medlemmar höra’
hvad han sade, hvarpå frågan förföll. Men
bparre —- »den lika stor- som tom-hufvade
rikskanslären » — fick sedan af allmänheten
vedernamnet »riskanslärn».
Klockan elfva den 24 september 1794 för-
des den fångna ut till schavotten, som var
upprest på Riddarholmstorget. En ofantlig
manmskomassa fyllde platsen, som var beva
kad af militär — och hvar fången gick fram,
hördes missnöjda rop och mer eller mindre
tydliga hotelser mot regeringen.
Då delinkventen blifvit förd upp till skam-
pålen, upplästes domen. Under den stund,
detta varade, bibehöll hon sitt lugn. Men
nar sedan rackardrängen kom fram och ville
rycka halsduken af henne för att sätta järn-
landet. om hennes hals, sjönk hon afsviramad
ned på schavotten. De kriugstående buro
henne genast till en vagn, som väntade, om-
guven af vakt — och hon vaknade till be-
sinning forst på spinnhuset, där hon »mottogs
med systerhälsning» af de »tjufkonor och be-
ryktade kvinnor», som voro där inspärrade,
och som fått samlas för att se på henne.
I två år kvarhölls stjärnan från tjusarko-
nungens hof inom spinnhusets murar på Lång-
holmen. »Måtte hon förlåta mig, att hon
tor mig glömt och uppoffrat allt», skref Arm-
e t vid tanken på den olyckliga till sin hu-
stru, hvilken delade hans harm öfver resulta-
tet af rättegången.
Fröken Rudenschölds fängelse gjordes dock
så drägligt som möjligt. Hon rönte flere
prot på deltagande från sina vänner och
trän Stockholms borgerskap, cellen utbyttes
”“‘f ,frân <le» öfriga delen af fängelset
åtskild lagenhet med en liten trädgård, och
hon fick mottaga besök.
(Slut i nästa n:r.)
ms
För våra damer-artister.
Om teckning med kol, tusch och skrappapper.
För Idun af S. L.
(Slut fr. föreg. n:r.)
h0L«frigi gäRa naturligtvis de vanliga reglerna
be raffande tecxmng, att medelplanet och i synner-
het forgrunden behandlas med mera omsorg och
m0/nr!mhet ailj öakgrunden. I förgrunden kan
man satta i med kraft och energi ; detta parti är
vanligen af sadan natur, att det framför de andra
mera kan agna sig för ett utförande i detail
vi Pa ål ™d bl?ers ]ätt skizzerade konturerna ej
vidare bebofvas, borttagas de till sin största del
medels en los radérgummi, som föres med lätt
hand; ligger man för mycket åt med gummit, kan
latt tuschteckningen skadas.
Att teckning med tuschpenna i likhet med bly-
erts- eller svartkritsteckning blir ett mer eller min-
Stryck af artistens egen naturel, för-
maga och anlag, ar en nalurlig sak.
«,Bbrf man/örtrogen med dylik pennteckning och
far ett visst handlag därvid, medför denna liksom
alla andra grenar af konsten sina stora behag. En
mT rtå „fördel begagna sig af denna me-
tod da det ar fraga om att teckna lyckönsknings-
fite a°nLdyfllkt- ,Hur Iätt är det *j, o® man har
litet anlag for och vana vid tuschritning, att kom-
ponera ett sadant kort, och är det tecknadt af af-
sandannnan blir det ju alltid mera kärkommet än
elt som kopts i pappershandeln.
nof^ fLni?er Plockningen elt fält för sig öp-
pet i skizzboken. Har man en sådan och tar man
den ™ed sJg och i fickan en flaska (väl korkad!)
innehållande flytande tusch samt textpennan, t ex
“ M ett !ltet blccketui, sådant som brukas
t llakvareflpensJar, kan man, när man går på sina
sh-oftag ute i det fria, samla många friska intryck
sma stamnmgsbitar af stort värde, framför allt för
artisten själf. En tuschteckning håller sig så klar
och fraîche alltjämt, blir ej under tidens lopp så
håUandg? 1aeFgrUmI’,g’ Sasom J’u ibland är för-
hållandet med blyertsskizzen, i synnerhet om man
har for vana att bära skizzboken i »kjolsäcken»
för densamma.V ^ ^ lämp‘ig förvaringsp’a‘s
u,S‘°’no hvad Mvan nämts om tuschteckning kan
; d,6S? allyandning är af stor betydelse
v\\\ öUe^å.leCknlnq Pa skraPP°PPer> bvartill jag nu
„.SkrappaPP” ser eJ ut som vanligt ritpapper
utan ar forsedt med fina, nära hvarandra liggande’
jamnlopande limer, utförda i ett slags mörk tryck-
arg, .sa att en botten eller grund för följande
teckning redan från början finnes. Utom dessa â
papperet tryckta linier finnas linier som gä i vi»
-elrat riktning mot de förut nämnda; dessa äro
rMench o yo k,ta’ Utan blott Prejade i pappe-
ret och vid ett flyktigt påseende nästan osynliga.
Papperet har sitt namn däraf, att dagrar, ljusare
an papperets botten, skrapas med vanlig pennkuif
nlhr sarskl,d radérkn>f; papperet är särdeles tjockt
och stadigt (ungefär som medelgrof papp) och
préparerait för dylik skrapning.
Tecknandet på skrappapper” sker med blyerts,
fr„/ k,rda’ s: k’ Wolfpennor (ett slags svartkrita,
trafordiad sasom blyertspennor och särskiidt af-
1for îeckninS Pä dylikt papper), eller tusch,
denna anvand enbart eller tillsammans med någo
af de forut nämda.
Radérgummi kau ej begagnas vid felteckning:
den forstor nämligen mycket lätt papperets press-
ning och tryckning. r v
De första konturerna upptecknas med lätt hand
och sa korrekt som möjligt med blyerts eller krita-
Wolfpenna af hard beskaffenhet är bäst. När detta
ar färdigt,, ofvergar man till att anlägga de skug-
gor, som äro något mörkare än papperets botten,
hvarjamfe samtidigt dagrar upptagas medels knif;
kmfven fores i en något sned riktning mot de
tryckta linierna.
Skuggorna a-nhiggas nu på det sätt, att man för
Wolfpennan (etc.) i samma riktning som de tryckla
linierna angifva; pennan föres nämligen då’ vin-
k.e„a.p raot Pressningen och åstadkommer på detta
satt otver allt liksom små kvadratiska rutor. Skugg-
ningen blir. i följd häraf mycket jämn och harmo-
nisk och gar mycket fort.
Mörkäre slruggor än de nyss omtalade anläggas
därefter pa samma sätt, men med användande af
lösare Wolfpenna (etc.).
Mänga saker ta sig bättre ut, om de utföras på
detta satt, d. v. s. blott med Wolfpennor (etc.) och
utan anvandande af tusch. Andra däremot fä den
ratta valoren först genom ett begagnande af tusch-
penmin, som föres på samma sätt som kritan
etter i riktning mot pressningen. Då sätter man
! 1 ,de mörkaste skuggorna, så att de få sin
behöriga ton i förhallande till det öfriga.
Vanligen har man i dylika fall som sagdt förut
skuggat med blyerts eller krita. Det kan dock
ibland inträffa, att man använder tuschpennan
enbart, begagnande sig af papperets bottenfärg så-
som en nagot mildare skugga; de ljusare partierna
skrapas mer eller mindre kraftigt.
ri|Tf-r!r’ngf Ça skraPPaPPer är ej synnerligen svår
till följd af den hjälp man har däri att en botten
eller grund fran början finnes. Metoden går både
tort och latt och lämnar, i synnerhet när någon
vana förefinnes, riktigt lysande resultat. Porträtt
landskap, stilleben — allt lämpar sig för utförande
a skrappapper. Framför allt kunna landskap, spe-
„ stämningsstycken, såsom månsken, solned-
gångar, vinterlandskap m. m., få ett mycket natur-
troget utförande.
En olägenhet, som häftar vid skrappapperet och
som gor att det ej begagnas så mycket som eljes
otvifvelaktigt blefve förhållandet, är dess hö^a
pris. Det kostar nämligen 1)S0 à 1,75 (eller mera)
ark’f 0,ch„ånda„är ett ark af detsamma unge-
pcrsark baften sa stort som ett vanligt ritpap-
Skrappapperets relativt höga pris utgör nu vis-
serligen ett hinder för ett mera allmänt begag-
nande af detsamma, men tar man i betraktande
dess varde och betydelse — man kan ju utan att
hafva svart pa Kvitt på att man är en tecknare
ex professo astadkomma rätt bra saker — får man
val vara »nöjd» i alla fall. . .
nJ’!i|Snit“ tilläggas, att papperet i fråga fin-
nes att tillgå 1 hvarje större pappershandel samt
vanligen hos firmor, som handla med fotografiska
apparater och tillbehör. Utom det slags skran-
papper, som ofvan behandlats, det streckiga, fin-
nas andra sorter, hvilka emellertid ej äro af den
betydelse for amatören som det ifrågavarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
