Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 42. 19 oktober 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 I U U IN 1894
J»
ri 0
^ a
$ »5!
H ÎE’
■S g
P
h m
P
cfr
», y
O: T
rt- O
l§
P* •
P L_»
H W
P oJ
s §
! »
i ®
irg
pi M
■■ 0
«
en så viktig min, som om på deras närvaro många
tusendens lycka berodde. I hela skaror stå de
framför modemagasinens fönster, men framför bok-
lådorna ser man inga. De fylla våra teatrar från
ofvan till nedan och nedsätta konsten, i det de
kritiklöst gifva sitt bifall åt de frivolaste saker.
De sväfva omkring i balsalar och på basarer och
förringa den dygd, som kallas välgörenhet, till
tomt prål. Till tidsfördrif, för omväxligs skull
eller af nyfikenhet tränga de sig in i kyrkorna —
våra så kallade bildade fruar och fröknar finner
man öfverallt, blott icke där, hvarest man i tyst-
het kan i arbeta eller uträtta något ordentligt.
Ni har rätt, för de flesta af vårt kön är lifvet en
stor kotiljong, för hvilken de uppfostras och af
hvilken dc vänta möjligast många, omväxlande
turer. Hvilken fasansvärd olycka, om då någon
gång en tur går bort. Sådana kvinnor vilja firas
som den hemlighetsfulla vasen i sagan. Och där-
till kommer den stora gruppen af själftillräckliga,
ofelbara, fariseiska och trångbröstade hvardags-
kvinnor. Det är riktigt, herr professor, kvinnan
är sin egen bittraste fiende, och därför kommer
jag till er, emedan jag vill erhålla ett öppet, är-
ligt råd. Ni är, — förlåt att jag säger det, — en
något grofkornig herre, men desto mera är jag
öfvertygad om, att ni skall säga mig sanningen.»
Professorn sökte i rummet efter sin rock, men
Frans hade tagit den med sig ut. Fröken Schmidt
bad honom att icke göra sig något besvär för
hennes skull, och såförblefhan då i skjortärmarne.
Hon satte sig på hans vink och fortsatte därpå:
»Jag måste nu grundligt arbeta och studera.
Jag har visserligen alltid arbetat i skolan, på se-
minariet, i utlandet, i Oxford och i Paris, där jag
erhöll betyg som »agrégée de 1’université». Men
mitt arbete var mera en penningväxlares, som tager
emot och lämnar ut mynt, utan att fråga efter,
hvarifrån de komma eller hur de uppstått. Med
hela mitt vetande rör jag mig, för att säga san-
ningen, på en gungfly. Det är ett obehagligt läge.
Mig fattas en fast grund för mina språk- och lite-
raturstudier, och denna kan jag blott förskaffa mig
vid ett tyskt universitet. Jag hyser stort förtro-
ende till er, herr professor. Kanske ni vill vara ’
nog god och säga mig, hur jag på bästa sätt skall
nå mitt syfte.»
Professorn funderade en stund och yttrade där-
på, i det han med handen for öfver sitt stubbiga
hår: »Lämna ni vetenskapen i fred och lef på
edra räntor.»
Luise skrattade: »Om jag vore så lycklig att ha
några räntor, då sutte jag ej här, herr professor.
För mig är kvinnofrågan icke en fåfängans fråga,
utan en magfråga. Min far var geheimeråd.»
Knorre afbröt henne barskt: »Såå, och ingen
löjtnant infann sig ändå?»
»Jag förstår er inte.»
»Jaså, kan ni icke förstå det heller.» Han gjorde
ett uppehåll och frågade därpå: »Hvarför sörja
icke edra bröder för er?»
»Jag har blott haft en bror. Han förde som
student ett gladt lif och gick slutligen alldeles
under, sedan han bragt min mor i grafven och
förslösat all vår egendom. Jag är fattig som en
kyrkråtta. Jag vill icke göra min far någon före-
bråelse, men våra fäder sörja för sina söner och
utgifva för den dummaste och mest bortkomne det
sista öret, men öfverlämna sina döttrars öde åt
slumpen. Säg, herr professor, skulle icke vi stac-
kars ämbetsmannadöttrar gå under, om vi alla
vore sådana, som den indiska sagan skildrar oss?
Nej, något innehåll hafva vi dock, om icke ett
andligt, så dock moraliskt, som är nödvändigt för
att kunna hålla oss uppe.»
Hon teg. Efter en stund frågade professorn :
»Har ni inga anförvandter?»
»Nej, och om jag hade några, skulle jag anse
det skamligt att låta uppehålla mig af en släkting,
som själf kanske har att sörja för hustru och barn.
De flickor, som haka stg fast vid den räddnings-
plankan, äro dubbelt beklagansvärda. De förstöra
sitt lifs mål och äro med eller utan sin vetskap
ofta skuld till slitningar och olyckor inom familjer
och för det uppväxande släktet. Nej, herr pro-
fessor, så länge jag kan arbeta, vill jag förtjäna
mitt bröd själf.»
»Det är mycket vackert. Men tror ni, att ni
med er opruduktiva, d. v. s. i pekuniärt afseende
för närvarande alldeles ofruktbara vetenskap kan
förtjäna ert bröd? Det lärda proletariatet är redan
tillräckligt stort; vill ni ännu mer föröka det?»
»Jag studerar för att under den nuvarande stora
yrkesläflan lättare kunna erhålla en fast plats vid
någon stadsskola. En guvernants verksamhet och
kringflackande lif är jag trött på. Hellre då samla
ved i skogen eller skära torf än att beständigt
nödgas kämpa med våra moderna mödrars dum-
heter och nycker.»
»En skollärarinnas lif synes eder då så efter-
sträfvansvärdt? Tro mig, äfven det är mera otack-
samt än att vakta gäss och klappa sönder sten.
Att vara lärare, det vill säga att dagligen, timtals,
äfven om man själf är aldrig så illa till mods,
utsätta sig för minst 60 friska ögons och 60 skarpa
örons iaktlagelser och kritik. Att i längden kunna
uthärda detta, därtill hehöfvas en flodhästs nerver,
och sådana, min fröken, får ni icke genom veten-
skapliga studier. Ty blott på lilla hjärnans d. v. s.
nervernas bekostnad kan en kvinna utbilda sin
stora hjärna och göra den fruktbärande. Det är
ett faktum, som man måste finna sig till rätta
med. Ni har en dålig mening om våra mödrar,
och däri ger jag er alldeles rätt. Att vi nu hafva
en så hållningslös, njutningslysten, tidigt mogen
ungdom, såväl manlig som kvinnlig, är våra mö
drars fel. Försök en gång i skolan att upptaga
kampen mot dessa mödrar, så skall det gå er, som
det gick hjälten med den lerneiska ormen. Låt
er icke föras bakom ljuset; det dröjer icke tio år,
och ni har som lärarinna gjort öfver med edra
nerver, deras spännkraft, kanske med er hjärna.
(Slut i nästa n:r.)
Innehållsförteckning.
Tvänne »afgående» diplomatfruar; af Thedor Lindblom.
(Med porträtt af madame Louise Millet och baronessan Ma-
rie Pfusterschmid). — Två dikter af Antonio Feijo. För-
svenskade af Göran Björkman. — Amerikanism i kvinnoupp-
fostran ; af Georg Nordensvan. — Pristäflan mellan arbeten,
tillverkade med den Liedbergska flossaapparaten. — Höst-
stämningar; af Efraim Rosenius. — Ett litet tortyrredskap.
Iduns julklappsba8ar för i år. — Anjovis; en kulinarisk stu-
die à propos »anjovisjubileet» af Therese. — Ur notisboken.
— Teater och musik. — Studentskan ; öfvers. för Idun afJu-
lius K. (Forts.). — Tidsfördrif.
Redigeras af Sophie långe.
TiårföiMJ.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad-logogryf.
En dag, som känns så lång och trist,
Mitt första möts med fröjd förvisst.
I sorgens och bekymrens da’r
Mitt andra bördan med dig bar.
Mitt tredje skall en motsats bli
Till hög, om å kör bort ett i.
Mitt fjärde ugnen vara plär,
När brödet riktigt fulljäst är.
Mitt femte är en trädsort, som
Bär grönska hela året om.
Mitt hela är ett vackert drag,
Som fordrar aktning, ger behag.
Och orden som utaf mig fås,
Helt lätta äro de, förstås.
Det som hvar flicka vara bör.
Hvad som till goda tonen hör.
Ett plagg som hör till herrkostym.
Och, plus otrop, ett slags parfym.
Ett husdjur och ett skogens rå,
Så stolta, vackra, båda två.
En dryck, helt svalkande och god,
Som lugnar af ett hetsigt blod.
Hur blifver den, som saknar lif?
För mången omtyckt tidsfördrif.
Skomakaren min herre är,
Och sfcona mig han just ej plär.
Ett faktum hittills oförklarligt,
Så mystiskt, men ändå allvarligt.
Mig alla gärna ville äga,
Med guldvikt man mig kunde väga.
Det som de unga gärna taga.
En kraftig näring för de svaga.
Hvad som man får af drufvans saft,
Och hvad som fordrar mod och kraft.
Ordspråksgåta.
1 + 1 1 1
2 + I
1 1
3 1+ 1
j
! 1
4 |. +
5 +
6 l+l
7 +
8 +
9 i
i
+1
10 1+
11 1 +
12 +|
13 +
14 !+ 1 i,
15 + 1
16 +
17 1+
18 + 1
19 + .1
20 +
21 +
1) Går i elden för mänskligheten, 2)
en brottets boning, 3) sofver om da-
gen, 4) sällskapsnöje, 5) sällskapsdam,
6) blomma, 7) bränsle, 8) icke att för-
akta, 9) jättarnes tid, 10) hvad en
boll plär vara, 11) åstadkommer myc-
ket ondt, 12) strör omkring sig med
sötsaker, 13) europeisk stat, 14) en som
ännu ej uppnått mästerskap, 15) hvasst
instrument, 16) uttryck för belåtenhet,
17) hafsvik, 18) hvad som upprör den
ibland, 19) butik i smått, 20) färg, 21)
musiker.
Bokstäfverna i de med + beteck-
nade rutorna skola bilda ett bekant
ordspråk.
S. L.
Charad.
Mitt första är en dryck.
Mitt andra är ett »drag».
Mitt tredje är en vikt,
Som nyttjas hvarje dag.
Mitt hela likt en blixt
Far fram i täta slag,
Framkallande än sorg,
An glädje och behag.
Eolus.
Anagram.
Af n:r 1 — ni 2 — n:r 3 —
Anagrammet består, som ni se,
Betraktas det noga, så finner man snart
Hvart ord af vår gåta helt tydligt och
klart.
N:r 1.
Ar en tygsort så glänsande len,
Med färger än bjärta, än matta,
Allt efter som modet, den mäktiga fén,
Oss bjuder att smaken uppfatta.
N:r 2.
Vill jag be er ej göra för hårdt,
Blott lagom, när maten ni laga;
Men det är en smaksak och råda är
svårt,
Folk göra helst hur de behaga.
’ N:r 3.
Får man göra ett fartyg, en båt,
Men aldrig, nej aldrig sin nästa;
Ty dylikt ej någon bör ägna sig åt,
Såvida man frid vill befästa.
Aeolus.
»Tabula magica».
i 1 2 2 3
3 3 4 5 6
7 8 9 9 10
10 11 11 12 13
14 15 15 16 5
Omflytta talen i de 25 rutorna, så
att siflerraderna, antingen man hop-
summerar dem lodrätt, vågrätt eller
diagonalt, gifva summan 39.
S. L.
Lösningar.
Charaden : Syskonring.
Aritmogryfen: 1) Nerium, 2) illdåd, 3) lef-
ver, 4) socker, 5) duktyg, 6) ankare, 7) coro-
na, 8) kamrat, 9) eldkol.
Proköpen\ Madam, Adam, dam.
Apokopen: Fångar, fanga, fång, fån, få.
Länkgåtan: Skorsten; Sko—ko—kor—kors
—sten—ten—en.
Sifferlogogryfen : Mutor, not, rum, rost, mun,
torn, stol — smultron.
1fyllningsgåtan : Mathilda Roos — Genom
skuggor; 1) Magdeburg, 2) adelsmöte, 3) Tes-
salien, 4) hummerklo, 5) illegitim, 6) Lev-
kippos, 7) droskkusk, 8) affårsfru, 9) ruter-
kung, 10) Oldenburg, 11) ostkustbo, 12) San-
tander.
«
Margit i Finland.
HULTMÂNS Cacao & Chocolad rekommenderas som den bästa ock vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils
0:son Grädde, C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
