Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. 24 augusti 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 IDUN 1894
©
H
P M
’i l
* **
»rf p:
M
fi> M
»rf P
!»
H
P
cfr Qt
H. sz
0:
lo
ü:g
tL.
(Ö ..
H W
P ©
P N
■ S
£T g
" §
«
s»
O
co
CD
O
CO
CD
skyndade hon fram med ett förbindligt leende
på läpparna.
»Det får jag säga var ett särskildt nöje!
Jag vågade knappast hoppas att få se lilla
rektorskan!»
Denna gjorde en artig, något ceremoniös
komplimang, hälsade förbindligt till höger och
vänster och försvann bland mängden.
Sedan te ändtligen druckits, under nästan
tryckande tystnad, troppade man ut i salen
för att i täta led ställa upp sig rundt väg-
garna, lämnande endast en liten tom cirkel
kring brudmattan och kullerstolarna.
Efter en stund af ängslig förbidan kom
bruden, införd af fadern, hvilken var starkt
upprörd, och strax därefter ■— från en annan
dörr — brudgummen med majoren i faders
ställe.
Elfrida Stenman hade kommit allra innerst
vid väggen i ett hörn — en plats som hon
redan förut fikat på.
Det var denna stund hon fruktat mer än
allt annat! Här — bland dessa människor,
som dömde henne utan nåd och försköning —
skulle hon höra vigselformuläret uppläsas,
mot hvilket hon försyndat sig, och i hennes
ansikte skulle de alla söka läsa bekräftelsen
därpå.
Nej, hon fick inte gråta! Hon försökte
göra sig döf, och dock trängde hvarje ord
som knifstygn in i hennes hjärta. Hon hade
gift sig enligt föräldrarnas önskan, med den
förste man, som kommit i hennes väg, och
varit färdig att älska honom af hela sitt hjärta
— om han blott velat.
Hvarför han egentligen gift sig, kunde hon
ej begripa, ty en kort tid efter brölloppet
återtog han alla sina gamla ungkarlsvanor.
Kanske var det för att ha en fru — det kan
ju stundom vara en täckmantel för mycket!
Hon hade knappast varit gift ett år, då det
kom en ung läkare till staden. Från första
stunden kände hon sig dragen till honom, och
det var mannen som förde dem tillsammans
genom att ständigt bjuda honom hem. Han
var god sångare, och hon hade en vacker
röst, och ehuru herr Stenman ej var det
minsta musikalisk, ville han, att de skulle
sjunga tillsammans vid alla möjliga tillfällen.
Det var i alla fall roligt att ha en vacker
talangfull hustru att skryta med.
Ja, det var sant, hon älskade den unge
läkaren af hela sin själ, och de hade prome-
nerat tillsammans på kyrkogården och utanför
staden! Hon hade inte paött honom tillfälligt-
vis, utan med afsikt, och de hade stämt möte
hos en gemensam vän till dem båda.
Nu hade han lämnat staden; men att det
skett på hennes enträgna begäran, visste ingen,
och ännu mindre hur stort offret varit.
Åter hörde hon några af de förfärliga orden;
»Det Gud hafver förenat, skall människan
därför icke åtskilja . . . Förgäten aldrig att
edert äktenskapsförbund är oryggligt...»
Det svartnade för hennes ögon, och hon
var nära att falla, då en arm stödjande lade
sig öfver hennes skuldra. Förskräckt rätade
hon upp sig med själfbevarelseinstinktens hela
kraft och såg in i två varma vackra ögon, i
hvilka låg en så öm medkänsla och på samma
gång uppmaning till själfbehärskning, att hon
med ens bief sig själf igen.
Lite hvar kände sig lättad, då kyrkoherden
sade amen, och ännu mer då han slutat det
långa salfvelsefulla talet, i hvilket han trasslat
in sig som i en labyrint, och där ingen visste
mera vid slutet än vid början.
Nu vidtogo lyckönskningarna, med glaset i
handen, först af föräldrar och anhöriga —
sedan efter rang och ordning.
Elfrida var en af de*sista, som gick fram
till bruden, som stod strålande lycklig bredvid
sin make, hvilken såg bra ut, men var flint-
skallig och tycktes ha lefvat om i sina dagar.
Thora Berggren och Elfrida Malm hade
varit läskamrater, och det var med så allvar-
ligt känd önskan om lycka och så varma ord
på läpparna, Elfrida kom fram till barndoms-
vännen, att hennes hjärta nästan stannade af
smärta, då denna fullkomligt medvetet vände
sig bort för att ordna brudslöjan.
Vin och konfekt bjödos ännu en gång om-
kring, hvarefter flertalet af herrarna försvann
ner i trädgården, där punsch, cognac, cigarrer
och frihet väntade.
Nu blef det också lifligt bland fruntimren,
där grupp slöt sig till grupp under högröstadt
samspråk.
(Forts.)
%.
Innehållsforteekning.
Matbilda von Hartmansdorff; af Gustaf A. Aldén. (Med
porträtt). — Notturno; poem af Fredrik Nycander. — »Jag
har glömt det»; af A. P. — Dofternas harmoni; efter Henri
Coupin. — Kvinnoöden och kvinnobilder, anteckningar för
Idun af Birger Schöldström. II : Ea svärmerska. (Med por-
trätt). — Regnvisa; för Idun af Snorre. — Iduns skönlitte-
rära pristäfling. — Något om maten i England; för ldun af
Ebba Ramsey (Slut). — En svamplektion, som ingen af vära lä-
sarinnor bör sitta öfver; af MikaelHultqvist. (Forts. o. slut).—
Från Iduns läsekrets : Några ord till Kata Dalström, af Inga
Schenfelt. — Ur notisboken. — Teater och musik. — Barm-
härtighet; skiss af Vilma Lindhé. (Forts.). Tidsfördrif.
m*
TiclrföiMf.
Bedigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
För ett intet har jag blifvit
Ansedd under all min tid.
(Är dock trogen bild af lifvet,
Med dess äflan, med dess strid.)
Barn af flyktiga sekunden
Och af elementerne,
Var jag korta lefnadsstunden
Skön och lysande att se.
Genomträngdt af himlaljuset,
Sol uti mitt öga låg.
Trängtande frän jordegruset
Uppåt stod min hela håg.
O, jag kämpade som ingen
Att det höga målet nål
Men för svag, för späd var vingen,
Krafterna mig sveko så —
Och jag måste hjälplös falla,
Mål för hån och ömkan bli,
Liksom de ju blifva alla,
Hvilkas krafter ej stå bi. —
Den du låtit för din pipa
Dansa såsom jag, min vän,
Kan jag mer än väl begripa,
Att du genast känt igen.
Låt mitt namn nu sönderfalla,
Brista i atomer små!
Pu kan samla hop dem alla
Ordna dem och kanske få:
En, som slår för dig, tills döden
Med sin lie ned dig slår;
Hvad de blifva, hvilka nöden
Få till följeslage svår;
Hvad du ej dig vill, ens sakla,
(Det kan ingen undra på 1).
Hvad du fått att ömt betrakta,
Om det händt ibland ändå;
Någonting högst oumbärligt
För din framgång, kära vän,
Fast det gör din (hur förfärligt!)
Undergång mer säker än;
Till hvad snart sagdt allting finnes —
Löd, och fast och stort och smått;
Hvad sin första tärnan minnes,
Så i hydda som i slott;
Tonkonstnär, som går på djupet;
Hvem fick säkert mången gång
Innehållet sitt utsupet,
Under skämt och glam och sång?
Två som till de gröna höra
(Högst nervös är en af dem;
Hvad det ståndigt måtte göra,
Så den darrar i hvar lem?)
Vapenrock för mödans söner;
En preposition helt visst?
Hvad det är som taket kröner?
Hvad bestiges af turist?
Nämn ett medel, hvilket renar1
Och ett större kärl också!
(Båda efter hvad jag menar
Man vid tvätt nog får bestå.)
För hvad sina sista slantar
Bachivännen offiar glad!
Någonting som mången antar,
Att man kan i kortens blad.
Tvänne namn för tvänne skeden
I en stor apostels lif;
Hvad så tjufven såsom smeden
Båda dyrka utan kif!
Nu till slut jag skall berätta
Något, som dit bifall får:
För mitt pladder vill jag sätta
Blott en bokstaf — du förstår!
L—a.
Länkgåta.
Ur ett geografiskt namn fås, utan
att man behöfver omkasta bokstäfverna:
1) Någonting begränsadt.
2) Verb i imperativ form.
3) Dryck.
4) Pronomen.
5) Adjektiv.
6) Jordområde.
Charad.
Mången mitt andra,
Som ej är mitt hela,
Får heta mitt första.
Valborg.
Triangelaritmogryf.
1 2 3 4
7|
2 8 5 3
3 5 6
4
7
3
Orden beteckna: 1) En helig bok,
2) substantiv, 3) något som man bör
akta sig för, 4) ytmått, 5) konsonant.
John.
Proköp.
1—G Någonting som alltid ligger »på
vågen».
2—G Fruntimmersnamn.
3— 6 Hvad mor gjorde, när det var
brådtom till jul.
Fyrkantgåta.
A H K D
S K L T
S Ä T K
T A U K
Internationel bokstafsgåta.
Begynnelsebokstäfverna till följande
ord, lästa nedifrån och uppåt, bilda
en af våra nu lefvande svenska skal-
ders namn:
En svensk tonsättare, tysk författa-
re, svensk skald, finsk skald, norsk
skald, tysk kompositör, fransk förfat-
lare, svensk skald, engelsk skald, ita-
liensk målare, dansk förf: ttare, spansk
diktare.
7 a, 4 b, 1 c, 2 d, 14 e, 3 f, 3 g,
3 i, 1 k, 8 1, 2 m, 10 n, G o, 9 r,
5 s, 3 t, 2 u, 2 w, 1 y.
Erland.
Lösningar.
Charaden: Ordgåtor.
Ordförvandlingsgåtan : 1) Beresina, 2) Elisa-
bet, 3) Stockholm, 4) Isidor, 5) Nikopoli, 6)
nejlika, 7) Altenburg, 8) Kristianstad, 9i Ant-
verpen, 10) Natalia, 11) Madagaskar, 12) Yt-
terån, 13) Cremona, 14) Kostroma, 15) Eleo-
nora, 16) Tagliamento, 17) Valparaiso, 18)
idegT&n, 19) Nivernais, 20) Noresund, 2L) Al-
bertina — »Besinna kan mycket vinna».
Palindromen: Elof — fole.
Ariimogryfen; Thomas Thorild — Nyagran-
skaren. 1) Tsegedin, 2) Huniyady, 3) Ori-
huela, 4) Meroving, 5) Ardenner, 6) Siragosa,
7) Tybingen, 8) Horatius, 9) ohöfvisk, 10)
ritskola, 11) ingeniör, 12) Lausanne, 13)
Dahlgren.
Ifyllningsgåtan: Gudmund, teolog, August,
Uganda, söndag, Ursila.
Sifferlogogryfen: Influ:nsa; Elsa, Lisen, Fa-
lun, linne, Sune, ful, lims, uf, slaf, Nilen,
Inn, finne.
Erna.
HULTMÅNS Cacao & Chocolad
rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Job. Lang, Seved Eibbing, Nils
O:son Oadde, O. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
