Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. 3 augusti 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 I DU N 1894
Att undervisa är bra, att förbättra sederna är bättre; ty ett samhälle har mera behof af
dygd än af vetande och af hederligt folk mera än af lärdt.
Vestos.
¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥
fördöljande af sitt furstliga namn ock därvid
förvärfvat en skarp och djup inblick i förhållan-
dena i den östra delen af vår världsdel. Isyn-
nerhet ådagalade hon en ovanlig individuali-
seringsförmåga vid sina studier öfver de slavi-
ska folktyperna, så att hennes bok erbjuder
vida mycket mer sant och träffande angående
ryssarne än flertalet beryktade reseverk.
Äfven till andra, delvis ännu aflägsnare län-
der, såsom till exempel Brasilien, har denna
begåfvade dotter af det wittelsbachska huset
företagit längre resor, därtill drifven af sin
outtröttliga forskningsifver. Ar 1880 gjorde
prinsessan en resa i Norge, hvilken utsträck-
tes ända till Nordkap, och från hvilken hon
hemförde ett rikt utbyte af iakttagelser. Dessa
studier öfver Skandinaviens land och folk, natur
och kultur och öfver det norra ishafvet nedlade
hon i ett nytt arbete, »Öfver polkretsen», för-
sedt med talrika illustrationer och kartor. Den
lärda kritiken och pressen tillmätte denna hen-
nes nya bok fullt ut samma förtjänster som de
tidigare. Våra nordiska förhållanden äro så-
lunda icke alldeles främmande för prinsessan
Therese, då hon nu — visserligen för första
gången, som vi tro — besöker Stockholm.
Utom genom sin vetenskapliga och literära
begåfning utmärker sig prinsessan genom syn-
nerligen vackra egenskaper. 1 fromhet och
hjärtegodhet liknar hon sin tidigt bortgångna
moder, den dyrkade prinsessan Augusta, född
ärkehertiginna af Österrike, efter hvilkens död
dottern utöfvar ett intagande värdinneskap i
faderns hem och flitigt deltager i dennes um-
gänge med konstens och vetenskapens män.
dillan.
Cj^id den sorlande strand
invid löfskogens rand
ligger villan i kvällsol så luftig och fin.
Öfver gårdsplanens grus
faller dallrande ljus,
å veranda och vägg lyser slingrande vin.
Öppna fönsterna sta
utan hakarne på,
ty ej vind finns att röra vid blad eller gren.
Från rabatt, dår i prakt
man har hafssnäckor lagt,
går en doft af resedor så böljande len.
Uti trädgården tyst
står af Flora en byst,
och på buskarnes grenar år ros invid ros.
Öfver gråset fontän
kastar pärlglitter hän,
och för stånket fly brokigafjärlar sin kos.
I en halfskum berså
dröja älskande två,
och det hörs somen hviskning urlöfven ibland.
Utur villans salong
ljuder dämpad en sång’,;
å pianot därtill slår ackorder en hand.
Det melodiska klink
lockar kvåll-stummad flink
att tillfönsterkarmflyga med väckande drill.
Och där lyssnar han på,
huru tonerna gå,
hur de vagga i grönskan än af och ån till.
Uti aftonsolsglans
fladdrar myggornas dans
öfver brygga, som speglar i vattnet sig blank.
Mellan säfven vid strand
simmar långsamt en and,
och en ekstock i vågplasketflyter så rank.
Under blommande lind
invid hägnande grind
står jag sjålf somförtrollad afsyn, melodi,
af det dåjliga bo
uti högsommarro . . .
Och re’n natten har skymt, när jag hunnit
förbi.
Fredrik Nycander.
De svenska kvinnorna oeh
rösträtten.
f
ed anledning af en artikel i ett num-
mer af Idun om de engelska kvinnor-
nas arbete i rösträttsfrågan ber jag om
plats i Iduns spalter för nedanstående, rö-
rande de svenska kvinnorna och samma sak.
Det arbete dessa nedlagt pä att förskaffa
sig politisk rösträtt är i det närmaste intet,
och ej heller har, om man undantager redak-
tör Borgs motion i första kammaren om röst-
rätt äfven för kvinnor, någon vid riksdagen
arbetat för denna sak.
De svenska kvinnorna, jag menar nu egent-
ligen de bildade kvinnorna, tyckas i detta
såväl som i många öfriga fall anse det be-
kvämast att låta männen arbeta för sig, för
att sedan i god ro skörda frukten af andras
möda, eller också törhända de tänka som så,
»att landet styres med Guds hjälp oss föru-
tan», som visst en sådan auktoritet som Anna
Maria Lenngren s#gt i »Råd till min kära
dotter ifall jag hade någon.» Skada blott
att ironien så bjärt lyser igenom — annars
vore den auktoriten ej god att jäfva!
Hvilketdera nu de svenska kvinnorna tänka,
låter jag vara osagdt, men faktum är, att hit-
tills kunna vi ej tala om någon rösträttsrö-
relse alls bland de bildade kvinnorna här
hemma.
Vanligen äro damerna så ytterst litet be-
vandrade i lagfrågor och allt hvad därtill
hörer, att de ej inse, att just den politiska
rösträtten på det djupaste ingriper i deras
eget, ja hela familjens förhållande, och att
de, utan den, äro utestängda från snart sagdt
allt ärligt inflytande på sakernas gång.
»Men kära ni, inte kunna ni väl vilja, att
vi skola blanda oss i lagstiftningen, det vore
då för tokigt,» säga nog många. Men det
är just hvad ni både borde och kunde göra,
mina ärade damer, om ni blott vore litet
mera vakna och toge till vara edra egna in-
tressen. Och det skulle vara till fromma ej
blott för eder själfva, utan ock för hela sam-
hället.
Icke för att jag just vill säga, det vore så
önskvärdt för de frisinnade att få en skara
damer till valurnorna, ty det är nu en gång
så, att kvinnorna i allmänhet äro konserva-
tivt anladga, men af många andra skäl vore
det väl, om kvinnor hade rösträtt.
Det finnes så många lagar, hvilka på det
djupaste ingripa i hela familjelifvets organi-
sation, och dessa lagar stiftas nu uteslutande
af män, ehuru kvinnorna ju inom familjen
intaga en minst lika viktig plats 1 Att män-
nen utelutande diktera dessa lagar är därför
ett ödesdigert misstag, ty de kunna eller
vilja ej sätta sig in i kvinnornas åskådnings-
sätt och sålunda tillbörligen taga hänsyn till
deras lycka.
Också äro lagarna betydligt partiska i
allt, som rör de gifta kvinnorna, ty de sakna
helt och hållet de medborgerliga rättigheter,
som lagen sent omsider tillerkänt de ogifta.
Ja, den gifta svenska kvinnan kan sägas
stå »helt och hållet utom lagen», såvida hon
ej velat begagna sig af vissa, ytterst litet
betryggande undantagslagar, hvilka synas vara
tillkomna mera »till namnet än till gagnet»,
så föga effektiva visa de sig i praktiken.
Likväl gäller det mer i våra dagar än förr
för de gifta kvinnorna att taga vara på sina
intressen — ja, den utveckling affärslifvet
fått, gör det till en tvingande nödvändighet
för kvinnorna att skydda sin rätt för att på
så sätt värna det egna hemmet och sina egna
och barnensv. intressen.
Just i detta fall skulle kvinnorna vid lag-
stiftningen, om de själfva ville, kunna verka
otroligt mycket godt. Äfven på andra om-
råden, jag nämner blott i förbigående de båda
stora frågorna: sedlighetsfrågan och nykter-
hetsfrågan, kunde de ingripa. Hur mycket
arbete kräfves ej just af kvinnorna, om fram-
gång för dessa idéer någonsin skall kunna
vinnas!
De svenska kvinnorna ha visserligen med
all önskvärd ifver arbetat för båda dessa
frågor, men de praktiska resultaten af arbe-
tet kunna aldrig bli desamma nu, som om
de själfva hade en röst med vid afgörandet.
Hvad hjälpa alla petitioner i världen, om
man ej vid riksdagen kan vinna majori-
tet, och den majoriteten förskaffar eder just
rösträtten. Det är ej nog med att önska
vinna framgång åt sin sak, man måste äfven
på ett praktiskt sätt veta arbeta for samma
mål.
Skulle det nu kunna kallas »okvinnligt»,
om vi själfva arbetade på att förskaffa oss
just det inflytande, som fordras för att verk-
samt kunna ingripa i lagstiftningens gång.
Om vi genom energiskt arbete förskaffade
oss medel i händerna att kunna förbättra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
