- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1894 /
259

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. 10 augusti 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1894 IDUN 2S9
vissa nyanser — att bevara färgen. I den saken
hänvisas till ett förfaringssätt, som nedan an-
gifves.
Allt det där eller åtminstone en urvald samling
ordnar man så smakfullt man kan, sedan växterna
torkats. Någon bestämd regel för arrangementet
kan ju näppeligen gifvas, det hela måste öfver-
lämnas åt hvar och ens individuella tycke och
uppfinningsförmåga. Emellertid tager sig buketten
särdeles bra ut, om man exempelvis anbringar
den mot en s. k. palmett, en efterbildning af ett
solfjädersformigt palmblad; en sådan kan man
göra själf af någorlunda styft papper, som man
på lämpligt sätt veckar i den angifna formen och
nedtill förser med ett i papp eller trä imiteradt
bladskaft.
Af det i växtväg hittills föreslagna framgår, att
den tillämnade buketten redan utruslats med ett
och annat bjärtare kontrasterande färgparli, men
är man ej nöjd härmed, utan vill gifva den ett
ännu lifligare utseende, kan man färga några af
gräsens vippor i grönt, rödt, gredelint etc. medels
lätta anilinfärger, som fås på apotek eller i färg-
handel. Därjämte kan med ypperlig verkan en
vacker fjäder placeras midt i gruppen.
Mycket verkningsfullt är det att med buketten
införlifva några mera presentabla företrädare af
insektsvärlden. En liten röd nyckclpiga tager sig
bra ut på ett blad, liksom i allmänhet större och
mindre skalbaggar, af hvilka det gifves ett stort
urval både hvad form och färg beträffar; exem-
pelvis kunna nämnas den blåsvarta tordyfceln,
den bruna ollonborren, den gröna jordlöparen
jämte många andra i skog och på äng förekom-
mande skalbaggar med den vackraste grönbronse-
rade skrud. En fjäril är naturligtvis ytterst de-
korativ, om man placerar den smakfullt; af sådan
föreslås till användning nässelfjärilen, de hvita
eller gröngula, som fladdra öfver åkerrenar och
ängar, den silkeslena, bruna sorgmanteln och den
stora, rödprickiga apollofjärilen, om man kan
komma åt sådana. På en vattenväxt är en troll-
slända, t. ex. en af de bjärt färgadeflicksländor-
na, som flyga vid dammar och vattendrag, allde-
les stilenlig. Man dödar insekten i en vidhalsad
s. k. opodeldocsflaska medels ether, hvarmed man
indränker en bomullstapp, och ser till, att vin-
garna få en naturlig och graciös ställning. In-
sekten anbringas på växten med litet gummi eller
Syndetikon.
Kring skaftet på buketten, vare sig den är fäst
på en palmett eller nedsatt i vas, knytes sedan i
en prydlig rosett ett kulört sidenband eller tågor
af ett slags hvitgul bast, som tillhandahålles i
hvarje blomsterhandel. Eljes duger vanligt pap-
per, t. ex. gult eller skärt, eller också långt gräs,
som, ännu färskt och böjligt, knytes rundt om, så
godt sig göra låter, för att sedan gulna i solljuset.
I naturligaste sammanhang med frågan om detta
slags buketter kan erinras om den på de flesta
håll troligen glömda konsten att torka blommor
med bibehållande af deras hufvudsakliga färgrike-
dom — en riktigt nätt liten konst, som kan be-
reda både nöje och förtjänst.
Man skaffar sig en låda med skjutlock, bortta-
ger dess botten och spänner ett fint järntrådsgal-
ler tätt under locket. Sedan tager man så mycket
sand, som lådan rymmer, tvättar och siktar den
samt slår den i en kiltel, hvari den under jämn
omröring upphettas och blandas med 12 gr. stea-
rin, om nu sanden antages väga 2 kilogr., hvar-
vid iakttages, att sanden mättas med stearinet.
Sätt därpå lådan med locket nedåt och slå af den
beredda sanden ett tumstjockt lager pä gallret.
Lägg sedan försiktigt in blommorna i lådan och
öfvergjut dem med sanden, så att den kommer
mellan alla blad- och blompartier och växten
kommer att ligga i sin naturliga ställning. När
lådan är fylld, täcker man dess öppna del med
en jämn träskifva och låter den i 48 timmar stå
på ett torrt och varmt ställe. Därefter dragés
locket försiktigt ut, hvarvid sanden får genom
gallret bortrinna i ett inunder stående kärl.
Blommorna äro nu torkade med särdeles väl
bibehållna färger och låta, utan att gå sönder, lätt
binda sig till buketter och kransar, som i åratal
behålla sin skenbart friska fägring. — Gifvetvis
kunna på detta sätt konserverade blommor an-
vändas äfven i makartsbuketter, där de presentera
sig mycket vackert.
För åtskilliga år sedan gjorde sig, enligt hvad
tidningarna berättade, några fruntimmer i södra
Sverige en särdeles nätt förtjänst både på den
sistnämnda konserveringsmetoden och förfärdigan-
det af inhemska makartsbuketter. Efterhand sy-
nes emellertid den enskilda företagsamheten i
detta hänseende helt oförklarligt hafva mattats
och dött, hvilket ju är att beklaga och, genom
ett upprepande af minnet, om möjligt att afhjälpa.
Då nu folk alltjämt har för sig, att de skola
dekorera med torra växter, är det ej ur vägen att
erinra om en liten industri, som kan vara både
angenäm och vinstgifvande, ifall man sköter sa-
ken rätt och äger en smula naturlig smak.
Emy.
I skogen.
cfrån världens huller skild, i skogens gömma
en -plats jag sökte mig bak bergets klyfta;
här kunde ostörd jag i stillhet drömma
och hän mot högre rymder blicken lyfta.
tAllt kifom dagenssmåting fickjagglömma,
hvar fråga, som de världsligt kloke dryfta;
jag kände lif och hälsa till mig strömma,
förnam hvarthän min sträfvan borde syfta.
jfonvaljen med sin doft, den rena, Ijufva,
framhviskade : ”jBlif mild, blif god tillika,
blif för ett högre lif beredd och mogen."
ökr&n grönklädd fura kuttrade en dufva:
’’Lär, mänskobarn, af mig att aldrig svika,
bliföm, somjag, blif kärleksfull och trogen."
Charlotte Lindholm.
Äktenskapen oeh — spannmålsprisen.
»Antalet, af äktenskap, som årligen ingås, be-
stämmes icke af individernas önskningar, utan af
stora allmänna fakta, på hvilka individerna ej
äga något inflytande. Det är en numera känd
sanning, att giftermålen stå i ett olösligt och be-
stämdt förhållande till spannmålsprisen.»
Ja, så påstår åtminstone den kände national-
ekonomen H. T. Buckle.
Up notisboken.
Kronprinsessan Victoria fyllde i tisdags
32 år. Med anledning däraf flaggades på offentliga
byggnader och på i hamnen liggande fartyg. Salut
gafs fel. 12 middagen från kastellel å Skeppsholmen.

*


Damerna på amerikanistkongressen.
Det enda kvinnliga inlägget i förhandlingarna på
den nyss i Stockholm afhållna amerikanistkongressen
gjordes på sammanträdet i måndags, då fru Zdia
Nutall från Dresden uppläste en afhandling af en
väninna mrs Hemenway i Boston, öfver Mexikos
gamla kalendersystem. Författarinnan var genom
ett dödsfall, som djupt gripit henne, hennes sons,
förhindrad att infinna sig vid kongressen, hvilket
gaf ordföranden anledning med några stämningsfulla
ord å kongressens vägnar framföra dess deltagande
i mrs Hemenways smärtsamma förlust. Rörande
denna dam må särskildt framhållas en sak, som äger
sitt intresse för oss svenskar: hon är den första,
som infört den svenska gymnastiken i sin stat i
Amerika.
*


Ny kakaosort. Ännu en ny artikel har tek-
niska fabriken Röda korset fört i marknaden. Det
är en kombination af kakao och maltos cannabis,
men med ren kakaosmak. Denna dryck är på en
gång lättsmält, välsmakande och närande och är
icke dyrare än de vanliga i handeln förekommande
kakaosorterna. Man torde därför med all sannolik-
het kunna förespå den nya varan en god framgång
i marknaden.
Röda korsets kakao och maltos cannabis äro re-
dan kända i de flesta europeiska land. De ha er-
hållit ett fördelaktigt omnämnande af dr Freisen i
Antwerpen, som en tid experimenterat därmed, och
patenträtten är redan såld i icke mindre än åtta
land, nämligen i England, Tyskland, Italien, Spanien,
Frankrike, Holland, Belgien och Portugal.
I sitt utlåtande om Röda korsets fabrikat för-
klarar dr Freisen, att det är ett »förträffligt närings-
medel och mycket lättsmält, som inom kort tid gif-
ver mycket gynsamma resultat, och att han med
stor framgång ordinerat däraf till personer, hvilka
lida af magåkommor, lungsot och blodbrist.»
Vanlig kakao innehåller 26 à 27 % kakaofett,
hvilket anses tämligen hårdsmält, då denna nya
kakao endast håller omkring hälften fett och där-
utaf är en del af det lättsmälta hampfröfettet, hvars
verksamhet mot lungsot varit föremål för flere lä-
kares utlåtanden. Denna kakao är alltså mera lätt-
smält än förut kända sorter och håller omkring
25 % af det närande maltsockret.
En moder.
En lifsbiid från den nya världen, för Idun
af
Hilma Angered Strandberg.
(Forts. o. slut fr. föreg. mr.)
»Ja — förstås — nog var jag ansedd, när
jag gick ut ur skolan, jag har nog glömt —
man glömmer — men — ja, det är ju just
här det stoppar för mig,» brast hon ut hjälp-
löst. »De säga ju alla så mycket ulmärktare
saker, än jag kan tänka ens — men det är
ju inte ens tänkbart, att de kunna hinna med
ordentliga kurser — det syns ju på skol-
schemat!»
»Ja — ett konstigt land, det här» — sade
Nils med en liten egen glimt i ögonen, och
så blåste han hela moln öfver Hannas upp-
hettade ansikte.
Så gick sommaren, och de många pla-
nerna för egen verksamhet veko mer och
mer i bakgrunden. Praktiska sysselsättningar
voro omöjliga att täfla om. Hvar och en
hade sin egen lilla metod och brydde sig
icke om hur arbetet kom till — bara resul-
tatet blef bra. Det såg så vårdslöst ut, och
Hanna hatade detta arbetssätt — det var ju
bara godtköpsfasoner. Frisk och stark hade
hon blifvit, och lifvet gled fram rätt ange-
nämt, nu sedan de husliga sysslorna voro en
gammal vana. Föreläsningar och besök hos
några damer, hon lärt känna i staden, fyllde
ut tiden. Visst var det tomt ibland — och
humöret växlade betydligt — men hade hon
icke gjort allt, hvad hon kunnat?
En dag föreslog hr Knudsen, att de skulle
spara duktigt i vinter, så kunde hon resa
hem till Danmark ett slag i mars. Men Hanna
kände rakt ingen håg.
»Jag är inte alls lifvad för att resa hem,»
sade hon.
Hvad hösten var praktfull i Longwood !
Jätteträden i dungarne lyste rubinröda, eld-
röda, guldröda — en prakt och ett regn af
nötter och kastanjer på marken, som lockade
unga och gamla. I den kyliga, rena luften
hördes ljud af hundskall oeh revolverskott
många mil öfver fälten. Hanna var ute och
"17^ X .O ll/f 1 (Qualité Inghilterra) härstädes lagrad sedan 1891. Vid un- K. A. Nvdahl & C:o

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free