Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 40. 5 oktober 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DU N 1894
324
H
s»
S
. a
>-<
PB
X
P
»1
- &
■ 0
= ®
o
i •
**
O
*
(B
(B
’3
■ j»
B
%
a»
3
<
X>
<!
JDo
3D
&>*
*3
m
*3
a»
3
CL
3
3
CO
aT
I
"-3
3
3
3
E
H*
ne»
b 3g
;
i»"
<&£
p ®
r&g1
» ?s
3 hS*
rp P
o 3«
3 2o
3 §*&
?&s
D P 3
<*£?
öS
5(5®‘jo
0 ai ^
« ◄ fi
K*<t> <o
Z.*t *-t
o£o
5 ere
• 22
aldrig tyckt riktigt om; de äro så genomskinliga
och farliga. Hon troddo bcstämdt, att unga fröken
delade hennes smak, ty denna sökte sig gärna in
i hörnet med den lilla bekväma soffan, som till
hälften doldes af det tunga draperiet — där bade
hon suttit, fröken nämligen, men hon, flugan
också, under en half vals den aftonen, »illsam-
mans med den ståtlige gardeslöjtnanten, hvilken
flugan förut hört säga att den unga fröken var
utomordentligt söt. Det var nu en åsikt, som flu-
gan inte alldeles kucde dela, ty hon för sin del
föredrog i detta fall mycket den stora tårtan, pa
hvilken hon haft sin plats under hela supén. Hon
visste till och med fullkomligt säkert, att den var
sötare; ty för att göra en jämförelse hade hon
just i det förutnämnda ögonblicket flugit fram och
kysst den unga flickan på de friska, röda läp-
parna. —- — Men da skulle man sett hvad han,
löjtnanten, fick för en afundsjuk min ! Och flugan
blef genast bortschasad. Ty tre — det är alltid
en för mycket! Och då blir »den tredje» bort-
jagad!»
»Ja, man kan bli afundad fastän man bara ar
en förbisedd och föraktad liten fluga,» instämde
sömmerskeflugan. Ty hon hade, aftonen före den
nämnda balen, suttit uppe tillika med sömmer-
skan, som höll på att fästa de sista rosetterna pa
frökens rosafärgade sidenklädning, och hade då
hört den lilla sömmerskan önska: »Ack, den som
nu vore en fluga och finge se på därnere på festen
i morgon kväll!»
»Vi flugor äga många företräden,» inföll en an-
nan fluga, som tagit in hos den unga poeten, hvil-
ken bebodde en dublett i en annan del af vinds-
våningen. »Jag har hört honom önska sig vara
riktigt bevingad,» sade hon. — Men hvad den bo-
staden för öfrigt angick, så var flugan inte nöjd
med den — hon tänkte flytta. Han, poeten, at
sina mål ute — om han för resten åt några alls,
hvilket flugan inte visste, och hon kunde inte lefva
af bara cigarrer, fastän hon hört att cigarrbutikens
ägare därnere gjorde det; tvärtom var det just cigarr-
röken hon afskydde och den skulle väl slutligen
komma att jaga henne ur huset. Hade hon inte
tagit sig fast där för vintern, skulle hon inte ens
ha stannat så läoge. Nej, hon kunde in*e finna,
att det där var något poetiskt lif. Det*var bara
i ett fall, som hon och den unge mannen hade
samma smak, och det var att de ibland brukade
vara ute och surra.»
»Våren prisas som en härlig tid,» inföll en stor,
äldre fluga för att byta om ämne, »men jag har
hunnit lära mig, att den äfven har sina obehag
och faror. Först har man den bär besvärliga vår-
städningen, då mattorna tas af och alla fönster
öppnas, så att man blir störd i sin vinterro.^ Jag
är känslig för drag; och vill man flyga ut på en
stund, kan man räka att se sig utestängd, när
man vill in igen. I somras bodde jag på landet,
men där var det ondt om mat. Jag fick lof att
noga undersöka kalfsteken, som kokerskan köpte
hem från staden till hvar söndag, för att känna
om den var bra. — Och pa landet har man sva-
lorna, de närgångna hyresgästerna, som hyra sig
in under takåsen! Dem kan man då bli alldeles
uppäten af! Ja, bara man tittar ut vipps! kan
man löpa fara att sluta sina dagar i gapet på en
svalunge — ett bra prosaiskt slut för en varelse
med vingar! — men »släkten är värst,» säger
ordspråket.»
»Det finns också andra faror pa landej,» sade
professorsflugan, som gärna ville ha något ait
säga. »Professorn skref i höstas en afhandling
om svamparna, och då fick jag teoretisk känne-
dom om flugsvampen.» .
»Människorna göra allt för att sammansvärja
sig emot oss,» genmälde en fluga, som hade sitt
logis hos ingeniören i tredje våningen. »Men de
äro inte så farliga med sina teorier. Jag undrar
just öm någon i detta uppfinningarnas tidehvarf
ännu utfunderat något osvikligt medel att utrota
flugorna? Nej, vi äro dem för kloka! Och jag
tror att vår tillvaro kommer att räcka så länge
som deras, hur gärna de än vilja bli oss kvitt
och hur de svänga sig med ordstäfvet »att dö som
flugor.» , .
»Hvad det beträffar med farorna pa jandet,»
återtog sömmerskans fluga, »så går det då precis
lika lätt att drunkna i en gräddskål i släden. Det
har jag erfarenhet af — och hvad jag var slok-
vingad, när jag slutligen lyckades krypa upp pa
skaftet af en sked!» ,
»Och hvad göra vi dem egentligen for ondt,
som de förfölja oss för?» tilläde en fluga från ett
angränsande hus. »De tycka, att vi äro för oroliga
af oss — men jag försäkrar att det finns många
människor, som göra lika mycket väsen för ingen-
ting.»
»Och hvad de äro inbilska!» inföll en annan.
»Häromdagen var jag på cirkus — men det var
då rakt ingenting att se deras akrobater. Då kan
jag bra mycket bättre gå i taket; och om man
skulle be dem promenera uppför en glasruta, finge
man väl se!»
»En gång,» berättade ännu en annan, »har jag
räddat huset, där jag bodde, från eld och brand.
Jag stack sonen i huset så skarpt på pannan, att
han vaknade och fann att han somnat ifrån lju-
set om kvällen ; och hade det fått brinna ned,
hade lågan ovillkorligt antändt tidningen, som låg
bredvid på bordet. Men han förstod aldrig, att
det var jag, som väckt honom, utan hade i stället
så när slagit till mig i hastigheten. Nej,^ han till
skref det bara »sin goda tur» — den får då he-
dern för allting! Men om människorna bara ville
se, hur stora verkningar »småsakerna» ofta kunna
åstadkomma här i lifvet, så skulle de inte vara
så högfärdiga!»–––
Men — hvad var detta? — en regndroppe! Och
i ett nu voro alla flugorna skingrade. Ett moln
på himmelen jagade bort hela den glammande
skaran — sällskapslifvet tål inga oväder. Då sö-
ker hvar och en sitt igen, söker skydd hvar han
kan, och allt det glädtiga surret tystnar. — Så där
går det till i flugvärlden, och så går det stundom
också till i människovärden. Kanske äro de inte
så olika? Hedvig Indebetou.
i>—stert
Innehållsförteckning.
Hilma Angered-Strandberg ; af Ellen Key. (Med porträtt).
—Seprembervär; dikt (ill tärnorna, af Johan Nordling. — Ar-
betarhem; af Sofi Nilsson. — Kuggad; skiss af Fröken Anna.
— Litteratur. — Huru man förlofvar sig ; några betraktelser
for Idun af Helena Nyblom. (Forts.) — Ur notisboken. —
Teater och musik. — Flugorna ; af Hedvig Indebetou. — Tids-
fördrif.
iâsfSiââf.
j «
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
En landtbo är jag. Uti staden
En ful figur jag skulle göra,
Jag bland palatsen, hela raden,
Totaleffekten skulle störa
Och säkert bli en kvistig fråga,
Så för de höga som de låga.
Kusiner har jag nog därinne,
Som äro sirliga och sköna,
De lefva än ati mitt minne
Från tider då vi, ännu gröna,
Tillsammans hade stunder ljufva
På barndomshemmets lugna tufva.
Men nu kantänka de ej vilja
Om landets fröjder mera tala,
På äng och åker de ej skilja,
Ej värda ens en rutten spala.
Jjarväl kusiner! Jag er lämnar
At edert värde. Och publiken
Nu säkert anar att jag ämnar
Mig ejälf utställa åt kritiken.
Mitt stackars jag. Hur skall jag kunna
Behag för edra ögon finna?
Men om blott tid ni vill mig unna,
Jag skall terränger för er vinna,
Och hvad för fäfot eljes ligger,
Jag värna skall, om ni mig tigger;
Och får för ondsint tjur ni springa,
Ty sådant händer ju ej sällan,
Så skall er tjänare, så ringa,
Snart bringa besten uti fällan,
Me’ns ni helt lugnt kan retirera
Och med er klyftighet briljera.
Ja, sådan är jag i det hela,
Men vill ock gärna för er alla
På mina ringa krafter dela
Och för er fot i stycken falla.
Hvad jag af hyllning ville ge dig,
Om jag dig kände. Hvad man plar
Benämna den som ej är redig.
Ett namn för den ej snillrik är.
En färgton som uti november
En ruskdag brukar bjuda på,
Och hvad som sedan i december
Med slutadt värf till ro får gå.
Hvar bondens blick med glädje
stannar,
När rågen hvitnar där till skörd.
Hvad flickan blir, när mamma bannar.
Hvad lätt af »vätan» blir förstörd.
Ett hinder utaf blad och grenar,
Tätt sammanfogadt i din väg.
Hvad frodas uppå äng och renar
Vid sommartid? — vet du, så säg.
Ett vackert grönt effektfullt bryter,
Mot bottenfärg af annan sort,
Men matmor det ända förtryter,
Och köksan får det taga bort.
En runa som på bragd kan tyda,
Men ock på råhet och skandal.
Hvem bör sin husbond’s order lyda?
Hvad går igen i sång som tal?
En man som väl kan ödmjuk vara,
Men ständigt dock sitt hufvud bär
Högt öfver mängden. Hvem får fara
Från ort till ort? — En möbel kär.
Hvad som för mången först fick värde
När det till sist förloradt blef.
Hvad Pål af domaren begärde,
Då han blef fälld för underslef.
Och nu jag sparat har det bästa,
Ty det vill flyta ofvanpå,
Och det förutan kan din nästa,
En god kopp kaffe knappast få.
S. L.
Ordförvandlingsgåta.
1) disk erlo; stad i Danmark.
2) rek piga Lena : del af Medelhafvet.
3) en öja nog: fisk.
4) egg kil Uven: promenadplats i när-
heten af Stockholm.
5) naken zar ebud: bibliskt namn.
6) yr Brute anc: stad i England.
7) res lut: klädespersedel.
8) repa lod: rofdjur.
9) kur e mara: handtverkare.
10) salit Lisa 1 : maträtt.
11) en last dag: station i Götaland.
12) hist n Ciri: fruntimmersnamn.
13) Söla mar: badort i Sverige.
14) Ägir ne fa: krydda,
15) nesa s svind: fågel.
Begynnelsebokstäfverna bilda det la-
tinska namnet på en af våra vanliga-
ste vilda blommor.
Q-p.
Diamantgåta.
1) Bokstaf, 2) badort i Sverige, 3)
indisk gudomlighet, 4) ädelsten, 5) bi-
bliskt ryktbar ort i Palästina, 6) ab-
strakt substantiv, 7) bokstaf.
B—a
Fyrkantgåta.
TT 5 8 6 5 1
5 1 9 2 6 6
8 9 2 10 1 7
6 2 10 4 3 1
5 (1 1 3 1 10
1 6 7 1 10 9
Mitt andra är en fridsam plats,
För andakt och för bör.
Mitt första ville gärna Mats
Från skolan. Men det rön
Han gör, att lärarn för hans far
Mitt femte kort och godt.
Mitt tredje uti alla dar
Bland nöjen främst har stått.
Mitt fjärde vägarne nog lär’
Att bli, när regntid rår.
Mitt sjätte finns i Skåne, där
Man landtbruk lära får.
Siffrorna ersättas med bokstäfver,
hvilka lästa från vänster till höger
samt uppifrån och ned bilda samma ord.
Vanja.
Lösningar.
Logogryfen: Sammarnait; somna, »Omma»
(drottning »Omma» har sin hofhållning i det
inre af Omberget vid Vettern), osar, natt,
•mor», matta, sommar, worna, Arno, amma
(med + ett m = mamma), mamma, om, som,
alt, mota, trasa, Trosa, Nora, atom, roman,
ort, rast, »ornat», so, snara, sot, snart.
Apokiipen: Pipa, pip. Pi.
Anagrammet: Hufvudordet är sadla, hvars
bokstäfver omflyttade bilda adlas och Ladas.
Tabula magiea :
10 3 9 19 11
4 23 11 6 8
15 10 7 5 15
10 15 13 4 10
13 1 12 18 8
«
HULTMANS Cacao & Chocolad
rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils
O snn Gadde. C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0328.html
