Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. 17 augusti 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 I Dü N 1894
Säg mig det renaste band, det bästa, Och hoppfull lider och glad försakar!
Som kan på jorden ett hjärta fästa; Sök ut för dem ett förtroget namn:
Säg mig en kärlek, som tålig vakar Det kan blott vara en moders famn!
Z. Topelius.
Carl Snoilsky, livilken under flere år,
som kändt, var bosatt i Dresden, där äf-
ven fru Nutta11 numera liar sitt hemvist.
Zelia Nuttall är till börden amerikan-
ska, född i San Francisco och härstam-
mande från Kaliforniens spanska kolonier.
»Med amerikansk ihärdighet och syd-
ländsk entusiasm har hon ägnat sig åt
det mödosamma värfvet att hopleta de
spridda dragen till en bild af de gamla
aztekernas konst, industri och andliga od-
ling,» skrifver en hennes biograf. »Under
en längre vistelsé i Mexiko han hon grund-
ligt studerat det aztekiska språket, som
där ännu fortlefver, ehuru mycket upp-
blandadt med spanska element. Under
vidsträckta resor så väl i Amerika som
Europa har hon besökt företrädesvis de
platser, där fornmexikanska skriftmonu-
ment och fornminnen ännu finnas beva-
rade och hennes ihärdighet har blifvit
belönad med viktiga upptäckter af hittils
okända urkunder.»
Det är icke nu första -gången, Zelia
Nuttall vistas i vårt land. Redan för två
år sedan aflade hon i vetenskapligt syfte
ett besök härstädes, och resan gällde då
närmast Upsala, I universitetsbiblioteket
därstädes finnes nämligen en af bibliote-
karien Dahlgren beskrifven gammal karta
öfver staden Mexiko, som är mycket märk-
lig, synnerligast genom de figurer, med
hvilka hon enligt gammal kartritarmetod
är prydd. Fru Nuttall insåg genast denna
kartas stora värde för sin vetenskap och
lät fotografiskt afbilda densamma. Denna
afbildning var i fjol utställd på Chicago-
utställningen och förevisades äfven nu
inför Ainerikanistkongressens deltagare.
I en mängd bokliga arbeten har den
kvinnliga forskaren nedlagt frukterna af
sitt arbete. De röra sig kring åtskilliga
etnografiska föremål, som hon ställt i en
helt och hållet ny belysning, och hvar-
igenom viktiga bidrag vunnits till den
mexikanska fornkunskapen. Yidare har
hon i Florens funnit ett mexikanskt ma-
nuskript af allra största intresse, en kort
efter eröfringen verkställd samling afbild-
ningar af alla de aztekiska religionscere-
monierna, ordnade efter den tid på året,
då dessa fester firades. Bokens namn är
»Libro de la vida» (»Lifvets bok»). Det
är kufvudsakligen med ledning af detta
fynd, hon »på ett lika enkelt som sinn-
rikt sätt» nu lyckats lösa det ytterst svåra
problemet rörande den fornmexikanska
tideräkningen.
Från en mängd lärda sällskap har hon
för sin verksamhet rönt utmärkelser och
erkännande och som en ärebetygelse till-
delats titeln : Special Assistant of the Pea-
’ body Museum, hvilket museum tillhör
Amerikas berömdaste högskola, Harvard
universitet i Cambridge.
Af allt det sagda torde således framgå,
huru de svenska kvinnornas blad varit
väl berättigadt att för sina läsarinnor
presentera den ryktbara främlingen, en
sällsynt prydnad för sitt kön.
Johan Nordling.
’Raz de "ßorbön tj fâorbén
Infantinna af Spanien, Prinsessa af Bayern
5
Smärtans maty.
fommot, »om Aa Pi na totnev», j’innaA
O
matiga,
men de ej mest OAA tjuAaj
doften. aECewa maåtafc med Mn ånga
nått sinne fjuj^t ßetuAa.
oSgàfat det äjnen finnes, HuifPsaA tjta
ej. Aofcgen» vind jatt åtuAa ;
i detas li( de Atatßa HåuApot ttgla,
som fiåt en oåtAtotm ßtusa.
911en toSj som agefc tötnen, med Pin pag-
tmg
göt affaA ßEicflat fju.»a;
Siå ocå den Agäß, Unat* Dtöm åt någon
någting,
som oDeti ftanD j\cfv gtuda.
Göran Björkman.
fe
Våra fliekors skoldräkt.
J
l u, cär höstterminen nalkas med stora
I steg, torde det vara lämpligt att i
! denna tidning tala några ord om våra
flickors skoldräkt.
Ofta hör man klagas öfver, att skolflickor
äro sä litet rörliga, och att de ej kunna hop-
pa, springa och leka med lif och lust. Jäm-
för man i detta afseende pojkar och flickor,
sä finner man ju, att skillnaden dem emellan
är i hög grad i ögonen fallande. Orsakerna
härtill äro mänga. En af dem torde vara,
att flickorna ifrån sina första lefnadsär tränas
till att vara rädda om sina kläder samt af
mödrarna ständigt erhålla förmaningar att ej
smutsa ned eller rifva sönder sig, hvaremot
samma mödrar, när det gäller sönerna, resig-
neradt säga: »Ja, pojkar ä’ pojkar» — och
låta dem hällas, till men visserligen för än
det ena än det andra klädesplagget, men till
stor båtnad för pojkarnes fysiska utveckling.
En af hufvudorsakerna till den här ofvan
nämnda skillnaden är dock helt säkert att
söka däri, att flickornas dräkt, liksom den
vuxna kvinnans, är alltför tung samt att
tyngden är ojämnt och olämpligt fördelad.
Låtom oss undersöka, hurudan den dräkt
är, som bäres af flertalet skolflickor. När-
mast kroppen ha de ett linne, djupt urringadt
och utan ärmar. En lärarinna, som under
läsåret dagligen är i tillfälle att se en klass
flickor kläda om sig till gymnastik, sade en
gång, att hon ibland har svårt att värja sig
för den föreställningen, att åtskilliga af hen-
nes elever sakna i fråga varande plagg —
»ty,» sade hon, »ur ett rödt lifstycke fram-
stieka en bar hals och ett par alldeles nakna
armar; något linne syns ej till.» En för
flere år sedan afliden högt ansedd skolläkare,
som både i tal och skrift oförfåradt sjöng ut
om flickornas befängda klädedräkt, skickade
ofta följande hälsning hem med barnen i den
skola, där han var läkare: »Säg åt.din mam-
ma, att hon syr ordentliga ärmar i din skjorta.»
— Ofvanpä linnet bäres i bästa fäll ett lif-
stycke af flanell. Många begagna snörlif.
Om detta plaggs fördärfbringande verkningar
har talats och skrifvits så mycket, att ämnet
blifvit nästan trivialt, och jag skall för min
del här ej vidare inlåta mig därpå.
Följer så i ordningen ett par byxor af
bomullstyg. Därvid är blott att anmärka,
att dessa byxor af många förses med trånga
linniugar kring midjan, och att de knäppas
eller, ännu sämre, knytas hårdt nedtill. —
Skadligheten af att bära strumpeband kring
benen torde nu vara så allmänt insedd, att
detta bruk hör till undantagen.
Så komma vi till underkjolarna. Regeln
torde vara, alt flickor, åtminstone under vin-
tern, skola bära tre sådana. Och för att de
skola värma tillräckligt, göras de af tjockt,
tungt tyg. Alla dessa, äfvensom kläduings-
kjolen’, antingen knäppas eller knytas kring
midjan, och hela denna tyngd uppbäres såle-
des af höfterna. Samma lärarinna, som för-
ut har omnämnts, har berättat, att det inga-
lunda hör till ovanligheterna, att en 12-årig
skolflickas underkjolar väga 4 kg. Lägger
man därtill tyngden af alla hennes öfriga
plagg, så måste man erkänna, att en på det
sättet ekiperad flicka utför ett ganska betyd-
ligt arbete bara genom att gå klädd.
Midjan är, såsom vi finna, i allmänhet för-
sedd med 10—12 lager mer eller mindre
hårdt åtsittande tyg, så nog är den mer än
tillräckligt skyddad mot kalla vindar; där
är så att säga en ekvatorialzon, under det
att armarna och den del af kroppen, där
lungspetsarna ha sin plats, skyddas endast
af — klädniDgen. Denna senare och ytter-
kläderna göras i allmänhet, äfven de, af
tjockt, tungt tyg och öka ganska betydligt
det helas vikt. Kan man undra öfver, att
skolflickor ej visa lust att »hoppa öfver små
tak » ? Är det inte ganska förlåtligt, att de,
oberäknadt en eller annan stunds skridsko-
åkning, inskränka sig till att helt säfligt pro-
menera en stund hvarje dag, men för öfrigt
»sitta och hänga» både i skolan och hemmet?
Det var en af DräktreformföreniDgens för-
sta uppgifter att anskaffa modell till en prak-
tisk och hygienisk skoldräkt för flickor. *
Denna modell består af följande underkläder:
linne, högt i halsen och med ärmar till arm-
bågen; lifstycke af röd flanell, äfven det högt
i halsen och i sidan försedt med två knap-
par, den ena öfver den andra (för flickor öf-
ver 12 år förordar Dräktreformföreningen den
å fig. I afbildade lifstycksmodellen); slutna
* Mönster till dräktreformföreningens modeller
säljas hos fröken J. Ohlsson, Blasieholmstorg 14,
Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
