Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 32. 10 augusti 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 IDUN
H
S 3
$ a
« J*
M
tJ ^
P *
p W
tfr JJ,
h, y
O:
ï-o
S:2
S o
Pi •
S M
P O
© N
■ 2
<1 CD
ÏT3
Pi M
" S
CD
ströfvade med en af kvinnorna, de gingo
genom en liten skog och buro lefvande hönor
under armarna, hvilka de köpt af bönder.
Skrattande försökte de plocka röda bladgrenar
till dekorering för vintern. En bedårande
lifsstyrka brusade igenom ådrorna. Hanna
måste skrika: Aho—oj! till hvilket den rätt
på sak gående amerikanskan genast sade:
hur i all världen är det fatt? — fast hon
borde begripit det.
Men strax därpå bleknade Hanna. Hon
mådde inte bra, dfch hennes följeslagerska
påstod, att hon blifvit förgiftad af löfven. Det
vore farligt att handskas med dem. De ka-
stade bort, hvad de samlat, och gingo hastigt
hem.
Hanna blef inte bättre, och de började på
allvar frukta förgiftning. Allehanda råd följ-
des, men då det ej syntes hjälpa, lofvade
Hanna en morgon, när Nils gick, att hon
skulle gå till doktorn under dagens lopp.
* ❖
*
Hon stod på verandan, när han med ovan-
lig fart vek om hörnet till tomten midtemot.
Hon rörde sig ej — och då han kom riktigt
nära, såg han i det dröjande dagsljuset, att
hon var blek, och att ögonen lyste. Så rädd
hade han icke varit på mången god dag,
han slängde igen grinden och flög upp för
trappstegen, andlös och med vidöppna ögon.
»Hvad är det — är det farligt, Hanna?»
Hon bara såg på honom. Så gingo de in
genom dörren, in i rummet, bort till fönstret,
där cypressernas mörka linier skönjdes långt,
långt borta.
Där tog hon hans ansikte mellan sina hän-
der och bara såg och såg — att hon hade
hjärta att skrämma honom så! — han var
nästan halfdöd vid detta lag.
Så lutade hon sig mot hans hufvud och
hviskade i örat: »kan du —- kan du inte
gissa?»
Men Nils stod och stirrade oskyldigt —
nä — nääj — det kan jag visst inte. Hannas
uttryck hade lugnat honom.
Då brast det löst. Hon ruskade honom i
armarna som en barnunge i öfvermått af
raseri eller glädje och riktigt skrek:
»Nils — det finns inte maken till dig —
kan du inte förstå, — ska jag behöfva säga
dig det? — han sa’ — först blef jag som
döf och blind — och se’n trodde jag, jag
skulle dö af glädje!»
Den kvällen blef det hvarken tidningar eller
cigarrer af — knappt mat, och diskarna stap-
lades upp i en hög för morgondagen. Det
sken lycka ut ur Nils’ tåliga anlete — han
gick och hvisslade och smånynnade.
»Hanna du — jag far in och skaffar mig
kvällsarbete — det är nog bäst jag reser
med första tåget i morgon bittida ...»
Hanna skrattade sakta. Hon satt på soffan
och såg lycklig ut — och så besynnerligt
fridfull och lugn.
Fram och tillbaka spatserade han, svängde
sig om på klacken — han hade ingen ro —
kom och satte sig bredvid Hanna och talade
oupphörligt.
»Kära, hur ska det gå? Tänk hur ditt
lif blir nu igen?»
Hon bara nickade — och strålade.
»Det ska bli annorlunda — det ska bli
annorlunda — du ska få se — nu ska jag
läsa och gå på i vinter, — så är jag färdig.»
1894
Han såg på henne och förstod till hälften.
»Ja Hanna» — han hviskade barnsligt och
lutade sig mot hennes axel — »jag längtar —
men bara, bara det inte . ..»
»Dör menar du?» afbröt hon med hög röst
och sköt honom litet ifrån sig — »nej — det
dör inte Nils — det ska lefva — jag känner
det — det blef till i min kamp — åh, kan
du inte se, att jag fått mitt? Har det inte
kommit som ett stort, stort svar? Du vet
infe, hvad jag genomlefvat i dag — jag rik-
tigt tog afsked af mig själf, och så fick jag
en sådan frid. Det jag inte dög till — det
ska det uträtta — kanske —- åh, jag ska vara
så på min vakt — inte låta det glida från
mig — det ska förstå — det ska lära mig,
ser du — Nils» — brast hon ut så gränslöst
jublande — exalteradt. »Jag är så lycklig,
att det ska födas till allt det här nya — Nils
— jag älskar Amerika — du vet inte,» —
hon snyftade, »— det är just det, att jag har
älskat det — men jag förstår det inte — jag
är inte vuxen det — men nu ser jag min väg —
Det ska få välja mellan gammalt och nytt —
jag hade intet val — ack, mitt barn!»
-î$**
lnnehållsforteekning.
Frances Willard ; »Amerikas okrönta drottning», af L. S.
(Med porträtt.) — Till en ung flicka med Andersens sagor;
poem af Curt Thelander. — Blyghet ; af Ellen Bergström. —
Ett Karlbergsminne; fragment af Mari Mihi. — Läkarehono-
rar ; några siffror och en uppmaning. — Att tvätta med luft.
— Blomsterfunderingar på höstsidan ; en vacker hemindu-
stri ; af Emy. — 1 skogen ; poem af Charlotte Lindholm. —
Äktenskapen och — spannmålsprisen. — Ur notisboken. —
En moder; en lifsbild från den nya världen, för Idun af
Hilma Angered Strandberg. (Forts, och slut.) — Tidsfördrif.
&&
åiarowtt
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Lilla bölja, pigg och klar,
IIvarför slog du nyss mot stranden?
Månne det en maning var,
Skrifven i den hvita sanden,
Att me’n än i sommarglans
Du och dina syslrar leka,
Du vill till en böljedans
Män’skobarn, som ännu tveka,
Locka ut? Fast någon gång
Du i våldsamt uppror brusar,
Blir din vrede dock ej lång;
Lugnad du oss åter tjusar.
Och vi gunga på din rygg,
Glömmande att du var stygg.
Jullen väntar. Stig, uti!
Jag nu på en utflykt bjuder.
Önskar lifligt den må bli
Angenäm. Ett valdhorn ljuder
Muntert i den stilla kväll ;
Eller är det kanske näcken,
Som sig hvilar på en häll
Borta där inunder häcken,
Och hvars harpas trollmusik
Klingar öfver spegelvik?
Lika godt, vi göra nu
Innan nattens skuggor falla,
En mitt hela jag och du.
Ja, här fins visst plats för alla,
Och till sjö’s det går galant
Gissa gåtor — icke sant?
Först mig säg hvad kan du få
Om du landar där vid stranden?
Djur som betar gräs och strå
Stillsamt invid dikesranden,
Samt ett annat litet djur,
Listigt nog till sin natur.
Vatten, hvilket ej är stort,
Men dess mera rikt på sälta.
Hvad som växer vid din port.
Hvad en hvalfisk mäktar välta.
Hur såg kvinnan ut, må’n tro,
Som en klen diet måst’ föra?
Hvarest bör man ha en bro,
Om man ej vill krokväg göra?
Liten byting som ej skäms
Att på din bekostnad sko sig
Nu en prydnad för dig nämns
Kutig, randig eller rosig.
Hvad ditt namn, ja, och din rang
Kanske är från dina fäder.
Hvad du icke gör ur hamn
Om det blifvit stormigt väder.
Något hvars mission det är
Skilda delar sammanhålla.
Hvad ibland rätt stort besvär
För sin väktare kan vålla.
Säg mig, bur den sparris var,
Som du re’n i maj fick spisa?
Nej, nu finnes intet kvar,
Och jag slutar tvärt min visa.
S. L.
Diamantgåta.
1) Bokstaf, 2) adjektiv, 3) Svårt att
träffa, 4) svenskt helgon, 5) urkund,
6) pronomen, 7) bokstaf.
Character.
1.
Mitt första bland husdjuren finnes.
Mitt andra som tilltalsord användas
plär.
Mitt tredje förvisso du minnes,
Ty det ibland lena vokalerna är.
Mång’ springare god, af ädel stam,
Mitt hela kan säkert visa fram.
John.
2.
Mitt första, omvändt, kläder
En hvar med garfvadt läder.
Mitt andra en och hvar
Af oss — tyvärr — nog har.
Mitt tredje bör du göra,
Fast otack du får höra.
Mitt fjärde, omvändt, bör
Du alltid helighålla.
Mitt hela oftast gör
En herre till en en nolla.
Det har sitt tyranni,
Det måste erkändt bli.
Bokstafsgåta.
a a a a a a a a a
a b c d e e e
e e
e
e e e f g g g g
h h h i i i i i i
k k k i i i i i m
m m m D n n n n n
n 0 0 0 0 0 o O p
p p r r r r r r 8
s s s s s s s 8 8
t t t t t u X å Ö
Begynnelsebokstäfverna bilda nam-
net på en svensk konstnär och slut-
bokstäfverna namnet på ett hans ar-
bete.
Orden äro:
1) En hednisk gud.
2) Forntida konung.
3) Adjektiv.
4) Asiatisk stad.
5) Ord betecknande något utmärkt.
6) Musikterm.
7) Något högt.
8) Samling individer.
9) Benämning på en af rättvisans ut-
öfvare.
10) Namn på en person, känd från
franska revolutionen. „ »,
Versgåta.
Följande ord, rätt ordnade, bilda
fjärde versen ur ett poem af en nu-
tida skald: vinkar — höjs —■ skall —
den — stunder — en minnets — i —
när — barndomshem — som — dina
— stjärnor — af — det — böjs —
natten — i din mörka — stå — ditt
— klarast — mot — ande — är —
blickar — då.
Lösningar.
Logogryfen : Snusdosa; nasus, nos, nosa,
snusa, dans, soda, du, dun, uns, duns, os, as,
sund, ans, sus, dus, nu, snus, sand, don, ass,
ond, sans, and, susa, sond, sno, so.
Palindromen : Rutan — natur.
IfyIlningsgåtan: Järnbruk — herrgård. 1)
Järnlod, 2) egenkär, 3) ritbyrå, 4) nyptång,
5) biåsrör, 6) rönnbär, 7) utbygge, 8) kalesch.
Aritmogryfen: Tämpellämningar. 1) Peene,
2) äta, 3) ripa, 4) april, 5) prima, 6) ring,
7) emrua, 8) Lena.
Kalla K.
flTTT ggltaia* I ITP «TTTT Q l 1 rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var-
ftUifl 1 Milfå O fl«1Câ Q L110C0 I â fl maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0264.html
