Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 44. 2 november 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
1894 IDUN
familjens medlem gifva prof på själfuppoffring
och människokärlek, och dessa gärningar höra
icke till det arbete, som förbjudes på sabbats-
dagen. »
»Hädanefter blir jag ju tvungen att själf
bädda min säng hvar söndagsmorgon,» ut-
brister nu säkert mången med förtrytelse.
Ja, om blott hvar och en ville känna detta
som sin plikt och inse, att just genom detta
slags arbete sabbaten helighålles, skulle den
dagen blifva, icke till namnet allena, utan i
verkligheten en helig dag, emedan den ma-
nade husmodern och de unga döttrarna till
kärlek och själfuppoffring. Arbetet skulle
delas medlemmarna emellan, så att en åtoge
sig att städa rummen, en att elda, en att
bereda måltiderna etc. Är familjen stor och
i synnerhet om den räknar många kvinnliga
medlemmar, kommer ju icke så mycket på
hvars och ens del. Det förstås af sig själft,
att så mycket som möjligt bör göras undan
på lördagen. Den dagen blir då mycket
sträfsam för tjänaren, hvarför ock söndags-
hvilan blir honom ännu nödvändigare. Fest-
ligheter komma på söndagen icke i fråga,
äfven af annan grund.
Men, frågar säkert mången, skall icke den
unga tjänarinnan, som genom denna anord-
ning får livar sjunde dag till sitt förfogande,
lätt råka in på afvägar? Vi komma här in
på ett spörsmål, som fordrar sitt särskilda
kapitel, nämligen om husbondens och mat-
moderns ställning till tjänarens själslif. Myc-
ket vore att säga därom, men jag vill för
denna gång inskränka mig till att anföra ett
yttrande af Tysklands nuvarande kejsarinna:
»Enligt min åsikt bör våra tjänares dåliga
uppförande tillskrifvas den omständigheten,
att deras matmödrar taga för ringa del i de-
ras väl och ve. Tjänare klaga öfver för
många arbetstimmar och för liten personlig
frihet. Måhända skulle vi genom att gifva
dem mer frihet, utsätta dem för allvarliga
frestelser. Vi böra därför så mycket i vår
förmåga står göra deras fritimmar angenäma.
Först borde vi skaffa dem trefligare säng-
kammare, än nu fr fallet. Jag ville lägga
byggmästare detta på hjärtat vid uppförandet
af hus. Dessutom borde i olika delar af
staden upprättas hem för tjänare, hvarest de
kunde mötas på aftonen och särskildt sön-
dag8aftonen för att diskutera ämnen af all-
mänt intresse och äfven få undervisning i
sina husliga plikter. Våra tjänares moraliska
karaktär är en fråga af största vikt, ty hvem
utöfvar större inflytande på våra barn än de,
som dagligen äro i deras sällskap?»
Hvad husbonden och matmodern böra sträf-
va för, är söndagshvila åt sina tjänare, en
fruktbärande söndagshvila.
Bland de viktigare af ofvan anförda kär-
leksverk blefve sjuksköterskors och fångvak-
tares befrielse från söndagsarbete. De förra
skulle ersättas af elever och andra intresse-
rade, de senare af frivilliga, som anmälde sig
därtill. Äfven vaktmästare vid konstsamlin-
gar och bibliotek, poliser, brefbärare etc. skulle
kunna befrias från söndagsarbete, om en del
eljes ganska lättjefulla samhällsmedlemmar
kunde ryckas upp ur sin försoffning och lära
sig inse, att de kunde använda sin söndag
bättre än att »gå i torget», som de ju hafva
6 andra dagar till. Det är tydligt, att ge-
nom utsträckning af denna tanke det blefve
möjligt att befria från söndagsarbete hvar
och en, som har 6 arbetsdagar i veckan.
Svårast anser jag järnvägs- och spårvagns-
betjäningens och droskkuskarnes ersättande af
frivillige, men utväg torde väl kunna finnas.
Denna anordning skulle hafva en annan
stor fördel utom den redan nämnda. De icke
tjänande skulle lära, många af dem för första
gången, huru tröttsamt det arbete är, som till-
försäkrar dem bekvämlighet och njutning, och
huru ofta de genom tanklöshet förorsaka onö-
dig möda. Tvånget att lära de nya plikterna
skulle bringa dem i förtroligare förhållande
till deras tjänare, och genom att se, huru myc-
ken omsorg ofta fordras för att tillgodose
familjens bekvämlighet, skulle de börja skatta
arbetets värde, hvilket så ofta predikas för de
fattiga och så sällan aktas af de rika. För
mången skulle dessa kärleksverk i det egna
hemmet eller i vännens gifva uppslag till all-
varligt veckodagsarbete och sålunda inviga ett
nytt lifsskede.
För de tjänande skulle i sanning äfven
verkningarna blifva stora. Ett bättre för-
hållande skulle uppstå mellan dem och de-
ras i timligt afseende lyckligare lottade brö-
der. De förra skulle se, hvad de förut för-
nekat, att de senares gudsfruktan hade verk-
ligt inflytande på deras lif, ity att de gåfve
bort, icke sitt öfverflöd, utan hvad de aDsåge
nödvändigt för sin trefnad. De tjänande
skulle vidare se, att bildade män och kvin-
nor företoge sig hvarjehanda, dem främmande
sysselsättningar för att tillförsäkra sina trötta
bröder och systrar hvila och förströelse en
dag i veckan af sju. Detta stora bevis på
medkänsla skulle åstadkomma stort närmande
af de olika samhällsklasserna, hvilket vore
af omätligt värde, när tiden är inne för de
förbättringar i vår samhällsordning, hvilka
kanske en icke så alltför aflägsen framtid bär
i sitt sköte.
Ilse Franke.
Rysslands blifvande kejsarinna.
Prinsessan Alix af Hessen.
figfe-
I dessa dagar samlar sig hela den bildade
världens intresse kring tilldragelserna vid det
ryska kejsarhofvet, där den för kort tid sedan
ännu sä kraftfulle »själfhärskaren öfver alla
ryssar» nu, bruten af obotlig sjukdom, räknar
dagarne och timmarne mot sitt slut. Genom
de dystra underrättelserna från tsarens sjuk-
bädd ställes också ett tronskifte i nära fram-
tidsperspektiv, och den unge storfursten-tron-
följaren Nikolaus Alexandrowitsch samt hans
trolofvade, prinsessan Alix af Hessen, skjutas
i förgrunden. Deras förmälning lär nu vara ut-
satt att försiggå den 9 november, och vi ha
trott att Iduns läsarinnor med intresse skulle
mottaga bilden af den unga kvinna, som kanske
inom få veckor är det mäktiga världsrikets
härskarinna.
Prinsessan Alix* trolofning med ryske tsa-
rens äldste son firades den 21 sistlidne april i
Koburg i samband med hennes broders, stor-
hertig Ernst Ludvig af Hessen, förmälning
med prisessan Victoria af Sachsen-Koburg
Gotha. Prisessan Alix såg dagens ljus den
6 juni 1872 i Darmstadt, och hon är fjärde
dotter af prins Ludvig, sedermera storhertig
Ludvig IV af Hessen, och hans gemål Alice,
född prinsessa af Storbritanien och Irland.
Hennes fullständiga dopnamn är Alix Victoria
Helena Luise Beatrix.
Prinsessan växte upp, frisk och kraftig,
och utvecklade sig lyckligt, så väl kropps-
ligen som andligen. Kännetecknande för det
intryck, hon gjorde redan som barn, är
det binamn, som gafs henne: »solskenet».
Hon var sex år gammal, då hon lifsfarligt
insjuknade i difteri ; samtidigt sjuknade ock
hennes föräldrar och syskon. I november
1877 dog hennes yngsta lilla syster och strax
före jul hennes egen kära moder, stor-
hertiginnan Alice, som vid vården af sina
sjuka barn och sin allvarsamt hotade make
själf drabbats af smittan. Prinsessan Alix
tillfrisknade emellertid jämte de öfriga och
bildade de följande åren efter sin konfirma-
tion medelpunkten i det furstliga familjelifvet,
sedan hennes tre äldre systrar gift sig. Efter
faderns död blef hon den bästa rådgifvarinna
för sin unge bror, den nuvarande storhertig
Ernst Ludvig. Prinsessan Alix är nu 22 år
och en lika finbildad som karaktärsfast och
genom hjärtats älskvärda egenskaper utmärkt
kvinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
