Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 30. 27 juli 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 IDUN 235
Yintrarne tillbragte prinsessan i Sveri-
ges konungaborg, somrarne med de kungl.
■föräldrarne växelvis på Ulriksdal och
Bäckaskog. På det vid Edsviken idylliskt
belägna lustslottet lefde man ett friare
lif än vid hofvet i hufvudstaden, en ton
af glädtig enkelhet gjorde sig gällande
och syntes mycket behaga både konung
och drottning och icke minst den unga
prinsessan, som i fulla drag njöt af den
landtliga friheten. Aftnarne på Ulriksdal
tillbragtes ofta utom hus; än företogs en
utflykt i vagn, då mången gång grannarne
i kringliggande villor besöktes, än oftare
förde den drakprydda slupen den kungliga
familjen och dess uppvaktning ut på en fi-
skefärd i vikarne och sunden. Någon gång
hände ock, att de ljumma sommar-
aftnarne lockade ut till någon
gräsmatta eller mossbelupen häll
vid Edsvikens sköna stränder,
hvarunder en landtlig aftonmåltid
äfven intogs. Hufvudsaken var
att hoftvånget var bannlyst och
en okonstlad glädje den känsla,
som besjälade alla. Ehuru prin-
sessan Lovisas barndom till större
delen förflöt inom studerkamma-
ren och i moderns ständiga säll-
skap, såg kung Karl gärna, att
hans dotter deltog med sin mor
i besöken vid excercisfält och de
bivuakläger, som under trupp-
öfningarna ägde rum, då »Ses-
san» •alltid var en glad och kär
apparition för trupperna.
Kom så tiden, då prinsessan
Lovisa skulle erhålla sin konfir-
mationsundervisning för att sedan
själf åtaga sig ansvaret för sitt
lifs handlingar. Härom skrifver
samma dam, hvars ord vi förut
citerat: »Bakom prinsessan låg
nu hennes barndoms glada tid,
då hon vid sin moders sida hade
vandrat så tryggt och under skyd-
det af hennes outtröttliga om-
sorger icke känt vägens faror.
Med det varmaste deltagande
följde drottningen den religions-
undervisning, som meddelades dot-
tern, och samtalade ofta och länge
med henne i dessa ämnen, hvil-
kas vikt hon så mycket önskade
att kunna lägga sin unga dotter
på sinnet.
Drottning Lovisa fruktade värl-
den, dess flärd och smicker hade
aldrig fått makt med hennes
eget hjärta. Hon hade hittills
sökt bevara sitt barn såsom den
dyrbaraste klenod och ville nu
så gärna för de kommande dagar omgifva
det med Guds ords starka skyddsmur. Till
Honom, den store hjälpareni all nöd, flydde
hon ock med sin tysta bön, och antingen
hon med oro satt i sitt barns sjukrum eller
med bäfvan tänkte sig den älskade dottern
i en farlig värld, hämtade hon dock af
den tro, som bodde i djupet af hennes
hjärta, det mod och den förtröstan, som
i pröfningens och svaghetens stunder säl-
lan sveko henne.
Men drottning Lovisa hade ej för sed
att orda mycket om sina tankar och kän-
slor, hon behöll dem helst för sig själf.
Synbart lugn genomgick hon ock nu den
för dottern så viktiga tiden, under det
hon i sitt inre med tankar och höner käm-
pade för sitt barn, hvilket hon ej längre kun-
de följa med sin vaksamma moderskärlek,
utan för hvars blickar lifvet småningom
skulle utbreda sina mångtusende lockelser.»
Prinsessans konfirmationsundervisning
meddelades af hofpredikanten Björnström.
Den 30 maj 1868 ägde den högtidliga
konfirmationen rum i det lilla nybygda
kapellet vid Ulriksdal och dageu därpå
hennes första nattvardsgång. Ärkebiskop
Reuterdahl var under dessa dagar konun-
gens och drottningens gäst vid Ulriksdal,
och gudstjänsten på pingstdagen, vid prin-
sessans nattvardsgång, började med det
skriftermål, som med rörd stämma hölls
af den gamle. Då de kungliga föräldrarne
med sin dotter sedan framträdde till al-
taret, stego från många af de närvarande
varma böner för dem till Gud, hvilka
böner också för visso återkommit med
rika strömmar af välsignelse.
Under sista tiden af den unga prin-
sessans vistelse i föräldrahemmet syssel-
satte hon sig flitigt med att, sittande vid
samma bord som konungen och drott-
ningen, liksom de själfva i medeltidsstil
illustrera bibliska verser och sentenser.
Samma vår kallades professor Dietrich-
son att med en kurs i literatur, historia
och geografi öfvertaga afslutningen af
prinsessan Lovisas undervisning, hvilken
kurs dock först skulle begynna på hösten
efter den kungliga familjens återkomst
från Bäckaskog.
Obestämda rykten hade emellertid re-
dan talat om prinsessan Lovisas nära
förestående förlofning med kronprins
Fredrik af Danmark, född den 3 juni
1843, och då han äfven detta år, liksom
de föregående, kom på besök till den
svenska konungafamiljen vid Bäckaskog,
vunno dessa rykten i styrka. Förlofning
mellan de höga personerna tillkännagafs
ock snart därefter, den 15 juli 1868, till
stor glädje för de båda konungafamil-
jerna i Sverige och Danmark. Särskildt
yttrade drottning Lovisa sin stora belå-
tenhet med det beslut hennes dotter tagit
och gladde sig hjärtligen åt att ej på
längre afstånd blifva skild från henne.
Oaktadt dessa nya förhållanden ville
den blifvande kronprinsessan vid
sin återkomst till hufvudstaden
icke försumma den framstående
norske estetikerns undervisning.
Denne skrifver i sina dagboks-
anteckningar från denna tid :
»Skulle jag verkligen inträda som
informator för den unga furstin-
nan, så ville jag under de för-
ändrade omständigheterna göra
min undervisning så betydelsefull
och praktiskt nyttig som möjligt.
Det förekommer mig långt vikti-
gare, att hon nu blir förtrolig
med det folks historia, literatur
och hela kulturlif, i hvars midt
hon skall intaga en så upphöjd
plats, än att sväfva omkring i den
nyare europeiska literaturens bil-
dersal och lära litet mer historia
och geografi, än hvad hon redan
kan. »
Efter första lektionen heter det
i nämnda dagbok: »Det kunde
icke undgå mig, att det var nå-
got starkt tillbakadraget i prin-
sessans väsen gent emot mig,
hvilket jag trodde mig helt na-
turligt kunna skrifva på det kon-
tot, att hon för första gången
såg den man, som nu för ett år
skulle bli hennes lärare. Det låg
emellertid något annat bakom.
Hittills har prinsessan varit ett
barn, läst sina läxor som hvarje
annat barn och kanske måst
hålla till godo med en och an-
nan sur min, när läxorna ej voro
ordentligt lärda. Nu är ju för-
hållandet ett helt annat, hon är
nu en ung, trolofvad furstinna,
och det kan naturligtvis icke falla
mig in att vilja låta henne un-
dergå något slags examen. Men
det var väl något af det slaget,
som prinsessan väntade, ty då jag började
mitt föredrag, hörde hon på med spänd
uppmärksamhet, och då lektionen slutade,
var hon synbarligen i bättre stämning,
och jag var nog egenkär att tro, det jag
hade förmått spränga tillbakadragenhetens
länkar genom ett intresseradt och intres-
serande föredrag. Men efter hvad fröken
R. sedan hviskade mig i örat, var nog
förklaringen den, att prinsessan från bör-
jan var rädd för, att det skulle examineras
och pröfvas, och blef på det behagligaste
öfverraskad af, att här blott var fråga
om att vara uppmärksam och höra på.»
Under fortsättningen af dessa lektioner
skrifver den spirituelle läraren den 9
mars 1869:
Prinsessan Lovisa vid elfva års ålder.
üm
’êlÆ
mmiM
ii
ÉÜ
■.y ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
