Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 39. 28 september 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ol O
1894
I U U IN
H
»
_ ö
^ a
d
fr
d-0
p; fl
P 0
p, .
8 5
P N
• s
£ 95
S°3
p» g
" §
m
<
CD
<1
££)o
GO
SD
crq
fr»
fr»
m
fr»
30 tr»
»35
a.pE
Kg,“*
p,
-5S
3 »S’
a ?s
l-r
Tm
n äS
? *1
î*é,»
“b«
*fg
*!?§
C cop!
» ■« 5
ff®®
war* *1
£® ®
g D***
F o o
a co
struller. Hon tvättade både kläder och hand-
dukar och hängde dem till torkning på ett
streck; hvar morgon bar hon ned sophinken
och tog upp vatten och måste då stanna flere
gånger om i trapporna för att pusta ut. Klädd
som en arbetarhustru, gick hon med korgen
på armen till grönsakshandlaren, till krydd-
krämaren, till slaktaren, handlade och prutade,
rädd om sina fattiga stvfrar.
Hvarje månad måste några växlar betalas,
andra förnyas för att vinna tid.
Om kvällarne brukade hennes man föra
räkenskaperna åt en handlande, och om nät-
terna skref han ofta renskrifning till fem sous
arket.
Detta lif fortfor i tio år.
Efter tio års förlopp hade de betalt hela
skulden och dessutom ockrarnes höga procent
och en massa räntor.
Fru Loisel hade åldrats mycket. Numera
var hon en kraftfull, kärf och sträf arbets-
människa. Hon hade röda händer, var slarf-
vigt kammad, gick med snedt och vindt hän-
gande kjolar, var högröstad, och när hon sku-
rade golfvet, stod det som en sjö. Men det
kunde hända ibland, när hennes man var på
kontoret, att hon satte sig vid fönstret och
tänkte på den där kvällen för längesedan, på
balen, då hon hade varit så vacker och så
firad.
Hvad skulle kunna ha händt, om hon al-
drig förlorat det där halsbandet? Hvem vet?
hvem vet? Hvad lifvet ändå är underligt
och växlande! Hvad det behöfs litet för att
störta eller rädda en människa!
En söndag, när hon tog en promenad i
Champs-Elysées för att uppfriska sig litet
efter veckans mödor, fick hon se en dam,
som ledde ett litet barn. Det var fru Fo-
restier, ännu lika ung, vacker och förtjusande
som förr.
Fru Loisel kände sig häftigt upprörd. Skulle
hon gå fram och tala till henne? Ja visst!
Nu när skulden var betald, ville hon berätta
henne allt. Hvarför icke?
Hon närmade sig.
»God dag, Jeanne. »
Fru Forestier kände icke alls igen henne
och blef mycket öfverraskad att tilltalas så
förtroligt af en borgai hustru.
»Men .. . jag vet inte...» stammade hon.
»Ni misstar er bestämdt.»
»Nej, jag är Mathilde Loisel.»
»O! är det du!» utropade hon. »Min stac-
kars Mathilde, hvad du är förändrad!»
»Ja, jag har också haft hårda dagar se-
dan vi sist träffades, och mycken fattigdom
. . . och allt detta för din skull.»
»För min skull?... Men hvad menar du?.. .»
»Du kommer väl i håg det där diamant-
halsbandet, som du lånade mig till festen i
ministerhotellet?»
»Ja. Än sedan?»
»Nåväl, jag tappade bort det.»
»Hur är det möjligt? Du lämnade ju igen
det. »
»Jag gaf dig ett annat, alldeles likadant.
Under dessa tio år ha vi arbetat och sträf-
vat för att kunna betala det. Du förstår
nog, att det var ingen lätt sak för oss, som
ingenting ägde . . . Men nu är det ändtligen
gjordt, och jag är så nöjd och lycklig.»
Fru Forestier hade stannat.
»Du säger, att du köpte ett diamanthals-
band för att ersätta mitt.»
»Ja, du märkte det således inte? De voro
också mycket lika.» Hon log af stolt och
uppriktig glädje.
Fru Forestier tryckte hennes händer, djupt
rörd.
»O! min stackars Mathilde! Men mitt var
inte äkta. Det kunde inte vara värdt mer
än 500 francs . . .»
och
flyttas d. 1 oktober
till
IgKlårasödrakyrkogataiA
— J~appr–––
Ininger
-se
ea trappa upp
i samma gård, där tidningens tryckeri är beläget.
Innehållsförteckning.
Mathilda Wieselgren ; af Amanda Leffler. (Med porträtt).
— Månsken ; poem af Edv. Hammarstedt. — Läkare och lä-
karearvoden ; prisbelönt uppsats af Maria Nyström. — Ett
krigsäfventyr från år 1864; af Cecilia Båålh-Holmberg. —
Ett lärarinneliem. — Hemmets nöjen ; efter Talmage. —
Blommor från frön ; af S—m. — Huru man förlofvar sig ; några
betraktelser för Idun af Helena Nyblom. (Forts.) — Ur notis-
boken. — Teater och musik. — Halsbandet; skiss af Guy de
Maupassant. (Forts. o. slut.) — Tidsfördrif.
TiSsförSnf.
w fl
Redigeras af Sophie Unge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Hvarför ej strax mitt namn jag nämna
vill,
Det är en nyck, ett litet hugskott bara ;
Det roar mig inkognito att vara
Ibland och att smä fufiens ställa till.
Nu är, för denna gång blott frågan
den,
Att (huru löjligt det än månde låta)
Jag önskar bli betraktad som en gåta
Och att den gåtan du skall gissa se n.
Det gör du lätt, om du på »spåret»
för’s ;
Tänk efter blott och låt dig ej för-
villa:
Jag träder in; så ljus, så ljuf, så etilla
Och lugn, att knappt ett löf på aspen
rör’s.
Ja, ljus jag är, en äkta nordisk mö;
Och ofta hör man främlingar mig prisa;
(r södern plär jag mera mörk mig visa)
Min mantel månskens-bländhvit är
som snö.
— Ett utbytt löfte om två hjärtans
tro?! —
I pärlväfd skrud jag höljer fält och
ängar
Och skog och lundar, park och blom-
stersängar ;
Och frid och doftrik värme hos mig bo.
Ja, skön, helt visst och stämningsfull
jag är!
— Mitt namn man tecknar med bok-
stäfver tio,
Hvaraf man sedan bildar ett slags
»trio».
Nu slår jag vad, du vet livad namn
jag bär!
Men skulle, mot förmodan, så ej vara,
Få kanske dessa småord saken »klara»
Se’n du korrekt »förklarats allt det
här:
Hvad kallas minsta del utaf det minsta
grand?
Hvaröfver, lättjefullt, man »näsan hän-
ga» plägar.
I grufvans labyrint en af dess många
vägar.
Hvad truppen, under marsch, helt sä-
kert längtar få,
Och liten skolpilt just ej heller lär
försmå.
Hvad biskopen, i full, vid kyrklig fest
sig visar.
Elt landtligt namn för djur, som mamma
är för grisar.
Hvad man begagna plär att fånga fåg-
lar med.
För tänder polityr; och kolorit för
smed.
Nu hvad du säkert har af alla gåtor
Fastän en helig tystnad tyckes rå
Inom den krets, där sig mitt välde
sträcker,
Det minsta ljud ur slummern eko
väcker; —
Min tystnad tusen röster har ändå:
Än höres trastens vemodsfulla lock,
Än vindens sakta sus i trädets krona,
Än vågens suck, än hör’s ett vallhorn
.. tona,
Än fjärran hundskall, än en hvisk-
ning ock : —
Hvad vinden göra tycks i stilla som-
markvällen.
En sagodrottning nämn, hvars hem är
gråa hällen.
Hur gör det, månne, när du lampan
slarfvigt släckt?
När det är — livad? Man ju3t förtretas
att bli väckt.
Ett ord, som säg’s ibland i stället för:
»Min gummaI»
Hvad att på golfvet få betingar rätt
stor summa.
Den härligaste tid oss året bjuda kan.
Hvad sig att göra’_ går allt ej så lätt,
minsann !
En bland Italiens mest mångbesjungna
floder.
En kvinna som dig ifödt» och dock ej
är din moder,
Blir genom + ett m din mor; — för
står du det?
Bland konjunktioner säg mig trenne
som du vet.
Hvad gammalt ordspråk lär : i,Man Olle
bör, i grinden».
Hvad en nog flaggan blir, i kamp mot
nordanvinden.
Säg namn på städer två (helt små) i
Svea land.
När här med frågor, svar så fliteligen
bråkats.
Väl finnes än en mängd af ord, att
tyda, kvar;
Men igömdt är ju ej glömdh — därför
»Au revoir» /
Aeolus.
Det är väl en spannmålsbods tak, vill
det tyckas!
Nej, endast en — hvilkens? — nog gissa
du lyckas!
Aeolus.
Tabula magica».
9 23 7 1 13 1
15 10 4 1 8 18
12 10 15 1 4 6
11 19 i3 5 8
10 3 15 10 11
Omflytta talen i de 25 rutorna så,
att sifferraderna, antingen man hop-
lägger dem lodrätt, vågrätt eller diago-
nalt, gifva summan 52.
S. L.
Apoköp.
1—4 Några suga på mig, andra spotta
på mig, en och annan dansar
för mig.
1—3 Ur fåglarnes ordbok.
1—2 Stad i Kina.
S. L.
Anagram.
Hvad »riddaren» ville sin gångare grå.
Hvad »ofrälse» man ofta äflas att få.
Se där tvänne ord anagrammet oss
bjuder.
Låt se bur ett tredje här nedan nu
■ ljuder:
Däs skymtar ett tak fram bland aspar
och lönn,
På udden där borta vid vassrika sjön.
Lösningar.
Logogryfen: Telefon; lof, lo, te, T.eo, Elof,
Elofl, fel, eon, ton, not, fot, en, tolf, elf,
Flen, lent, len, fet, loft.
Charad-gåtan-. Framtiden.
Diamantgåtan :
L
LEK
L E X O R
LEXIKON
K O K E S
ROS
N
Gissa: Edla, leda, elda, dela, lade, adel.
Kvadratgåtan: Esra, spis, risk, aska.
Aritmoremet : Ladoserinkakao}; akter, lake,
ris, Nero, lakrits, krona, kanin, Korsika,
Kraka.
Bokstafsgåtan: 1) Romanov, 2) Umeå, 3)
neger, 4) Egbert, 5) Baal, 6) Edsvalla, 7)
Roxen, 8) Greifswald. Runeberg — Vårt land.
Vokalförändringsgåtan : sal, sil, sol, syl,
säl, söl.
PICOTS TVÄTTPULVER »Lessive
.t–––––––––—––– – —— Phénix»
OfvertrMffar alla andra tvättmedall
Klorfritt!
Praktiskt!
Billigt !
25 niilrimpdnlipp
Ï") 3’ och j kilo-paket med beskrifning å hvarje paket.
Representant för Sverige: Carl R. Matton, Stockholm.
* 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
