Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. 23 november 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 IDUN 1894
Ve den, som utaf döden näs
Och ingen kärlek har bevisat!
Ve bägarn, som i skärfvor slås
Och ingen törstig läpp har lisat!
Räckert.
och hade under dessa studier förvärfvat stora
kunskaper särskildt i lefvande språk. Studierna
afbrötos emellertid genom engelsmännens be-
lägring 1807. Det hus, hvilket familjen Hen-
riques bebodde, var så hotadt af bombardemen-
tet, att den åldriga husmodern måste nedbäras
i källaren, där hon ailed.
Till följd af Napoleons kontinentalsystem
och Gustaf IV Adolfs vägran att underkasta
sig det, blef Göteborg en nederlagsort för ut-
landets handel på Sverige. Lif och rörelse
rådde i staden inom vallarna, och utländskt
mynt växlades icke endast på de stora handels-
kontoren, utan fyllde också de mindre köp-
männens penninglådor.
I denna tid af lifliga förbindelser med ut-
landet erbjöd firman L. K. Magnus den språk-
kunnige Aron Henriques en plats på deras
kontor i Göteborg. Herr Henriques mottog
anbudet och gifte sig några år därefter med
Johanna Levin, också hon judinna och född i
Stockholm.
Hennes föräldrar hade i Gustaf lll:s tid
invandrat från Mecklenburg-Strelitz, fadern bok-
stafligen vandrat. I sällskap med tvänne andra
landsmän, af hvilka den ene blef stamfader
för en i Stockholm ansedd köpmanssläkt, be-
gärde herr Levin företräde hos konungen. Deras
önskan att nedsätta sig i hufvudstaden och där
drifva handel beviljades. De tre israeliterna
förvärfvade sig under årens lopp ansenliga rike-
domar, och i Levinska hemmet uppväxte en
flicka, rik, icke endast på guld, utan ock på
hjärtats och förståndets bästa egenskaper.
I de svenskt-israelitiska hemmen bruka bar-
nen vanligen anförtros åt kristna tjänarinnor.
Så också här. Den lilla Johanna följde sin
sköterska till kyrkan, hörde henne läsa i bibel
och psalmbok och fick på detta sätt redan i
späd barndom varaktiga kristna intryck. Gift
vid femton år och moder vid sexton, var den
unga fru Henriques i sin ordning beroende af
de kristna tjänarinnorna, lycklig att bland dessa
finna sin »husmamsell» i ord och handling genom-
trängd af kristendomens ande. Under umgänget
med henne blefvo de intryck den unga hus-
modern i barndomen mottagit lifgifvande san-
ningar.
Då det femte i ordningen af hennes barn,
en gosse, omskars, lofvade herr Henriques sin
hustru, att om Gud gåfve dem flere barn, skulle
dessa döpas. Det nästa blef en flicka, född
den 7 januari 1823 och i dopet nämnd Elisa-
bet. Samtidigt med henne döptes af domprosten
Hummel de fem äldre syskonen och sedan efter
som de föddes de sju följande.
1839 var det föräldrarnes afsikt att offent-
ligen öfvergå till kristendomen. Herr Hen-
riques var emellertid medlem af Göteborgs fri-
villiga brandkår. En häftig eldsvåda utbröt,
och trots alla försök att denna gång förmå
honom att stanna hemma deltog han i eld-
släckningen, därvid ådragande sig en förkyl-
ning, som inom trenne veckor lade honom på
dödsbädden.
Fru Henriques fick nu ensam lyssna till teol.
d:r Beckmans religionsundervisning, ensam af-
lägga sin trosbekännelse och mottaga det he-
liga dopet.
I den stund hon gjorde det, var det en tros-
handling lika stor som de, om hvilka det be-
rättas från våra missionsfält. Änka med tretton
barn, däraf åtta döttrar, alla, som det heter,
»oförsörjda», de yngsta ännu små, var det
från klokhetens synpunkt oförsvarligt af en
medellös moder att taga ett steg, som kunde
beröfva henne trosförvanternas understöd. Så
stor var dock den aktning och välvilja, livarmed
så väl hon som hennes aflidne make omfattats,
att åt den fattiga familjen snart kunde insam-
las ep penningsumma att i trenne år utgå.
Af dessa penningar begärde äldsta dottern
ett förlagskapital för uppsättandet af en tapis-
seriaffär. Herrarne skrattade, men Sophie Hen-
riques var ej den, som så lätt stukades. Hon
dref sin vilja igenom, och hösten 1839 öppna-
des af den tjuguettåriga kvinnan i hennes mors,
fru Johanna Henriques namn, en tapisseri-
affär, som, skött af samma familj och pä samma
ställe, under trettioett år åtnjutit allmän akt-
ning och förtroende.
Utan att behöfva träda utom hemmets tröskel
kunde, med den skolbildning, som den tiden
kom flickorna till del, döttrarna i detta hus
sättas i tillfälle att försörja sig och de sina.
Också gingo, i den mån de växte upp, den
ena efter den andra in i affären, där hvar och
en fick sköta den plats, som låg närmast hennes
begåfning. Härigenom utpräglades på ett för-
vånande sätt flickornas individualitet. De syn-
tes ej, som så ofta är fallet i en stor syster-
krets, likna plantorna i en kruka, där den ena
hotar att förkväfva den andra, de blefvo tvärt
om både i religiöst afseende och annat person-
ligheter, växter, som nådde sin utveckling.
Under hela sin återstående lifstid eller från
1839—1854 stod Sophie i spetsen för affären,
reste för huset och grundläde några år efter
inrättandet af hufvudaffären i Göteborg en filial
i Stockholm : »Sophie Henriques tapisseriaffär».
Elisabet, sedermera fru Krafft, hade utveck
ladt färgsinne och stor teknisk skicklighet. Hen-
nes uppgift blef därför hufvudsakligen att
schattera färgerna och utföra de finaste brode-
rierna. Ett minne af henne förvaras på Göte-
borgs äldsta nationsfana, där lejonet är ut-
fördt af hennes flitiga händer. Josephine, den
tredje i ordningen, skötte bokliälleriet och de
löpande göromålen och intog efter Sophies död [
hennes plats i firman.
Fru Henriques beklagades ofta öfver olyckan
att ha åtta döttrar. Hon svarade vanligen med
en undran öfver, hur hon utan dem skulle
kunnat uppfostra de vid faderns död ännu icke
fullvuxna barnen, hålla en son vid universitetet
och själf föra ett ekonomiskt sorgfritt lif. Den
fattiga änkan efterlämnade nämligen Jvid sin
död 1856 33,000 kr., förtjänade på en affär,
börjad med 12 skålp. garn, stramalj, pärlor m.
m. i proportion.
Under slutet af 1860-talet uppstodo på detta
område nya affärer i täflan med den gamla.
Smaken tog en annan riktning; skulle firman
kunna segra i konkurrensen, behöfdes yngre
krafter, och då dessa felades, ncdlades handeln
1870. Den hade då inbragt tillräckligt för de
återstående ägarinnornas behof.
Filialen i Stockholm hade efter Sophies död
skötts af Elisabet och en yngre syster, Emelie.
Från åren 1848—67 intog den måhända främsta
platsen bland hufvudstadcns tapisseriaffärer.
Ett bläddrande i hufvudböckerna från denna
tid visar, att så väl drottningarna och prin-
Fotogénköket “PRIMl’S“
är hittills oöfvertraffadt
100,000 st.inu tillverkade och sålda.
Säljes i alla Jérn- & Bosättningsaffärer,
J Varnas för värdelösa efterapniiigar. k
,Î5b. A. Hjortli & Co. SI
6 Klara N Kyrkosrata. Stockholm
sessorna som hofvets och .sociétéions damer togo
en stor del af sina arbeten härifrån.
Efter 1867 drabbades den emellertid af samma
öde som hufvudaffären. En ny smakriktning
ledde kunderna åt andra håll, och den gamla
kunde ej fortsätta konkurrensen. Den öfverläts
på andra händer, och har sedan bytt så väl
égaré som namn.
Elisabet Henriques hade 1859 trädt i äkten-
skap med bokföraren vid Stockholms järnväg
herr 1*. H. Krafft, son till professorn vid
målareakademien Per Krafft d. y., hvilken af-
led i Norrtelje 1878. Sedan 1879 var hon bo-
satt i Göteborg, där hon stilla afsomnade den
31 oktober i år, sörjd af son och dotter samt
två kvarlefvande systrar och äldste brodern, an-
ställd i amerikanska sjöförsvarsdepartementet.
Amanda Leffler.
Mors visa.
,.Ä månadsros och lackviol
"Föll genom fönstret västerns sol
Och genom snöhvit rullgardin
Sig tröt med skiftning uti vin.
Och glänste i mahogny brun
Kring soffans blommande kattun
Och göt en gloria kring mor
I nettelduk och vända skor.
På golfvet barnet flög i lek.
Då ljöd en sång i moll så vek;
Och Ullan, bullrande helt nyss,
Står ängsligt anande och lyss.
Det är en konstlös melodi,
Som sluter mildt sin harmoni
Kring enkla ord om hopp och tro
Och kärlekssorg, som finner ro.
Hvar ton från moderns läppar går
Likt en förstulet fallen tår.
Och barnet smyger sig helt tyst
Till mor af mjuka läppar kysst.
Och åter klingar hennes röst,
Som ljuft för oron skänker tröst,
Och vaggar in i skymningsfrid,
Här aftonsolen sjunker blid.
För alltid sången tystnat af,
Och törnet står på moderns graf,
Och barnet går med hjärtesorg
Och får ej bot på lifvets torg.
"1’KI MIS MAm*,
IT jPris 75 öre st.
förekommer absolut all öfverkokning
Är. virih
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
