Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. 26 oktober 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tandpulver,
två
slag,
Tandpasta,
Tandtinktur
« B
h a
ti
■d »
H
<D
*d g
0
P
H
P
d- £
0: T
lo
ä:g
pi
O v.
M m
ti Q
g N
fs
pi g
" §
«
Luise ville svara, men Knorre tog ordet ifrån
henne och sade: »Jag förstår! Ni vill säga, att
edra medel ej räcka till. Det är vanvett! Ni är
sjuk — säg ingenting — däremot kan ni icke in-
vända någonting. Ni är sjuk; det ser man på
edra ögon och på er ansiktsfärg. Låt mig tala ut!
Ni har bedt mig om mitt råd, och det skall ni få.
Innan vi vidare orda om edra studier, måste ni
först vara frisk, riktigt frisk. Och för den när-
maste tiden — bort med den anglo-sachsiska luntan
där! Vidare måste ni bort ur den här hålan, ut
på landet, i en annan luft, i sunda förhållanden,
ni måste låta er hjärna och edra nerver hvila ut.»
Han tog ett tag åt sin bröstficka: »Här har ni en
biljett till Neudietendorf. Där väntar er en vagn,
som skall föra er till min brors landtegendom.
Där måste ni hålla ut hela sommaren inga in-
vändningar— ni måste,stanna! Där har jag två
rum för min räkning på gafveln åt skogen till.
I morgon bittida reser ni, klockan sex, förstår ni?
I morgon kl. sex. Glöm icke att låta afstämpla
biljetten, och därmed lycklig resa!»
^Professorn räckte henne handen, såg än en gång
på henne under sina buskiga ögonbryn, till hälf-
ten vresigt, till hälften vänligt, och försvann där-
på ur rummet.
Luise stod mållös. Hon hade under hela denna
scen ej kommit ur sin förlägenhet. På ett sådant
besök var hon ej beredd. Det såg så oordentligt
ut i hennes rum ; detta såg hon nu dubbelt klart,
och den tanken, att professorn kunde hafva lagt
märke härtill och sedan med sin hänsynslöshet
skulle klandra henne därför, pinade henne.
Nu var han borta, och hon stod alltjämt med
biljetten i sin hand och visste icke, hvad hon
skulle tänka om denne man med det grofva sättet
och det goda hjärtat. Därpå satte hon sig i soff-
hörnet och höll händerna för ansiktet. Ödmjukhet
och glädje, blyghet och hopp, trötthet och lifslust
hon kunde icke finna sig till rätta i dessa om
hvarandra böljande själsstämningar. Hon var icke
sentimental, utan en beslutsam, viljestark flicka,
men sedan den dag, då hon förlorat sin mor, hade
hon aldrig gråtit så bittert som nu.
Professor Knorre gick med lätta steg hemåt,
svängande sin käpp. Han visste icke riktigt, om
han mer skulle glädja sig åt, att hans hörsal var |
fri från fruntimmer, eller att han bevisat en god,
öfvergifven flicka en välgärning.
Efter några dagar erhöll han ett bref med Neu-
dietendorfs poststämpel. Det var från fröken Schmidt.
Professorn brummade, då han däri såg några ut-
tryck af öfversvallande tacksamhet, men i djupet
af sitt hjärta gladde han sig, ty Luise skref, att
landtlifvet gjorde henne godt, och att hon nog
skulle trifvas. En liten förändring komme nog att
försiggå med henne. Hans svägerska, fru Knorre,
var en utmärkt fru, af ett välvilligt sinnelag och
stillsamt väsen, en enkel, öppen, ärlig natur, som
trots sin rikedom var fri från allt öfvermod och
all själfsäkerhet, dessutom en kvinna med natur-
ligt godt förstånd och riktigt omdöme, hvilkens
andliga behof sträckte sig långt öfver de illustre-
rade familjjournalernas område. Men därför var
det också ett nöje att följa henne i kök och käl-
lare.
Sommaren förgick hastigt. Professor Knorre
gjorde under ferierna en resa och återvände därpå
med fröken Schmidt till universitetsstaden. Men
nu studerade hon icke längre, utan stannade hos
professorn och skötte hans hushåll, ty restaurant-
lifvet hade den gamle fått nog af. Hon hade så lefvat
sig in i det praktiska arbetet, att hon alltid gick
förbi de lärda arbetena med en viss rysning. Blott
Beowulf lät hon binda in i riktigt vackert band
och ställde den längst fram i sitt bokskåp. Och
då hon på lediga stunder såg de otaliga uppsatserna
öfver kvinnofrågan, hvarmed alla tidningar och
tidskrifter voro öfverfyllda, kände hon sig så sä-
ker och förnöjd som en sjöman, som genom de
uppretade vågorna lyckligt fört sin lilla julle i
hamn.
»Men nu måste jag,» sade hon dä ofta, »akta
mig för att förfalla i genomsnittskvinnornas ego-
ism och trångbröstenhet, dessa kvinnor, hvilka
genom en lycklig tillfällighet eller genom en ärfd
penningpåse kommit i besittning af ett eget hem,
men som tillräkna sig slumpen som egen förtjänst
och ingenting vilja veta om nöden i kvinnornas
värld, emedan de äro för inskränkta att förstå
frågan i dess helhet och för egoistiska att låta
störa sig i sin kälkborgerliga lycka.»
»Kvinnofrågan ;ir dock verkligen svår att lösa,»
sade hon en afton till professor Knorre, då han
medfört åt henne en schweizisk professors tal
öfver kvinnans bestämmelse.
»Ah, ej särdeles,» svarade Knorre. »Hafva vi
icke bragt den till lyckligt slut. Det skulle icke
finnas någon kvinnofråga vidare, om hvarje gam-
mal ungkarl bidroge till dess praktiska lösning så
mycket som jag, om vi icke uppfostrade flickorna
till hemlighetsfulla varelser för salongen och bad
resan, utan till enkla, praktiska kall, om vi icke
utbildade dem till sladdrande skator, som syssla
med tre språk, men icke kunna uttrycka sig be-
gripligt på sitt eget modersmål, om vi åter skaf-
fade dem friskt blod, friskt sinne och kraftiga ner-
ver, om vi icke dagligen instängde dem fem eller
sex timmar i ett kvaft skolrum och sedan ej för
störde deras inre organ genom ett bakvändt lef
nadssätt och vanvettiga vanor, utan läte dem upp
växa i enkla förhållanden, i solljus och ren luft,
med ett ord, om våra mödrar blefve förnuftigare.»
»Och fäderna också,» sade Luise, »ty sådana
män som professor Knorre är det ondt om.»
Hittills är min berättelse sann, verkligen sann.
Nu skulle jag helt säkert göra mina läsarinnor
och mången gammal ungkarl en stor glädje, om
jag till slut berättade, att professor Knorre gift
sig med fröken Luise Schmidt. Men detta skulle
icke vara sant, ty för några dagar sedan omta-
lade för mig min vän, häradshöfding Burgman, att
han undertecknat en adoptionshandling, hvari pro-
fessor Knorre upptagit Luise Schmidt som eget
barn.
Innehållsförteckning.
Hilda Lindgren: af Anna Kockum. (Med portrait) — Ke-
former i vårt sällskapslif. — Kvinnoklubben. — En parisiska
och hennes verk; för Idun af Jam Gernandt-Claine. -Gamla
lappar; till Iduns läsarinnor af J. B. — Fru Gäs ; af Snorre.
— »Fröken eller jungfru?» — Konstnärsdrömmar; skiss af
Rim Améen. —» Litteratur. *— Ur notisboken. — Teater och mu-
sik. Studentskan ; öfvers. för Idun af Julius K. (Forts. o.
slut). — Tidafordrif.
33 ta*»
e
-S®
b
o ? £
0
o 2«
5 £to
3 o!®
î*r^
?gs
» b a
»ab
&
Sa*
JO* o
Siarowsr.
Redigeras af Sophie Linje.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Skola likväl alla »småord»
Krånglas in på något sätt,
Det blir min sak. Din det blifve
Att härmed »ta ut» dem rätt.
Logogryf.
»Lyssna till den granens susning,
Vid hvars rot du har ditt bo.»
Troget skall han dig förtälja
Om din ljufva barnaro,
Alla undersköna drömmar
Från din ungdoms ljusa vår
Uti hembygdsgranens susning
Du ånyo höra får.
Granens underbara sagor
Vill mitt hela uti sig
Troget samla för att därmed
Glädja, vederkvicka dig.
Idel ljufva hemlandstoner
Bjuder det vårt öra på,
Alla glada ungdomsminnen
I dess famn vi återfå.
Till dess granars, till dess björkars,
Till dess lindars sus då lyss!
Låt dig smekas, låt dig svalkas
Af dess vindars friska kyss.
I dess glada fågelsånger,
I dess blommors doft och prakt
Möter dig en vänlig hälsning
Från din barndoms kära trakt
Ej en gåta är mitt hela
Nu för någon, hoppas jag,
Och jag kunde därmed sluta,
Enligt logogryfers lag.
Ilvad man borde bibehålla
Uti hvarje kritisk stund.
En förvaringsplats, som ter sig
An fyrkantig och än rund.
IIvad för mage och för tänder
Skadligt är i högata grad.
I samfärdseln mellan länder
En i längden viktig rad.
Hvaraf nog man kan bli bländad,
Narrad äfven mången gång.
Och hvari du säkert icke
Ens vill ta i med en tång.
När man först kom hit till världen,
Hur man gjorde sin entré.
När nu frun går ut på torget,
Hvad i hennes hand vi se.
Hur är marken, då man icke
Nà’nsin där kan torrskodd gå.
Kvinnlig titel som de flesta
Ju emot sin vilja få.
Hvarpå din du vare säker,
Förr’n du ingår på ett vad.
Hvad du nog ej ville göra,
Då dig någon vackert bad.
En symbol af kraft och styrka
Särskildt uti poesi.
Och en liten envis tingest,
Som man lätt kan fastna i.
Ett försvar i forna tider —
Duger likväl ej i vår. —
Och ett sammanbindningsmedel,
Som du bär ehvart du går.
Hvad man vara bör mot andra
Och emot sig själf också.
Namnet på en liten farkost
Uppå insjöböljor blå.
Tvänne toner, bara halfva.
Stians innevånare.
Hvad man häftigt höres ropa
Till en huslig rånare.
Diamantgåta.
1) Bokstaf, 2) hvad »han» är i
»henne», 3) livad »han» och »hon»
icke skola vandra skilda, 4) hvad han»
:ir för »henne», 5) hvad »han» ger
»henne» till julklapp, 0) hvarifrån
»han» räddat »henne» på sjön, 7)
bokstaf. J ’
Kalla K
Charad.
Mitt första mången funnits har,
Ja förr’n Sokrates tid,
Kung Salomo det också var
Och Bismark — stor i strid.
Utaf mitt andra finns det många,
Som man kan kalla utan krus;
På landet blott en samling hus
Med gator mer ock mindre trånga.
Mitt hela var i forna da’r
Den största handelsstad i norden,
Nu den blott mest ruiner har
Och är en fin turistplats vorden.
Lösningar.
Charad-logogryfen : Gästvänligheten ; vän,
vänlighet, väst, heliotrop, häst/elg, te, stel,
läsning, läst, evighet, vishet, sväng, ägg, vin,
vighet.
Ifyliningsgåta.
F. M. C.
0 0
°
0
1°
101 0
°:l 0
De med nollor betecknade rutorna
bilda, uppifrån och ned, namn på två
svenska städer. De vågräta raderna
äro: 1) adjektiv, med betydelsen ödes
diger, 2) hälsning, 3) namn på Gud,
4) teaterterm, 5) fortskaftningsmedel.
John.
Ordspraksgatan: Bättre brödlös än radios.
1) Brandkår, 2) fängelse, 3) nattvakt, 4) kort-
spel, 6) ruterdam, (i) eternell, 7) granknbh,
8) småsaker, 9) hedenhös, 10) afrnndad, 11)
skvaller, 12) strösked, 13) Tyskland, 14) lär-
pojke, 15) nagelsax, 16) bravorop, 17) Brävi-
ken, 18) vindkäre, 19) kramlåda, 20) blågrönt,
21) organist.
Charaden : Telegram.
Anagrammet: Atlas (hufvudordet) livilkel
därefter förvandlar sig till : salta och lasta.
Tabula magica’n:
PICOTS TVÄTTPULVER
1JTÖ[ 16
5 1 11 1 6 1 7 10
14 1 2 1 31 5 15
3 1 15 !nl 9 1
[*äT
3 9 1 2 il
«
»Lessive
–––- ––––––––— — ––––-Phénix»
OfvertrMfiFar alla andra tvättmedel!
Klorfrittt!
Praktisk 1
Billigt !
25 guldmedaljer
t Säljes i 1-, !- och ^kilo-paket med beskrjfning å hvarje paket.
Representant för Sverige: Carl R. Måtton, Stockholm.
1 Talrika ombud i landsorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
