Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. 24 augusti 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 IDUN 275
regionerna, sâ att tjänare och matvaror där-
igenom kunna gä ut och in. I denna källar-
våning inrymmes, jämte köket, äfven ett rum,
där tjenstefolket äter och vistas om dagarne
(de sofva nämligen i vindsrummen) samt nö-
diga skalferier, källare och skänkrum. Själfva
köket är nästan utan undantag ytterst pro-
pert och ordentligt — ett större hvitskuradt
bord står midt på golfv.et och själfva spiseln
vid ena kortändan. Bra olik en svensk spisel
ter sig den engelska. Det är nämligen vid
en öppen koleld, som här kokas och stekes,
och det är rätt eget att se, huru de stora
köttstyckena upphängas på krokar och vändas
och vridas öfver densamma, under det att det
drypande fettet och köttsaften uppsamlas i en
enkom därför afsedd panna. En ugn finnes
dock i och för de många pastejernas och rus-
sinkakornas skull, och ehuru det hela före-
kommer oss obekvämt nog, kunna de konser-
vativa engelska kokerskorna svårligen vänja
sig vid något annat. De regera för öfrigt
egenmäktigt i husens nedre regioner, och få
husfruar hafva mod att visa sig där nere eller
trotsa dem i något afseende. Ännu färre
lägga själfva någon hand vid matlagningen,
utan gifva på morgonen sina önskningar till-
känna och vänta att se dem utförda utan
vidare. I ordentliga hus genomgås hushållets
räkenskaper en gång i veckan, och det som
blifvit taget på bok hos olika handlande be-
talas. Att gå på torget och köpa kontant bru-
kas ej, ty något torg finnes ej och icke heller
saluhallar liknande dem man annars så ofta
ser utrikes. Kokerskan rekvirerar helt enkelt
å sin matmoders vägnar de erforderliga mat-
varorna hos speceri-, fisk- och grönsakshand-
laren med flere, och deras sringpojkar hem-
bära genast det begärda. Bagarens och slak-
tarens kärror stadna alla morgnar på visst
klockslag utanför dörren.
Från Iduns läsekrets.
Några ord till Kata Dalström.
(I anledning af hennes uppsats uti n:r 31 af
Idun).
Haf tack för eder maning till de svenska kvin-
norna ! Måtte den finna ett, eller rättare tusen-
tals genljud i alla väderstreck i vårt gamla, kära
Sverige, ty det är icke allenast vår rättighet, utan
äfven plikt att vi arbeta för erhållande af röst-
rätt. Detta icke af egennytta, ej heller af ärelyst-
nad och maktbegär, såsom det torde antagas utaf
mången konservativ, utan af ren medkänsla för
mänsklighetens lycka i framtiden. Det vill nu
säga: att till en början få bort återstoden af de
lagar, som i forntiden stadgades af den råa styr-
kans koryféer, utan hänsyn och utan rättvisa.
Man har tillvitat kvinnorna många fel, många
brister, tyvärr, icke utan giltiga skäl. Kvinnan
är, säger man, ologisk, behagsjuk, listig m. m. d.,
men hvaraf alla dessa försyndelser uppstått —
det har, efter hvad jag vet, ännu icke, åtminstone
ej offentligen, utredts. Dock tyckes ju detta vara
påtagligt nog, då hon genom svagare kroppskon-
stitution än mannen hindrades att begägna »näf-
rätten» och således från begynnelsen dömdes till
slafvinna. Ty, det var helt gifvet i de starkares
intresse att förbise något sådant, som att det sva-
gare »kärilet» kunde innehålla någon intelligens,
som förtjänade observeras. Männen ville ej ens
anse kvinnorna för människor på den tiden, och
det fastän deras egen öfverlägsenhet icke räckte
till att gifva oss något annat rimligt epitet, då
det varit alltför vådligt att höja oss till ängla-
värdighet och bief alltför bråkigt alt finna en
länk emellan dessa alternativ — ängel, männi-
ska. Slafvinna däremot, det stämde väl öfverens
med männens egoism och deras bekvämlighet.
Sålunda utstakades hennes verksamhet: koka ma-
ten, baka brödet, »stå på tå» för mannen, vara
hans rodocka, då han det behagade o. s. v.
Hvad under då, om hon tillgrep de enda vapen
hon fann tillgängliga: koketteri och list. Sålunda
uppkom biuket af smink och puder, snörlif och
krinoliner, mod-fåneri och otaliga andra dårska-
per, allt för att inverka på männens sinlighet och
vinna terräng åt ett drägligare bemötande, då
hon icke såg någon utväg för att få vara män-
nens jämlike. Hon sålde sitt eget omdöme, sin
redlighet, blef ytlig behagsjuk och intrigant, dref
på så sätt »skapelsens herrar» att le och buga
inför henne och — att skratta på hennes rygg.
Sent omsider, efter sekler, började gryningen
till ett bältre: upplysning och dess broder huma-
nitet inträdde i världen, mötta af många anta-
gonister, mycket tvifvel, mycken misstro, envisa
fördomar — allt svåra stölestenar på den nya
vägen, hvilken dock med Guds hjälp kan och
skall göras klar för och af kvinnorna.
Härtill fordras dock enighet, allvar och fast-
het och såsom medel till målets uppnående : kvin-
nornas rösträtt.
Då den blir vunnen, men först då, kunna vi
hoppas att vinna segrar öfver osedlighet och onyk-
terhet damt i och med detsamma införa hela
mänskligheten i ett nytt, lyckligare skede än det
närvarande.
Ja, de äro »lifsfrågor», dessa, som röra hemmet
så djupt och nära, alt alla småintressen borde
vika för dem, men de röra icke endast enskilta
familjer, utan hela den organisation, som kallas
nation, uti hvilken hvar och en utgör en länk,
om än obemärkt och ringa.
Må vi åtminstone vara länkar af ren metall, vi
kvinnor! Intet bladgull, ingen komposition, som
lätt faller af och visar sitt ringa värde! Och må
dessa länkar blifva lika mångtaliga som fullödiga,
på det alt kedjan måtte räcka rundt om foster-
landet !
Inga Schenfelt.
&
Up notisboken.
En enastående familjefest firades här om
dagen hos jägmästaren II. von Hedenberg i Hernö-
sand. Samtidigt med silfverbröllopet mellan jäg-
mästaren och hans maka, född af Schmidt, firades
bröllop mel’an deras dotter, fröken Gurli von He-
denberg och ingeniören Torvald Fürst. Dagen var
därjämte fru von Hedenbergs födelsedag, hvilken,
egendomligt nog, äfven var svärsonens, brudgummens
födelsedag. Familjen von Hedenbergs två trotjäna-
rinnor, af hvilka den ena innehaft sin tjänst hos
herrskapet i 25 och den andra i 20 år, bafva till-
erkänts medalj för långvarig och trogen tjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
